Calle F skrev:
> Jag kan ärligt talat inte se att särskilt många cykeltillverkare (eller entusiaster...) har nåt
> annat intresse än dekaltrimning, traditionsbunden bakåtsträvan och teknikfetischistiska hänsyn
Var går gränsen mellan design för utseendets skull och teknikfetischism? Det känns som två värden på samma skala - det finns ju helt klart en stor mängd prylar där monocoque, hydroform, kolfiber och allmänt sciencefictionbeteende fått ta överhanden när det egentligen skulle funka alldeles utmärkt ur funktionellt hänseende att svetsa samma sak i raka fina Reynolds-stålrör. Men folk gillar att köpa rymdskepp och folk gillar att designa rymdskepp.
Eftersom jag är en bakåtsträvande stålrörsentusiast kan jag väl försöka gissa varför vissa av oss dömer ut rymdskeppsdesignen så kategoriskt. Jag tror att det är för att man blivit så less på alla oproportionerligt dyra prylar genom åren, för att man sett vilka marginaler vissa försöker ta ut när de piggybackar på saker som på grund av tillverkningsmetoder MÅSTE vara dyra, för att man har haft sönder så mycket dyrt skit och känt sig lurad, för att man har legat och gäspat i långloppsköerna bakom folk med helkroppslycra och Spenglehjul, för att man ser att alla nytända entusiastlågor så ofta trillar in på samma dumma spår som så många redan vandrat. Därför finns det inte mycket lust kvar för design för designens skull när det gäller cykelprylar.