Gradering Hellas

[Donatien2]

Halloj. Total nybörjare på mtb här som är ute och vinglar i Hellas. Min intryck av graderingen på t ex trailforks är att det är ganska macho... När jag jämför med gröna och blåa leder t ex utomlands är det betydligt svårare och ganska mkt bära för en newbie. Tankar om detta? Inser att det är naturskyddat och att man inte kan underhålla stigar eller? Kan man? Skulle vara nice med ett par stigar som inte var transport men ändå riktigt bra flow... De finns säkert men jag har inte hittat rätt än kanske.

 

[Tomcat1]

Det här rekommenderar jag. Det finns flera traverser där emellan de vanliga stigarna som är flowiga.

 

[glitch]

I Hellas cyklar man för att man gillar stök och bröt. Flowstigar får man leta efter någom annanstans.

 

[Stervelo]

Sicklaskiftet som Tomcaten tipsade om är väl det närmarste flow som koms?
Det finns flow i 50 meter här och där, följt av 500m stök och bröt.

 

[Der Kaiser]

I Hellas cyklar man för att man gillar stök och bröt. Flowstigar får man leta efter någom annanstans.

Åja, några av stigarna väster om Hellasgården, som Peos punka, och nån som går norrut där, och en del öster om källtorpssjön som Revbenet/Super Monaco och mossad söderut är gott flow om man orkar trampa ?
I någon mån är det ju som Stervelo skriver. Men jag ser det som att målet är att lära sig (mig) o vara i form nog att få flow på de stigarna som finns.

 

[MP3-Sthlm]

Runt sandasjön tycker jag stigarna är lite mer flisiga och andelen rötter lite mindre.

 

[kontorsråttan]

Det går att knåpa ihop kortare rundor som är någorlunda nybörjarvänliga i skiftet också, men man får nog räkna med att gå en liten stump då och då samt cykla i promenadfart någon kortare bit på elljusspåren här och där för att knyta ihop bitarna. Problemet är att det kräver att man hittar rätt väl... men nej, vi ska nog inte ge oss på att börja bygga om stigarna tack! Jag skulle testa Sandasjön, sen är det bara att ge sig på blåa stigarna, man lär sig för varje gång man är ute och det blir mindre promenera för varje gång.

 

[WSMC]

Runt sandasjön tycker jag stigarna är lite mer flisiga och andelen rötter lite mindre.

Vad i hela friden är en flisig stig...:)

 

[Aron]

Det finns inte något universellt system för graderingar utan de tenderar att spegla en normalfördelningskurva över det aktuella området, kryddat med en hel del godtycke. Nu vet jag inte vilka utländska områden du refererar till, men tex bikeparks brukar ofta ha en del väldigt lätta gröna backar. På samma sätt som skidbackar har grön backe med rullband till de minsta barnen. Något sådant existerar inte i Hellas. Hellas är tekniskt utmanande, även i ett internationellt perspektiv. Om du håller ut kommer du att älska dessa stigar om något år. Det är bara att nöta på, det brukar släppa fort för de flesta.

Med det sagt håller jag med om att en hel del graderingar på trailforks är väl låga. Biceps borde till exempel vara rött, den är flowig men har två knepiga passager som definitivt inte är blå. Blå spåret borde också vara rött. Och nog finns det fler stigar som borde vara svarta. Överlag tycker jag dock att graderingarna är rimliga, om du tar höjd för att den stig du cyklar kan vara ett snäpp svårare är du mentalt förberedd.

Tips på de lättaste delområdena har du redan fått. Ha kul!

 

[OrjanX]

Instämmer till fullo med Aron. Stiggradering är mycket subjektivt till skillnad från t.ex. alpin skidåkning i pistade backar där (nästan) endast lutningen är avgörande. Försök till att kvantifiera gradering finns men blir ändå svårt hopplös att tillämpa. Upplevd svårighet ligger också i vilken cykel du har, liksom hårfint vägval med ett par decimeter i sidled.

Varje område får ses som en egen (nåja) värld som bär en lokal tillämpning av gradskalan (grön - blå - röd - svart). Skulle jag försöka tillämpa de brittiska definitionerna (UK Forestry / Euro) på Hellas skulle förmodligen mycket åka ett snäpp uppåt. Men att ha ett området helt graderat i rött blir också tämligen meningslöst och inte särskilt hjälpsamt. Gradskalan med bara fyra steg är tyvärr lite för kort.

