Mitt nya liv - fortsätter

Mitt nya liv - fortsätter
Blev med tempocykel i helgen. Ett mycket efterlängtat men oplanerat inköp.

Provade den igår och jag kan inte sluta le :D
Fasen vad gött det var.
Turen i korta drag.
”Hjälp, hur ska detta gå”, är min första tanke.

IMG_1746.JPG


Rullar sakteliga ut ur stan på cykelbanorna fulla med dödsgrus. Blir omcyklad av en gammal gubbe på elcykel.
Lämnar villakvarteren bakom mig och går ner i tempoställning. Vinglar hit och dit. Ligger mitt i körfältet men det kan inte hjälpas. Vill gärna ha lite marginal både till vänster och höger. Vägen är smal och krokig. Inte optimalt för första tempoträning, kanske?

Hade fått tips om att byta det främre högprofilhjulet till ett med låg fälg om det blåser. I alla fall i början tills man vant sig. Det blåste inte så mycket så jag negligerade det rådet.

Vid ett fält tar vinden i och jag trycks ut mot mittlinjen, glider lite över och möter en bil mitt i kurvan. Inga bromsar där växlarna sitter och det är inte läge att byta grepp. Bilisten måste nog ha skitit ner sig när hen upptäcker en galen cyklist på fel sida vägen. ”Jisses, det var nära”. Med hjärtat i halsgropen fortsätter jag men tar det lite lugnare tills jag har bättre och rakare väg. Rundan är ca 3 mil lång. Lagom sträcka att börja med men jag ska ta mig över åsen. Lång seg uppförsbacke som belönas av lång fin nedförslöpa.

Skrattade högt flera gånger av pur cykelglädje fast det gjorde ont i kroppen. Det var svårt att slappna av i tempoställning och, om jag bortser från blodsmak i munnen och mjölksyra från helvetet i benen, så var det värst för musklerna i underarmarna. Höll om pinnarna så knogarna vitnade.

Jag kan nog vänja mig. Får leta reda på lite bättre vägar att träna på här i krokarna.

Här är skönheten.

IMG-20160226-WA0003.jpg
 
Senast ändrad:
Mitt nya liv - fortsätter
Hade en hård helg med ett par tuffa cykelpass men tänkte ändå att jag skulle dyka upp till Elmhult SC’s måndagsträning. De har ju betalat en utbildning till mig och frågat om jag vill bli gruppledare. Klart att man ställer upp :) Dök upp på träningen mest för att visa mitt intresse och se vilka som var där. Även om man har trötta ben kan man ju rulla med längst bak i en lugn grupp. Fick ingen tilldelad uppgift och det blev tre grupper - 1, 2 och 3. Grupp 3 verkade vara för nybörjare. ”Nä, tänkte jag. Mellangrupp 2 blir bra. I grupp 1 var de snabba. Vi rullar iväg i samlad trupp allihop. Vi var ungefär 25-30 pers. Kul med så många!

Det var lovat olika klung-övningar och intervaller. Korta, långa förningar samt belgisk både med och moturs. Där emellan skulle det vara 5 x 40/20 sek med fri fart ”Det blir kul det här”, tänkte jag ”men jag får ta det lite lugnt”. Jo visst, tjena och eller hur? När väl tempot trissades upp så var det ju svårt att inte dras med.

Med intervallerna och fartökningen så delades grupperna upp mer och upptäckte att jag cyklar ju med grupp 1. Det var ju inte riktigt meningen. Vart tog grupp 2 vägen? Men shit vilka ben jag har nu då! Så jäkla gött. Och vilken cykel jag har! Älskar Dead Pony som bara sticker och svarar direkt när man trampar till.

Träningen fick tyvärr ett abrupt slut då jag körde rakt på en stor sten som låg på asfalten och det smällde till ordentligt i framhjulet med punka som resultat. Bytte slang men det blev inte riktigt bra. Puspunka. Fick stanna och pumpa ett par gånger. Min pump ska jag slänga åt häll vete. Kolsyrepatroner är vad jag ska ha med mig hädanefter. En snäll medcyklist fick offra ett par på mig. Med fem km kvar skickade jag en i gruppen att hämta sin bil. Det var en fin kväll att få punka på. Luften ville inte bli kvar i slangen alls efter ett par pyspunkarullningar så jag fick bara stå vänta och njuta av skymningen i den småländska skogen. Såg tranor på nära håll och storspov och morkulla flög över grantopparna. Mycket vackert men temperaturen dök snabbt och det började bli mörkt.

