[OT] Chans att rädda karriären?

[OT] Chans att rädda karriären?
Imponerad att en OT-tråd hållt sig till topic så länge. Det hade aldrig hänt en cykeltråd.

Har iofs inte läst exakt varje inlägg så det kanske finns några avsteg. Som detta, meta.

I övrigt tror jag som H.
 
Senast ändrad:
[OT] Chans att rädda karriären?
Jag har anställt ca 100 medarbetare (kollektivare) genom åren, och läst tusentals ansökningar. Jag har både tagit och gett referenser. Ibland får man reda på att den sökande "inte orkar bära 60-kgs silltunnor". Då betyder det ingenting för mig (såvida inte det nya jobbet handlar om att bära tunnor). Om det däremot framkommer att sökanden har svårt att hålla tider, har fel utbildning och inte klarar att bära tunnor, då blir det en negativ referens som kommer att ha betydelse för mitt beslut.

När det gäller CV och personligt brev så bör de gå hand i hand. Man kan inte skriva "jag är en nyfiken, glad person som gillar utmaningar" om man jobbat många år på det lokala bruket / ICA-butiken / dagiset. Då är det bättre att skriva lojal, plikttrogen osv. Och tvärtom, skriv inte lojal om du bytt arbetsgivare 10 ggr på 5 år.

Nu har jag inte läst hela långa tråden, och jag vet väldigt lite om vad en geolog är eller gör men jag föreställer mig att det är ett hyfsat smalt yrkesområde. Mitt råd till unga, OCH DERAS FÖRÄLDRAR, som står inför yrkesval, är att använda hjärnan. Matcha drömmarna med verkligheten. Jag har flera bekanta som satsat på fel karriär (idrottskarriär, pilot, rymdfosrkare mm). Det har varit dyrköpta erfarenheter bara för att deras föräldrar tyckt att "visst ska du pröva dina vingar".
 
[OT] Chans att rädda karriären?
DT sa:
geologen sa:
DT sa:
Geologen, tror du att alla Sveriges arbetsgivare sitter med något slags gigantisk gemensam svart lista där alla företag rapporterar in medarbetare som av någon anledning underpresterat på jobbet och som därför bör hållas utanför arbetsmarknaden permanent?

Nä, varför skulle jag tro det?

Men att rekryterare och arbetsgivare kontaktar tidigare arbetsgivare är ju normalt, och då kommer sånt fram. Jag har även varit med om att en arbetsgivare kontaktade en tidigare som jag inte hade lämnat som referens, och jag har hört andra som också varit med om det. Det är ju väldigt lätt för dem eftersom man för det mesta skickar med en CV med alla tidigare arbetsgivare uppräknade...

Du verkar nämligen ha fått intrycket av att om du inte klarar av arbetsuppgifterna på en tjänst så är du bränd på arbetsmarknaden för årtionden framöver. Det funkar inte så.

Om du inte gör något extraordinärt dumt vill säga, som att trotsa alla rutiner, skyltar och varningar och köra in en buss med biogastank på taket i en för låg tunnel så att bussen exploderar; då kan det nog bli svårt att bli busschaufför på ett annat ställe i framtiden. Typ. :-)

Om det nu inte finns en liten småstad någonstans utan lågt hängande broar.
Där är man ju minst sagt omplaceringsbar!
 
[OT] Chans att rädda karriären?
SLI sa:
Jag har anställt ca 100 medarbetare (kollektivare) genom åren, och läst tusentals ansökningar. Jag har både tagit och gett referenser. Ibland får man reda på att den sökande "inte orkar bära 60-kgs silltunnor". Då betyder det ingenting för mig (såvida inte det nya jobbet handlar om att bära tunnor). Om det däremot framkommer att sökanden har svårt att hålla tider, har fel utbildning och inte klarar att bära tunnor, då blir det en negativ referens som kommer att ha betydelse för mitt beslut.

När det gäller CV och personligt brev så bör de gå hand i hand. Man kan inte skriva "jag är en nyfiken, glad person som gillar utmaningar" om man jobbat många år på det lokala bruket / ICA-butiken / dagiset. Då är det bättre att skriva lojal, plikttrogen osv. Och tvärtom, skriv inte lojal om du bytt arbetsgivare 10 ggr på 5 år.

Nu har jag inte läst hela långa tråden, och jag vet väldigt lite om vad en geolog är eller gör men jag föreställer mig att det är ett hyfsat smalt yrkesområde. Mitt råd till unga, OCH DERAS FÖRÄLDRAR, som står inför yrkesval, är att använda hjärnan. Matcha drömmarna med verkligheten. Jag har flera bekanta som satsat på fel karriär (idrottskarriär, pilot, rymdfosrkare mm). Det har varit dyrköpta erfarenheter bara för att deras föräldrar tyckt att "visst ska du pröva dina vingar".

Jag kan hålla med, men samtidigt är det ju väldigt tråkigt att välja karriär endast utifrån vad som är gångbart på arbetsmarknaden. Och det säger jag som någon som har en helt värdelös utbildning för att jag tyckte att det var roligt när jag pluggade och nu vill byta inriktning (men jag har fått lära mig att det är omöjligt).
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Luthman Photography sa:
SLI sa:
Jag har anställt ca 100 medarbetare (kollektivare) genom åren, och läst tusentals ansökningar. Jag har både tagit och gett referenser. Ibland får man reda på att den sökande "inte orkar bära 60-kgs silltunnor". Då betyder det ingenting för mig (såvida inte det nya jobbet handlar om att bära tunnor). Om det däremot framkommer att sökanden har svårt att hålla tider, har fel utbildning och inte klarar att bära tunnor, då blir det en negativ referens som kommer att ha betydelse för mitt beslut.

När det gäller CV och personligt brev så bör de gå hand i hand. Man kan inte skriva "jag är en nyfiken, glad person som gillar utmaningar" om man jobbat många år på det lokala bruket / ICA-butiken / dagiset. Då är det bättre att skriva lojal, plikttrogen osv. Och tvärtom, skriv inte lojal om du bytt arbetsgivare 10 ggr på 5 år.

Nu har jag inte läst hela långa tråden, och jag vet väldigt lite om vad en geolog är eller gör men jag föreställer mig att det är ett hyfsat smalt yrkesområde. Mitt råd till unga, OCH DERAS FÖRÄLDRAR, som står inför yrkesval, är att använda hjärnan. Matcha drömmarna med verkligheten. Jag har flera bekanta som satsat på fel karriär (idrottskarriär, pilot, rymdfosrkare mm). Det har varit dyrköpta erfarenheter bara för att deras föräldrar tyckt att "visst ska du pröva dina vingar".

Jag kan hålla med, men samtidigt är det ju väldigt tråkigt att välja karriär endast utifrån vad som är gångbart på arbetsmarknaden. Och det säger jag som någon som har en helt värdelös utbildning för att jag tyckte att det var roligt när jag pluggade och nu vill byta inriktning (men jag har fått lära mig att det är omöjligt).

Ja, jo visst kandet vara tråkigt. Men jag skrev "matcha drömmarna med verkligheten". Inte "endast utifrån vad som är gångbart på arbetsmarknaden". Jag har läst jättemånga jobbansökningar från folk som valt "fel" utbildning.

Mina barn är i åldern då valen närmar sig. Änsålänge bara språkval till högstadiet, men flera val kommer att göras de kommande åren. Då kommer jag inte att sitta med armarna i kors, och låta dem drömma. Jag kommer att i samförstånd med dem, styra valen i riktning mot något som "är gångbart på arbetsmarknaden". Och jag kommer inte att sluta med det bara för att de fyller 18.

