Fjärdebrunn
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Mesta bildtråden...innan turen ens har körts:)
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
- Trådstartare Aron
- Start datum
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Jaha, se där. Förkylningsdjävulen fick tag i min snok och det sista jag har råd med är att ligga sjuk i nästa vecka. Stor stillhet påbjuden idag :(
Ha en...upplevelserik tur!
Oscar
Ha en...upplevelserik tur!
Oscar
glitch
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Clive skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag dyker upp imorgon, kommer att offra min
> sprillans nya explosif.
> Är det någon som cykla genom stan imorgon som
> kan vissa mig vägen till samlings platsen?
Tjena Clive,
jag åker från Östermalm strax efter nio någon gång. Tänkte hinna med en 7-11 kaffe innan.
Slå en signal på mobilen om du vill träffas upp på vägen. Numret hittar du i profilen.
/C
-------------------------------------------------------
> Jag dyker upp imorgon, kommer att offra min
> sprillans nya explosif.
> Är det någon som cykla genom stan imorgon som
> kan vissa mig vägen till samlings platsen?
Tjena Clive,
jag åker från Östermalm strax efter nio någon gång. Tänkte hinna med en 7-11 kaffe innan.
Slå en signal på mobilen om du vill träffas upp på vägen. Numret hittar du i profilen.
/C
jansson99
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Johan A skrev:
-------------------------------------------------------
>
> Finns det värmevantar??? Helt allvarligt alltså?
Läs min tråd om värmesulor under läsvärt, gör som det står, men tejpa fast värmeelementen med gaffatejp på handtagen istället! Helmulligt......
-------------------------------------------------------
>
> Finns det värmevantar??? Helt allvarligt alltså?
Läs min tråd om värmesulor under läsvärt, gör som det står, men tejpa fast värmeelementen med gaffatejp på handtagen istället! Helmulligt......
Spindelbenen
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Själv blev jag hemsökt av "detondaflåset" demonen (plus att jag är feg) så jag och Christer sjappade vid Statoil Älta fast då hade redan Johnny, Jonas, Ville och Peter gett sig av i ren rädsla...
Lite bilder kommer snart.. Det läskigaste var när en demon tog Arons cykel och kastade ner den utför ett stup. Själv lyckades han kasta sig åt sidan innan även han hade ramlat ner i avgrunden.. Jag tyckte att jag hörde ett skratt från bergen vid det tillfället men det kan ju ha varit vinden.. En buckla i ramen blev det men hellre det än att han själv hade hamnat i den andra dimensionen..
Lite bilder kommer snart.. Det läskigaste var när en demon tog Arons cykel och kastade ner den utför ett stup. Själv lyckades han kasta sig åt sidan innan även han hade ramlat ner i avgrunden.. Jag tyckte att jag hörde ett skratt från bergen vid det tillfället men det kan ju ha varit vinden.. En buckla i ramen blev det men hellre det än att han själv hade hamnat i den andra dimensionen..
Spindelbenen
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Lite läskigt var det... Speciellt vid trädet där man offrade levande oskulder till de gamla hedniska gudarna. Temperaturen sjönk ca 15 grader och det blev helt disigt under några sekunder. Vi var flera med rinnande näsor som darrade av skräck.
Vid den första jurtjyrkogården där Jonas av någon konstig anledning fick punka
Mänsklig offerplats
Där kom vädret...
Ville och Peter skyndar för att inte ligga sist.. Jag hade ju en bild på svärmor och lite vitlök i ryggsäcken för att hålla alla onda ting borta
Grav från bronsåldern.
Utsikt mot golfbanan, bara det är ju läskigt
Här kom det helt plötsligt dis och det blev riktigt kallt under några sekunder.. Vad var det???
Gudarna har tagit Arons cykel
Det skiter Ville i och klarar sig. Jag tror att dom blev skrämda av hans HID
Det var härifrån jag tyckte mig höra ett skratt när Arons cykel föll ner i avgrunden
Alla bilder hittar ni här
Vid den första jurtjyrkogården där Jonas av någon konstig anledning fick punka
Mänsklig offerplats
Där kom vädret...
Ville och Peter skyndar för att inte ligga sist.. Jag hade ju en bild på svärmor och lite vitlök i ryggsäcken för att hålla alla onda ting borta
Grav från bronsåldern.
Utsikt mot golfbanan, bara det är ju läskigt
Här kom det helt plötsligt dis och det blev riktigt kallt under några sekunder.. Vad var det???
