Ötztaler Radmarathon 2016

kart

Medlem
Ötztaler Radmarathon 2016
För tredje året på raken var jag anmäld till Ötztaler Radmarathon(238 km 5500 hm). Detta trots att jag ifjol i stekande värme uppför Timmelsjoch sa "aldrig mer, detta är inte kul". Men minnet är kort och framförallt är det en upplevelse att cykla i dessa miljöer i ett otroligt välarrangerat lopp vilket gör att man gärna återvänder.

Eftersom jag hade kört bil ner så kombinerade jag denna resa med ett par dagars cykling efter genomfört lopp i Allgäu området samt i Neukirchen mellan Fulda och Kassel, men mer om det senare.

Men vi börjar med Ötztaler och några blandade bilder före och under loppet.

20160826_105605.jpg
Bansträckningen/profilen
20160828_055524.jpg
50 min före start och jag tittar ut från balkongen innan jag går ner och äter frukost:)
20160827_160131.jpg
Lite varningar/uppmaningar från organisationen.


20160828_063448.jpg


Kl 06;35 söndag morgon och 10 min kvar till start. Ca 4100 stod uppradade på huvudgatan genom Sölden.

20160826_104424.jpg


Den eftertraktade finishertröjan - vad den anspelar på behöver nog ej sägas. Men det röda är "granatedelstein", som tydligen har någon koppling till Ötztalregionen.

sportograf-86170533.jpg
Bild från första stigningen uppför Kühtai.
 
Senast ändrad:
Ötztaler Radmarathon 2016
Sitter på Stena line med urusel uppkoppling, men lägger in ett par bilder från min ankomst torsdag kväll till Sölden - ok väder.
 

Bilagor

  • 20160826_110635.jpg
    20160826_110635.jpg
    287.7 KB · Besök: 65
  • 20160826_175343.jpg
    20160826_175343.jpg
    235.5 KB · Besök: 71
Ötztaler Radmarathon 2016
Kuhtai utför. Satte nytt hastighetsrekord med 91,7 km/h enligt min garmin längre ner i denna utförslöpa. Kändes tryggt i trikåer och en frigolitbit på huvet? dom snabbaste kör runt 110 km/h.
 

Bilagor

  • sportograf-86150238.jpg
    sportograf-86150238.jpg
    338.3 KB · Besök: 72
Ötztaler Radmarathon 2016
Hur är asfalten nerför? Har sett ngt klipp nerför där och då såg den inte helt perfekt ut (vilket skulle krävas för att jag ens skulle komma på tanken att försöka åka så fort).

Fina bilder f.ö.
 
Ötztaler Radmarathon 2016
Ner mot Kematen från toppen är det rak och fin väg. Lite asfalteringsarbete i botten av backen var det i juni när jag var där.
Hade nog också en bra bit över 90 km/h ner där men körde själv så fick ingen slipstream.
Mysig stigning annars upp från Innsbruck hållet med få serpentiner och en bit i backen på ca 2 km med 14-15% lutning som en "raksträcka".
Enligt mitt tycke är den mer kända Stelvio ifrån Prato bra mycket enklare än Küthai men i utsikt slår Stelvio Küthai med ljusår!

Finns för övrigt en 400m löparbana på toppen om man känner för att höghöjdslöpa om man ändå är i krokarna!
 
Senast ändrad:
Ötztaler Radmarathon 2016
Håller med. Kuhtai rakt och mestadels fin beläggning. Jaufenpass däremot är både kurvig och bitvis väldigt dålig beläggning. Där går det sakta för mig då dessutom kurvtagning inte är min starka sida.

Timmelsjoch som bilden visar har fin beläggning om man undantar koblafforna som kan ligga på vägen - det bruna på bilden?
 

Bilagor

  • sportograf-86145874-1.jpg
    sportograf-86145874-1.jpg
    383.4 KB · Besök: 79
Ötztaler Radmarathon 2016
Start 06:45 söndag morgon 28 augusti. Första dryga 3 milen går mestadels utför(600 hm) ner till Ötz. Spännande med ca 4100 cyklister som "tävlar" om att vara först ner till Ötz. Jag försöker hitta en lämplig rygg och tar det relativt lugnt och försiktigt dessa första 3 mil. Trots det så kommer jag här upp i en toppfart på 90 km/h, vilket endast kan förklaras av att man sugs med i den stora massan av cyklister, samt att vägen är tämligen rak, med mestadels fin beläggning. I de platta partierna gäller det att gömma sig i klungan för att spara kraft till det som kommer:)

Täten når Ötz efter ca 36 min och ett snitt på 52 km/h. Jag kommer ca 5 minuter senare med ett snitt på 46 km/h.