IMG_1821.JPG


IMG_1820.JPG


Hade bara vindväst med mig och satte i mig min banan och det lilla jag hade kvar av en energibar. När kompis med bil äntligen anlände så var jag kall så att jag skakade. Tur man är randonneur och har arbetat upp en viss vana vid att frysa.

Nu behöver Ponnyn lite TLC och jag får ta en närmare titt på framhjulet. Såg att det hade blivit en stygg skada på ramens undersida vid bakhjulet (heter det baktriangel?), troligen från stenen som studsade upp och slog i. First cut is the deapest. Stackars Ponny. Hårt liv.

Idag känns det i benen må jag säga. Kostade på mig att sova en timme extra denna morgonen. Skyllde på att jag skulle lämna bilen på verkstan. Det var välbehövligt med extra sömn och nu kan jag vila med gott samvete från cyklingen ett par dagar tror jag.

Får se om jag kommer upp i tid till att gå på simning innan jobbet imorn. Hade varit fin återhämtning.
 
Mitt nya liv - fortsätter
BlackCanon sa:
Som vanligt blir man lite gladare av att läsa dina alster.
Tyvärr så slår ju "n+1"-nerven bakut när man ser din tempohoj....kan bli dyrt....


Hehe. Jag tänkte mest att det var väldigt praktiskt - blir jag cykelsugen idag tar jag tempohojen, men jag ska försöka stå emot idag. Lite annat som måste skötas, tyvärr.

När Klas visade Columbusen för mig och jag mumlade nått om att inte hade tänkt köpa tempocykel förrän nästa år så sa han att "då är denna bra att börja på nu". Hur argumenterar man mot det lixom? Och vid provsittning blev det kärlek. Ja, jag vet. Jag är svag i köttet :)
 
Mitt nya liv - fortsätter
RR Fleche Nordique

Måndag morgon på jobbet. Någon kommer in i fikarummet på frukostrasten och utbrister ”Usch, vad kallt det är här”. Jag tänker, ”Lille vän. Du vet inte vad kallt är”, men säger inget utan tar en klunk kaffe. Själv är jag helt till freds över rådande rumstemperatur. Jag slås av att tillvaron känns helt overklig. Chefens måndagsinformation och kollegornas surr om helgens förehavanden svävar någonstans utanför den bubblan som omsluter mig. Jag hör någon som klagar över vädret, någon annan pratar om sina barnbarn. De lever i den riktiga värden. Jag befinner mig fortfarande i randonnéedimman, hög efter helgen lidande. Jo, för det var vad det var. Det var fruktansvärt. Jag och många med mig var inte alls förberedda på vårens nyckfulla väderomslag. Värmen hade gjort oss mjuka och naiva. Kylan och regnet skördade effektivt cyklisternas motivation och kraft. Så klart var det inslag av underbart, fantastiskt och jättekul oxå. det är ju trots allt det som stannar kvar hos en och det är därför man fortsätter men pannbenet har aldrig varit tjockare än vad det är nu.

Om jag är rätt informerad så var det ett lag DNS:ade och fyra lag DNF:ande. Det var alltså 20 lag som startade som är deltagarekord, enligt djungeltrumman. överslagsräkning med 4 pers i varje lag ger 80 startade cyklister som startar på olika platser men gick i mål på samma ställe kl 10:00 på söndagsförmiddagen. De som startade fick jobba hårt för det går åt mycket energi att bara hålla värmen när det är +4, ihållande nordanvind och isande regn som utan nåd letar sig in genom alla kläder oavsett fabrikat. Det enda man kan göra är att fortsätta trampa för att inte bli ännu kallare och fokusera på att varje tramptag ta en närmare målet. Jag har cyklat randonnée i tre år nu och aldrig har jag ens varit nära att bryta ett lopp. Denna gång fanns tanken. Kölden var så förlamade att det inte gick att tänka logiskt. Fingrar och tår var bortdomnade. Huden på mina lår var röda som nykokta kräftor och helt utan känsel. Jag funderade på om man kunde förfrysa kroppsdelar när det var plusgrader.

