Känner igen det där. Var inne på en större cykelbutik och frågade efter Assioma wattpedaler och om dom kunde ta in reservdelar. Personalen var som frågetecken och började googla. ”Menar du Garmin rally?” -Nej, Favero Assioma. *knappar på datorn och googlar* ”Nä det är bara Garmin som gör wattpedaler, nåt annat märke har jag inte hört”. Fick googla fram själv och visa för att inte känna mig spritt språngande galen.
Vissa i personalen är dock mer kunniga men det är verkligen lotto när man kommer in med en genuin fundering. Tycker synd om dom yngre som jobbar men jag vill ju helst ha hjälp av nån som kan eller vet vad jag pratar om. Jag kan också läsa på produktlådorna liksom. Jag vill ha genuin erfarenhet, chansa inte, ta hjälp av en kollega isåfall om du inte vet svaret helt själv. Det är bättre.
Tyvärr gäller inte detta bara cykelbutiker utan alla butiker nu för tiden. Förr kunde man knalla in på tex apoteket och få råd om vilka produkter man bör använda och vilka man bör undvika. Typ järntillskott. Nu frågar personalen om man behöver hjälp, och efter lite tvekande så ger jag dom en chans. Helt plötsligt står vi där båda två och läser på förpackningar tillsammans. En blind leder en blind. Senast jag var inne var jag ute efter väldigt små tabletter järntillskott till min sambo som hade järnbrist och har svårt att svälja större tabletter. Butikspersonalen bara chansade och sa ”dom här då, det tror jag är små tabletter”. Jag frågade ”är du säker?”, hon öppnade och visade dom största tabletterna jag någonsin skådat.
Även på Jula har jag varit inne och kollat på skruv för att borra upp gardinstänger. Personal kommer fram, och jag ser direkt på personen att den aldrig hållit ett verktyg i handen ens. Man känner auran liksom. Men jag gör ett försök.. ”jo jag letar skruv till…” osv. ”Ja okej jag förstår, hmmm” och så börjar hon läsa på lådor jag redan läst på. ”Dom här tror jag funkar”. Ren chansning igen. ”Nej men det behöver vara ett sånt här huvud” *visar på mobilen* och ungefär såhär stora *visar med fingrarna* ”Aha, det har vi inte tyvärr” säger hon. När hon har gått hittar jag rätt skruv till slut.
Man är ju lite för snäll också så man vill ju inte gärna vara otrevlig och säga ”du får gärna hjälpa till om du vet, men om du bara chansar så gör jag det hellre själv i lugn och ro”.