Gudarna har tagit Arons cykel
Det skiter Ville i och klarar sig. Jag tror att dom blev skrämda av hans HID
Det var härifrån jag tyckte mig höra ett skratt när Arons cykel föll ner i avgrunden
Alla bilder hittar ni här
Spindelbenen
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
det var jäkligt skoj att cykla stigar som man inte cyklar i vanliga fall..
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
SuperApe skrev:
-------------------------------------------------------
> äh, det var lika kul att cykla till biltema för
> att köpa trainer för att väl på plats inse att
> den kartongen inte får plats i någon väska och
> sen cykla hem igen, utan trainer.
Yaghemaz!!!
-------------------------------------------------------
> äh, det var lika kul att cykla till biltema för
> att köpa trainer för att väl på plats inse att
> den kartongen inte får plats i någon väska och
> sen cykla hem igen, utan trainer.
Yaghemaz!!!
glitch
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Till slut var det bara Aron, jag och ett gäng döda snubbar som samlades kring den sista gravplatsen. Vi det här laget luktade vi lika illa som liken och var ungefär lika fuktiga och genomfruttna så de trodde glatt att vi också var odöda.
Avlägger en längre RR när jag fått de ruttna kläderna i tvätten och fyllt buken till sprängningsgränsen (om jag inte somnar framför TV'n innan).
Avlägger en längre RR när jag fått de ruttna kläderna i tvätten och fyllt buken till sprängningsgränsen (om jag inte somnar framför TV'n innan).
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Attans att jag missade er.. Jag snurrade runt i Hellas tills jag fick rapport om att ni befann er vid Brotorp och ångade dit, bara för att hitta lite cykelspår.. Jag måste varit vid istappsbranten en halvtimme efteråt. Följde spåren upp på berget och hamnade vid Ältasjön till slut. Sen tröttnade jag och cyklade hemåt i snöslasket längs Tyresövägen.
Aron
Inventarie
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
En kort RR:
Jag har precis dushat och hängt kläder. Allt var blött, och då menar jag allt. Till och med cykelpumpen och chokladkakan som låg längst ned i ryggsäcken.
Deltagarna hoppade av en efter en med blossande kinder. Vi var nio när vi startade och när vi hade kommit en tredjedel av sträckan återstod bara tre. Clive höll ut länge men var till slut tvungen att ge sig med dagens ärligaste förklaring, "Jag vill inte bli skadad". Glitch och jag genomförde hela sträckan, sista timmen med pannlampa. Därmed var Glitch den enda som blev invigd i Onkel Ottos hemlighet.
Sammanlagt avverkade vi ca 34 km i ganska teknisk, lerig och vanligtvis ocyklad terräng. Jag hade några nästan religiösa stunder då jag fick fint "flow" i cyklingen samtidigt som snön skapade tunnelseende och dämpade alla ljud.
Vi har besökt ca 20 platser från Onkel Ottos karta. Destinationerna har bland annat varit kyrkogårdar för både djur och människor, vikingagravar, hedonistiska kultplatser, platser för mord och likfynd, offerplatser, hemsökta ruiner samt platser som är uppenbart obehagliga utan att man riktigt kan sätta fingret på varför. Allt detta sammanbundet med, tycker i alla fall jag, fantastiskt rolig stig.
Den stora frågan är naturligtvis; var det läskigt? Svar, Ja. Ett stort tack till alla ni som kom. Jag hade inte vågat göra det själv. Ska jag göra om det nästa år igen? Hell yea!
Helt ärligt orkar jag inte gå in på alla obehagligheter vi upplevt. Det kommer att ta ett tag innan jag har bearbetat alla trauman. Men låt mig säga såhär: kloliknande benstumpar som sliter i en och likstank tar ett tag att komma över.
När deltagarna tvingades söka efter demoner på oväntade ställen skruvade de lite ovant på sig.
Jag har precis dushat och hängt kläder. Allt var blött, och då menar jag allt. Till och med cykelpumpen och chokladkakan som låg längst ned i ryggsäcken.
Deltagarna hoppade av en efter en med blossande kinder. Vi var nio när vi startade och när vi hade kommit en tredjedel av sträckan återstod bara tre. Clive höll ut länge men var till slut tvungen att ge sig med dagens ärligaste förklaring, "Jag vill inte bli skadad". Glitch och jag genomförde hela sträckan, sista timmen med pannlampa. Därmed var Glitch den enda som blev invigd i Onkel Ottos hemlighet.