Alla var där
29180039692_d17fceeee6_h.jpg


En av få serpentiner
29000173630_89044a5f4c_h.jpg


Startfältet
29000176540_c24054886e_h.jpg


Framme i Ötz
28667708493_ad7cdc45e1_h.jpg
 
Ötztaler Radmarathon 2016
Efter Ötz så kommer då första stigningen upp till Kühtai. Ca 18 km lång, 1240 hm snitt 7% och max 18%. Börjar väldigt brant och med tanke på alla startande så blir det även trångt första km:arna innan fältet börjar glesas ut. Försöker ta mitt eget tempo och även börja följa min "mat och drickklocka" som säger att nå't skall in i munnen var 20:e minut. Gels är det som funkar bäst för mig, tillsammans med vatten som jag kryddar med lite salt(Mc Donalds sponsrar med saltpåsar)

Efter ett par km så tappar jag vindvästen som jag tog av mig innan stigningen började, men upptäcker det ganska snabbt så ställer cykeln och går ner och hämtar den. Tappar kanske 1,5 minut vilket spelar mindre roll med tanke på alla timmar man skall vara ute:)

Trampar på i mitt eget tempo i relativt svalt(ca 15 grader) väder med lite sol. Skogen och alptopparna hindrar solen från att komma åt vilket för mig är skönt, då jag trivs/presterar som bäst i svalt väder. Stigningen är orytmisk med få serpentiner och en del flacka partier men även en del rejält branta. Efter dryga halva stigningen kommer ett parti med upp till 14-18% i en knapp kilometer vilket känns i benen.

Men så småningom kommer jag upp till depån i Kühtai efter ca 1 tim 30 min. Har tagit ca 300 plac i totalen på denna stigning, men vad hjälper det då täten bara behövde 57 minuter på sig:)

Hade som plan att snabba på depåstoppen detta år vilket innebar att snabbt fylla flaskorna med vatten(salt) samt greppa några gels och tugga i mig ett par bananhalvor och därefter iväg utför. Minuterna rinner dock iväg då man inte är ensam som vill fylla på med förnödenheter....


2-3 km upp i stigningen - fältet har börjat glesas ut
28667708393_7819add29f_h.jpg



Sista delen av stigningen
29288306985_644764ec67_h.jpg


Uppe i Kühtai - fin liten skidanläggning vintertid
29000166040_58fc8768e2_h.jpg
 
Ötztaler Radmarathon 2016
Det där med start utför (även om det väl inte är någon våldsam utförskörning om jag fattat det rätt) känns inte helt idealiskt. Kan tänka mig att det finns skäl till att trots allt ha starten i Sölden, men ur ett rent säkerhetsperspektiv känns det som att Ötz hade varit betydligt mer lämplig som startort.

Har ibland tänkt att det vore kul att testa detta lopp då det ju är ett av de mer kända motionsloppen i alperna. Har dock hört att en del kör ganska vilt utför även långt bakom täten (där jag skulle hålla till om jag skulle köra) och att det i de senare leden inte bara är det att de kör fort utan att vissa även kör lite hänsynslöst. Är det jag som haft otur och läst vad några gnällspikar skrivit eller ligger det något i det?
 
Ötztaler Radmarathon 2016
Kan nog delvis hålla med om det du skriver, men tar man det i sin egen takt och försöker hitta likasinnade att följa och framförallt inte lockas med av de som hela tiden skall framåt, så tycker jag att det funkar rätt bra ändå. Men visst finns det cyklister som skall fram till varje pris utan att ta hänsyn till andra, vilket ju är ganska idiotiskt med tanke den lilla tid man tjänar ner till Ötz.

Jag tog det som sagt lugnt man var ändå bara 5 min efter täten(och jag är ingen stjärna utför). Utförskörningen upplever jag som relativt snäll, men mängden cyklister samtidigt är ju det som kan skapa problem. "Man vinner inte Ötztaler utför, däremot kan man förlora livet" var en banderoll/plakat som hängde lite överallt i Sölden inför start.
 
Ötztaler Radmarathon 2016
Efter ett kort depåstopp uppe på Kühtai bär det sen iväg i en rasande fart(för alla utom mig) ner mot Innsbruck och därifrån vidare upp efter Brennerpasset. Som jag skrev tidigare når jag här min toppfart på 91,7 km/h, men vad hjälper det, när alla andra verkar sakna bromsar på sina cyklar. Tappar runt 100 placeringar i totalen på väg ner till Innsbruck men överlever:)

Man passerar södra delarna av Innsbruck stad innan man viker av söderut uppför Brennerpasset. Just i början av stigningen står det ofta rejält med folk med koskällor och liknande vilket får en att ta i lite extra just där:)

Brennerpasset i sig är den absolut enklaste stigningen. Ca 35 km lång runt 3% i snitt. Några partier upp mot 10-12% men även en del platta partier. Här gäller det att hitta en lämplig klunga att åka med i för att spara lite kraft och tid. Detta år hittade jag snabbt ett 20-25 tal personer som under stor del av stigningen hjälptes åt att dra i lagom tempo.