Jag cyklade med 3 andra damer som alla gjort PBP. Utan deras stöd och erfarenhet hade jag nog haft en mycket tuffare resa. Jag började redan efter någon timme fundera på att bryta.

Här en bild som jag tog när det var som minst misärigt
IMG_1945.JPG


Vi hade medvind i början men täta regnskurar som inte tillät oss att torka och få upp värmen emellan. Det var +4 grader och jag funderade på hur det skulle vara när vi skulle möta motvinden, temperaturen skulle sjunka ytterligare när natten sänker sig och vi är trötta och slita. Men hur gör man när man bryter ett randonnéelopp? Jag var inte i närheten av där jag bor och alla jag kände i trakten var med i samma lopp som jag. Jag kunde alltid vända och cykla tillbaka till starten, tänkte jag.

Tuttifrutti och latexhandskar. Kvällen är räddad!
IMG_1954.JPG


Jag kommunicerade min nöd till min lagkapten. Jag måste ha mer kläder annars kommer jag att frysa sönder nått. ”Visste de en öppen butik som säljer löpartighs eller nått liknade?”, frågade jag. De skadade på sina huvuden. På ett ställe såg jag en skylt som vittnade om att det fanns en cykelbutik. Där kanske det finns vinterbibs att köpa. Klockan var 14:10. Jag försökte stoppa de andra. ”Det är ändå säkert stängt, sa min stränga lagkapten. Vi rullade obönhörligen vidare, längre bort från starten vidare mot natten, kylan och motvinden.

Vad gör man när det är som jävligast? Jo, man sjunger. Jag hade slagertema på mina låtar i helgen men jag tycker nog att det var lite dålig respons hos de andra randotanterna. De kanske tappade sånglusten av att lyssna på mig. Vad vet jag? De lärde sig refrängen på ”Jenny, let me love you”.

Vi hittade en man med kedjeolja som fick smörja våra cyklar medan vi mofflade burgare.
IMG_1948.JPG


Snitthastigheten var låg och stämplingarna hölls rätt korta för att vi skulle hinna med ett längre planerat stop hemma hos en av lagmedlemmarna. Enligt reglerna fick man bara stanna i max 2 timmar på samma plats. Kvällen blev faktiskt väldigt fin. Det blev ett längre uppehåll mellan regnskurarna och vid skymningen mojnade vinden.

För er fågelintresserade kan jag rapportera att jag såg Forsärla i ett litet vattendrag uppe på en ås vid Kollanda (fick fråga och kolla på kartan i efterhand).

Jag kommer faktiskt inte ihåg vad klockan var när vi trötta och slitna landade i Trollhättan men väl där fick vi mat och en stunds vila på soffan. Efter ungefär en timmes rycktes jag ur min ytliga sömn och det var dags att dra igen. Nu skulle det bli skönt att komma ut och få lite luft. Not. Det hade börjat regna igen, det var mitt i mörka natten och vi rullade ut ur Trollhättan på öde gator. Vi hade tio mil till nästa stämpling och det vara bara att grisa på som Northug säger.

Nu lämnade vi kuperad mark bakom oss och vi hade plattåka som oftast är min kopp te. Isande motvind och regn. Vi skrattade oss inte harmynta precis. Mellan Trollhättan och sista stämplingen i Götene höll vi ett snitt på 22km/h. Vi hade förhoppningar om att få vila någon timme i Götene innan vi skulle ta sista biten mot Billingens topp, där slutstämplingen skulle ske, men det sket ju sig. Vi hade ca 20 minuter på oss att svepa en kopp kaffe och låna toan.

Det är en hel hög med knepiga regler på Flechen. Får se om ni fattar detta. Knappt jag gör.

Vi fick inte stämpla i (ut ur) Götene förrän 08:00 och vi hade 42 km kvar som vi var tvungna att cykla innan slutstämpling som skulle ske innan kl 10:00. Efter Götene sa de andra att det skulle bli kuperat igen. Vi skulle slippa vinden i alla fall, tänkte jag sen började jag räkna lite i huvudet. 42 km kvar. 22km/h i snitt + backar. Under två timmar. Det kan bli lite snävt. Dessutom sa de som hade cyklat förut att det kunde bli lite snurrande innan i Skövde innan man hittar rätt. Jag blev lite nervös att vi inte skulle klara det och försökte piska upp farten lite. Jag bestämde mig för att skulle dra de sista 4 milen om det så var det sista jag gjorde, skulle vi i mål innan 10:00.

När vi slutligen kom fram till backen upp mot Billingens topp kunde jag slappna av. Jag växlade ner till lättaste växeln och pedalade på.

Vi rullade in över mållinjen hade vi 14 minuter till godo. Nu skulle det bli skönt med en varm dusch och kanske till och med lite bastu. Tyvärr hade personen som hade nyckeln till bilen, där jag hade ombyte, handduk mm inte anlänt utan jag fick sätta mig i värmestugan med ett gäng slita tyskar. Till middagen ett par timmar senare fick jag gå i mina väldoftande cykelkläder. Middagen, sällskapet och utsikten gjorde resan värd.

IMG_1963.JPG


Tack vänner för en mycket lärorik helg!

IMG_1959.JPG


IMG_1972.JPG


IMG_1962.JPG


Vi kammade hem den eftertraktade Fleche Nordique bucklan för bästa damlag med 420 km.

Lite turistbilder.

IMG_1947.JPG


IMG_1951.JPG


E:Tillägg
 
Senast ändrad:
Mitt nya liv - fortsätter
Bra kört och tack för RR Jenny!

Kul att träffas, både i Skövde x2 och i Henån :)

McD Kungälv såg betydligt risigare ut vid midnatt:
13151118_569822776525047_1713842825_n.jpg
 
Mitt nya liv - fortsätter
Hahaha. Cool bild.

Ja det var kul att ses. Middagen var bäst. Då menar jag inte den på McD.

Imponerade kört av dig oxå som körde sista biten solo.
 
Senast ändrad:
Mitt nya liv - fortsätter
Grymt bra jobbat! Att frysa på cykeln är ingen höjdare och kan tänka mig att man är rätt "opepp" när man ska ut i kalla natten efter en paus.
 
Mitt nya liv - fortsätter
Sopsäcksförbättrade Rapha-byxor - underrätta inte tillverkaren (av byxorna) om detta bara. Med tanke på deras stilimage lär de inte bli glada över sådana tilltag. ;-)
 
Mitt nya liv - fortsätter
Såg folk som hade hela sopsäckar över sig. Ni vet hål i hörnorna för att sticka igenom armarna alá musikfestival.

När kommer Raphas vinterkollektion?

Capture.JPG
 
Mitt nya liv - fortsätter
Jag hade rätt Rapha-byxor och frös inte det minsta om låren ;)

Jenny, det där är ju en förhandsvisning av Coops nya Brevet-kollektion.
 
Mitt nya liv - fortsätter
jonas-ni sa:
Bra RR!

En i mitt lag produktutvecklade sina Rapha-byxor med svart sopsäck. Han frös också om låren.

Note to remeber. Sopsäck i sadelväskan inför våta breveter. Tar lite plats och väger inte så mycket. Alternativt skaffa bättre cykelbyxor för blött och kallt, fast jag undrar om det finns bibs som hade klarat hålla denna kylan på avstånd.
 
Mitt nya liv - fortsätter
Jenny W sa:
jonas-ni sa:
Bra RR!

En i mitt lag produktutvecklade sina Rapha-byxor med svart sopsäck. Han frös också om låren.

Note to remeber. Sopsäck i sadelväskan inför våta breveter. Tar lite plats och väger inte så mycket. Alternativt skaffa bättre cykelbyxor för blött och kallt, fast jag undrar om det finns bibs som hade klarat hålla denna kylan på avstånd.

Det tråkiga är att damkollektionerna ofta har mycket färre alternativ, hos Rapha saknas t.ex. alla "thermal"-varianter på byxorna. Funkar det inte med herrbyxorna så blir det andra varianter. Ricky i vårt lag körde t.ex. med överdragsshorts som jag egentligen tror är tänkta för MTB, hon höll i alla fall värmen.
 
Mitt nya liv - fortsätter
emilh sa:
Jenny W sa:
jonas-ni sa:
Bra RR!

