[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
- Trådstartare Randonneur_Stockholm
- Start datum
Mattias Paulsson
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
Uppsala nu, regn och blåst.
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
GoranS sa:
Visserligen ligger de norska banorna i Norge men om man cyklar snabbare där kan det vara värt två extra stjärnor.
Råkade jämföra en av Västerås backigare rundor med en norsk och högsta svenska backen motsvarade den platta inledningen på den norska ...
12:55 är snabbt backar eller ej. Starkt kört!
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
Gubben som i princip sköte cafeet massor av mil ramlade av efter Uppsala när det började gå uppför på hemvägen. Vi hade då kört någon form av SUB7-tempo in till stämplingen. Men vem är ledsen? Fem mil solo i den då rådande motvinden med totalt utpumpade ben var bara en liten misärinsats haha. Har jag bästa tid för 59-åringar nu?
GoranS
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
Aj, där satte du mig på pottkanten. Några bekanta ansikten men också ett antal personer som jag inte har en susning om vilka de är. Får väl vänta tills officiella resultaten dyker upp för att se vad snabbisarna går under för namn.kitzblitz sa:
Steel is Real
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
Grymt kört! Nån sa att vi tog rekordet på den rundan förra året. Men trots likvärdigt rullsnitt så sölade vi på stämplingarna förra året och fick därav pisk av er
Känner igen alla på bilden och kan iaf namnen på de 5 till höger:
Amir, Roger, Petter, M.Silver och Super-Toni (kitzblitz)
Respekt!!
Bifogar statistik från 2018:
Känner igen alla på bilden och kan iaf namnen på de 5 till höger:
Amir, Roger, Petter, M.Silver och Super-Toni (kitzblitz)
Respekt!!
Bifogar statistik från 2018:
Bilagor
Mattias Paulsson
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
Steel is Real
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
Lovelo sa:
Härligt!
Har han till höger inga pengar? Bjud han på en öl så blir han lika glad som er andra!
Steel is Real
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
JLarsson sa:
The Rando Stare!
GoranS
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
Roger Lundblad?Steel is Real sa:Grymt kört! Nån sa att vi tog rekordet på den rundan förra året. Men trots likvärdigt rullsnitt så sölade vi på stämplingarna förra året och fick därav pisk av er
Känner igen alla på bilden och kan iaf namnen på de 5 till höger:
Amir, Roger, Petter, M.Silver och Super-Toni (kitzblitz)
Respekt!!
Bifogar statistik från 2018:
Petter ?
(Har använt efternamn i min lista med svenska randorekord och deras innehavare, därav frågan)
Senast ändrad:
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
GoranS sa:Roger Lundblad?Steel is Real sa:Grymt kört! Nån sa att vi tog rekordet på den rundan förra året. Men trots likvärdigt rullsnitt så sölade vi på stämplingarna förra året och fick därav pisk av er
Känner igen alla på bilden och kan iaf namnen på de 5 till höger:
Amir, Roger, Petter, M.Silver och Super-Toni (kitzblitz)
Respekt!!
Bifogar statistik från 2018:
Petter ?
(Har använt efternamn i min lista med svenska randorekord och deras innehavare, därav frågan)
Ja, Roger Lundblad. Och Petter Johansson.
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
RR Barkarby 400
Det har inte blivit så mycket cykling i år som jag hade önskat och inte så mycket som tidigare år. Faktum är att detta var mitt första Randolopp för i år. Jag har ett knä som krånglat och har rehab/prehab tränat det vilket stulit tid från cyklingen. Nu skulle knäet testas ordentligt.
Vid starten i Barkarby såg jag på startfältet att en grupp kommer att gå fort, riktigt fort. Några andra vet jag tar det mycket lugnt, låter skönt. Ytterligare några var jag osäker på, där var Tobias som jag cyklat jämt med tidigare men som förra året var urstark. Mats hade jag inte cyklat med men vi har träffats i andra sammanhang, stark men inte ”förstagrupps stark”. Jag gick runt och försökte lista ut hur de andra tänkte men det är alltid lite svårt. Det stod utom allt rimligt tvivel att förstagruppen skulle cykla ifrån mig förr eller senare. Men att släppa dem direkt och cykla solo 400 km var jag inte heller sugen på. Det blev som det alltid blir, jag hängde på förstagruppen från start och tänkte att jag ser vilka som det egentligen går för fort för och sedan lierar jag mig med de och ser om vi kan hitta ett eget tempo. Funkar inte den planen får jag helt sonika släppa och cykla själv.
Det började relativt behagligt, snabbt men jämt och inte så hetsigt vid trafiksignaler i stan. Någon tappade en vattenflaska i Väsby vilket snabbt spred sig i gruppen och det lugnade ner sig tills alla var med igen. Väl ute på landsvägarna mellan Norrort och Uppsala höjdes tempot. Det märktes när någon starking gick upp i täten då farten ibland skruvades upp ordentligt. Eftersom vägen till Uppsala är ganska platt går det ändå att hänga med i svansen även om de små motluten som finns till slut suger kraften ur benen. Inne i Uppsala passeras en serie rondeller och då blev det något slags GP-lopp av det hela. Jag var tvungen att efter varje rondell stå på pedalerna och ge allt för att inte tappa rullen. Här tänkte jag att jag måste iaf hänga med till första stämplingen och se om vi kan bryta upp gruppen där. Vi stämplade på Cirkel K i Uppsala och där förstod jag att förstagruppen hade ambition att göra ett kort stopp. Jag stämplade fort och tog långa benet före tillbaks till cykeln för att inte missa avgången. Väl vid cykeln hörde jag Tobias säga att han skulle ta eget tempo, hans cykellampa hade lossnat och han behövde montera sin reservlampa. Jag hakade på direkt och gick bort till Mats och berättade att vi var några som skulle ta det lite lugnare, han anslöt sig till vår grupp innan jag han avsluta meningen. När förstagruppen skulle börja rulla proklamerade jag att vi var tre som skulle hålla ett annat tempo härifrån. När de andra rullat iväg gick vi tillbaka in på macken och drack kaffe.
Sträckan från Uppsala till Gävle ser på pappret oinspirerande ut, det börjar med en lång raksträcka mot Björkling och det är flera mil till nästa navigering. Men vi var stärkta av en kaffe, trygga i sällskapet, med kraft i benen och vi hade natten och äventyret framför oss. Det svenska landskapet är bra vackert när det närmar sig midsommar. Solen stod under horisonten men det var aldrig mörkt, inte alls faktiskt. Under timmarna som följde var vi ensamma i världen, inte en enda bil i någon riktning. Milen rullade på, vi gjorde ett par korta stopp för att rätta till klädsel och för att vattna naturen. Innan soluppgången utanför Älvkarleby började fåglarna vakna. Här någonstans cyklade vi ikapp Marcel från Tyskland. Han hade hängt med förstagruppen från Uppsala men släppt mer eller mindre direkt och sedan cyklat solo genom natten. Vi fyra höll sedan ihop hela vägen till målgången i Barkarby. I Gävle tog vi ett ordentligt stopp för frukost. Jag tog en kaffe och en korv samt fyllde ryggfickorna med sådant jag trodde jag skulle bli sugen på.
Efter frukost bar det av till Sandviken för nästa stämpling. Där var som vanligt inget öppet, det blev en selfie-stämpling och vidare färd mot nästa stämpling. Vägen från Sandviken till Gysinge är fantastisk att cykla. Mil efter mil med svensk tallhed. Vägen slingrar sig genom ett svagt böljande landskap. Vinden var svag men vi hade den mot oss eller egentligen mot och från sidan. Det höll i sig hela vägen hem. I tallskogen var vi dock skyddade av naturen i stor utsträckning. Tallheden tar slut i Gysinge där man bjuds på forsande vatten. Vi gjorde ett kort stopp och tog de obligatoriska bilderna härifrån. Vi kom så småningom fram till stämplingen i Östervåla. Där blev det också ett tämligen långt stopp innan avfärd mot Uppsala och den sista stämplingen innan målgång. Här någonstans tilltog vinden betänkligt och vred emot oss. Med nästan 30 mil i benen, en natt utan sömn och tilltagande motvind blir det ganska tyst i gruppen. Alla koncentrerar sig på att cykla så snålt som möjligt. Tobias fick en släng av sömntrötthet och försökte få igång lite prat för att lura hjärnan. Det fungerar faktiskt. Det eller att ta en lite hårdare förning. Det är svårt att somna med tryck i pedalerna.
Innan Uppsala stod Sven längs vägen och tog kort på oss. Han hade kört om oss på 272:an på sin motorcykel. Vi stannande och pratade med honom en stund, trevlig prick. Jag har cyklat ett par randolopp med honom men idag hade han tydligen annat för sig. Det blev ett kort samtal om vädret, det var ju hot om regn sista timmarna. I prognosen som jag minns den skulle det skvätta väldigt lite regn men Sven smålog när han sa något i stil med ”ni kommer nog bli blöta”.
