Jag hinner nog inte med nån jätterecension innan fredag tyvärr. Lite har jag ju redan skrivit om den och än har den inte bjudit på några otrevliga överraskningar. Men här kommer lite iallafall.
Jämfört med Bianchi-cyklarna jag haft tidigare så är den inte lika kvick eller snabb i styrningen. Det märks främst när man kör långsamt men när gör man det egentligen? Isaacen går mycket stabilare i fart. Att släppa styret i 40km/h är inga problem, med Bianchi ville framhjulet väldigt gärna börja wobbla. Att sträcka på ryggen och luta sig bakåt är längre inget man behöver bli nervös över. När man ligger i bocken i 50km/h så är skillnaden ännu större, förtroendeingivande var ordet. Synd att man inte orkar med längre stunder i den farten bara.. Skulle man ha en cykel till snabba GP-lopp hade nog Bianchin kanske passat bättre, men till linjelopp tar jag Isaacen alla gånger. Väldigt skön och mjuk gång, asfalten känns knappt längre. Vibrationerna sugs upp av ramen. Det var som jag skrev tidigare en väldigt underlig känsla första gången man cyklar på en kolfiberram. Den känns mjuk men styv samtidigt. Ramen flexar inte alls lika mycket under kroppen när man trycker på. Den är inte riktigt lika accelerationssnabb som Bianchin, eller det är åtminstone så den känns, och det beror nog på Isaacs längre kedjestag. Men den är på intet sätt långsam och seg, det är mycket möjligt att den egentligen är snabbare. Jag har ju inte anlitat nån tysk testingenjör än..
Ja, monteringsbekymmer eller annat klarade jag mig från. Eller jag fick skaffa en framväxel för lött fäste istället för klamma men det var också det enda.
Testperioden har bara varat i några veckor men blir längre hela tiden.. :)
Och förresten, jag hade tagit Isaacen till GP-loppen oxå..