Var nere och cyklade Giro delle Dolomiti (Gran Fondo med sex etapper) nio gånger mellan 2008 och 2017. Loppet hade tidtagning på en eller möjligen två uppförsbackar per dag. Resten kördes med masterbil som inte fick passeras. Typiskt var tempot klart måttligt utför med mycket bromsande som följd om man skulle ligga och hålla bilens fart utför. Tricket för att undvika det var att ta en (foto)paus och släppa iväg bilen ett antal minuter och sedan kunna rulla på lite utför tills man kom ikapp kön på klungan och sen ta en ny paus, etc. En hel del låg dock och bromsade bakom bilen.
Såg under dessa lopp åtminstone fem kolfiberhjul med kanttråd som delaminerat; två DT swiss, ett Lightweight, ett Campa Bora och ett Fulcrum(?). Dessutom var det inte helt ovanligt att det stod personer och fixade punkteringar i utförsbackar, ffa om det var riktigt varmt och brant.
Min slutsats är att man bör ha viss försiktighet om man måste bromsa mycket utför och har fälgbroms, inte minst om det också är varmt och soligt. Och för kolfiberfälg tillkommer risken för att man "slaktar" hjulen med för mycket bromsande.
I de flesta fall när man cyklar själv behöver man ju dock inte bromsa så mycket utan kan bromsa ordentligt inför kurvorna och i övrigt rulla på eller punktbromsa någon gång om det börjar gå för fort. I fall med någon kombination av rejält brant utförsbacke, mycket kurvor och dålig beläggning kan det dock vara svårt. I sådana fall har jag tillämpat strategin med fotopauser med jämna mellanrum för att ge fälgarna en chans att svalna lite innan jag fortsatt nedåt. Om det hjälpt eller inte kan jag förstås inte säga med säkerhet, men jag har i alla fall aldrig haft några värmerelaterade punkteringar i utförskörningar. Har alltid haft kanttråd och alu-fälg.