Vi tog ett kort stämplingsstopp på Sibylla i Uppsala och när vi rullade därifrån började det regna. Innan vi var ute ur stan på andra sidan hade det börjat regna ordentligt. Det i kombination med allt skvättande från kompisarnas bakhjul gjorde oss alla genomblöta. Det gick att hålla värmen hjälpligt genom att höja tempot. I min hjärna blev det ganska mörkt någon stans mellan Uppsala och Stockholm. Hjärnan letade alternativ till eländet vi var i. Det finns dock få alternativ när man är mitt i det. Stannar man och skyddar sig från regnet i tex en busskur blir man snart nedkyld. Ett stopp på en vägkrog blir nog det sista man gör på den rundan. Värmen får man inte tillbaka och det blir enligt min erfarenhet svårare och svårare att komma ut igen när man gått in. Jag funderade faktiskt ett tag på att ta in på hotell i norra delen av Stockholm och en stund funderade jag allvarligt på att bryta och ringa efter hämtning. Jag har cyklat just 40 mil ganska många gånger och har inget att bevisa. Knäet skulle testas och det verkade hålla så målet för resan var uppnått.
Vändningen för mig kom när det var ca 17 km kvar. Mats hade fått hammaren, big time! Vi tog ett kort stopp i en gångtunnel, jag ringde min fru och bad henne hämta mig i Barkarby om ca 1 timme. Det skulle ta tid för gruppen att komma i mål. Vändning och vändning, det var såklart väldigt jobbigt för Mats men det blir en gruppövning att få oss alla i mål. Något annat än väder och trötthet att fokusera på. De andras navigatorer hade slut på batteri och ingen av de andra i gruppen hade cyklat denna runda förut. Detta var mitt fjärde varv på rundan och jag tog på mig navigationsuppgiften. Det gick långsamt, mycket långsamt. Vi var inte i mål förrän 75 min senare. Jag uppfattades nog som stressad sista biten men jag ville inte ha familjen väntandes på mig för länge i Barkarby. (Sorry kamrater). Vi tog oss dock i mål tillsammans. Efter handskakningar och lyckönskningar var sällskapet uppbrutet för denna gång.
Den långsamma sista biten i genomvåta kläder hade kylt ut mig ordentligt. I bilen hem skakade jag okontrollerat men jag gjorde det med ett leende på läpparna. När jag kom hem tappade jag upp ett hett bad sedan gick vi bort på middag hos vänner. Vid 20:30 drog jag en filt över mig och somnade i deras soffa.
I badet var jag väldigt nöjd över att inte ha brutit. Vi ger oss ut på dessa långa nattcyklingar för att uppleva äventyret, då går det inte att vika ner sig när äventyret uppenbarar sig.
Tack Mats, Tobias och Marcel för en trevlig runda.
Det har inte blivit så mycket cykling i år som jag hade önskat och inte så mycket som tidigare år. Faktum är att detta var mitt första Randolopp för i år. Jag har ett knä som krånglat och har rehab/prehab tränat det vilket stulit tid från cyklingen. Nu skulle knäet testas ordentligt.
Vid starten i Barkarby såg jag på startfältet att en grupp kommer att gå fort, riktigt fort. Några andra vet jag tar det mycket lugnt, låter skönt. Ytterligare några var jag osäker på, där var Tobias som jag cyklat jämt med tidigare men som förra året var urstark. Mats hade jag inte cyklat med men vi har träffats i andra sammanhang, stark men inte ”förstagrupps stark”. Jag gick runt och försökte lista ut hur de andra tänkte men det är alltid lite svårt. Det stod utom allt rimligt tvivel att förstagruppen skulle cykla ifrån mig förr eller senare. Men att släppa dem direkt och cykla solo 400 km var jag inte heller sugen på. Det blev som det alltid blir, jag hängde på förstagruppen från start och tänkte att jag ser vilka som det egentligen går för fort för och sedan lierar jag mig med de och ser om vi kan hitta ett eget tempo. Funkar inte den planen får jag helt sonika släppa och cykla själv.
