Batavus
Aktiv medlem
[OT] Ett sorts småländskt julevangelium
Profeten Jona hette egentligen Jonas och var född i Småland.
Vår Herre hade länge sett att invånarna i staden Ninive levde ett syndigt liv, och behövde omvändas och fördenskull fick Jonas i uppdrag att fara till denna stad och predika bot och bättring för de vilsegångna. Jonas, som var ganska snål, funderade både länge och väl huru han på bästa sätt skulle kunna fara till staden Ninive och fann till sist på råd. Han hoppade i sjön och fick fatt i en valfisk och kröp ned i dennes buk. Valfisken samm snällt iväg med Jonas och kom så småningom till Ninive.
Där höll man som bäst på med en slags karnevalfäst. Kararna voro utklädda till konä, och konäna till kara, och man skränade och /hade/ roligt på Ninives gator. Plötsligt kröp en stor valfisk upp ur vattnet och blev liggande på hamnen vid Ninive, och fick ett kräkningsanfall och utspydde så Jonas.
Folket i Ninive tyckte förstås att detta var underligt och skockade sig omkring Jonas och valfisken. Jonas började att predika bot och bättring, och folket blevo gripna av hans förkunnelse och föllo ner på sina knän och lövade under bittra tårar bot och bättring.
Till tecken på detta ville de anordna en offermåltid, de slaktade valfisken, lade ner köttet i aska i åtta dygn och på den nionde dagen togs köttet upp, kokades och kryddades med skarppeppar och salt och befanns smaka gott.
Det blev sedan en allmän sed i Ninive att man på årsdagen av denna händelse skulle äta valfiskkött, men det blev med tiden svårt att kunna fånga så många valfiskar som behövdes och så fann man på att även smärre fiskar dugde att luta ner, och sedan ätas på åminnelsedagen. När Jonas kom hem till Sverige och Småland lärde han sina landsmän detta bruk som ännu kvarleva.
Historierna upptecknade 1940 i Fryele socken, Östbo härad, Småland. Berättare Karl Fredriksson, född 1864 i Sjöåkra, Fryele. Upptecknat av Fingal Johansson, Värnamo. Lunds Folkminnesarkiv, ACC. N:R: M.6462:2
Vår Herre hade länge sett att invånarna i staden Ninive levde ett syndigt liv, och behövde omvändas och fördenskull fick Jonas i uppdrag att fara till denna stad och predika bot och bättring för de vilsegångna. Jonas, som var ganska snål, funderade både länge och väl huru han på bästa sätt skulle kunna fara till staden Ninive och fann till sist på råd. Han hoppade i sjön och fick fatt i en valfisk och kröp ned i dennes buk. Valfisken samm snällt iväg med Jonas och kom så småningom till Ninive.
Där höll man som bäst på med en slags karnevalfäst. Kararna voro utklädda till konä, och konäna till kara, och man skränade och /hade/ roligt på Ninives gator. Plötsligt kröp en stor valfisk upp ur vattnet och blev liggande på hamnen vid Ninive, och fick ett kräkningsanfall och utspydde så Jonas.
Folket i Ninive tyckte förstås att detta var underligt och skockade sig omkring Jonas och valfisken. Jonas började att predika bot och bättring, och folket blevo gripna av hans förkunnelse och föllo ner på sina knän och lövade under bittra tårar bot och bättring.
Till tecken på detta ville de anordna en offermåltid, de slaktade valfisken, lade ner köttet i aska i åtta dygn och på den nionde dagen togs köttet upp, kokades och kryddades med skarppeppar och salt och befanns smaka gott.
Det blev sedan en allmän sed i Ninive att man på årsdagen av denna händelse skulle äta valfiskkött, men det blev med tiden svårt att kunna fånga så många valfiskar som behövdes och så fann man på att även smärre fiskar dugde att luta ner, och sedan ätas på åminnelsedagen. När Jonas kom hem till Sverige och Småland lärde han sina landsmän detta bruk som ännu kvarleva.
Historierna upptecknade 1940 i Fryele socken, Östbo härad, Småland. Berättare Karl Fredriksson, född 1864 i Sjöåkra, Fryele. Upptecknat av Fingal Johansson, Värnamo. Lunds Folkminnesarkiv, ACC. N:R: M.6462:2
Senast ändrad:
