staine skrev:
-------------------------------------------------------
> Salig Kropp var ändå coolast, när han cyklade
> till Mt Everest, besteg det utan syrgas och sen
> cyklade hem.
Kropp var riktigt cool, och inte alls så galenpanna som man först kunde tro. Han kunde sitt jobb och var dessutom innovativ, det måste man ge honom. Grämer mig fortfarande att jag inte åkte och vinkade av honom uppe vid Skinnarviksberget på Söder, när han gav sig i väg. Jag tyckte hans projekt var riktigt spännande, det stod ut rejält. Den typen av episk äventyrare ser man inte många av på nära håll under en livstid.
-----------------------------------------------
18 Oktober-95, resan har precis börjat. Här är Göran söder om Linköping, mellan Bestorp och Brokind. Härifrån är det 12500 km kvar till base camp Mt Everest, så det finns fortfarande hyfsat gott om tid för att finslipa toppformen inför den egentliga uppgiften. Cykelskor glömdes i villervallan så de fick Renata köra ut med bil efter start, kanske har han hunnit få dem här?
Det här är ett ovanligt tungt långfärdsekipage. Klättrarutrustning utmärker sig väl inte för lätthet, även om den mesta metallen förstås är alu. Måste ha gått jäkligt tungt när han skulle över bergspass. Cykeln är en Ultima som han fått av sponsorn Crescent. Under en 2-dagars kurs har han fått lära sig laga de vanligaste felen, och han har med sig: pump, universalverktyg, skiftnyckel, tång, ekernyckel, kedjebrytare, avdragare, insexnycklar.
Nattläger i Rumänien tillsammans med ett lokalt råttgäng
Göran i Pakistan-öken
Det jag gillade allra mest med Göran är att han använde exakt samma väskor som jag hade på mina (ngt mer blygsamma) långturer: holländska Agu Sport Quorum!
Renata på Karakorum Highway (på returresan). Småpojkar och tonåriga fåraherdar roar sig med att kasta sten på cykelparet, ovanifrån, så ännu en anledning att bära hjälm.
Hemkomst Yttersta Tvärgränd Skinnarviksberget, okt-96
Efter hemkomsten drog Göran ut på ett nationellt ärevarv/föredrags & boksäljturné, bla på Åsö gymnasium Södermalm där jag hörde honom den 7/11-97. Han var underhållande som föreläsare och för att ge lite lämplig inramning hade han även släpat dit ett par äkta sherpas ända från Nepal som flankerade honom på scenen.
Bla Ang Rita Sherpa som var hans följeslagare vid hans lyckade toppförsök.
Samtliga skrev autografer efteråt och delade ut visitkort. Ang Ritas visitkort var ett av de coolast visitkort jag nånsin sett i hela mitt liv, eller vad sägs om detta?
Alla tio gånger naturligtvis utan syrgas och gissningsvis med ordentligt tunga ryggsäckar.