Sammanlagt avverkade vi ca 34 km i ganska teknisk, lerig och vanligtvis ocyklad terräng. Jag hade några nästan religiösa stunder då jag fick fint "flow" i cyklingen samtidigt som snön skapade tunnelseende och dämpade alla ljud.
Vi har besökt ca 20 platser från Onkel Ottos karta. Destinationerna har bland annat varit kyrkogårdar för både djur och människor, vikingagravar, hedonistiska kultplatser, platser för mord och likfynd, offerplatser, hemsökta ruiner samt platser som är uppenbart obehagliga utan att man riktigt kan sätta fingret på varför. Allt detta sammanbundet med, tycker i alla fall jag, fantastiskt rolig stig.
Den stora frågan är naturligtvis; var det läskigt? Svar, Ja. Ett stort tack till alla ni som kom. Jag hade inte vågat göra det själv. Ska jag göra om det nästa år igen? Hell yea!
Helt ärligt orkar jag inte gå in på alla obehagligheter vi upplevt. Det kommer att ta ett tag innan jag har bearbetat alla trauman. Men låt mig säga såhär: kloliknande benstumpar som sliter i en och likstank tar ett tag att komma över.
När deltagarna tvingades söka efter demoner på oväntade ställen skruvade de lite ovant på sig.
Senast redigerad av en moderator:
glitch
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Efter att ha tillbringa merparten av den senaste timmen i ett ångande bad och återfått normal kroppstemperatur är det så dags för min något längre RR:
Jag tittade upp under en droppande hjälmkant och flåsade fram något i stil med:" Kommer det finnas möjlighet till att byta strumpor på ett varmt och torrt ställe någon gång under den här turen?"
Aron gav mig ett hånflin tillbaka "Var någonstans i tråden såg du att det stod happy-ride?"
Fair enough, det var bara att bita ihop och gnaga på restsmulorna av den sista Snickersen som jag hade sparat i jackfickan.
Vid det här laget hade det hunnit gå ett antal sköna timmar i slasket. Truppen hade reducerats till endast tre man redan och ännu var vi långt ifrån ett slut i sikte. Kroppen värkte under de dyngsura kläderna och mitt gympass för två dagar sedan gjorde sig påminnt. Varför i helsike skulle jag köra ett triceps pass precis innan en sån här tur? Och hur i helsikte hade jag hamnat här till att börja med? Sist jag kollade i kalendern var det lördag, det vill säga en arbetsfri dag, dessutom en röd dag så varför befann jag mig i ett kärr med isflak upp till knäna och snöslask piskandes i ansiktet.
Ja svaret är ju givet, det var ändå Onkel Ottos alla helgona ride, och den vill man inte missa. De döda skulle hedras, det ockulta skulle dyrkas och med lite tur skulle man klara sig ur det här helskinnat med livshanken i behåll.
Detta var givetvis inget som var självklart vilket bland annat Aron fick erfara. I en trång passage på en klipphäll tog ondsinta demoner över kontrollen över hans cykel och skickade den utför ett 7m högt stup. Lyckligtvis lyckades Aron kasta sig av sin alu-hingst trots SPD-pedalernas bästa försök att suga sig fast vid hans fötter.
Cykeln landade i ett träd och Aron i backen. Lyckligtvis klarade han sig undan bergsdemonerna med lite skrapsår och ett par numera bruna kalsonger.
Andra som fick tampas med demonerna var JLarsson som fick en envis rackare med vassa täner och klor innanför däcket. Redan vid första jurkyrkogården fick han sin första punktering och ryktet säger att det inte var den sista innan han lyckades stapla till säkerhet innanför sitt hems silverkorsbeprydda ytterdörr.
JohanA råkade också utför en elak jäkel som satte sig i lungorna och gjorde sitt bästa för att varje andetag skulle bli som att suga för tjock, isig milkshake genom ett underdimensionerat sugrör.
Själv klarade jag mig bra de första timmarna men sedan började SPD-djävulen ställa till det. Höger pedal var omöjlig att klicka i. Demonerna hade fyllt igen pedalen till bredden med ruttna likrester och min fot gled av pedalen otaliga gånger för att mötas av en vass klipphäll som försökte nöta sig igenom mina mina skyddande skor. Hade det inte varit för de hade jag troligvis fått höger fot rakt avskuren av en sylvass rakbladsdemon som lurade under det oskuldsfulla vita snötäcket.
När vi sedan slutligen tagit oss ur den bäcksvarta skogen började spökväxlingarna också och jag insåg att det nu var hög tid att komma hem innan detta skulle få ett bittert slut.
