pesam skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag och grabben (10år) cyklade en kort del av
> Upplandsleden förra sommaren.
> Efter att ha kört en stund genom en skog så kom
> vi till en grind. Det visade sig
> att vi kommit till en kohage och vi kunde se att
> det var 200 meter till nästa grind
> som markerade slutet på hagen. Skulle just
> försöka öppna grinden när vi blir varse
> 3 kor som kommer tokrusande. Grabbens intresse
> för att passera grinden svalnade
> på stört (typiskt stadsungar). Min lust svalnade
> också men inte lika dramatiskt.
> OK, vad gör vi nu då? Cyklar tillbaka samma väg
> vilket skulle sinka oss nån timme
> eller avvakta? Vi väntade en stund och sen
> tröttnade kossorna och knallade iväg.
> Vi slängde cyklarna över grinden, brännde
> igenom hagen det snabbbaste grabben kunde cykla
> och sen fort av och över nästa grind. 3 meter
> hade vi till godo innan kokavalleriet kom.
> Grabben var inte talbar på några minuter. Han
> trodde att han skulle bli komat.
> Jag kände mig väl, sanningen att säga, inte
> helt bekväm just då.
> Ändå så blev det ett minne.
> /Pär
No offence, men jag skrattade gott åt din historia. Jag har alltid sett kossor som snälla djur, så jag kan inte tänka mig att dom rusade mot er utifrån aggressivitet utan snarare nyfikenhet/lekfullhet. :)
Fast jag hade nog varit lite på min vakt i samma situation jag med, dom väger trots allt en del och olyckor händer.