Det började relativt behagligt, snabbt men jämt och inte så hetsigt vid trafiksignaler i stan. Någon tappade en vattenflaska i Väsby vilket snabbt spred sig i gruppen och det lugnade ner sig tills alla var med igen. Väl ute på landsvägarna mellan Norrort och Uppsala höjdes tempot. Det märktes när någon starking gick upp i täten då farten ibland skruvades upp ordentligt. Eftersom vägen till Uppsala är ganska platt går det ändå att hänga med i svansen även om de små motluten som finns till slut suger kraften ur benen. Inne i Uppsala passeras en serie rondeller och då blev det något slags GP-lopp av det hela. Jag var tvungen att efter varje rondell stå på pedalerna och ge allt för att inte tappa rullen. Här tänkte jag att jag måste iaf hänga med till första stämplingen och se om vi kan bryta upp gruppen där. Vi stämplade på Cirkel K i Uppsala och där förstod jag att förstagruppen hade ambition att göra ett kort stopp. Jag stämplade fort och tog långa benet före tillbaks till cykeln för att inte missa avgången. Väl vid cykeln hörde jag Tobias säga att han skulle ta eget tempo, hans cykellampa hade lossnat och han behövde montera sin reservlampa. Jag hakade på direkt och gick bort till Mats och berättade att vi var några som skulle ta det lite lugnare, han anslöt sig till vår grupp innan jag han avsluta meningen. När förstagruppen skulle börja rulla proklamerade jag att vi var tre som skulle hålla ett annat tempo härifrån. När de andra rullat iväg gick vi tillbaka in på macken och drack kaffe.
Sträckan från Uppsala till Gävle ser på pappret oinspirerande ut, det börjar med en lång raksträcka mot Björkling och det är flera mil till nästa navigering. Men vi var stärkta av en kaffe, trygga i sällskapet, med kraft i benen och vi hade natten och äventyret framför oss. Det svenska landskapet är bra vackert när det närmar sig midsommar. Solen stod under horisonten men det var aldrig mörkt, inte alls faktiskt. Under timmarna som följde var vi ensamma i världen, inte en enda bil i någon riktning. Milen rullade på, vi gjorde ett par korta stopp för att rätta till klädsel och för att vattna naturen. Innan soluppgången utanför Älvkarleby började fåglarna vakna. Här någonstans cyklade vi ikapp Marcel från Tyskland. Han hade hängt med förstagruppen från Uppsala men släppt mer eller mindre direkt och sedan cyklat solo genom natten. Vi fyra höll sedan ihop hela vägen till målgången i Barkarby. I Gävle tog vi ett ordentligt stopp för frukost. Jag tog en kaffe och en korv samt fyllde ryggfickorna med sådant jag trodde jag skulle bli sugen på.
Efter frukost bar det av till Sandviken för nästa stämpling. Där var som vanligt inget öppet, det blev en selfie-stämpling och vidare färd mot nästa stämpling. Vägen från Sandviken till Gysinge är fantastisk att cykla. Mil efter mil med svensk tallhed. Vägen slingrar sig genom ett svagt böljande landskap. Vinden var svag men vi hade den mot oss eller egentligen mot och från sidan. Det höll i sig hela vägen hem. I tallskogen var vi dock skyddade av naturen i stor utsträckning. Tallheden tar slut i Gysinge där man bjuds på forsande vatten. Vi gjorde ett kort stopp och tog de obligatoriska bilderna härifrån. Vi kom så småningom fram till stämplingen i Östervåla. Där blev det också ett tämligen långt stopp innan avfärd mot Uppsala och den sista stämplingen innan målgång. Här någonstans tilltog vinden betänkligt och vred emot oss. Med nästan 30 mil i benen, en natt utan sömn och tilltagande motvind blir det ganska tyst i gruppen. Alla koncentrerar sig på att cykla så snålt som möjligt. Tobias fick en släng av sömntrötthet och försökte få igång lite prat för att lura hjärnan. Det fungerar faktiskt. Det eller att ta en lite hårdare förning. Det är svårt att somna med tryck i pedalerna.
Innan Uppsala stod Sven längs vägen och tog kort på oss. Han hade kört om oss på 272:an på sin motorcykel. Vi stannande och pratade med honom en stund, trevlig prick. Jag har cyklat ett par randolopp med honom men idag hade han tydligen annat för sig. Det blev ett kort samtal om vädret, det var ju hot om regn sista timmarna. I prognosen som jag minns den skulle det skvätta väldigt lite regn men Sven smålog när han sa något i stil med ”ni kommer nog bli blöta”.
