Hurom man icke skola behandla sin Duke XC... :D
1: Att hitta en jääääättefin brant linje nedför graniten innehållande 4 (rullande) 1-metersdropp avslutad med en redig trappa och sen 2 meter uppför en stor j-la brant berghäll på andra sidan en 60-70 cm spricka i berget. För att komma uppför den där avslutande hällen krävs fart. Mycket fart...
2: Att avsluta varje tur med vansinnesattack utför trapporna vid vår badplats Pinnevik. För att det rätta flytet ska infinna sig bör man inte ha under ca 35 knyck in i den första av trapporna och inte heller nudda annat än möjligtvis de sista stegen på den långa avslutande trappan. Annars kan ju nån tro att man fegar ur...
3: Att klanta sig genom att köra genom de Ljung-buskage som man mycket väl vet ALLTID döljer stenar. Då studsar cykeln omkring jättelustigt och man själv kanar (efter en kullerbytta) på rygg baklänges ca 5-6 meter nedför graniten. (Att jag tog i för mycket berodde nog på ett större gäng turister en stund tidigare stod och applåderade när jag tog mig igenom en tokbrant och tight klippkombination. Lätt hänt att man får Hans Rey-sjuka då...)
4: Sätta dit en 203 mm fyrkolvs XT-broms och använda den friskt. Den bryter å bänder rätt bra den...
Det började alltså knaka i gaffeln för nån vecka sen. Igår landade jag "lite" hårt (Höll på att slå ut tänderna mot styret, fick ont i axeln och stukade tummen :) )och det gnekade då lite till efter det så i morse tog jag isär gaffel och bägge benen är nästan lösa i kronan. Nu är ju den där Duke XC:n nog inte "riktigt" tänkt för den körning som min troliga 40-årskris har initierat så inte kan man ju gnälla så värst. Jag kommer inte heller koppla på "besviken-kund-minen" och lalla in på CykelCity i Göteborg och meddela att "jag-bara-rullade-omkring" och att gaffeln då bestämde sig för att den inte mådde så bra och därför begick självmord. Nåt j-la samvete får man ju ändå ha och då jag tidigare svurit ve och förbannelse inför CykelCity-hövdingen över reklamationsfetischisterna så misstänker jag att jag ändå knappast hade rönt någon jätteframgång om jag kom där och gnällde.
:D
Idag har jag beställt en DMR Trailblade och ska i fortsättningen köra den där riktigt, riktigt tekniska långsammare terrängen som jag trivs bäst i. Fjädring är dessutom rätt äcklig på riktigt branta granithällar (+45 grader utför). Gamla gubbar som jag ska nog inte heller fara runt så där fort. Man läker så långsamt numera...
:)
Och varför skriver jag nu detta då? Jo, idag när jag cruisade ner till centrum med Eddy Merckx-singlespeeden så träffar jag på en av de få cyklisterna här och enligt honom ska jag reklamera gaffeln då bevisbördan ligger på affären (i alla lägen enligt honom...) och att dom "måste vara rädda om kunderna". Jag tål inte sånt. Om man vet med sig att man har kört grejerna på eller över gränsen så bör man väl vara så ärlig att man kan ta det och skaffa det som man egentligen borde ha istället. Okynnesreklamationer gör bara prylarna dyrare för oss alla.
(Om nån behöver en gratis nederdel till en RockShox Duke XC U-Turn i bra skick (så vitt jag kan se...) så finns den för avhämtning här)
2: Att avsluta varje tur med vansinnesattack utför trapporna vid vår badplats Pinnevik. För att det rätta flytet ska infinna sig bör man inte ha under ca 35 knyck in i den första av trapporna och inte heller nudda annat än möjligtvis de sista stegen på den långa avslutande trappan. Annars kan ju nån tro att man fegar ur...
3: Att klanta sig genom att köra genom de Ljung-buskage som man mycket väl vet ALLTID döljer stenar. Då studsar cykeln omkring jättelustigt och man själv kanar (efter en kullerbytta) på rygg baklänges ca 5-6 meter nedför graniten. (Att jag tog i för mycket berodde nog på ett större gäng turister en stund tidigare stod och applåderade när jag tog mig igenom en tokbrant och tight klippkombination. Lätt hänt att man får Hans Rey-sjuka då...)
4: Sätta dit en 203 mm fyrkolvs XT-broms och använda den friskt. Den bryter å bänder rätt bra den...
Det började alltså knaka i gaffeln för nån vecka sen. Igår landade jag "lite" hårt (Höll på att slå ut tänderna mot styret, fick ont i axeln och stukade tummen :) )och det gnekade då lite till efter det så i morse tog jag isär gaffel och bägge benen är nästan lösa i kronan. Nu är ju den där Duke XC:n nog inte "riktigt" tänkt för den körning som min troliga 40-årskris har initierat så inte kan man ju gnälla så värst. Jag kommer inte heller koppla på "besviken-kund-minen" och lalla in på CykelCity i Göteborg och meddela att "jag-bara-rullade-omkring" och att gaffeln då bestämde sig för att den inte mådde så bra och därför begick självmord. Nåt j-la samvete får man ju ändå ha och då jag tidigare svurit ve och förbannelse inför CykelCity-hövdingen över reklamationsfetischisterna så misstänker jag att jag ändå knappast hade rönt någon jätteframgång om jag kom där och gnällde.
:D
Idag har jag beställt en DMR Trailblade och ska i fortsättningen köra den där riktigt, riktigt tekniska långsammare terrängen som jag trivs bäst i. Fjädring är dessutom rätt äcklig på riktigt branta granithällar (+45 grader utför). Gamla gubbar som jag ska nog inte heller fara runt så där fort. Man läker så långsamt numera...
:)
Och varför skriver jag nu detta då? Jo, idag när jag cruisade ner till centrum med Eddy Merckx-singlespeeden så träffar jag på en av de få cyklisterna här och enligt honom ska jag reklamera gaffeln då bevisbördan ligger på affären (i alla lägen enligt honom...) och att dom "måste vara rädda om kunderna". Jag tål inte sånt. Om man vet med sig att man har kört grejerna på eller över gränsen så bör man väl vara så ärlig att man kan ta det och skaffa det som man egentligen borde ha istället. Okynnesreklamationer gör bara prylarna dyrare för oss alla.
(Om nån behöver en gratis nederdel till en RockShox Duke XC U-Turn i bra skick (så vitt jag kan se...) så finns den för avhämtning här)