Sen går det faktiskt att stå ut med jobb "som är gångbara på arbetsmarknaden". I takt med att man utvecklas och blir bra på det man gör, OCH man kan försörja sig på det, så kan det vara riktigt tillfredsställande. Inte skitkul, men helt ok.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
jonte987 sa:
Jag har också fel utbildning, eller ialla fall fel examen. Ett under att jag klarat mig faktiskt.
Nja, bara man får in foten nån stans och sen är en trevlig person som levererar så brukar det väl lösa sig oberoende av examenspappret? Som det säkert gjort för dig. :)
Håller för övrigt med SLI, klok som en bok.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Jag tror att Johan44 var ironisk som ett fett slap-shot mot geologens ständiga invändningar på de 1 miljon onödiga förslag som droppats i tråden.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
johan44 sa:
jonte987 sa:
Jag har också fel utbildning, eller ialla fall fel examen. Ett under att jag klarat mig faktiskt.
Nja, bara man får in foten nån stans och sen är en trevlig person som levererar så brukar det väl lösa sig oberoende av examenspappret? Som det säkert gjort för dig. :)
Håller för övrigt med SLI, klok som en bok.

Pendlar mellan frustration att det inte gått bättre och förundran att det inte gått sämre :)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
SLI sa:
Nu har jag inte läst hela långa tråden, och jag vet väldigt lite om vad en geolog är eller gör men jag föreställer mig att det är ett hyfsat smalt yrkesområde. Mitt råd till unga, OCH DERAS FÖRÄLDRAR, som står inför yrkesval, är att använda hjärnan. Matcha drömmarna med verkligheten. Jag har flera bekanta som satsat på fel karriär (idrottskarriär, pilot, rymdfosrkare mm). Det har varit dyrköpta erfarenheter bara för att deras föräldrar tyckt att "visst ska du pröva dina vingar".

A musician for whom a young Elvis Presley auditioned advised him to “Stick to driving a truck, because you’ll never make it as a singer.”
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
ooms sa:
geologen sa:
Det jag är rädd för är att söka och få ett jobb som jag tror att jag ska klara av, men att det efter en tid visar sig att jag inte klarar det. I det läget blir jag antingen uppsagd eller måste själv säga upp mig. Och när jag ska söka nästa jobb har jag en dålig referens. Förklara gärna vad som är fel med att tänka så.

Det handlar inte om brist på driv eller vilja, utan en högst befogad rädsla för att misslyckas.
Hur vanligt tror du det är? Hur många känner du som råkat ut för det? Jag känner ingen, och jag har inte hört nån berätta att de känner nån som råkat ut för detta heller. Däremot är det många, inkl mig själv, som går runt och undrar när bluffen ska avslöjas, dvs att vi egentligen inte kan nåt. Trots det får vi ha kvar våra jobb, och presterar tydligen bra på dem också.

Jag vet inte. De flesta jag känner är högutbildade och superkompetenta, så de är inte särskilt representativa. Men det var några i hemtjänsten som fick gå för att de inte klarade av jobbet.

Jag har inte mycket att jämföra med. Jag tycker ju själv att jag är apkass på det mesta, och att alla andra runt mig är superkunniga. Eftersom jag hela tiden blir omsprungen av senare anställda, så har jag nog en rätt korrekt bild av min egen nivå. Svårt att hantera det.


Eller så är det så att du nedvärderar dig själv och inte tar för dig, vilket de senare anstälda tydligen gör ?
 
[OT] Chans att rädda karriären?
ForesterGuy sa:
SLI sa:
Nu har jag inte läst hela långa tråden, och jag vet väldigt lite om vad en geolog är eller gör men jag föreställer mig att det är ett hyfsat smalt yrkesområde. Mitt råd till unga, OCH DERAS FÖRÄLDRAR, som står inför yrkesval, är att använda hjärnan. Matcha drömmarna med verkligheten. Jag har flera bekanta som satsat på fel karriär (idrottskarriär, pilot, rymdfosrkare mm). Det har varit dyrköpta erfarenheter bara för att deras föräldrar tyckt att "visst ska du pröva dina vingar".

A musician for whom a young Elvis Presley auditioned advised him to “Stick to driving a truck, because you’ll never make it as a singer.”

