Det är tyvärr felaktigt att de som håller andan länge "förbrukar" mindre syre. Det enda de kan är att bromsa impulsen att andas. Det har gjorts försök på sjukhus, de mätte syremättnad och sånt, och fridykarnanissarna förbrukade lika mycket syre som vem som helst i prinicip. De är dock grymt duktiga på att stå emot "andas" impulsen. De är också duktiga på att slappna av, på land och i vatten, de är inte spända.
Jag fridyker lite på skoj själv, typ en gång vartannat år, klarar 4 minuter, men då tränar jag inte på det. 33.2 meter har jag gjort själv på en minut, lite korkat men det blev så.
Det finns en grupp kvinnor som är pärldykare. De råkar aldrig ut för SWB, de har gjort undersökningar på dem, och det är helt enkelt så att de stannar inte nere speciellt länge, 45s-60s. När jag dyker själv, då ligger jag på de tiderna med, även om man inte ska dyka själv.
En sak ni kan testa om ni vill dyka "långt" eller länge, men ha backup om ni ska pressa er under vatten, jag avråder starkt från att göra det alls, det är att gå ner på 5 meter, eller om det är i bassäng, ner på botten, blås ur all luft ur lungorna, vänta tills du verkligen verkligen vill andas, det var väl en 15-20 sekunder, då ska man tydligen trigga en reflex i vårt system, så att vi använder syret på ett bättre sätt. Man kommer upp så lätt att det är ganska lätt gjort. Nu menar jag med fenor.
En sak till, när du dyker och kommer neråt en 20 meter, så blir det svårt att tryckutjämna, en dykare fyller ju på luft, men fridykarn har inte mycket luft kvar, den blir komprimerad. Så det behöver man lära sig om man ska neråt 30 meter. Det finns andra tekniker, jag "grymtar från magen" eller hur jag ska säga.
Sen, ner mot 60 meter, om ni kommer dit, då får ni blodplasma i lungorna, lungorna är då så komprimerade att om de komprimeras mer, då skadas de permanent. Man ska få det i halsen med vad jag läst. Våra gamla "vattenreflexer" som finns kvar.