Jag hulkar mer neråt trettio meter när jag fridyker, typ använder magen, vet inte hur jag ska beskriva det. Lägger väl an det trycket jag har, sen använder jag magen för att "hulka", då tryckutjämnar jag.
Får väl träna in några mer tekniker men jag är nere så djupt ganska sällan så ingen biggie, annan sak
om jag dök efter lina, då är man nere där oftare och måste få till ett klockrent dyk.
Det har gjorts undersökningar om olyckrisker och så vidare.
Det finns ett "folk" som är "pärldykare" och inte råkar ut för olyckor. Tror det är i indonesien.
De råkar aldrig ut för SWB. Andra pärldykare gör det regelbundet. Detta är kvinnor också.
Skillnaden här är att de aldrig är nere över en minut.
Så, jag dyker med en klocka som mäter djupet varje sekund, den larmar när jag går djupare än 20 m,
och larmar om jag är nere över en minut. larmet för tid går aldrig av, mina dyk är säg 40-50 sekunder långa.
Djuplarmet har jag för att jag är balanserad på runt 11-12 meter, under det så sjunker jag alltså, dyker jag en bit ifrån en vägg och det inte finns någon bra referens, då kan man sjunka lite mer
än man tror. Det hände mig en gång, innan jag hade klockan, ett 17 m dyk blev 24 meter lite
ofrivilligt, det gjorde att jag skaffade en Suunto D3
http://www.suunto.com/suunto/main/p...8673939217&FOLDER<>folder_id=9852723697223379
Den är en "lifesaver" på något sätt. Känner mig klart mer säker med den, när jag har koll.
Visst dyk ner till 15-20 meter är väl ok. Men när du dyker ner till 30 meter och vänder uppåt, då är det jäkligt långt till ytan, plus att du får slåss mot att du sjunker, så upp till 20 meter går "sakta" sen visuellt upplever du inte att du kommer någonstans, du tittar ju mot vattenytan.
Det som är lite karaktärsdanande är när du kommer uppåt, syreskulden bara bränner i lungorna och mentalt, men du måste vara avslappnad och lugn. Klart intressant. :)