Får mig osökt att tänka på Jon Bon Jovi som städade i en studio i NJ och spelade upp nån demolåt , tror till och med det kan ha varit Runaway , för Springsteen som mest rynkade på näsan .
 
[OT] Chans att rädda karriären?
jofahjalm sa:
Och vi tycker att Bon Jovi är bra?

Jon Bovi?
134E6DA6-77C4-400D-B97B-F49170D449C2.jpeg
 
[OT] Chans att rädda karriären?
ForesterGuy sa:
SLI sa:
Nu har jag inte läst hela långa tråden, och jag vet väldigt lite om vad en geolog är eller gör men jag föreställer mig att det är ett hyfsat smalt yrkesområde. Mitt råd till unga, OCH DERAS FÖRÄLDRAR, som står inför yrkesval, är att använda hjärnan. Matcha drömmarna med verkligheten. Jag har flera bekanta som satsat på fel karriär (idrottskarriär, pilot, rymdfosrkare mm). Det har varit dyrköpta erfarenheter bara för att deras föräldrar tyckt att "visst ska du pröva dina vingar".

A musician for whom a young Elvis Presley auditioned advised him to “Stick to driving a truck, because you’ll never make it as a singer.”
Och hur många har fått liknande kommentarer och det har visat sig vara helt sant? Och av dem, hur många har ångrat att de framhärdat med sin dröm istället för att skaffa sig ett jobb med säkrare inkomst?

Med detta bara sagt att ett exempel på något gör det inte till en generell sanning.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Det kan man kanske göra om man tillhör de eftertraktade på arbetsmarknaden, men är man, som jag, bland de oefterfrågade, så har man väldigt mycket att förlora på att chansa och misslyckas. En dålig referens kan förstöra för årtionden framöver.
Du är ju redan väldigt långt ner på stegen enligt dig själv, så vad har du att förlora?
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Fältprästen sa:
geologen sa:
Det kan man kanske göra om man tillhör de eftertraktade på arbetsmarknaden, men är man, som jag, bland de oefterfrågade, så har man väldigt mycket att förlora på att chansa och misslyckas. En dålig referens kan förstöra för årtionden framöver.
Du är ju redan väldigt långt ner på stegen enligt dig själv, så vad har du att förlora?

Det lilla jag ändå har.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
SLI sa:
Jag har anställt ca 100 medarbetare (kollektivare) genom åren, och läst tusentals ansökningar. Jag har både tagit och gett referenser. Ibland får man reda på att den sökande "inte orkar bära 60-kgs silltunnor". Då betyder det ingenting för mig (såvida inte det nya jobbet handlar om att bära tunnor). Om det däremot framkommer att sökanden har svårt att hålla tider, har fel utbildning och inte klarar att bära tunnor, då blir det en negativ referens som kommer att ha betydelse för mitt beslut.

När det gäller CV och personligt brev så bör de gå hand i hand. Man kan inte skriva "jag är en nyfiken, glad person som gillar utmaningar" om man jobbat många år på det lokala bruket / ICA-butiken / dagiset. Då är det bättre att skriva lojal, plikttrogen osv. Och tvärtom, skriv inte lojal om du bytt arbetsgivare 10 ggr på 5 år.

Nu har jag inte läst hela långa tråden, och jag vet väldigt lite om vad en geolog är eller gör men jag föreställer mig att det är ett hyfsat smalt yrkesområde. Mitt råd till unga, OCH DERAS FÖRÄLDRAR, som står inför yrkesval, är att använda hjärnan. Matcha drömmarna med verkligheten. Jag har flera bekanta som satsat på fel karriär (idrottskarriär, pilot, rymdfosrkare mm). Det har varit dyrköpta erfarenheter bara för att deras föräldrar tyckt att "visst ska du pröva dina vingar".

I mitt fall började jag läsa alldeles för sent, när jag var 26 år, med alldeles för många år bortslösade på meningslösheter innan. Jag valde också utbildning på ett infall, idiotiskt nog. Jag hade väldigt roligt på utbildningen, men tyvärr visade den sig vara värdelös på arbetsmarknaden. När jag läste fanns det knappt 1500 geovetartjänster i hela landet. Kanske är de lite fler i dag, men med tanke på att det gick ut flera hundra per år från landets lärosäten så inser vem som helst att det var en övermättad arbetsmarknad. Det hjälpte inte heller att vi hela tiden under utbildningen fick höra vilket sug det var efter geovetare och hur folk anställdes innan de ens läst färdigt. Ja, en handfull råkade ut för det, men väldigt många upplevde precis som jag att det var tufft. Jag har flera gamla kurskamrater som är bittra över hur grundlurade vi blev. Det var väl först under slutet av tredje året som det gick upp för mig att bilden som förmedlades inte stämde, men då tyckte jag att jag hade investerat för mycket tid och pengar i utbildningen för att helt byta spår. Det är ett beslut, bland många andra, som jag ångrar i dag.

Först hade jag tänkt läsa till Ma/NO-lärare för högstadienivå (6-9 kallas det väl), men sen tänkte jag att jag skulle sikta högre och planerade att läsa maskiningenjör. Men dels pga att jag kände att jag inte fick grepp om matte E (som krävdes för att bli antagen), och dels för att jag fick syn på kursförteckningen för geovetarprogrammet på GU, valde jag att byta mål igen och började så på geovetarprogrammet. I dag är jag glad för att jag inte hoppade på ingenjörsutbildningen, för den hade knäckt mig totalt. Dels pga arbetsbelastningen, dels pga att jag är så kass på matte att jag hade fått kämpa oerhört för att hålla jämna steg med bottenskrapet i kurserna.

Men att jag inte valde lärarutbildningen ångrar jag djupt. Jag älskar att lära ut och entusiasmera, särskilt när det handlar om barn och unga, som precis håller på att upptäcka hur vår värld och vårt universum fungerar. Jag hade läraryrket som en reservplan när jag läste, men så kom Major Björklund och hans mannar och förstörde det hela genom att införa lärarlegitimation. Då stängdes den dörr som dittills ändå stod lite på glänt. I dag skulle det krävas 5.5 års studier för att få en lärarlegitimation, och det har jag inte tid, pengar eller kapacitet till längre. Utbildningståget har gått. Jag har en kvarts miljon i studieskulder och inga ekonomiska marginaler för att gå ner i arbetstid tillräckligt för att kunna studera på heltid.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
lundatok sa:
Sen är väl känslan av "Snart kommer dom på mig" inte unik, utan något som oss att vilja bli bättre på våra jobb.

För mig innebär det oro och otrygghet som gör att jag presterar sämre. Får man aldrig höra minsta positiva omdöme från ens arbetsgivare är det svårt att inbilla sig att man gör ett bra jobb. Det är därför som min puls skjuter i höjden varje gång jag kollar jobbmejlen. Rädslan för det där mejlet om att jag inte duger och att de kommer att behöva säga upp mig. Varje dag har jag den stressen!
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
lundatok sa:
Sen är väl känslan av "Snart kommer dom på mig" inte unik, utan något som oss att vilja bli bättre på våra jobb.

För mig innebär det oro och otrygghet som gör att jag presterar sämre. Får man aldrig höra minsta positiva omdöme från ens arbetsgivare är det svårt att inbilla sig att man gör ett bra jobb. Det är därför som min puls skjuter i höjden varje gång jag kollar jobbmejlen. Rädslan för det där mejlet om att jag inte duger och att de kommer att behöva säga upp mig. Varje dag har jag den stressen!
Det är inte så det funkar! De är skyldiga att sätta in flera åtgärder först (utvecklingsplan, osv). Så länge du inte hör nåt, gör du ett fullt godtagbart jobb.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
lundatok sa:
Sen är väl känslan av "Snart kommer dom på mig" inte unik, utan något som oss att vilja bli bättre på våra jobb.

För mig innebär det oro och otrygghet som gör att jag presterar sämre. Får man aldrig höra minsta positiva omdöme från ens arbetsgivare är det svårt att inbilla sig att man gör ett bra jobb. Det är därför som min puls skjuter i höjden varje gång jag kollar jobbmejlen. Rädslan för det där mejlet om att jag inte duger och att de kommer att behöva säga upp mig. Varje dag har jag den stressen!


Hur går det med din blogg? Jag är inne och tittar lite då och då men det händer inte så mycket där?
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
lundatok sa:
Sen är väl känslan av "Snart kommer dom på mig" inte unik, utan något som oss att vilja bli bättre på våra jobb.

För mig innebär det oro och otrygghet som gör att jag presterar sämre. Får man aldrig höra minsta positiva omdöme från ens arbetsgivare är det svårt att inbilla sig att man gör ett bra jobb. Det är därför som min puls skjuter i höjden varje gång jag kollar jobbmejlen. Rädslan för det där mejlet om att jag inte duger och att de kommer att behöva säga upp mig. Varje dag har jag den stressen!

Tror inte du behöver oroa dig för att få sådana besked via mejlen. Sådana saker tar de givetvis face-to-face.
Skämt åsido, om din beskrivning om dina arbetsuppgifter stämmer och att vem som helst kan lära sig det har du väl inget att oroa dig för?

Om du känner en sådan stress över ett jobb du uppenbarligen behärskar är väl inte rätt melodi att varken fortsätta på det du har nu eller söka dig till något helt nytt? Gå tillbaka till det där du känner att du gör ett bra jobb - Hemtjänsten.

Antingen det eller terapi för du har onekligen ett par saker som du behöver bearbeta.
 
Senast ändrad:
[OT] Chans att rädda karriären?
ooms sa:
geologen sa:
lundatok sa:
Sen är väl känslan av "Snart kommer dom på mig" inte unik, utan något som oss att vilja bli bättre på våra jobb.

För mig innebär det oro och otrygghet som gör att jag presterar sämre. Får man aldrig höra minsta positiva omdöme från ens arbetsgivare är det svårt att inbilla sig att man gör ett bra jobb. Det är därför som min puls skjuter i höjden varje gång jag kollar jobbmejlen. Rädslan för det där mejlet om att jag inte duger och att de kommer att behöva säga upp mig. Varje dag har jag den stressen!
Det är inte så det funkar! De är skyldiga att sätta in flera åtgärder först (utvecklingsplan, osv). Så länge du inte hör nåt, gör du ett fullt godtagbart jobb.
Även helt bortsett från formella krav skulle det ju vara tämligen korkat av en arbetsgivare att bara hålla tyst om det upplevs som att situationen med den anställda inte fungerar. Det är trots allt en skaplig kostnad involverad med att anställa en ersättare. Att då inte ta upp de saker som inte fungerar med den nuvarande anställda och se om man kan hitta en lösning framstår som resursslöseri. Och om de upplevt dig som ett hopplöst fall hade de nog sagt något snarare än att låta dig jobba på utan någon antydan till att de är missnöjda med ditt jobb. Du har väl trots allt varit där ett tag nu.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Spaulding sa:
geologen sa:
lundatok sa:
Sen är väl känslan av "Snart kommer dom på mig" inte unik, utan något som oss att vilja bli bättre på våra jobb.

För mig innebär det oro och otrygghet som gör att jag presterar sämre. Får man aldrig höra minsta positiva omdöme från ens arbetsgivare är det svårt att inbilla sig att man gör ett bra jobb. Det är därför som min puls skjuter i höjden varje gång jag kollar jobbmejlen. Rädslan för det där mejlet om att jag inte duger och att de kommer att behöva säga upp mig. Varje dag har jag den stressen!

Tror inte du behöver oroa dig för att få sådana besked via mejlen. Sådana saker tar de givetvis face-to-face.
Skämt åsido, om din beskrivning om dina arbetsuppgifter stämmer och att vem som helst kan lära sig det har du väl inget att oroa dig för?

