mattihp
Aktiv medlem
Nu lämnar jag forumet
Absolut!Finskan intar faktiskt en särställning när det gäller språklig konservatism och denna konservatism är betydligt äldre än Finland som nation. Där andra språk genomgår förändringar i långsam men stadig takt så har finskan av oklar anledning inte förändrats särskilt mycket på tusentals år. Ytligt syns det tydligt i jämförelse med estniskan eller de samiska språken med vilka finskan delar ordförrådet men inte längre uttalet. Men faktum är att finskans konservatism tillsammans med ett mycket stort germanskt superstrat (alltså ett inlånat ordförråd) från bronsåldern och framåt innebär att ord och språkliga konstruktioner som fanns i urgermanskan fortfarande är bevarade i finskan (men inte i de moderna germanska språken). Det finns en doktorsavhandling från Helsingfors universitet på temat som t.ex. visar att nedanstående rekonstruerade urgermanska mening fortfarande skulle vara begriplig finska (till skillnad från svenska, danska och tyska där den inte är särskilt begriplig).
senurgermanska: *Harjawaldaz kuningaz rīkaz, wīsaz jah hurskaz
modern finska: rikas, viisas ja hurskas Harjavalta-kuningas
modern svenska: den rike, vise och förståndige kung Harald
modern tyska: der reiche, weise und verständige König Herold
Författaren skriver lätt ironiskt att "Vi ser vidare att finskan utan tvivel är det fonetiskt ålderdomligaste
'germanska' språket".
Sen väljer man inte längre så ofta viisas och hurskas eller harjavalta på grund av den språkliga reformationen med finlandisering av ord.
Kul mening!
Den och andra urgermanska meningar visar också något hur svenskan i Sverige ändrade sitt uttal något otroligt och tappade flera ljud som var så självklara som dj och lj. Det senare inflytandet av tyskan (som kanske i sina ljud influerats av både keltiska samt slaviska språk) och franskan strulade också till vokalerna i svenskan och norskan som konsekvent nog är rätt ensamma i att förskjuta vokalerna utan att ändra tecken från latinska tecken. I svenskan (och oftast norskan) uttalar man den runda vokalen o som ett u, u som ett y och y som något slags kombination av y och i.