Vart gick då Onkel Ottos karta egentligen? Svaret får Aron ge om han nu väljer att offentliggöra den. Ryktet säger att Onkel Ottos karta kommer att återkomma om tolv månader och därför kan den komma att förbli hemlig så att ingen tjuvtränar inför nästa gång.
Vad som däremot kan avslöjas är att turen går på några av de djävligaste men också finaste stigarna som Nackareservatet har att erbjuda. Hur Aron lyckats memorera allt är mig ett stort mysterium men jag har alltid anat att gossen besitter en släng av övernaturliga krafter vilket skulle kunna förklara Rainman fasonerna.
Vad som också kan avslöjas är att det tog ca. 7 timmar att ta sig genom eskapaden. 7 timmar av terror, lömskt underlag, ockulta platser, ondsinta demoner och ren och skär kroppsmisshandel. De sista kilometrerna fick vi navigera medelst fullmånens ljus och våra pannlampors sken som mörkerdemonerna frenetiskt försökte dränka.
Skogsnymferna spelade på sina harpor och sjöng om trötta äventyrare som borde vila sina kroppar, om så bara för en stund, på någon av de förföriskt glänsande klipphällarna.
Kroppen ville inget hellre men hjärnan visste att detta endast kunde leda till det bittra slutet.
Vi fortsatte ömsom cyklandes ömsom halkandes över stock och sten.
Slutligen var vi framme vid slutet, den sista graven.
Med stelfrusna fingrar grävde vi i den mjuka jorden och slutligen hittade vi det vi utstått allt detta för. En liten liten träkista med järnbeslag. Aron lyfte försiktigt på locket medan jag lös upp platsen med HID-lampans kalla sken.
Där låg det, pergamentpappret som innehöll svaret på Onkel Ottos stora gåta.
Äntligen var slutet på denna förskräckliga resa nått. Endast två klarade sig genom hela strapatsen och fick veta Onkel Ottos hemlighet. Att ta del av hemligheten innebär tyvärr också att äventyraren utsätt för en elak besvärjelse. Skulle äventyraren i ett svagt ögonblick försöka avslöja Ottos hemlighet för någon som inte fullföljt resan själv kommer dennes tunga att förtvina och ögonlocken bli så tunga att resten av ens tillvaro tillbringas i ett tillstånd av tyst mörker.
Därför mina vänner kan jag inte avslöja den stora hemligheten. Har denna lilla berättelse inte avskräckt er utan väckt samma nyfikenhet hos er som jag var fylld av när jag trampade hemifrån i morse, kommer det finnas en ny chans till att avslöja Onkel Ottos hemlighet.
Om tolv månader, när fullmånen kastar sitt sken över den förtrollade skogen kommer en ny trupp modiga äventyrare ge sig ut på en oviss resa med Onkel Ottos hemlighet i kikarn.
Tack för en helmullig dag och ett stort tack till Aron som lät mig ta del av Onkel Ottos hemlighet!
(Jösses, demonerna har inte släppt mig ännu. Skulle klistra in denna text från ordbehandlingsprogrammet och vips så försvann all text. Ett antal besvärjelser senare lyckades jag lyckligtvis övermanna demonen som slutligen släppte min text fri. Strax därpå kom nästa demon och bosatte sig i mitt bredbandsmodem. Läser ni detta har jag dock också besegrat denna demon)
/C
Jag tittade upp under en droppande hjälmkant och flåsade fram något i stil med:" Kommer det finnas möjlighet till att byta strumpor på ett varmt och torrt ställe någon gång under den här turen?"
Aron gav mig ett hånflin tillbaka "Var någonstans i tråden såg du att det stod happy-ride?"
Fair enough, det var bara att bita ihop och gnaga på restsmulorna av den sista Snickersen som jag hade sparat i jackfickan.
Vid det här laget hade det hunnit gå ett antal sköna timmar i slasket. Truppen hade reducerats till endast tre man redan och ännu var vi långt ifrån ett slut i sikte. Kroppen värkte under de dyngsura kläderna och mitt gympass för två dagar sedan gjorde sig påminnt. Varför i helsike skulle jag köra ett triceps pass precis innan en sån här tur? Och hur i helsikte hade jag hamnat här till att börja med? Sist jag kollade i kalendern var det lördag, det vill säga en arbetsfri dag, dessutom en röd dag så varför befann jag mig i ett kärr med isflak upp till knäna och snöslask piskandes i ansiktet.