Vi tog ett kort stämplingsstopp på Sibylla i Uppsala och när vi rullade därifrån började det regna. Innan vi var ute ur stan på andra sidan hade det börjat regna ordentligt. Det i kombination med allt skvättande från kompisarnas bakhjul gjorde oss alla genomblöta. Det gick att hålla värmen hjälpligt genom att höja tempot. I min hjärna blev det ganska mörkt någon stans mellan Uppsala och Stockholm. Hjärnan letade alternativ till eländet vi var i. Det finns dock få alternativ när man är mitt i det. Stannar man och skyddar sig från regnet i tex en busskur blir man snart nedkyld. Ett stopp på en vägkrog blir nog det sista man gör på den rundan. Värmen får man inte tillbaka och det blir enligt min erfarenhet svårare och svårare att komma ut igen när man gått in. Jag funderade faktiskt ett tag på att ta in på hotell i norra delen av Stockholm och en stund funderade jag allvarligt på att bryta och ringa efter hämtning. Jag har cyklat just 40 mil ganska många gånger och har inget att bevisa. Knäet skulle testas och det verkade hålla så målet för resan var uppnått.
Vändningen för mig kom när det var ca 17 km kvar. Mats hade fått hammaren, big time! Vi tog ett kort stopp i en gångtunnel, jag ringde min fru och bad henne hämta mig i Barkarby om ca 1 timme. Det skulle ta tid för gruppen att komma i mål. Vändning och vändning, det var såklart väldigt jobbigt för Mats men det blir en gruppövning att få oss alla i mål. Något annat än väder och trötthet att fokusera på. De andras navigatorer hade slut på batteri och ingen av de andra i gruppen hade cyklat denna runda förut. Detta var mitt fjärde varv på rundan och jag tog på mig navigationsuppgiften. Det gick långsamt, mycket långsamt. Vi var inte i mål förrän 75 min senare. Jag uppfattades nog som stressad sista biten men jag ville inte ha familjen väntandes på mig för länge i Barkarby. (Sorry kamrater). Vi tog oss dock i mål tillsammans. Efter handskakningar och lyckönskningar var sällskapet uppbrutet för denna gång.
Den långsamma sista biten i genomvåta kläder hade kylt ut mig ordentligt. I bilen hem skakade jag okontrollerat men jag gjorde det med ett leende på läpparna. När jag kom hem tappade jag upp ett hett bad sedan gick vi bort på middag hos vänner. Vid 20:30 drog jag en filt över mig och somnade i deras soffa.
I badet var jag väldigt nöjd över att inte ha brutit. Vi ger oss ut på dessa långa nattcyklingar för att uppleva äventyret, då går det inte att vika ner sig när äventyret uppenbarar sig.
Tack Mats, Tobias och Marcel för en trevlig runda.
Senast ändrad:
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
Sebban73 sa:
Tack för bra RR och sällskapet!
Tillägg för hur jag (=Tobias) upplevde det.
Denna säsongen har inte blivit vad jag hoppats på. Som Sebastian nämner var jag starkare förra året och hade fina turer med Toni, Christer, Amir, Ingvar mfl. Jag har kunnat åka med snabba gruppen, men inte så i år. På årets Saltluft släppte jag iväg snabbgruppen med 60km kvar. Med den färska erfarenheten kände jag att när vi rullade in i Uppsala att det inte var ide att ta i allt för mycket bara för att åka av i Gävle och ha en evighet med solocykling kvar och mosiga ben. Bättre att solocykla med kontrollerade ben. Därför gjorde det inte allt för mycket att mitt egengjorda 3D-printade lampfäste gav upp på vägen till första kontroll. Eftersom fästet var under utvärdering hade jag med mig reservlampa. Så jag fick skruva av dynamolampan och montera batteridito. Sebastian och Mats var inte allt för stressade och passade på att ta en kaffe.
Den andra pytteln som var under utprovning var en "styrstamspung": https://www.decathlon.se/flaskhallare-i-textil-id_8487122.html Till skillnad från lampfästet så var den mycket bra! Skönt att kunna ha lite ätbart nära till hands istället för att fippla i ryggfickorna.
Annat materialstrul var min Garmin1000 som envisades att gå in i läget "skärm låst" när jag ville kolla batteristatus. Enda sättet att komma ur var att trycka "paus" på rundan. Irriterande. Eftersom dynamolampan med möjlighet till USB-laddning åkte av blev jag beroende av att ladda GPSen med batteripack vid stoppen vilket ledde till att batteriet tog slut 10km innan Barkarby.
Så nu är det bara att bryta ihop och komma igen.
