Här kommer lite bilder från årets withcride, mitt tredje försök och den hittils skönaste, som ni kan se på bilderna, mest sol, mys å glada miner Ha ha. Okej har inte cyklat hela vägen till danderyd nån gång men förra året gjorde jag å Lasse (som tyvärr var förkyld i år) iallafall nästan samma sträcka då vi vek av hemmåt åkersberga i täby.
Första året fick jag kramp halvvägs till Wira, tog mig på något oförklarligt sätt till ända till visätravägen där jag tänkte ta en taxi hem men blev övertalad att kämpa vidare en bit till, var jäkligt nöjd att ta mig till Dommarudden den gången. Året efter var en liten revansch, Var rejält slut när vi kom till Dommarudden då också och såg fram emot en god lunch och sedan åka hem eftersom Lasse pajat tummen på en snorhal träbro straxt innan. Som vanligt gav han sig ju inte utan skulle absolut fortsätta ändå. I brottby försökte jag igen att vi skulle ta asfalts genvägen hemmåt Åkersberga men han lyckades ännu en gång få med mig och vi tog oss till Täby där vi äntligen vek av mot Arninge å hemmåt via Rydbo.
I år tog tyvärr Häxorna Lasse redan innan start så det blev att ge sig av själv mot starten. Känndes fint å skrapa rutorna på bilen, -4 grader. Lite ovant att sitta i bil på sträckan å behöva ta hänsyn till alla fartkameror så jag blev lite sen, kom runt sista kröken inna staren och såg att det var tomt. Klockan var ändå tio i åtta å inte en cykel eller bil i sikte!? Trodde först att alla dragit redan, gick runt å försökte hitta spår av aktivitet men fann inget. Tänkte att alla bangat! Skulle just sätta mig i bilen när det äntligen kommer en bil med släp. Ut väller det cyklister å cyklar :-) Av taktiska skäl hakade på första paret som drog, tänkte att är dom för snabba kan jag alltid släppa å bli uppfångad av nästa gäng bakom o.s.v tills jag är sist, då får jag väl ta fram min reservproviant, en Redbull som jag tappat upp i cykelflaskan. Camebacken var laddad med sportdryck och ett rör Enervit tabletter mot kramp. Kan för övrigt meddela att Redbull klarar minus fyra grader utan att frysa. Jag hade ju preppat hojen genom att marinera den i olja, allt som skulle röra sig på cykeln var indränkt i ojla och för säkerhets skull sprejade jag allt ändå med WD40. Hatar å frysa om fötterna så jag hade dubbla strumpor med 5 liters fryspåsar på fötterna som tätades uppåt med överlapp. Neopren överdrag på skorna gör att det blir ganska nice och jag klarar några snabbdopp innan det sipprar in lite grann men oftsat inte värre än att det värms upp. Tomas och Göran var tuffingar som körde typ coolmax strumpor i vanliga sommarskorna. :-) Likaså verkade dom glömt att smörja hojarna efter senaste tvätten och Göran hade för säkerhets skull gått på ett intesiv crossfit pass på fredagen. Deras orutin och taktiska misstag blev min räddning som gjorde att jag kunde hålla ungtupparnas tempo, precis lagom för att hålla kylan borta så länge vi trampade. Det var ett jäkla gnällande om kedjehjul å växlar som frös, stelfrusna fötter och lårmuskler som krampade men det gjorde att jag kände mig oförskämt bra laddad och fick ett antal välbehövliga småpauser.
Klarade mig nästan fram till Dommarudden innan första lårkrampen satte in vilket är nytt PB i såna här sammanhang. Efter lunchen i dommarudden känndes det rätt bra att ta blå leden de sista 8km hem å ett underbart varmt bad med kall öl.
Stort tack för mycket trevligt sällskap.
Nästa år, då jäklar ;-)