En Happy Witch Ride är ju aldrig en smärtfri historia. Det är ju liksom inte meningen.
Den här gången var det dock mest cyklarna som krånglade. Det började redan efter några kilometer när Mickes bakhjul lossnade och vred till bromsskivan. Efter att ha riktat bromsskivan och satt fast bakhjulet så hårt det gick fortsatte vi, pigga och glada i det lätta regnet. Några kilometer senare hände samma sak, med samma procedur som följd. (Hädanefter märks en sådan händelse för enkelhetens skull med ¤%#.)
I början hade vi stundom sällskap av Road_Runner, JW och Zander (om jag inte tar helt fel på personer) som vi ibland körde om, ibland blev omkörda av, allt beroende på stigarnas skick. (¤%#) Någon gång efter Dalen tog de en lite annan väg, medan vi slaviskt följde Roslagsleden eftersom vi inte ville missa den tekniskt roliga sträckan. (¤%#).
Det ville inte häxan heller. På ett ganska beskedligt parti kastade hon in en gren i min bakväxel. Grenen vann.
Självfallet hade jag inget extra växelöra med mig, så det blev en provisorisk lösning där resterna av örat gängades fast med quickreleasen. Det fungerade sådär - mina två lägsta växlar försvann och med enkelklinga fram blev det tungt så in i helvete att ta sig uppför även småbackar. Fördelen var att det gick lite fortare. Nackdelen var att Micke inte vågade ta i eftersom ¤%#. (¤%#)
Vi tog oss i alla fall till Domarudden där vi träffade de tre herrarna som känt till vilken väg häxan föredrog. Efter lite mekande fick Micke fast hjulet lite bättre och jag lyckades få i näst lägsta växeln. Så bar det av mot Brolsta-Brottby-sträckan med de nyrenoverade spångarna. (¤%#) (¤%#) Där träffade vi på Road_Runner med kumpaner för sista gången.
I Brottby blev det en snabbfika och vattenpåfyllning på macken. Sedan asfalt till Angarn och den trevliga sträckan till Täby. (¤%#) Förmodligen passerade Road_Runner och gänget oss när vi fikade.
Vi trodde att vi lämnat häxan efter oss och bara hade ¤%#-förbannelsen med oss. Det var fel.
Precis när vi kommit in i Täby passade hon på att bita av Mickes kedja, så det blir ännu ett mek-stopp.
Vi kände oss trots allt hyfsat fräscha och på gott humör, så vi trampade på genom Täby. (¤%#) På de trevliga rotpartierna efter Vallentunasjön var det dags för nästa incident. För omväxlings skull var det mitt bakhjul som ¤%#. Det krävdes en hel del mekande för att få bakhjulet med den provisoriska växellagningen på plats. Att bromsskivan var vind och låg på orkade jag inte bry mig om. (¤%#)
I Danderyd rådde det stor förvirring om var leden gick och vi snurrade ganska friskt på motionsspår, bröt mot åtskilliga lokala ordningsstadgar (cykelförbud), terroriserade en joggare med att fråga om vägen minst tre gånger (vi stötte på honom på olika platser hela tiden), men kom till slut fram till den efterlängtade portalen vid Roslagsledens start.
Då var klockan strax före 17.00, vilket kändes som en helt okej tid. Cyklad tid var 7.10. Fikastoppen var ganska snabba, så någon timme hade häxan slösat bort åt oss på tekniskt trubbel.
Sammanfattningsvis var det bra förhållanden - lite vatten i skogen, inga avgrundsdjupa lerhål eller mindre sjösystem att plaska sig igenom (det innebar på intet sätt att rötterna inte var hala). Lite småregnande emellanåt, men varmt i luften. Till och med lite sol under ett par timmar.
Hur gick det för de två som vi bara träffade i Grovsta? Tog häxan er?
¤%#
Road_Runner, JW och Zander passerar under en mek-incident.
Jag och MickeMud i Danderyd 16.57. Strax därefter dök det upp kaffe, korv, tårta, chips mm och en spontanpicknick på den blöta gräsmattan genomfördes.