Kommer så småningom upp till depån på Brennerpassets topp och har nu tagit tillbaks nästan 300 platser i totalen, men för att få perspektiv på insatsen så passerade eliten detta pass 1 tim 19 min innan min ankomst:)

Blir även här ett kort depåstopp för vätska och några gels och bananer innan färden går vidare in i Italien och ner mot Gasteig och sedan vidare uppför Jaufenpass..

Början på Kühtai nerfarten. Som sagt få serpentiner. Den modige kan stå på rejält här...
29288306765_8201572ba6_h.jpg


Kühtai utför i strålande sol
sportograf-86150239.jpg


Depån vid Brennerpasset
28671746903_3fc9d92d98_h.jpg


Ett av större samhällen man passerar uppför Brennerpasset.
29258519526_a4d34c3e96_h.jpg



Brenner autobahn i bakgrunden
29258524826_e20ac5cb51_h.jpg
 
Ötztaler Radmarathon 2016
Utförskörningen ner till Gasteig från Brennerpasset är ca 20 km lång varav merparten är "lagom brant", på fina breda avstängda vägar, vilket gör att även jag vågar hålla fingrarna borta från bromshandtagen. Sista 2-3 km är dock tämligen platta innan stigningen till Jaufenpass/Passo Giovo börjar.

Det är nu loppet börjar på riktigt. Ca 14 mil i benen och då Jaufenpass 15 km lång och ett snitt på ca 7,5%, gör att det nu inte längre pratas speciellt mycket mellan cyklisterna - alla sitter i sin egen värld uppför denna stigning, som mestadels går i skog. Saknas även riktiga serpentiner i denna stigning vilket är synd, då jag tycker det är utmärkta delmål, med en kort mikrovila som fungerar bra för mig.

I denna stigning börjar även solen värma rejält, vilket oroar mig lite inför nästa stigning Timmelsjoch, där det oftast är än varmare, samt att skogen är mindre frekvent, samt att den inte skyddar lika bra i den stigningen.
Men men, en km i taget uppför Jaufenpass till att börja med, i ett lagom tempo, med dricka och gel var 20 minut så kommer man så småningom upp över trädgränsen och kan se depån ca 2 km längre upp. Depån ligger här en bit nedanför(700 meter) själva passet. En tvist mellan arrangörerna och med den som äger stugan på passets topp, gör att depån ligger en bit ner - har varit så alla tre åren jag kört. Vet ej vad tvisten består av.

Även här blir det ett kort stopp med mer dricka och gels, samt trycker i mig nå´n banan och kaka på stående fot, samtidigt som jag styr cykeln genom depån. Inser här på mina tider och med tanke att jag känner mig förhållandevis pigg att det kan bli en sluttid neråt 10:45 om allt går väl. Försöker samtidigt besinna mig och säger till mig själv, att först skall vi ta oss ner välbehållen utför Jaufenpass ner till St Leonhard och sen var det ju det där med värmen i Timmelsjoch.

Min klättring i resultatlistan fortsätter: 70 plac i totalen ner till Gasteig och lika många plac upp till Jaufenpass. Dock har avståndet till täten ökat. Förstår inte hur, är nu 2 tim 18 min efter, blir svårt att ta ikapp:) Täten har fram till Jaufenpass ett snitt på dryga 34 km/h. Jag ligger på knappa 23 km/h.

Upp genom skogen. Beläggningen inte den bästa - tyvärr likadant när man skall ner på andra sidan
20160828_121030.jpg


Visar tänderna(och delar av bringan)
20160828_121044.jpg


Början på stigningen som delvis går i öppen terräng
29258524356_9d57984278_h.jpg


Depån Jaufenpass - stugan i bakgrunden är även den stängd under loppet och ingår i "tvisten" med arrangörerna
20160828_132840.jpg


Fler som ville ha dricka och gel
20160828_132843.jpg


Toppen på Jaufenpass
29258524146_69b1b02fa6_h.jpg


Ännu en bild strax innan toppen
28671746693_a1b64ac649_h.jpg
 
Ötztaler Radmarathon 2016
Utför Jaufenpass ca 20 km, är som sagt beläggningen inte den bästa, vilket är tråkigt för jag tycker att det är en rätt rolig utförslöpa med många "lagom kurviga kurvor". Men ömsom fin beläggning varvas med riktigt usel sådan, vilket skapar en osäkerhet över vad som väntar runt hörnet och gör att man blir försiktig.