Om du känner en sådan stress över ett jobb du uppenbarligen behärskar är väl inte rätt melodi att varken fortsätta på det du har nu eller söka dig till något helt nytt? Gå tillbaka till det där du känner att du gör ett bra jobb - Hemtjänsten.

Antingen det eller terapi för du har onekligen ett par saker som du behöver bearbeta.[/b)



Det spelar ingen roll hur många annonsskrivarkurser arbetsgivare går på om inte geo ändrar inställning.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
lundatok sa:
Sen är väl känslan av "Snart kommer dom på mig" inte unik, utan något som oss att vilja bli bättre på våra jobb.

För mig innebär det oro och otrygghet som gör att jag presterar sämre. Får man aldrig höra minsta positiva omdöme från ens arbetsgivare är det svårt att inbilla sig att man gör ett bra jobb. Det är därför som min puls skjuter i höjden varje gång jag kollar jobbmejlen. Rädslan för det där mejlet om att jag inte duger och att de kommer att behöva säga upp mig. Varje dag har jag den stressen!

Det här kan jag faktiskt förstå och i någon mån relatera till.

Ta upp frågan om feedback med din chef. Det visar att du är mån om att göra ett bra jobb samtidigt som det tar bort osäkerheten. Du måste inte vänta på medarbetarsamtalet - tvärt om, ta upp det snarast möjligt. Nej, du är inte jobbig om du gör det.

Fenomenet med att arbetsgivare låter medarbetare jobba i vacuum med missnöjda medarbetare som resultat är väl dokumenterat i flera undersökningar. Här är ett exempel:
https://www.nyteknik.se/ingenjorskarriar/karriar/vi-far-for-lite-feedback-pa-jobbet-6342921

Alla seriösa arbetsgivare och chefer har således feedback på agendan, så din fråga kommer att vara väntad. Kanske kan det leda till en feedback-reform på din arbetsplats.

Förresten, när du har medarbetarsamtal är det tillåtet stt byta roller en stund och ge chefen lite tips. Typ att man vill ha mer löpande feedback och vilka andra förväntningar man har på ledarskapet.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
GoranS sa:
ForesterGuy sa:
SLI sa:
Nu har jag inte läst hela långa tråden, och jag vet väldigt lite om vad en geolog är eller gör men jag föreställer mig att det är ett hyfsat smalt yrkesområde. Mitt råd till unga, OCH DERAS FÖRÄLDRAR, som står inför yrkesval, är att använda hjärnan. Matcha drömmarna med verkligheten. Jag har flera bekanta som satsat på fel karriär (idrottskarriär, pilot, rymdfosrkare mm). Det har varit dyrköpta erfarenheter bara för att deras föräldrar tyckt att "visst ska du pröva dina vingar".

A musician for whom a young Elvis Presley auditioned advised him to “Stick to driving a truck, because you’ll never make it as a singer.”
Och hur många har fått liknande kommentarer och det har visat sig vara helt sant? Och av dem, hur många har ångrat att de framhärdat med sin dröm istället för att skaffa sig ett jobb med säkrare inkomst?

Med detta bara sagt att ett exempel på något gör det inte till en generell sanning.

Om du har en talang som motsvarar Elvis Presley så KÖR!
Om du inte har talang, men en dröm att bli som Elvis, så BROMSA! Och skaffa lastbilskörkort (eller annan utbildning), för det kommer du behöva.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Luthman Photography sa:
Man får inte glömma att samhället behöver misslyckade drömmar också. Vilka ska annars vara med i alla dokusåpor?
Dokusåpor!? I rest my case ...

Har f.ö. inga problem med att människor följer sina drömmar, men om det inte funkar så tycker jag också att man som vuxen människa får stå för det val man gjorde och ta konsekvenserna.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
SLI sa:
GoranS sa:
ForesterGuy sa:
SLI sa:
Nu har jag inte läst hela långa tråden, och jag vet väldigt lite om vad en geolog är eller gör men jag föreställer mig att det är ett hyfsat smalt yrkesområde. Mitt råd till unga, OCH DERAS FÖRÄLDRAR, som står inför yrkesval, är att använda hjärnan. Matcha drömmarna med verkligheten. Jag har flera bekanta som satsat på fel karriär (idrottskarriär, pilot, rymdfosrkare mm). Det har varit dyrköpta erfarenheter bara för att deras föräldrar tyckt att "visst ska du pröva dina vingar".

