Våra västgötaberg är väl värda ett besök för den som söker lekfull singeltrack och fin natur!
Kinnekulle är lätt att följa då leden är tydligt markerad. Billingen skulle jag rekommendera att köra med guidning för bästa upplevelsen, även om det går till vissa delar utan.
Billingeracet är inte lätt att följa, och dessutom är delar av banan på privat tomtmark som endast är öppen för cykling under racet.
Billingen som område bjuder dock in till mycket bra cykelstigar av olika karaktär i övrigt men med lite olika reservationer:
- Dedikerade MTB-leder finns med start från stadion-området vid Billingehus. Grön, Blå, Röd och Svart. Vissa delar är bra cykling, en del "så där". Är mera träningsvarv än episk dagstur. (Delar av Billingeracet)
- Billingeleden från Billingehus och norrut går till vissa delar genom naturreservat, där cykling formellt sett är förbjuden. (Kan dock vara värt att gå genom dessa delar, för en hel del av sträckorna är kanonfin cykling och natur) (Delar av Billingeracet)
- Billingeleden på västra sidan om berget är dåligt uppmärkta och bitvis svårcyklade. Undviker dessa.
- Billingeleden från Billingehus och söderut, mot Skultorps nabbe via Simsjön. Är fin cykling och fin natur, med inslag av pushbike på några enstaka ställen.
- Nerfarter via singeltrack från Billingeleden och ner mot Skövde, norr om stan mot Ryd. Finns några olika varianter, de flesta är ren glädje hela vägen ner.
- Skogarna mellan Ryd och Stöpen innehåller en massa singeltrack kors och tvärs. Inte särskilt kuperat, men roliga stigar. Virrvarret av stigar gör att det går att få till många kombinationer och många mil här. (Delar av Billingeracet, med klassiker som endurostigen, krokodilstigen mfl).