Blir ändå en behaglig nerfärd, då jag kan hålla hyffsad fart ner, vilket gör att jag inte ständigt behöver hålla koll bakåt i väntan på snabbare cyklister. Som kuriosa behövde jag 45 min ner 2014, och ifjol 32 min, medans detta år kommer jag ner på 30 min. Skall dock tilläggas att 2014 var ett kallt år, så jag fick stanna och ta på lite extra kläder, vilket kostade tid, samt att det var blöta vägbanor, vilket gjorde att man tog det extra lugnt ner:)

Däremot så kommer värmen med besked, nerför denna utförslöpa vilket är härligt i sig, men samtidigt illavarslande för den värmen lär ju då även ligga kvar när det börjar gå uppför så småningom.

Men efter ca 30 min kommer jag ner välbehållen till St Leonhard och nu väntar då sista stigningen upp till Timmelsjoch 29 km. Tappar "endast" 35 plac i totalen och har nu en total åktid(inkl depåstopp) på 7 tim 21 min efter ca 18 mil och 3 pass avklarade. Vinnaren har under tiden jag tog mig ner för Jaufenpass, gått i mål i Sölden på en tid av 6 tim 57 min, vilket är snabbaste tiden någonsin i tävlingens historia(första start var 1982).

Tidigt i utförskörningen ner till St Leonhard
sportograf-86159954.jpg


Precis på toppen av Jaufenpass
20160828_043942.jpg


Nere i St Leonhard - ett par hundra meter fram börjar den officiella tidtagningen upp till Timmelsjoch
29258523866_506e51da0a_h.jpg


En bild som visar vad som väntar:)
29184104102_4339a1b454_h.jpg
 
Ötztaler Radmarathon 2016
Då börjar sista stigningen, Timmelsjoch 29 km lång med ca 1800 hm och jag känner mig relativt pigg och ser att jag ligger bra till jämfört med fjolårets tid, och börjar än en gång räkna ut en ungefärlig trolig sluttid, som bör bli en bra bit under 11 timmar, men....först kanske jag ska cykla istället för att räkna:)

Börjar lugnt i värmen och planen är som tidigare år, att cykla i ett svep upp till första depån som kommer efter ca 1000 hm för att därefter ta sista 800 hm. Stigningen är i början relativt lätt men vad hjälper det när jag känner att värmen inte är min bästa vän. Hur lugnt jag än tar det och hur mycket jag än dricker så "kokar" jag som en dåligt kyld bil tämligen omgående. Ser också pulsen fara upp till 160 +- några slag. En tröst är att jag ser att fler än jag lider i värmen - folk går med sina cyklar eller sitter med tomma blickar i skuggan vid sidan om.

Men planen står fast att cykla vidare till första depån, men efter ytterligare en kort tid inser jag att detta kommer inte att gå, eftersom jag behöver mer vatten för att överleva.

Stannar till vid en naturlig källa och ställer mig i kö för att fylla vatten samt stoppa in huvudet under kranen. När detta är gjort trampar jag vidare, men pulsen rusar fort upp till oönskad nivå samt att jag fortsätter att överhettas/koka. Tacksam för lokalbefolkningen som stod ute med sina trädgårdslangar och kylde ner oss cyklister - även om effekten bara varade en kort stund var det en "njutbar kort stund".

Med ca 2-3 km kvar till första depån så är vattnet återigen slut. Jag ömsom drack, men hällde även en del över skallen, för att släcka elden som brann inne i den. Som kuriosa hade jag inte bara lättat min kropp med ca 4 kg jmf med fjolåret utan även bestämt att jag nöjer mig med 2 st 50 cl flaskor istf som ifjol 2 st litersflaskor. Funkade utmärkt fram till denna sista stigning. Å andra sidan hade jag nog behövt göra de oplanerade stoppen ändå. Jag hade ett omättligt behov av kallt vatten.

Har sett uppgifter på allt från 35 upp till 39 grader i skuggan och jag som brukar tycka att det är jobbigt att cykla hemma på platten i 25 gr och sol:)

Som sagt stopp igen för vattenpåfyllning. Även denna gång från en naturlig källa där vattnet rann ner i en stor träbalja, så jag passade då på att stoppa ner hela huvudet i det iskalla vattnet, samt att hälla vatten över både ben och armar, för att på så vis få ner tempen i kroppen och se, detta gjorde susen. Tog mig "lekande lätt" vidare till depån. Där blev det ett kort stopp för mer vatten, nå'n banan och en gel. Nu endast 800 hm kvar.

Efter depån så det ett lättrampat parti i ett par km, vilket mentalt kändes bra efter den tidigare plågan. Kände mig helt plötsligt som en ny människa/cyklist. Nedkylningen i badbaljan, depåstoppet, solen delvis i moln samt att tempen sjönk ju högre upp man kom, gjorde att jag cyklade "tämligen obehindrat" upp dessa sista 800 hm. Pulsen låg på ca 140-145 denna andra halva av stigningen, vilket var en märkbar skillnad mot första halvan.

Når Timmelsjoch på ca 3 tim 10 min. och har till skillnad mot övriga stigningar nu tappat 50 placeringar i totalen. Lite förvånad över att det inte var mer, med tanke på alla oplanerade stopp, men jag var nog inte ensam som led i värmen:)

Stannar till och tar en sista gel innan det bär av vidare ner mot Sölden. Det kommer trots allt en sista kort stigning på vägen ner, på ca 150 hm upp till Hochgurgl så än är det inte över. Denna stigning kommer nog för många som en överraskning, man tror det är över men icke. När denna stigning är avklarad så är det sedan, en relativt enkel utförskörning, på fina vägar kvar ner till Sölden innan målgång.
Hela utförskörningen från Timmelsjoch ner till Sölden är enda gången jag tar placeringar utför - hela 8 placeringar, vilket helt kan tillskrivas den uppförskörning som kommer halvvägs ner:)


Kommer i mål lokal tid 17:59:11.

Total åktid: 11:10:47.

Snittfart: 20;40 km/h

Placering: 2649 av 3700 som tog sig i mål(knappt 4200 startade och ca 500 bröt loppet)

Ett fantastiskt välarrangerat lopp som jag kan rekommendera till alla som vill plåga sig en dag i alperna - är man snabb är det över efter knappa 7 tim(segraren i år) Vill man dra ut på det så håller man på i 13 tim 20 min(siste man i år).


Kön till första vattenkällan - fler som var törstiga
28671744593_52120c139a_h.jpg


Vänlig Italienare som kylde ner cyklister
29004291720_5f10cc1cb0_h.jpg


En av tror jag 18 tunnlar - svalt och skönt
29004290450_c2ec503678_h.jpg


Serpentinerna sista 500 hm
28671744383_8bb85a320f_h.jpg


Drar klungan uppför Timmelsjoch - ca 5 km kvar till toppen
sportograf-862621542.jpg


Trötta ben och ansträngt leende - snart är det över
sportograf-86224279-kopia.jpg


Utför Timmelsjoch
sportograf-861983142.jpg


Speedtrap strax innan sista korta stigningen upp till Hochgurgl
sportograf-86194261.jpg


I mål - segergest nej - viktigare att trycka av min garmin
sportograf-86237191.jpg


Alla andra tar en valfri dryck vid målgång - En Italienare tar först en cigg:)
20160828_090604.jpg
 
Ötztaler Radmarathon 2016
Härligt skrivet och bra jobbat!

Angående temperaturen skulle jag gissa att man som vanligt ska ta det lägsta värdet av det man hör och ta det som en övre gräns för den verkliga temperaturen. Den typen av uppgifter har en tendens att överdrivas. Hittar inga siffror för San Leonardo (foten på Timmelsjoch/Passo Rombo), men i Bolzano verkar det maxat på 34 grader dagen för loppet enligt https://www.timeanddate.com/weather/italy/bolzano/historic?month=8&year=2016 Bolzano ligger ca 400 hm lägre än San Leonardo så enligt tumregeln om 7 graders tapp per 1000 hm skulle det vara ca 3 grader svalare i San Leonardo. Dock tror jag att det i Merano som ligger mellan San Leonardo och Bolzano (och en aning högre) inte sällan är någon grad varmare än i Bolzano och tumregeln är ju just en tumregel, så det är väl inte helt otänkbart att det kan ha varit uppemot 35 grader. Upp till 39 grader låter dock i mina öron tveksamt. Är solen framme så steker den ju på rätt bra också så det känns ju betydligt varmare än vad skuggtemperaturen anger i sådana fall.
 
Ötztaler Radmarathon 2016
Kört bil vägen upp till Timmelsjoch och vidare ner förbi Gurglarna och Sölden.
Imponerande att ha cyklat i den värmen!

Och tack för ett trevligt RR!
 
Tillbaka
Topp