MarcusS
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
403km i bra fart genom sommarnatten med trevligt sällskap. Cykling när det är som bäst helt enkelt. På en sån här runda hinner man uppleva en hel del: Ungdomar på trimmade moppar som hejar på kl 2 i Björklinge, Rejvfest i fulkina, soluppgång vid Älvkarleby, Volvo 245 raggarbil i Skutskär, vindstilla, motvind, att känna sig stark, att känna sig svag och glädjen av att ta sig runt.
När GöranS listade randorekorden så insåg jag snabbt att Barkarbys 40-milare måste vara snudd på perfekt för att köra en lite snabbare brevet. Bara 3 km längre än de fastlagd 400km och inte en enda backe norr om Uppsala. Jag lyckades locka med mig mina Sumovänner Ingvar, Petter och Roger som alla är rejält starka och uthålliga. Jag misstänker att gillade utmaningen att slå bästa 400km-tid. Förutom att vi skulle hålla en hyfsad fart så måste tiden för stopp hållas nere om totaltiden skulle komma ner under 13 timmar.
Väderprognosen inför natten såg bra ut. Vindstilla under natten och en tilltagande motvind på vägen söderut. Inget regn och en temperatur som skulle hålla sig över 8 grader. Prognosen stämde ganska bra förutom att temperaturen föll ner till 4 grader.
Väl på plats på Lilla Barkarby är det alltid lika trevligt att träffa alla som jag cyklat med vid olika tillfällen. MrGunnar var på plats och delade ut startkort – ett stort tack för att du ser till att detta arrangemang blir av.
Prick kl 23:00 rullade vi iväg. Redan från början så var det bra fart. Fram till Upplands-Väsby är det en hel del rödljus men sedan blev det fin och jämn cykling till Uppsala. Vi var 14(?) cyklister som svängde in på CircleK med ett rullsnitt på 33km/h, precis enligt min egen plan. Exakt efter 10min så var alla färdiga att rulla vidare. Några ville ta det lite lugnare så nu var vi 11st som svängde ut på raksträckan mot Björklinge. Denna raksträcka har jag kämpat mig igenom förut (lagtempotävlingar samt sista milen i hettan på UTU) men den här gången var det en riktig njutning. Vindstilla, bra fart, det svaga sommarnattsljuset. I Björklinge fick vi sällskap av ortens motorburna ungdomar, vi blev påhejade och de körde ikapp med oss – vem har sagt att nattrando inte är en publiksport? Kilometrina rullade på, vi bytte till tvåpar för att få lite mer social cykling med mer snack som också håller en piggare.
Vid Mehedeby kl3:20 mötte vi en klunga som cyklade på gamla damcyklar. De kom från en rejvfesten på Dragongate. I fulkina var det massor av folk som tältade och en del trafik på väg därifrån. Nu kändes det riktigt kallt, jag frös om tåt och fingrar trots långa handskar. Sedan blev det soluppgång i Älvkarleby och doftsensationer i Skutskär. Nånstans här tappade vi Belgaren, så nu var vi tio personer. Strax efter halvfem nådde vi Circlek i Gävle, nu skulle det bli gott med kaffe. Vi var några minuter före tidplanen så det fanns tid för ett riktigt stopp. Efter hela 20 minuter gav vi oss iväg, riktigt kyligt innan pulsen började stiga. Jag tog ett extra varv i rondellen för att få upp värmen.
Efter ett snabbt fotostopp i Sandviken vänder vi söderut. Vägen från Sandviken till Gävle är kanonfin. Först över Storsjön, genom tall- och myrmark och förbi Gysingeforsarna. Vi gick tillbaka till att köra på ett led för att få lite bättre fart. De som är guldben kan då trycka på lite längre och de som inte har det kan köra kortare eller lägga sig i svansen. Det rullade på riktigt bra, så paas bra att vi var nio stycken som kom fram till Östervåla kl7:45 - helt enligt plan. Kiosken var stängd så vi tog några selfies och drog vidare mot Uppsala. Nu började tröttheten smyga sig på och benen kändes inte helt fräscha längre. Det var bara till att bita ihop och trycka på i förningarna och däremellan se till att ligga när den framför för att få lä i motvinden. Vi lyckades hålla uppe farten så vi kom fram till Uppsala vid halvtio, några minuter före plan.