A musician for whom a young Elvis Presley auditioned advised him to “Stick to driving a truck, because you’ll never make it as a singer.”
Och hur många har fått liknande kommentarer och det har visat sig vara helt sant? Och av dem, hur många har ångrat att de framhärdat med sin dröm istället för att skaffa sig ett jobb med säkrare inkomst?

Med detta bara sagt att ett exempel på något gör det inte till en generell sanning.

Om du har en talang som motsvarar Elvis Presley så KÖR!
Om du inte har talang, men en dröm att bli som Elvis, så BROMSA! Och skaffa lastbilskörkort (eller annan utbildning), för det kommer du behöva.
Den stora frågan här är. Hur fan skall hen eller hens föräldrar veta det i förväg?

För övrigt : +1 på Mårten https://happyride.se/forum/read.php/1/1528459/3511574#msg-3511574
 
Senast ändrad:
[OT] Chans att rädda karriären?
GoranS sa:
Luthman Photography sa:
Man får inte glömma att samhället behöver misslyckade drömmar också. Vilka ska annars vara med i alla dokusåpor?
Dokusåpor!? I rest my case ...

Har f.ö. inga problem med att människor följer sina drömmar, men om det inte funkar så tycker jag också att man som vuxen människa får stå för det val man gjorde och ta konsekvenserna.

Dokussåpor och arbetarklasskontrollsboll / fotboll (eller annan valfri idrott) fyller helt klart sin funktion i samhället.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
GoranS sa:
Luthman Photography sa:
Man får inte glömma att samhället behöver misslyckade drömmar också. Vilka ska annars vara med i alla dokusåpor?
Dokusåpor!? I rest my case ...

Har f.ö. inga problem med att människor följer sina drömmar, men om det inte funkar så tycker jag också att man som vuxen människa får stå för det val man gjorde och ta konsekvenserna.
+1
Helt ok att "följa sina drömmar" så länge man kan försörja sig på det. Men om man förväntar sig att skattebetalarna ska stå för fiolerna, då är det noll sympati.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Raggamuffin sa:
GoranS sa:
Luthman Photography sa:
Man får inte glömma att samhället behöver misslyckade drömmar också. Vilka ska annars vara med i alla dokusåpor?
Dokusåpor!? I rest my case ...

Har f.ö. inga problem med att människor följer sina drömmar, men om det inte funkar så tycker jag också att man som vuxen människa får stå för det val man gjorde och ta konsekvenserna.

Dokussåpor och arbetarklasskontrollsboll / fotboll (eller annan valfri idrott) fyller helt klart sin funktion i samhället.
Konstigt att samhället fungerade innan dokusåpornas tillkomst ...
 
[OT] Chans att rädda karriären?
GoranS sa:
Raggamuffin sa:
GoranS sa:
Luthman Photography sa:
Man får inte glömma att samhället behöver misslyckade drömmar också. Vilka ska annars vara med i alla dokusåpor?
Dokusåpor!? I rest my case ...

Har f.ö. inga problem med att människor följer sina drömmar, men om det inte funkar så tycker jag också att man som vuxen människa får stå för det val man gjorde och ta konsekvenserna.

Dokussåpor och arbetarklasskontrollsboll / fotboll (eller annan valfri idrott) fyller helt klart sin funktion i samhället.
Konstigt att samhället fungerade innan dokusåpornas tillkomst ...

Det är väl snarare bara ett modernare komplement till idrott och till religion som tappar mark.


Borde ta redas på om det finns en balans mellan religiöst grepp om folket och dokusåpor.
 
Tillbaka
Topp