[Spekulativt dravel följer]
Kommersiella anläggningar (vår allemansrätt existerar inte alls på samma sätt i mellersta och södra Europa) med MTB-stigar har en tendens att övergradera sina stigar. En 5 km lätt stig med ETT redigt svårt parti kan få graden blå eller t.om. röd. De graderar också ofta in lutningen (klättring) på backar vilket Trailforks har en separat gradering för. Man vill heller inte att folk tar sig vatten över huvudet och gör sig illa (så man blir stämd). Man vill också att besökare ska känna sig duktiga som klarat en svår stig och åker hem glada i hågen och vill komma tillbaka. Allt för att främja ekonomin. Men även stigar ute i övriga Sverige är väldigt "skevt" graderade.

 

[DanielS]

När det gäller gradering alpint så tycker jag ändå det också varierar rätt mycket. Om man jämför en röd backe i Romme, Vemdalen och alperna så är det stor skillnad. Även om det givetvis finns någon bäring i att lutningen ger färgen.

Jag är ju nybörjare på mtb men tycker blått i stockholm, t ex Fornstigen som ska vara enkel, har ett gäng partier som jag inte klarar att cykla över (stora stenpartier). Medan det röda XCO-spåret i Falun/Lugnet var inga större problem att ta sig igenom. Dock mer upp och ner i Falun men ändå..

 

[Aron]

Där finns en avgörande skillnad mellan de två. XCO-spåret i Falun är anlagt för som ett tävlingsspår för cyklister. Man har grävt och tillrättalagt för att allt ska gå att rulla. Fornstigen är i grunden en vandringsled. Det går inte att förvänta sig att svårigheterna håller samma nivå hela vägen igenom.

Cyklar man naturstig får man vara inställd på att sätta ned foten då och då. Det gäller oss alla.

 

[Makten]

Hur konstigt det än må låta när man precis börjat så går det att hitta flow där det är väldigt stökigt. För oss som cyklat länge i Hellas är det lite av tjusningen, eller i alla fall ett av målen som man ibland kan skönja. Det är ganska få som fixar det hela tiden skulle jag säga, men ju mer man nöter...

Mina bästa tips om man tycker det är svårt, är...

– Kör plattisar istället för SPD.
– Fixa sänkstolpe om du inte redan har det på cykeln.
– Kör så lågt tryck i däcken du kan utan att punka eller att de kränger för mkt.
– Cykla med nån som är lite lagom mycket bättre än du.
– Acceptera att det ÄR svårt; det löser sig till slut!

 

[jonte987]

Tycker man det är svårt med plattisar så rekommenderar jag spd så fötterna sitter fast.

 

[Makten]

Tycker man det är svårt med plattisar så rekommenderar jag spd så fötterna sitter fast.

Ja, om problemet är att man halkar av så kanske det är en bra idé. Men det är nog ganska få nybörjare som känner sig tryggare med SPD än med plattisar. Sen kan man resonera som så, att om man halkar av så gör man nåt fel och det borde man försöka ändra på.

Jag kan bara referera till hur jag själv har känt och fortfarande känner. SPD är det enskilt största hindret för utveckling för min del. Det betyder inte att det gäller alla andra, men jag är rätt säker på att många skulle lära sig betydligt fortare om de sket i SPD, åtminstone i början.

 

[Donatien2]

Halloj. Total nybörjare på mtb här som är ute och vinglar i Hellas. Min intryck av graderingen på t ex trailforks är att det är ganska macho... När jag jämför med gröna och blåa leder t ex utomlands är det betydligt svårare och ganska mkt bära för en newbie. Tankar om detta? Inser att det är naturskyddat och att man inte kan underhålla stigar eller? Kan man? Skulle vara nice med ett par stigar som inte var transport men ändå riktigt bra flow... De finns säkert men jag har inte hittat rätt än kanske.

Tack för tips! En del riktigt användbara. Antar att det tar ett tag att lära sig lita på hojen när det krånglar till sig också.