Med mera kaffe, en korv och en Snickers i magen satte vi kurs mot Barkarby. Ingvar trillade av klungan strax söder om Uppsala. Efter Märsta så började jag känna mig rejält krokig. Efter Uppsala så petade jag inte i mig någon extra energi och det var nog inte helt smart. Roger och Christian tog ett extra ansvar för att hålla upp farten. Jag led varje gång farten gick upp. Alla hjälptes åt utefter hur mycket kraft ben fanns kvar, själv fick jag la jag mig i svansen de sista kilometrina.
Kl 11:55, så uppenbarade sig till slut hotellet i Barkarby. Vilken härlig känsla, att få klara denna brevet i trevligt sällskap. Vi signerade startkorten, drack en kall öl och allt var fantastiskt. Efter en stund så kom även Ingvar imål. Tack Amir, Andreas, Christian, Eje, Petter, Roger och Toni för trevligt sällskap hela vägen.
När GöranS listade randorekorden så insåg jag snabbt att Barkarbys 40-milare måste vara snudd på perfekt för att köra en lite snabbare brevet. Bara 3 km längre än de fastlagd 400km och inte en enda backe norr om Uppsala. Jag lyckades locka med mig mina Sumovänner Ingvar, Petter och Roger som alla är rejält starka och uthålliga. Jag misstänker att gillade utmaningen att slå bästa 400km-tid. Förutom att vi skulle hålla en hyfsad fart så måste tiden för stopp hållas nere om totaltiden skulle komma ner under 13 timmar.
Väderprognosen inför natten såg bra ut. Vindstilla under natten och en tilltagande motvind på vägen söderut. Inget regn och en temperatur som skulle hålla sig över 8 grader. Prognosen stämde ganska bra förutom att temperaturen föll ner till 4 grader.
Väl på plats på Lilla Barkarby är det alltid lika trevligt att träffa alla som jag cyklat med vid olika tillfällen. MrGunnar var på plats och delade ut startkort – ett stort tack för att du ser till att detta arrangemang blir av.
Prick kl 23:00 rullade vi iväg. Redan från början så var det bra fart. Fram till Upplands-Väsby är det en hel del rödljus men sedan blev det fin och jämn cykling till Uppsala. Vi var 14(?) cyklister som svängde in på CircleK med ett rullsnitt på 33km/h, precis enligt min egen plan. Exakt efter 10min så var alla färdiga att rulla vidare. Några ville ta det lite lugnare så nu var vi 11st som svängde ut på raksträckan mot Björklinge. Denna raksträcka har jag kämpat mig igenom förut (lagtempotävlingar samt sista milen i hettan på UTU) men den här gången var det en riktig njutning. Vindstilla, bra fart, det svaga sommarnattsljuset. I Björklinge fick vi sällskap av ortens motorburna ungdomar, vi blev påhejade och de körde ikapp med oss – vem har sagt att nattrando inte är en publiksport? Kilometrina rullade på, vi bytte till tvåpar för att få lite mer social cykling med mer snack som också håller en piggare.
Vid Mehedeby kl3:20 mötte vi en klunga som cyklade på gamla damcyklar. De kom från en rejvfesten på Dragongate. I fulkina var det massor av folk som tältade och en del trafik på väg därifrån. Nu kändes det riktigt kallt, jag frös om tåt och fingrar trots långa handskar. Sedan blev det soluppgång i Älvkarleby och doftsensationer i Skutskär. Nånstans här tappade vi Belgaren, så nu var vi tio personer. Strax efter halvfem nådde vi Circlek i Gävle, nu skulle det bli gott med kaffe. Vi var några minuter före tidplanen så det fanns tid för ett riktigt stopp. Efter hela 20 minuter gav vi oss iväg, riktigt kyligt innan pulsen började stiga. Jag tog ett extra varv i rondellen för att få upp värmen.
Efter ett snabbt fotostopp i Sandviken vänder vi söderut. Vägen från Sandviken till Gävle är kanonfin. Först över Storsjön, genom tall- och myrmark och förbi Gysingeforsarna. Vi gick tillbaka till att köra på ett led för att få lite bättre fart. De som är guldben kan då trycka på lite längre och de som inte har det kan köra kortare eller lägga sig i svansen. Det rullade på riktigt bra, så paas bra att vi var nio stycken som kom fram till Östervåla kl7:45 - helt enligt plan. Kiosken var stängd så vi tog några selfies och drog vidare mot Uppsala. Nu började tröttheten smyga sig på och benen kändes inte helt fräscha längre. Det var bara till att bita ihop och trycka på i förningarna och däremellan se till att ligga när den framför för att få lä i motvinden. Vi lyckades hålla uppe farten så vi kom fram till Uppsala vid halvtio, några minuter före plan.
