Det blev en liten rapport som dock försvann i kraschen. Dock kan jag säga att det är helt klart värt att köra - mycket bättre än Styrkepröven. Det är lagom få deltagare och organisationen är lagom liten.
Om man ska dela upp turen så börjar man med stigningen till Filefjäll som är ganska mild - körde på stora fram. Nu börjar det bli mörkt - starten gick 21:00. Utförskörningen var heeeelt hysterisk - en lång orm av röda lysen som dundrade utför. Sen gick det svagt utför ända till Fagernes, där vi gick i depå första gången. Jag snackade med en klubbkompis, Bosse, om att vi kanske skulle köra tillsammans resten av loppet och så blev det.
Stigningen upp mot Beitostölen tog vi i en jämn lunk, i Beitostölen hade jag dessutom lite varma kläder väntande med tanke på utförskörningen från Valdresflya. Mentalt var sträckan upp på toppen rätt så jobbig - man körde över kam efter kam, men nådde aldrig toppen kändes det som. Till slut var vi dock vid skylten "Valdresflya" där sedvanlig posering och fotografering vidtog. Den utförskörning som nu följde var helt brutal - shit vad det gick. Maxade ut på 82.3 kmh och det känns s-n-a-b-b-t på en räser :)
När utförskörningen var över och det började gå lite svagt uppför fick jag min första stora svacka, hade stora problem att orka till Lom (293 km). I Lom fick vi varm mat för första gången, och det hjälpte till viss del - dock väntade den absolut jobbigaste delen i mitt tycke; stigningen upp till Sognefjell. Det gick bara rakt upp i himlen efter passagen av en smältvattensjö - kunde inte trampa utan fick knalla en bit. Väl uppe hittade jag Bosse inlindad i en filt ätandes nygräddade våfflor med hjortronsylt. Smaskens!
Efter lite upp och ner på kalfjället vidtog den farligaste nedfarten - dryga 1000 höjdmeter serpentinväg i omväxlande spöregn och hagel. Bredställ in i första hårnålen fick i alla fall mig att vakna till :) Ner kom vi i alla fall och hade en vacker men platt sträcka längs med olika fjordar framför oss. Snabbstopp i sista depån (mera våfflor) och slutspurten in mot mål. Dock fanns det ett hack i höjdkurvan som visade sig vara skapligt jobbig - nästan 200 höjdmeter innan en sista utförslöpa och slutforcering mot mål - ett mål vi nådde efter 19 timmar och 15 minuter.
Jag kommer att köra igen!