Prestanda i form av vikt eller andra mätbara jämförelser. jag har fått testprotokoll och gått efter vad andra mer insatta säger hur dessa tester gått och vilket utfall man fått. Sedan så skapar man en bild.
Väldigt sällan jag går efter vad företagets hemsida har för säljargument om de inte innehåller fakta.
Var dom tillverkar sina ramar vet jag inte. Jag vet att BikeAhead är en legotillverkare för en hel del märken. Fabriken ligger norr om Stuttgart.
Om det visar sig att OPEN tillverkas i Kina eller Taiwan så förutsätter jag att den etiska aspekten uppfylls. Om inte så är jag ingen potentiell kund. Det hoppas jag de flesta resonerar.
Nu är det många år sedan, men när jag byggde fiskespön i lite större omfattning än idag så gjorde man en hel del undersökningar av sina leverantörer, främst för att industrin var nerlusad med förvirrande begrepp och förkortningar.
Ganska snart visade det sig endast vara en liten del av vad som skiljde agnarna från vetet, att en tillverkare angav vilken typ av väv man använt sa inte mycket om slutresultatet utan det krävde en helt annan insikt i produktionen.
I fallet med ett spö så börjar det med tillverkarens kännedom om materialets egenskapet så att den "form" som tillverkades hade rätt förutsättningar, hur man valde att skära väven, vilken metod för att lägga väven på formen, val av resin teknik (prepreg eller flytande), val av resin.
Till slut så stod man där med 2 olika klingor som ser exakt likadana ut. väger lika mycket och kostar antingen 200:- eller 5000:- som halvfabrikat då det sedan skall omvandlas till ett fungerande spö. Så vad var det man fick för en 25ggr dyrare produkt?
Först och främst förutsägbarhet, som de flesta produkter som kräver arbetstid så är det kritiskt att du faktiskt kan repetera moment och inte behöver experimentera fram det övskvärda resultatet varje gång, för detta är både producent och slutkonsument villiga att betala en premie som kan te sig väldigt hög för den oinsatte.
Det mer remomerade fabrikaten i Europa använde sig mer eller mindre uteslutande av en tysk tillverkare som helt enkelt var så där härligt Tyskt anal i hur man följde sina protokoll och följdatligen fick man vad man betalade för, men man hade ju oxå kunnat köpa stora batchar från asien och metodiskt testat dessa för att selektera ut det som höll tolerans och kasserat resten, det är bara olika metoder som i slutänden leder till samma mål och kommer kosta ungefär lika mycket.
Problemet som Hambini satt fingret på och enligt mig den enda värdefulla produkten av hans roasts är att det är för mycket som borde kasserats som ändå når ut till konsument, och det är dåligt, men tyder snararar på en o-optimal affärsmodell än att cykelindustrin har värdelösa konstruktörer som brukar vara hans stora nöje att basunera ut.