En i mitt lag produktutvecklade sina Rapha-byxor med svart sopsäck. Han frös också om låren.

Note to remeber. Sopsäck i sadelväskan inför våta breveter. Tar lite plats och väger inte så mycket. Alternativt skaffa bättre cykelbyxor för blött och kallt, fast jag undrar om det finns bibs som hade klarat hålla denna kylan på avstånd.

Det tråkiga är att damkollektionerna ofta har mycket färre alternativ, hos Rapha saknas t.ex. alla "thermal"-varianter på byxorna. Funkar det inte med herrbyxorna så blir det andra varianter. Ricky i vårt lag körde t.ex. med överdragsshorts som jag egentligen tror är tänkta för MTB, hon höll i alla fall värmen.

Ja det är ju ett alternativ men man vill ju vara aero ;) Jag har ett par vinterbibs med windstopper på framsidan av låren. Det brukar räcka att det är vindtätt. Tyvärr är padden på den byxan för obekväm för längre turer och så är det ingen damlösning på hängslena som mer eller mindre är ett krav för min del när jag ska cykla längre än 3 timmar. Det är väldigt tröttsamt att behöva ta av sig på överkroppen varje gång man ska på toa fast det är måhända sekundärt om man vill hålla värmen.
Har inte sett några dambibs med "snabbstopplösning" på Rapha. Hoppas det kommer. Och vinterbibs. Fårt införskaffa ett par så att jag kan köra Ötzin i januari.
 
Mitt nya liv - fortsätter
Produktutveckling av låren är lösningen för den riktigt hängivne cyklisten. Det här med att vara alltför tunn är inget vinnande koncept i skandinavisk rando-misär :)
 
Mitt nya liv - fortsätter
Jenny W sa:
Note to remeber. Sopsäck i sadelväskan inför våta breveter. Tar lite plats och väger inte så mycket. Alternativt skaffa bättre cykelbyxor för blött och kallt, fast jag undrar om det finns bibs som hade klarat hålla denna kylan på avstånd.

Skrev i en annan tråd att jag brukar impregnera mina cykelbyxor (och arm- och ben-värmare) om det är risk för regn. Började med det för kanske 7-8 år sedan och tycker att det fungerar hur bra som helst, gör man det på ett par flossade byxor ska det mycket till innan man blir kall. Har dock inte testat det på 42-milsrundor i +5 och regn :-)

En annan sak jag funderat på men inte gjort är att köpa ett par billiga riktigt tajta regnbyxor och klippa av dem precis under knäna (alt precis ovanför om det inte funkar). Annars är ju "freeride-shorts" grymt sköna att ha på mtb när det är kallt så det funkar väl också.
 
Mitt nya liv - fortsätter
Jocke77 sa:
Jenny W sa:
Note to remeber. Sopsäck i sadelväskan inför våta breveter. Tar lite plats och väger inte så mycket. Alternativt skaffa bättre cykelbyxor för blött och kallt, fast jag undrar om det finns bibs som hade klarat hålla denna kylan på avstånd.

Skrev i en annan tråd att jag brukar impregnera mina cykelbyxor (och arm- och ben-värmare) om det är risk för regn. Började med det för kanske 7-8 år sedan och tycker att det fungerar hur bra som helst, gör man det på ett par flossade byxor ska det mycket till innan man blir kall. Har dock inte testat det på 42-milsrundor i +5 och regn :-)

En annan sak jag funderat på men inte gjort är att köpa ett par billiga riktigt tajta regnbyxor och klippa av dem precis under knäna (alt precis ovanför om det inte funkar). Annars är ju "freeride-shorts" grymt sköna att ha på mtb när det är kallt så det funkar väl också.

Impregnering på ett par fodrade löpartighs funkar kanske att dra utanpå. Det väcker ett inre motstånd att ha shorts utanpå cykelbyxor.
 
Mitt nya liv - fortsätter
Jenny W sa:
Impregnering på ett par fodrade löpartighs funkar kanske att dra utanpå. Det väcker ett inre motstånd att ha shorts utanpå cykelbyxor.

