Wow, vilka fina cyklar det finns, Brakastruten!
Här har både hänt o inte hänt saker.
I början av sommaren blev vi med Bullitt. Det dök upp en som var som jag verkligen ville ha den, eller iaf med väldigt små ändringar, o en snäll Mårten höll den åt mig. Tog min fula femtusenkronorsbil upptill Stockholm o hämtade hem min fina tjugotusenkronorscykel.
(Här kommer en lite novell eller nåt. Mellan Stockholm o Göteborg ligger Linköping. Där bor min barndomsvän Tindra, och några kilometer därifrån min vän Gitte som är ur en helt annan fas i livet. Här om året skulle jag äntligen, efter allt snack om saken, faktiskt se till att hälsa på dem på väg hem från Stockholm. Med i bilen var två andra vänner. Vi kom fram till Tindra när solen stod lågt, var in o fikade, o skulle sen till Gitte. Då upptäckte vi att det var fel på lyset. Halvljuset syntes bara om man ställde sig att glo in i lyktan, medan helljuset lyste upp vägen kass men bländade våra medtrafikanter. Fick ingen ordning på det, och bestämde oss för att kolla mer på det framme hos Gitte, det skulle vara nära. Men vi körde o körde, gps:en ledde in oss på mindre o mindre vägar. Den hade en bugg som gjorde att den pratade svenska med engelsk intonation, den där luren hade en massa märkliga buggar men jag hann inte reklamera den innan den blev överkörd av en bil en tid senare. Nå, vi kom till en snårskog, det var mörkt, dimmigt, dåligt lyse. Vi kom till ett jakttorn i snårskogen. Gps:en säger plötsligt gravallvarligt, på ren svenska "Du är nu framme vid din destination". Så spoky så vi brast ut i gapskratt, men skönt att inte vara ensam o vilse. Några hundra meter senare kom vi till ett öde torp, vi kunde vända bilen o per telefon bli guidade rätt. Lyset fick vi aldrig ordning på, det blev en helveteskörning till Göteborg.
När det var dags att hämta Bullitt var Gitte bortrest, men Tindra hemma. Jag bad om en vägbeskrivning, för gps:en verkar ju inte hitta i de där trakterna. Hon skickade en länk per sms o jag körde. Eftersom min femtusenkronorsbil saknar radio lyssnade jag på poddar i mobilen. Fråga Anders o Måns. De fick frågan om hur flugorna hittar en burk med surströmming så snabbt, o ringde en rättsentymolog. På fryntlig Roger Wilson-skånska sa han att flugor är specialiserade på att hitta blod och död. Jag svängde av där gps:en sa åt mig o följde mitt blå streck. Efter ett tag började det kännas fel, men vad fan jag har ju bara vart där en gång o det var ju tre år sen. Men så började det kännas fel på ett bekant sätt. Så kom en snårskog, ett jakttorn. "Du är nu framme vid din destination" dröjde tills jag var framme vid ödehuset. Vände bilen, men råkade då hälla ut hett kaffe i mitt skrev. Min femtusenkronorsbil saknar även mugghållare. Utan att känna efter hur ont det eventuellt gjorde hoppade jag ur bilen o drog ner brallorna. Då kom flugorna. Stora feta spyflugor, i mängder. Kastade mig in i bilen utan byxor, instängd där lirkade jag fram och på mig badbyxorna som var det enda jag hade med att byta mot. Men med mig därifrån hade jag 19 flugor, eller 21. Räknade till 19 ibland o 21 ibland. Gick in på hittas karta på mobilen o letade reda på Tindra därifrån.)
Bullitten är fantastisk. Bästa lasten hittills är en trasig dammsugare o en kollega på toppen, trodde det skulle bli vingligt med så hög tyngdpunkt, men det var hur stadigt som helst.
Tore har däremot inte invigt den än. Dels för att jag är en slashas som måste sätta nån slags kanter på lådan, men inte bara. Han har inte varit riktigt kry under våren. Först vattensvans, vilket är en smärtsam inflammation i nedersta delen av ryggen. Sen en dålig känsla i magen, något stämde inte utan att jag kunde säga mer än att han inte vill springa bredvid cykel som vanligt o att han inte ser så glad ut. Gick till veterinär o sa att jag kanske bara lider av munchausen by proxy, men hon fann en svag hälta höger bak. Sommaren gick o vi var borta mycket, hältan kvarstod. I början av september fick han vattensvans igen, och medicin mot det. Men några dagar senare vaknade jag av att han stod o tittade på mig, medan han skakade och grimaserade av smärta. Det visade sig vara diskbråck. Värme vila sjukgymnastik laser antiinflammatoriskt o massage är behandlingen, och prognosen är god men det kan ta tid.
Jag får väl se. Hoppas att både han o jag är på banan till nästa säsong, men en del av mig arbetar med att acceptera att jag kanske missat fönstret i hans liv där jag fick med honom på vad som helst. Men vi får väl se.
Naugas: Om du läser detta. Du hade rätt. Hela tiden. Försökte ringa o berätta det men du svarade inte o sen dess har jag tänkt göra det ibland men det har inte blivit av.
Edit. Allt blir bättre med bilder.
