> oxr: "Idag vet jag inte, att idrottandet organiseras i folkrörelseform har väl någonstans mellan 100 och 150 år på nacken. Det är väl snarare på senare tid som det blivit en blandning mellan det ideella och företagande."
Problem med velodrom, styrelseledamötter som bråkar och tvingas avgår eller hoppar av, föreningar som hotar att dra sig ur förbundet. Vinstdrivandeföretag blandat med det ideella.
Låter det bekant? Åren 2000-2011?
Nix Nix Nix.
En snart 100 år tradition i Svenska Cykelförbundet...........
En liten plock ur Svenska Cykelförbundets historia. (Det finns mer).
1923 fick styrelsen ej ansvarsfrihet på grund av oklarheter i ekonomiska mellanhavanden med AB Velodromen. Problemen blir till följetong i dåvarande press och journalisterna är inte nådiga mot förbundets dåvarande ordförande Ruben Ljungberg och hans broder Paul Ljungberg som är sekreterare i förbundet. Att dessa herrar också har avlönade poster i AB Velodromen gör inte saken bättre.
Sveriges bästa bancyklist, Erik Bjurberg, diskvalificeras 6 månader år 1926 då han, trots anmälan, vägrat starta vid bantävlingar på Velodromen. Bjurberg ville ha bättre priser och fribiljetter till sin familj.
År 1945 diskas Harry Snell och Svängis för att de uppträtt osportsligt vid Smålands Grand Prix i Jönköping. Snell ville ha dubbla traktamenten och särskilt pris (en matta), vilket han blev lovad. Trots detta kom han ej till start. Svängis bröt tävlingen, demonstrativt efter ett par varv.
Förbundets sekreterare år 1915 entledigas från sitt uppdrag på grund av han ej kunnat fullgöra sina ekonomiska åligganden mot förbundet. Han vägrar dock att lämna tillbaka förbundets pärmar, men senare ”kastar han dem huller om buller i en klädkorg” till en styrelseledamot. Samma år utesluts en tidigare svensk kassör för all framtid ur NCF på grund av ej redovisade ekonomiska transaktioner med NCF.
Förbundet ordförande år 1924, R Ljungberg, föreslås av revisorerna ej få ansvarsfrihet på grund av personliga skulder till förbundet. Då skulden, 4.204:25, ej betalas föreslås han bli diskvalificerad från all idrott för all framtid.
År 1927 har förbundet samma problem med en personlig fordran på styrelseledamoten Henning Ehn. Samma år vill ordföranden entlediga sekreteraren ”då han ej fullgjort sina åliggande till belåtenhet ….”.
Ett stort antal klubbar diskuterar 1924 att bryta sig ur SCF, vilket tidningarna uppmärksammar. Det hela har sin upprinnelse i att R Ljungberg vid ett internationellt cykelmöte pläderar för bildande av en professionell sammanslutning i Sverige, alltså en förening ”som bleve ägnad att närmast slå ihjäl det förbund han representerade”. Det hela lugnar dock ner sig och inget händer.
1935 diskas VM-deltagarna på 3 – 6 månader för mycket olämpligt uppträdande i samband hemresan från VM.
1941 diskas 3 cyklister på 2 månader – 1 år för olämpligt uppträdande vid hemresan från SM detta år (berusade, slagsmål och smädande av passagerare på tåg).
Problembarnet ”Svängis” avstängs 1942 från landslaget efter dom på 2 månaders fängelse för egendomsbrott. Förbundet kräver honom på absolutism under hans fortsatta karriär. Nästkommande år, 1943, accepteras han i landslaget igen.
K E Ruthberg diskas år 1944 i 9 månader för att han i samband med tävlingar i Danmark i berusat tillstånd tagit sig in på ett hotellrum och därvid förfarit otillständigt mot en dam.