[OT] I graven som ickereligiös?

[ForesterGuy]

https://www.bbc.com/news/world-us-canada-48959457

 

[Pfaff]

Jag börjar komma upp i den åldern då vännerna begynner att falla ifrån. Någon skrev manus och bestämde musik och vilka som skulle hålla korta tal till sin egen absolut ateistiska begravning och ströddes sedermera ut nånstans på Skogskyrkogården medan en annan vilar tryggt intill Piraten i Ravlunda efter en ceremoni där prästen drog hans favoritvitsar.
Det går säkert att skriva hur man vill ha det men gör det innan du dör. Det blir enklast så.Kanske de efterlevande uppfyller dina önskemål, för egen del kan det väl vara detsamma?
Begravningsavgift ingår i skatten du betalar.

 

[Preacher]

Fallskärmshopp utan fallskärm ner i aktiv vulkan från helikopter.

Du väljer själv tidpunkt, lite eufori innan nedslag och inget kvar efteråt förutom lite ånga i atmosfären.

 

[Hasse#7]

Fallskärmshopp utan fallskärm ner i aktiv vulkan från helikopter.

Du väljer själv tidpunkt, lite eufori innan nedslag och inget kvar efteråt förutom lite ånga i atmosfären.

Med tanke på ditt nick hade jag gissat på någon långrandig predikan i spöregn och alla verser i minst tre psalmer.

 

[Frankenstein's Bike]

Inte för att jag planerar att dö den närmsta tiden, men frågan kom upp och jag har inget bra svar på det.

Var kan man få sin sista vila om man inte är troende? Dop och bröllop går ju utmärkt att göra på andra sätt än genom kyrkan och själva begravningen är väl heller inget problem. Men finns det gravplatser/minneslundar för icke-religiösa? Kan man inte få slippa gud som död?

Om man vill sprida askan i naturen, hur funkar det? Nån med egen erfarenhet? Känner man sig lite splittrad sen?

Jag har ännu inte varit med om någon som inte blivit begravd efter sin död.

 

[ForesterGuy]

 

[H.]

Inte för att jag planerar att dö den närmsta tiden, men frågan kom upp och jag har inget bra svar på det.

Var kan man få sin sista vila om man inte är troende? Dop och bröllop går ju utmärkt att göra på andra sätt än genom kyrkan och själva begravningen är väl heller inget problem. Men finns det gravplatser/minneslundar för icke-religiösa? Kan man inte få slippa gud som död?

Om man vill sprida askan i naturen, hur funkar det? Nån med egen erfarenhet? Känner man sig lite splittrad sen?

Jag harr ännu inte varit med om någon som inte blivit begravd efter sin död.

Men det går säkert att få sitt lik komposterat på miljöcertifierat sätt om man nu har den läggningen.

Du är inte religiös, men tror alltså på Gud, med tanke på att du vill undvika honom i efterlivet?

Min tro behöver inte diskuteras för att diskutera ämnet. Man kan för övrigt tro på många saker utan att för den delen vara tex kristen. Och blir man begravd på en kristen kyrkogård så är det väl en massa halleluja och eventuella anhöriga som intresserar sig för platsdyrkan för att högtidlighålla minnet av avlidna personer tvingas också in i ett kristet religiöst sammanhang.

Jag själv lär inte möta gud, vare sig hon finns eller ej, och det oavsett var jag blir begravd.

 

[H.]

Kyrkogård är ju praktiskt och dessutom har jag ofrivilligt betalat begravningsavgift.

Fast just begravningsavgiften är ju det enda man inte kan bli av med, om man går ur Svenska Kyrkan och inte längre betalar kyrkoskatt. Begravningsavgiften slipper ingen levande undan! ;)

Det var just det jag menade. Kyrkan har jag naturligtvis gått ur för länge sen eftersom jag inte vill stödja lurendrejeri, skrock och andra dumheter.

Däremot har jag inget emot en skvätt andlighet, det tror jag man kan må bra av. Så nån slags ceremoni och några väl valda ord är väl på sin plats för de efterlevande. Men man behöver inte blanda in gud.

