erik h
Aktiv medlem
Kudos alla som fixat MTB-stig i Västerås!
Sommarlovets sista brännande dagar skulle jag fylla bilen med tonåringar för en dag på Kokpunkten. Insåg i tid att jag plötsligt inte längre själv behövs (eller ens var önskvärd) där inne, som annars alltid varit fallet så länge jag kan minnas. Så vad gör man ensam några timmar i en annan stad? Enkelt svar...
Den lilla bilen hade ju absolut inte plats för en bekväm downcountry-cykel men däremot fanns det på millimetern plats för att kila in fixien. Kollade lite snabbt vad Västerås har att erbjuda, stignestorn Aron rekommenderade Ängsö vilket såg väldigt fint ut men jag blev lite girig med effektiv cykeltid när jag såg att Rocklunda skulle ge mig minst 40 minuter mer i sadeln. Dessutom så officiellt rekommenderat av Västerås stad själva med stigtips, kartor och allt. Exemplariskt!
Rocklunda var ju i absolut toppskick med stigar på olika nivåer, lätthittade, uppmärkta både i verkligheten och i Trailforks. Med spårmärkning, sväng- och utförsvarningar kändes det nästan som i en bikepark.
Jag väntade mig lite storstadsbuller då de stora vägarna ligger nära men det försvann snabbt när jag kom några minuter norrut. Stigarna också så långt över förväntan, hade inte trott att så officiella och sanktionerade stigar kunde vara så stökiga, vilda och naturliga. En stad och ett lokalt community som verkligen lyckats med sin MTB, härligt att se!
Rönnby röd/svart var också lika fin om än lite enklare nivå på uppmärkning, jag missade nån gång här och där och fick fiska upp Trailforks för att korrigera rutten.
Jag visste inte riktigt hur mycket tid jag hade kvar, eller hur mycket tid jag behövde för att komma tillbaka, när jag kommit upp mot toppen av Rönnbyspåren så jag försökte snabba mig söderut via Lista Kärr-lederna, de var tyvärr helt förvildade och gick inte riktigt att hitta. Så det blev Dr Drövel i axelhögt gräs och blöthål en stund. Sen åter till de fina stigarna söderut, såklart på halva tiden mot vad utforskningen norrut hade krävt eftersom jag hade lite mer koll på hur det hängde ihop nu.
Kommer gärna tillbaka!
Den lilla bilen hade ju absolut inte plats för en bekväm downcountry-cykel men däremot fanns det på millimetern plats för att kila in fixien. Kollade lite snabbt vad Västerås har att erbjuda, stignestorn Aron rekommenderade Ängsö vilket såg väldigt fint ut men jag blev lite girig med effektiv cykeltid när jag såg att Rocklunda skulle ge mig minst 40 minuter mer i sadeln. Dessutom så officiellt rekommenderat av Västerås stad själva med stigtips, kartor och allt. Exemplariskt!
Rocklunda var ju i absolut toppskick med stigar på olika nivåer, lätthittade, uppmärkta både i verkligheten och i Trailforks. Med spårmärkning, sväng- och utförsvarningar kändes det nästan som i en bikepark.
Jag väntade mig lite storstadsbuller då de stora vägarna ligger nära men det försvann snabbt när jag kom några minuter norrut. Stigarna också så långt över förväntan, hade inte trott att så officiella och sanktionerade stigar kunde vara så stökiga, vilda och naturliga. En stad och ett lokalt community som verkligen lyckats med sin MTB, härligt att se!
Rönnby röd/svart var också lika fin om än lite enklare nivå på uppmärkning, jag missade nån gång här och där och fick fiska upp Trailforks för att korrigera rutten.
Jag visste inte riktigt hur mycket tid jag hade kvar, eller hur mycket tid jag behövde för att komma tillbaka, när jag kommit upp mot toppen av Rönnbyspåren så jag försökte snabba mig söderut via Lista Kärr-lederna, de var tyvärr helt förvildade och gick inte riktigt att hitta. Så det blev Dr Drövel i axelhögt gräs och blöthål en stund. Sen åter till de fina stigarna söderut, såklart på halva tiden mot vad utforskningen norrut hade krävt eftersom jag hade lite mer koll på hur det hängde ihop nu.
Kommer gärna tillbaka!
Senast ändrad:
