Mini-RR: cykeltur i Sarajevo

detvanligavartaget

Aktiv medlem
Mini-RR: cykeltur i Sarajevo
Jag var i Bosnien på tjänsteresa och passade på att cykla en (liten) sväng, så här kommer ett mini-RR!

Veckan startade i Banja Luka i Republika Srpska, men jag hade inte mycket tid över när jag var där och det verkade inte heller finnas mycket till cykeluthyrning. Resan gick från Banja Luka, över bergen till Zenica, men där hade jag bara ett par timmars arbete innan vi for vidare till Sarajevo. Resan över bergen från Banja Luka till Zenica var fantastiskt vacker; gröna, skogbeklädda berg med små byar inklämda här och var. Byarna här såg heller inte ut att ha blivit så påverkade av kriget (men vad vet jag).

Vi kom till Sarajevo onsdagkvällen, så jag hade bara två dagar där och den mesta tiden bestod av arbete. Det är en fantastisk stad, väl värd ett besök i sig. Det är en blandning av olika epoker, folkslag och stilar; grå höghus i brutal-stil blandat med moskéer, ortodoxa kyrkor och synagogor.
Överallt finns spår kvar från kriget, vilket är tragiskt, men lockar chockturisten i mig. Många byggnader har fortfarande hål från kulor och granatsplitter på fasaderna och det finns många små begravningsplatser i parker och på idrottsplatser eftersom det var svårt att begrava folk på de vanliga begravningsplatserna. Det finns flera muséer som har med den här perioden att göra, bla om Srebrenica, men även om "tunnel of hope" som grävdes under flygplatsen för att smuggla vapen, mediciner, mat och folk in och ut ur staden under belägringen.

En sak som gör staden så trevlig är kullarna; staden ligger i en dalgång utmed floderna Bosna/XYZ och letar sig upp på kullarna runt omkring. Kullar förresten; det är ganska branta backar.

I alla fall så fick jag en hyfsat ledig eftermiddag efter veckans knegande. Jag hade bokat cykel med guide och lunch från Torus Tours som har kontor nära gamla stan. Det var ganska dyrt, 80 euro, men för det priset fick jag en heldämpad hoj , en trevlig guide och en matlåda. Cykeln var hyfsad; en Merida med 1x10 XT, ok bromsar (200 mm skivor) och ganska mjuk dämpare. Så här i efterhand tycker jag att dom borde ha ställt in dämparna bättre, eftersom dom ju faktiskt frågade om min vikt och läng när jag bokade. Dessutom visade sig kedjan kvittra lite och växlingarna var inte helt precisa.
DSC_0355.JPG


Men såna småsaker ville jag inte låta förstöra en fin dag. Dagarna innan hade varit mulna med en del regn, men nu var det solsken och 15 grader. Cykelturen började ju nere i centrum, så den första biten var uppför backar genom staden. Trafiken är inte helt pålitlig, i alla fall inte ur en cyklists perspektiv, men det gick bra, även om det är jobbigt att bli omkörd av dieselgolfar från 90-talet utan partikelfilter när man är andfådd av backarna.
DSC_0322.JPG


Allt eftersom vi klättrade blev vägarna mindre och den ganska släta asfalten byttes efterhand ut mot grov, trasig asfalt med hål i och senare mot ganska eroderad grusväg. Hela tiden gick det uppför, ganska brant. Vi tog små stopp ibland för att kika ner på staden som blev mindre och mindre. På en del ställen träffar man på hus som är övergivna eller förstörda. Ett hus som hade varit ett hotell runt vinter-OS 1984 var helt utbränt och fasaden täckt med kulhål och granatsplitter. Kondompaketen på marken vittnade om att folk dock verkade uppskatta miljön...
DSC_0361.JPG


Vi cyklade förbi slutstationen för linbanan som man kan ta upp från staden. Sedan blev det en mindre grusväg som korsades av både cykelsstigar och motocross-spår.
DSC_0363.JPG


