Vad gäller kassettband, för att hårdvaran, spelarna i det här fallet, inte höll måttet. Jag hade ett antal spelare av god kvalitet enligt tester och recensioner. Varenda en av dem, oavsett pris, gick sönder med tiden och var olönsamma att lämna in för reparation.
I synnerhet verkade de flesta spelare ta illa upp om man magasinerade dem (även frostfritt & fuktfritt) och tog fram dem nåt år senare. Då funkade nästan ingen spelare. Dålig teknik, dåligt medium skulle jag kalla det. Kassetterna höll inte heller över tid.
I bjär kontrast till detta står tex vinylskivor och fina spelare, tex farsans Thorens TD 125 med 9" SME arm,
https://www.tonepublications.com/old-school/thorens-td-125-turntable/
Bättre spelare har jag aldrig upplevt på nära håll. Snyggare motorljud när polerna diskret oscillerar på väg mot rätt fart, har jag aldrig hört. Bättre mekanik har jag aldrig sett. Och det finns fortfarande delar att få tag på, om olyckan ändå skulle vara framme.
I efterhand ser jag med vämjelse på alla fina kassettdäck jag köpte, som alla slutade som totalt skrot, värda tillsammans noll kronor. Trots att jag var jätterädd om dem.
Medans farsans gamla Thorens har behållit sitt värde, som en guldtacka i nationella valutareserven. Jag kan när som helst plugga in den, och den låter som den gjorde för 55 år sen. Jag kan när som helst sälja den och få tillbaka pengarna han la ut för 55 år sen. Kan inte nog uttrycka min beundran för sådan hårdvara, i bjär kontrast mot allt man nuförtiden kan köpa i form av hemelektronik och digitalteknik, som kan te sig aldrig så värdefullt just vid köptillfället, men som med få undantag bara är kattguld.
Det är (bla) skillnaden mellan bra och dåliga mediumformat och bra och dålig teknik. När decennierna haft sin gång, framträder mönstret tydligt för envar att se.