Ja svaret är ju givet, det var ändå Onkel Ottos alla helgona ride, och den vill man inte missa. De döda skulle hedras, det ockulta skulle dyrkas och med lite tur skulle man klara sig ur det här helskinnat med livshanken i behåll.
Detta var givetvis inget som var självklart vilket bland annat Aron fick erfara. I en trång passage på en klipphäll tog ondsinta demoner över kontrollen över hans cykel och skickade den utför ett 7m högt stup. Lyckligtvis lyckades Aron kasta sig av sin alu-hingst trots SPD-pedalernas bästa försök att suga sig fast vid hans fötter.
Cykeln landade i ett träd och Aron i backen. Lyckligtvis klarade han sig undan bergsdemonerna med lite skrapsår och ett par numera bruna kalsonger.
Andra som fick tampas med demonerna var JLarsson som fick en envis rackare med vassa täner och klor innanför däcket. Redan vid första jurkyrkogården fick han sin första punktering och ryktet säger att det inte var den sista innan han lyckades stapla till säkerhet innanför sitt hems silverkorsbeprydda ytterdörr.
JohanA råkade också utför en elak jäkel som satte sig i lungorna och gjorde sitt bästa för att varje andetag skulle bli som att suga för tjock, isig milkshake genom ett underdimensionerat sugrör.
Själv klarade jag mig bra de första timmarna men sedan började SPD-djävulen ställa till det. Höger pedal var omöjlig att klicka i. Demonerna hade fyllt igen pedalen till bredden med ruttna likrester och min fot gled av pedalen otaliga gånger för att mötas av en vass klipphäll som försökte nöta sig igenom mina mina skyddande skor. Hade det inte varit för de hade jag troligvis fått höger fot rakt avskuren av en sylvass rakbladsdemon som lurade under det oskuldsfulla vita snötäcket.
När vi sedan slutligen tagit oss ur den bäcksvarta skogen började spökväxlingarna också och jag insåg att det nu var hög tid att komma hem innan detta skulle få ett bittert slut.
Vart gick då Onkel Ottos karta egentligen? Svaret får Aron ge om han nu väljer att offentliggöra den. Ryktet säger att Onkel Ottos karta kommer att återkomma om tolv månader och därför kan den komma att förbli hemlig så att ingen tjuvtränar inför nästa gång.
Vad som däremot kan avslöjas är att turen går på några av de djävligaste men också finaste stigarna som Nackareservatet har att erbjuda. Hur Aron lyckats memorera allt är mig ett stort mysterium men jag har alltid anat att gossen besitter en släng av övernaturliga krafter vilket skulle kunna förklara Rainman fasonerna.
Vad som också kan avslöjas är att det tog ca. 7 timmar att ta sig genom eskapaden. 7 timmar av terror, lömskt underlag, ockulta platser, ondsinta demoner och ren och skär kroppsmisshandel. De sista kilometrerna fick vi navigera medelst fullmånens ljus och våra pannlampors sken som mörkerdemonerna frenetiskt försökte dränka.
Skogsnymferna spelade på sina harpor och sjöng om trötta äventyrare som borde vila sina kroppar, om så bara för en stund, på någon av de förföriskt glänsande klipphällarna.
Kroppen ville inget hellre men hjärnan visste att detta endast kunde leda till det bittra slutet.
Vi fortsatte ömsom cyklandes ömsom halkandes över stock och sten.
Slutligen var vi framme vid slutet, den sista graven.
Med stelfrusna fingrar grävde vi i den mjuka jorden och slutligen hittade vi det vi utstått allt detta för. En liten liten träkista med järnbeslag. Aron lyfte försiktigt på locket medan jag lös upp platsen med HID-lampans kalla sken.
Där låg det, pergamentpappret som innehöll svaret på Onkel Ottos stora gåta.
Äntligen var slutet på denna förskräckliga resa nått. Endast två klarade sig genom hela strapatsen och fick veta Onkel Ottos hemlighet. Att ta del av hemligheten innebär tyvärr också att äventyraren utsätt för en elak besvärjelse. Skulle äventyraren i ett svagt ögonblick försöka avslöja Ottos hemlighet för någon som inte fullföljt resan själv kommer dennes tunga att förtvina och ögonlocken bli så tunga att resten av ens tillvaro tillbringas i ett tillstånd av tyst mörker.
