Sammanfattat verkar det för mig som snabbaste sättet att höja konditionen är att ha ett riktigt högt tempo under så många minuter som möjligt. Tempot fiende är mjölksyran så som bemästras med temposänkning och viloperioders längd i olika former.
Negativ träning har sitt ursprung inom gymnastiken på tidigt 70-tal. Under 80-talet anammades den av en tysk klättrare som sedan utvecklade en enorm fingerstyrka
http://sv.wikipedia.org/wiki/Action_Directe_(klättring)
Det intressanta är just att Emil Wingstedt inom en så utpräglad uthållighetsidrott som orientering, använt sig av metoden, om än i försiktig tappning. Även om sprintdistansen varit hans paradgren så har han hela tiden varit i världsklass på långdistansen.
Rent teoretiskt går träningen ut på att belasta en muskel med större tyngd än vad den klarar av att hålla emot, därav namnet "negativ". Då aktiveras/tränas de delar av muskeln som aldrig annars används ens då man tar i till 100%. De flesta slutar normalt att läsa här då man konstaterar att denna typ av träning endast leder till att man gör av med onödigt mycket energi och att det främst är explosionsartade idrottsinsatser som gagnas av metoden.
Nu kommer den intressanta och sällan upptäckta kopplingen till uthållighetsidrotterna:
Metoden ökar ditt "100%" till kanske 110% av sitt forna. Det innebär att den mjölksyratröskel som normalt infaller runt 84% av tidigare "maxnivå", nu helt plötsligt höjs till att ligga på en ännu högre nivå (efter att ha tränats där ett tag). Jfr. 84% av 110% =??? Effekten av träningen är omedelbar och tydliga resultat erhålls redan efter tre veckor.
Slutsats: På tre veckor har du skaffat dig större lårmuskler att cykla med.
A. Maxstyrkan höjs på tre veckor och planar sedan ut där.
B. Mjölksyra tröskeln kan nu tränas att infalla på högre nivå än tidigare
Varning: Mycket stor skaderisk. Gradvis tillvänjning under lång tid är ett krav då senfästen mm växer mycket sakta. Kan ta ett år att bygga upp styrkan i dessa så de tål träningen.
Utföres med fördel på gymet. Klättrare använder "campusboard" där man håller om en trälist med fingertopparna, släpper och faller några dm för att sedan hugga sig fast i list på lägre nivå.
Så åter till frågan -känner ni till om detta någonsin har exprimenterats med inom cyklingen?