Med mera kaffe, en korv och en Snickers i magen satte vi kurs mot Barkarby. Ingvar trillade av klungan strax söder om Uppsala. Efter Märsta så började jag känna mig rejält krokig. Efter Uppsala så petade jag inte i mig någon extra energi och det var nog inte helt smart. Roger och Christian tog ett extra ansvar för att hålla upp farten. Jag led varje gång farten gick upp. Alla hjälptes åt utefter hur mycket kraft ben fanns kvar, själv fick jag la jag mig i svansen de sista kilometrina.
Kl 11:55, så uppenbarade sig till slut hotellet i Barkarby. Vilken härlig känsla, att få klara denna brevet i trevligt sällskap. Vi signerade startkorten, drack en kall öl och allt var fantastiskt. Efter en stund så kom även Ingvar imål. Tack Amir, Andreas, Christian, Eje, Petter, Roger och Toni för trevligt sällskap hela vägen.
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
Likt Desmo ligger jag långt efter i träningen pga ANNAT så det är ju tur eller hur man nu skall se det att det är tid kvar innan PBP-starten går där i slutet av augusti.
Jag hoppades kunna hänga med mina SUMO-gubbar, Amir, Erik, Toni, mfl hyfsat länge och egentligen gick det väl över förväntan. In mot Uppsala på vägen söderut körde vi snabbt men jag tyckte benen tills dess hade funkat tillräckligt bra för att ligga i svansen. Men plötsligt dök det upp uppförsbackar och är det något som knäcker mig när benen redan är möra är det just backar. Så upp efter bron, (som för tre år sen var sprängd när vi kom där på det årets 40-milare och vi fick vända), där det egentligen inte är brant så bara dog benen digerdöden. Jag mumlade lite lätt att jag var rökt och sedan gled så klungan iväg. Redan någon km innan hade jag märkt att det var trögt att bara täppa till någon liten lucka på några meter så jag var väl inte direkt förvånad.
Jag segade på i egen takt och såg faktiskt mina hjälpryttare ganska länge i fjärran men efter några ytterligare backar var de så borta. Bara att trampa på och det gick olidligt sakta, speciellt uppför, motvinden friskade i ibland och det är ju heller inte min specialitet haha. Ont i ändan också men det är ju sedan gammalt. Nu började nedräkningen deluxe och jag tror jag kollade på GPSen en miljon gånger innan backen upp mot DN-husen kom och det blev nära till Barkarby.
Väl inne blev det välkomstkommitte, lite foton och en bira i glada randonneurs slag och sedan pendel hem.
En lyckad natt helt enkelt! Tack alla för hjälpen!!
Jag hoppades kunna hänga med mina SUMO-gubbar, Amir, Erik, Toni, mfl hyfsat länge och egentligen gick det väl över förväntan. In mot Uppsala på vägen söderut körde vi snabbt men jag tyckte benen tills dess hade funkat tillräckligt bra för att ligga i svansen. Men plötsligt dök det upp uppförsbackar och är det något som knäcker mig när benen redan är möra är det just backar. Så upp efter bron, (som för tre år sen var sprängd när vi kom där på det årets 40-milare och vi fick vända), där det egentligen inte är brant så bara dog benen digerdöden. Jag mumlade lite lätt att jag var rökt och sedan gled så klungan iväg. Redan någon km innan hade jag märkt att det var trögt att bara täppa till någon liten lucka på några meter så jag var väl inte direkt förvånad.
Jag segade på i egen takt och såg faktiskt mina hjälpryttare ganska länge i fjärran men efter några ytterligare backar var de så borta. Bara att trampa på och det gick olidligt sakta, speciellt uppför, motvinden friskade i ibland och det är ju heller inte min specialitet haha. Ont i ändan också men det är ju sedan gammalt. Nu började nedräkningen deluxe och jag tror jag kollade på GPSen en miljon gånger innan backen upp mot DN-husen kom och det blev nära till Barkarby.
Väl inne blev det välkomstkommitte, lite foton och en bira i glada randonneurs slag och sedan pendel hem.
En lyckad natt helt enkelt! Tack alla för hjälpen!!
NotReallyGunde
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 400KM Barkarby (nattstart)
Liknande trådar
Köp & Sälj
-
Säljes i Dalarna -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Älvsborg -
Säljes i Uppsala -
Säljes i Jämtland