Förstår det och tycker likadant, men i vädret som var i helgen så kan man kanske göra ett undantag :-)
Jag körde en distansrunda med några kompisar för några år sedan som var 280 km och det var +5 och sol i starten men redan efter en timme eller nåt så började det att vräka ner. Hade inte kläder för det vädret och blev väldigt kall om ländryggen och sätet vilket resulterade i ett totalt piriformishaveri. Det tog typ 9 månader innan jag kunde träna utan besvär. Efter det har jag varit väldigt noga om att vara varm och torr runt ryggslut/säte.
 
Mitt nya liv - fortsätter
Jenny W sa:
Jocke77 sa:
Jenny W sa:
Note to remeber. Sopsäck i sadelväskan inför våta breveter. Tar lite plats och väger inte så mycket. Alternativt skaffa bättre cykelbyxor för blött och kallt, fast jag undrar om det finns bibs som hade klarat hålla denna kylan på avstånd.

Skrev i en annan tråd att jag brukar impregnera mina cykelbyxor (och arm- och ben-värmare) om det är risk för regn. Började med det för kanske 7-8 år sedan och tycker att det fungerar hur bra som helst, gör man det på ett par flossade byxor ska det mycket till innan man blir kall. Har dock inte testat det på 42-milsrundor i +5 och regn :-)

En annan sak jag funderat på men inte gjort är att köpa ett par billiga riktigt tajta regnbyxor och klippa av dem precis under knäna (alt precis ovanför om det inte funkar). Annars är ju "freeride-shorts" grymt sköna att ha på mtb när det är kallt så det funkar väl också.

Impregnering på ett par fodrade löpartighs funkar kanske att dra utanpå. Det väcker ett inre motstånd att ha shorts utanpå cykelbyxor.


Jag kör glatt med löpartights utanpå cykelbyxorna när det är kallt. Hittade även ett par Pearl Izumi med vindtyg på framsidan och fleecad insida som är bekväma även under nollan. Enda nackdelen är att dom har en ventilationsglipa precis över knäna men det fixar sig med silvertejp :). Bör nog sys ihop nån gång...
 
Mitt nya liv - fortsätter
Jenny W sa:
ohellstrom sa:
Produktutveckling av låren är lösningen för den riktigt hängivne cyklisten. Det här med att vara alltför tunn är inget vinnande koncept i skandinavisk rando-misär :)

Tror jag hellre skulle prova reklamera hela kittet.

Ja, man kan inte komma och se ut som Wiggo anno 2012 och tro att man klarar ett dygn "försommar" i Sverige...
 
Mitt nya liv - fortsätter
NLC sa:
Jenny W sa:
ohellstrom sa:
Produktutveckling av låren är lösningen för den riktigt hängivne cyklisten. Det här med att vara alltför tunn är inget vinnande koncept i skandinavisk rando-misär :)

Tror jag hellre skulle prova reklamera hela kittet.

Ja, man kan inte komma och se ut som Wiggo anno 2012 och tro att man klarar ett dygn "försommar" i Sverige...

Förlåt. Jag var naiv. Är huvudet dumt får kroppen lida, heter det ju som bekant.
 
Mitt nya liv - fortsätter
Jenny W sa:
jonas-ni sa:
Bra RR!

En i mitt lag produktutvecklade sina Rapha-byxor med svart sopsäck. Han frös också om låren.

Note to remeber. Sopsäck i sadelväskan inför våta breveter. Tar lite plats och väger inte så mycket. Alternativt skaffa bättre cykelbyxor för blött och kallt, fast jag undrar om det finns bibs som hade klarat hålla denna kylan på avstånd.

Det fina med svart sopsäck är att det finns på valfri CircleK-mack. Bara att beställa med mumiebullen.
 
Mitt nya liv - fortsätter
jonas-ni sa:
Jenny W sa:
jonas-ni sa:
Bra RR!

En i mitt lag produktutvecklade sina Rapha-byxor med svart sopsäck. Han frös också om låren.

Note to remeber. Sopsäck i sadelväskan inför våta breveter. Tar lite plats och väger inte så mycket. Alternativt skaffa bättre cykelbyxor för blött och kallt, fast jag undrar om det finns bibs som hade klarat hålla denna kylan på avstånd.

Det fina med svart sopsäck är att det finns på valfri CircleK-mack. Bara att beställa med mumiebullen.

Tillsammans med latexhandskar.
Circle K's Randomeny
 
Tillbaka
Topp