Därför mina vänner kan jag inte avslöja den stora hemligheten. Har denna lilla berättelse inte avskräckt er utan väckt samma nyfikenhet hos er som jag var fylld av när jag trampade hemifrån i morse, kommer det finnas en ny chans till att avslöja Onkel Ottos hemlighet.
Om tolv månader, när fullmånen kastar sitt sken över den förtrollade skogen kommer en ny trupp modiga äventyrare ge sig ut på en oviss resa med Onkel Ottos hemlighet i kikarn.
Tack för en helmullig dag och ett stort tack till Aron som lät mig ta del av Onkel Ottos hemlighet!
(Jösses, demonerna har inte släppt mig ännu. Skulle klistra in denna text från ordbehandlingsprogrammet och vips så försvann all text. Ett antal besvärjelser senare lyckades jag lyckligtvis övermanna demonen som slutligen släppte min text fri. Strax därpå kom nästa demon och bosatte sig i mitt bredbandsmodem. Läser ni detta har jag dock också besegrat denna demon)
/C
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Jag vill också tacka Aron för en cykeltur utöver det vänliga, tycker att alla som dök upp idag visade stort mod. När klockan hade passerat tre visst jag att det inte var långt kvar tills mörket skulle falla. Någonting började påverka min cykel, den gick inte dit jag ville, ibland tvärrstannade den utan förvarning och den uppförde sig väldig konstig. Jag började ser bilder på min fru och son framför mig och stod inte ut längre, jag avvek och cyklade hem. "So near yet so far" från att få reda på hemligheten.
Vi ses nästa år Onkel Otto.
Vi ses nästa år Onkel Otto.
glitch
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Clive skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag vill också tacka Aron för en cykeltur
> utöver det vänliga, tycker att alla som dök upp
> idag visade stort mod. När klockan hade passerat
> tre visst jag att det inte var långt kvar tills
> mörket skulle falla. Någonting började påverka
> min cykel, den gick inte dit jag ville, ibland
> tvärrstannade den utan förvarning och den
> uppförde sig väldig konstig. Jag började ser
> bilder på min fru och son framför mig och stod
> inte ut längre, jag avvek och cyklade hem. "So
> near yet so far" från att få reda på
> hemligheten.
> Vi ses nästa år Onkel Otto.
Känner igen det där med att cykeln tvärstannade. Det gjorde den för mig hela tiden i slutet och inte blev det bättre av att man inte kom i sin j*la pedal. Slipe 'n' slide! :)
/C
-------------------------------------------------------
> Jag vill också tacka Aron för en cykeltur
> utöver det vänliga, tycker att alla som dök upp
> idag visade stort mod. När klockan hade passerat
> tre visst jag att det inte var långt kvar tills
> mörket skulle falla. Någonting började påverka
> min cykel, den gick inte dit jag ville, ibland
> tvärrstannade den utan förvarning och den
> uppförde sig väldig konstig. Jag började ser
> bilder på min fru och son framför mig och stod
> inte ut längre, jag avvek och cyklade hem. "So
> near yet so far" från att få reda på
> hemligheten.
> Vi ses nästa år Onkel Otto.
Känner igen det där med att cykeln tvärstannade. Det gjorde den för mig hela tiden i slutet och inte blev det bättre av att man inte kom i sin j*la pedal. Slipe 'n' slide! :)
/C
jansson99
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Fina bilder från Johan och läskigt beskrivande RR´s från Aron och glitch.
Kunde tyvärr inte vara med idag men ser fram mot nästa år. Trots att jag har jobbat med kartor i snart 20 år måste jag säga att Onkel Ottos karta nog är den mest spännande karta jag har kommit i kontakt med.....
Kunde tyvärr inte vara med idag men ser fram mot nästa år. Trots att jag har jobbat med kartor i snart 20 år måste jag säga att Onkel Ottos karta nog är den mest spännande karta jag har kommit i kontakt med.....
Spindelbenen
Aktiv medlem
Aron
Inventarie
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
Wow! Tack för du påminde om detta! ?
Ifall någon inte fattar hur länge sedan detta var så lanserades första iPhonen året efter…
Noterar också förtjust att de flesta i tråden fortfarande är aktiva cyklister!
Der Kaiser
Aktiv medlem
[Halloween i Hellas] aka Onkel Ottos karta. - Nu med RR!
HWR-light. Och i Hellas. Och numer med lysdiodlampor. Har du kvar kartan Aron? I'm in för doktor Drövels hemlighet del 2 ?
Köp & Sälj
-
-
Säljes i Örebro -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Skåne