Hela tiden uppför fortfarande. Vi stannade vid en ruin från en byggnad som postverket haft som rekreations-anläggning för sina anställda (om jag fattade rätt), där fanns det en källa där vi fyllde vattenflaskor och käkade lite av matpaketen. Dessa bestod av spenatpaj, kött, lite sallad och en brödbit. Det var tung mat och kanske inte vad jag skulle ta med på en cykeltur själv, men bosnierna verkar gilla kött ganska mycket.
DSC_5781.JPG

DSC_5782.JPG



Sen blev det stig! Visserligen utan några större hinder, men hela tiden uppför. Nu var det ganska brant och på vissa ställen hade delar av stigen rasat ned utmed bergssidan.
DSC_0369.JPG


Mellan träden skymtade en fantastisk utsikt, men pga lutningen behövde jag koncentrera mig på stigen. Till slut blev det så brant att vi fick gå sista biten, ca 10 minuter. Men, helt plötsligt öppnade sig skogen och vi var på toppen av berget Sofa.
DSC_5792.JPG

DSC_5794.JPG


Vi hade avverkat cirka 1100 höjdmeter på en dryg mils cykling, som en enda kontinuerlig backe, så jag var ganska svettig, men det torkade snabbt i vinden. Utsiken var fantastisk; man kunde se de flesta backarna som använts i vinter-OS, delar av Sarajevo och även städer längre bort. Medan vi kikade på utsikten åt vi upp maten, drack och gjorde klara cyklarna för nedfärden.

Den första delen nedför var samma stig vi hade klättrat uppför. Jag fegade lite efter som jag var ovan vid cykeln och jag dessutom är en ganska feg XC-snubbe som nu befanns sig i någon slags enduro-aktivitet i främmande land. Men det var fantastiskt kul! Stigarna längre ner var också fina, även om dom eroderat en del pga regn och ivrigt cyklande. Jag hoppade lite försiktigt på de mindre hoppen, men lämnade de stora åt de lite hårdare killarna och tjejerna.

När vi kom ut ur skogen var vi tillbaka vid linbanans topp. Därifrån rullade vi ner för en väg till den gamla nedlagda bob-banan. Det var några turister som tittade på oss förvånat när vi lyfte upp våra cyklar i banan och sedan började rulla utför. Jag fegkörde ganska mycket eftersom jag inte kunde banan och den slitna, grova betongkanten såg ganska oskön ut att ramla på, men jag ångrar lite att jag inte cyklade upp för backen för ett andra åk, för det var superhäftigt!
DSC_0376.JPG

DSC_0378.JPG


Efter bob-banan var det mest grusväg och sedan vad guiden kallade för "urban downhill" tillbaka till starten. Även här tog jag det lite lugnt för det var smala, kurviga vägar. Ibland mötte man tex en buss som skulle upp för backen, dom var lite breda för att möta säkert och busschaufförerna verkade inte gilla att stanna i branta uppförsbackar.

Allt sammantaget är jag nöjd med cykelturen.
Hade jag fått önska fritt hade jag velat ha mindre branta stigar utför, då hade turen liksom räckt lite längre. MTB verkar vara på uppgång i Sarajevo, så om några år kanske det finns mer att välja på. Att ha en guide var trevligt. Det ryktas om att det kan finnas minor kvar på vissa ställen; jag vet inte sanningshalten i detta, men det känns ju dumt att chansa.
Reser man till Sarajevo enbart för att cykla blir man nog lite besviken på denna tur. Man kan visserligen hänga kvar längre vid stigavsnittet och köra flera varv, men jag vet inte riktigt vad det finns mer än just detta, så flera dagar skulle kanske bli lite enformigt. Men det kan säkert finnas mer i området om man gör lite research innan man åker.
Ska man däremot resa till Sarajevo för att se staden (den är väl värd ett besök) kan jag varmt rekommendera den tur jag tog!
 

Köp & Sälj

Topp