Jag nördade ner mig i det där för två vintrar sen. Jag har mest hållit på med långcykling och har inte behövt någon spurt eller liknande.
Jag är 170 och har kört på 170 mm i alla år. De senaste åren har jag testat med ovala klingor för att det ska vara lite snällare mot knäna. Det funkade faktiskt!
Sen när jag började med tempopinnar på långcyklingen så ville jag optimera. Då riktade jag blicken mot vevarmslängen igen. Det är ju märkligt att jag som är 170 cm ska köra på samma vevlängd som någon är 10-15 cm längre än mig. Min knärörelse är ju procentuellt mycket större. Med kortare vevarmar skulle jag få mindre rörelse i knät och mindre stretch i rumpmusklerna, och borde kunna ligga längre tid i tempobågarna pga. Så jag bytte till 160 mm, det kanske hade varit optimalt med 165 men det var så nära 170 så jag var orolig att jag inte skulle känna skillnad.
Vad hände då? Jo, det blev svinbra. Framför allt vid långcyklingar när jag låg länge i tempobågarna. Mindre ont i knäna, mindre rörelse i höften. Allt topp. Korta ben, korta vevarmar.