Jag fick också aggro-attack av en bilist idag på vägen hem.
Inga konsekvenser eller dödshot, men bilisten var i anti-cyklist-psyk-läge så berättelsen hör väl hemma här.
Jag svängde upp på en snutt av korta Varvsgatan, som inte har cykelbana, på väg mot Munchensbacken. (Hade precis startat pendlingen vid Hornstull, stads-uppvärmningstempo strax under 20 km/h.) Hör en bil när jag når krönet av backen där Varvsgatan korsar Lundagatan, och när jag rullar ut i trånga korsningen därefter så hör jag hur bilisten tok-gasar.
Anar oråd och styr in mot trottoaren så snabbt jag kan, och ser då huven på en Volvo XC70. Jag påbörjar en sväng tillbaks in i filen igen, men hinner precis se släpvagnen i ögonvrån och styr snabbt undan igen. Bilen drar en ännu bredare släpvagn som passerar med några centimeter tillgodo. Jag blir rädd och skakar på huvudet, sen ser jag att han omedelbart bromsar hårt för att svänga vänster in på högalidsgatan.
Jag rullar fram mot bilen som svänger, skakar fortfarande lite på huvudet (vilket kanske var lite passiv-aggressivt från min sida). Innan jag nått fram så stannar han mitt i korsningen och skriker för full hals ut genom fönstret, repeterat och ihärdigt, minst fem gånger: Men cykla inte mitt i vägen då! Men cykla inte mitt i vägen då! Betoningen säger mig att han anser sin manöver vara befogad för att "så går det när man cyklar mitt i vägen."
(Vägavsnittet i fråga på varvsgatan är alltså totalt c:a 125 meter.)
Jag blev så paff att jag inte blev sur utan fick bara ur mig två dumma frågor: "Har du hakat upp dig?" och "Är du fem år gammal?" -- medger att det var riktigt korkade saker att säga.
Pendlingen hem sen var i alla fall snabb och underbar i det sköna vädret.