Så har jag gjort min första långkörare då... Det var mycket roligare än jag föreställt mig! Smärtan och känslan av hopplöshet infann sig först sista timmen, mest pga de felnavigeringar vi lyckades med i mörkret. Blev kungligt avhängd på asfalten och såg Skogling och Rippa försvinna i horisonten, men fram tills dess kände jag mig stark hela vägen. Nästa år blir det partiträning på mörkersträckorna veckan innan start. Stort tack till Skogling, Rippa, Bjorre och Schture, grymt bra kört!
Jo, vad gick sönder? Ett växelöra (oj vad nervös jag var när jag inspekterade växelsalladen), två ekrar (nr 13 och 14 för säsongen, nya hjul beställs imorgon), samt min röv. Ett skavsår stort som en knytnäve gör alla rövaktiviteter jobbiga några dagar framöver. Men det var det värt! :)