[Mini-RR] Norra Upplands stökiga stigar
Det är egentligen inte så mycket till en RR, men jag tänkte dela med mig, kanske inspireras det någon till en kort runda.
Det började med att jag såg några rödmarkerade sektioner på trailforks längs Upplandsledens norra delar med beskrivning om massa sten, stök och pushbike – sånt kan man inte missa, eller hur? Helst med en fatbike lastad med sovsack, lite mat osv. för att det ska kännas rätt även om det är bara en helg. :-) Dessutom finns där ett annars sällsynt tillfälle att använda tåget till att ta sig tillbaka till startplatsen.
Från Örbyhus till Florarna och sedan längs Upplandsleden mot Gävle. Ungefär 10 mil. När man har nog, då är det bara att hoppa på tåget på en valfri station.
Jo, jag cyklade längs leden. Alla av dem fåtal (trots en riktigt fin solig helg) människor jag möte var glada, oftast nyfikna på cykeln och allt var bara trevligt. Det där är ju vandrading med, bara tog jag en cykel ist för ryggan för att släpa rund mina grejer, eller ...? :-) Så här kan vi slutta med gnäll om vandrare och cyklister i skogen hoppas jag.
Cyklar man från Örbyhus mot Labbo, då dyker upp snart en skylt som visar till "Gula leden". En fin uppvärmning, bitvis teknisk, men allmänt rolig cykling när man är fräsch.
Leden slutar i Sibbo. Härifrån kan man antingen (tråkigt) cykla längs vägar att ansluta sig till Upplansleden, eller (mer lockande förstås) ta sig norrut mot St. Angsjön och försöka leta omärkta stigar. Enligt en karta (om man zoomar in tillräckligt) borde det finnas en stig från vändplatsen mot Angsjön och sedan vidare till parkeringen vid Florarna. Planen behövdes justera redan vid den första vändplatsen. Det finns ett par gamla traktorspår, som försätter i skogen, men ingen tydligt stig mot rätta väderstrecken jag kunde hitta. Men vem behöver stigar när man har en fatbike som rullar över allt? Efter ett par hundra myrmeter i ungefärlig nordriktning (rekommenderas inte att testa med smala däck eller på våren :) ) dök upp en hinder i form av en spång tvärs över min fin myrväg. Men okej då, upp med cykeln, nog var myren, dags för några rötter och stenar ist.
Upplandsleden från Florarna till Marma är en härlig blandning av kula tekniska stökiga partier och fina lätrullade stigar. Nästan allt cykelbart faktiskt, inga omfatande pushbike och ingen kånkbike. Åtminstone om man är fräsch, instämmer att 5 km/t är ju bra genomsnittsfart och lite styrketräning genom stenhoppning är ju aldrig fel.
Blir man tröt, då går det ofta hitta fuskgenvägar längs skogsvägar, eller, helst, stanna, övernatta och försätta imorgon efter en lingonfrukost. :)
Bra att vetta att det är ganska dåligt med vatten och (nåbara) sjöar där. Men massa med lingon.
När man kommer till Marma, då är det slut på flesta av det roliga. :) Kvar är några mil bredvid Dalälven och mot Gävle längs snabba stigar mestadels utan sten och annan underhållning, kanske går det att hitta även någon "flow" (vad är det nu för ett svärord) om man letar. :) Och sedan bara att hoppa på tåget när man känner för det.
Det går säkert också bra att ta det som en dagsutflykt utan packning och i lite högre tempo. Men det var mysigare med övernattning ist för tävlingsambitioner, tror jag åtminstone.
Sammanfattningsvis – fina, intressanta, cykelbara och delvis (mycket) tekniska och utmanande ungefär 10 mil. Längs riktiga stigar för det mesta. Inte så mycket folk där och nåbart med pendeltåg från Uppsala. Bra, eller hur?
Det började med att jag såg några rödmarkerade sektioner på trailforks längs Upplandsledens norra delar med beskrivning om massa sten, stök och pushbike – sånt kan man inte missa, eller hur? Helst med en fatbike lastad med sovsack, lite mat osv. för att det ska kännas rätt även om det är bara en helg. :-) Dessutom finns där ett annars sällsynt tillfälle att använda tåget till att ta sig tillbaka till startplatsen.
Från Örbyhus till Florarna och sedan längs Upplandsleden mot Gävle. Ungefär 10 mil. När man har nog, då är det bara att hoppa på tåget på en valfri station.
Jo, jag cyklade längs leden. Alla av dem fåtal (trots en riktigt fin solig helg) människor jag möte var glada, oftast nyfikna på cykeln och allt var bara trevligt. Det där är ju vandrading med, bara tog jag en cykel ist för ryggan för att släpa rund mina grejer, eller ...? :-) Så här kan vi slutta med gnäll om vandrare och cyklister i skogen hoppas jag.
Cyklar man från Örbyhus mot Labbo, då dyker upp snart en skylt som visar till "Gula leden". En fin uppvärmning, bitvis teknisk, men allmänt rolig cykling när man är fräsch.
Leden slutar i Sibbo. Härifrån kan man antingen (tråkigt) cykla längs vägar att ansluta sig till Upplansleden, eller (mer lockande förstås) ta sig norrut mot St. Angsjön och försöka leta omärkta stigar. Enligt en karta (om man zoomar in tillräckligt) borde det finnas en stig från vändplatsen mot Angsjön och sedan vidare till parkeringen vid Florarna. Planen behövdes justera redan vid den första vändplatsen. Det finns ett par gamla traktorspår, som försätter i skogen, men ingen tydligt stig mot rätta väderstrecken jag kunde hitta. Men vem behöver stigar när man har en fatbike som rullar över allt? Efter ett par hundra myrmeter i ungefärlig nordriktning (rekommenderas inte att testa med smala däck eller på våren :) ) dök upp en hinder i form av en spång tvärs över min fin myrväg. Men okej då, upp med cykeln, nog var myren, dags för några rötter och stenar ist.
Upplandsleden från Florarna till Marma är en härlig blandning av kula tekniska stökiga partier och fina lätrullade stigar. Nästan allt cykelbart faktiskt, inga omfatande pushbike och ingen kånkbike. Åtminstone om man är fräsch, instämmer att 5 km/t är ju bra genomsnittsfart och lite styrketräning genom stenhoppning är ju aldrig fel.
Blir man tröt, då går det ofta hitta fuskgenvägar längs skogsvägar, eller, helst, stanna, övernatta och försätta imorgon efter en lingonfrukost. :)
Bra att vetta att det är ganska dåligt med vatten och (nåbara) sjöar där. Men massa med lingon.
När man kommer till Marma, då är det slut på flesta av det roliga. :) Kvar är några mil bredvid Dalälven och mot Gävle längs snabba stigar mestadels utan sten och annan underhållning, kanske går det att hitta även någon "flow" (vad är det nu för ett svärord) om man letar. :) Och sedan bara att hoppa på tåget när man känner för det.
Det går säkert också bra att ta det som en dagsutflykt utan packning och i lite högre tempo. Men det var mysigare med övernattning ist för tävlingsambitioner, tror jag åtminstone.
Sammanfattningsvis – fina, intressanta, cykelbara och delvis (mycket) tekniska och utmanande ungefär 10 mil. Längs riktiga stigar för det mesta. Inte så mycket folk där och nåbart med pendeltåg från Uppsala. Bra, eller hur?