Kan inte det vara anledning till att det fortfarande är drygt 6 000 000 svenskar som fortfarande är medlemmar i svenska kyrkan(oaktat de som fortsatt är medlemmar för att de inte "orkar" gå ur? Undertecknad inkluderad.

Jo precis. Det är mitt skäl att vara kvar, även om jag är hardcore ateist. Tycker det behövs lite tradition och andlighet och tröst i samhället. Man är ju trots allt bara en atomhög.

Du tycker det är rimligt att som ateist jobba tre dagar per år ideelt för att stötta en sekt som med sagor förleder människor, för att det är tradition att göra så?

 

[ForesterGuy]

 

[GoranS]

Om jag ska få det till tre dagar med avrundning till närmaste heltal måste jag jobba 350 dagar per år för att det ska svara mot den kyrkoavgift jag har.

 

[JLarsson]

Att sprida aska över vatten från ett flygplan vet jag kan bli en... oväntat turbulent historia om man inte tänker sig för. Och kan kräva en hel del dammsugande av cockpit efteråt.

 

[Preacher]

Hasse#7: 30 Ave Maria och 100 armhävningar!

Mitt nick har inte mycket med kristendom att göra. :)

 

[Carl A]

Svenska kyrkan är inte religiös längre. Iaf inte kristen.

 

[jonas-ni]

Däremot har jag inget emot en skvätt andlighet, det tror jag man kan må bra av. Så nån slags ceremoni och några väl valda ord är väl på sin plats för de efterlevande. Men man behöver inte blanda in gud.

Då kanske denna kan passa. Lär fungera bra till orgel.

 

[Alex Supertramp]

Att sprida aska över vatten från ett flygplan vet jag kan bli en... oväntat turbulent historia om man inte tänker sig för. Och kan kräva en hel del dammsugande av cockpit efteråt.

Far out, man. Jag såg John Fogerty på Liseberg i förrgår. Nu har jag supit sen sista tre milen på touren. Skall käka kebab och sen kika in på Youporn. Skål!

 

[Yonna]

Inte för att jag planerar att dö den närmsta tiden, men frågan kom upp och jag har inget bra svar på det.

Var kan man få sin sista vila om man inte är troende? Dop och bröllop går ju utmärkt att göra på andra sätt än genom kyrkan och själva begravningen är väl heller inget problem. Men finns det gravplatser/minneslundar för icke-religiösa? Kan man inte få slippa gud som död?

Om man vill sprida askan i naturen, hur funkar det? Nån med egen erfarenhet? Känner man sig lite splittrad sen?

Jag strödde ut min killes aska i fjällen som han älskade. Det var en lång resa, ca sex veckor med fatbike, packraft och med askan i en liten honungsburk. Cyklade nästan hela svenska fjällkedja och när jag nådde stället och skulle släppa och befria honom ur den lilla burken, kunde jag inte. Jag satt länge mot en sten med honungsburken i min hand, kände mig oändligt ledsen och ensam, rädd att kasta bort det sista som fanns av honom. Så burken gick i fatties ramväska tillbaka och jag hoppade på cykeln igen, bort från stället.

Nästa dag mötte jag en norrman som vandrade ensam några veckor i Sarek, vi satt instängt i ett litet vindskydd i en snöstorm och vi pratade, två dagar och två nätter. Han hade cancer, skulle dö och klarade inte av tanken på att de som älskade honom skulle vara med i hans kamp mot sjukdomen och döden. Han ville beskydda dem och valde därför att kämpa och dö ensam. Fjällresan var hans sista resa, ett farväl till livet. Bara han själv och fjällen.
Min kille var helt frisk och stark när han dog. En olycka i skogen, i januari, 20minusgrader, han var helt ensam och hittades begravt under en halvmeter snö. Vi har aldrig kunnat ta farväl av varandra och det gjorde fruktansvärt ont. Jag skulle ha gjort allt för att vara med honom när han dog, hade så gärna vilja hålla honom i mina armar, hans händer i mina, våra fingrar flätade som våra liv hade varit. Fjällresan var mitt farväl av honom, vår sista resa tillsammans.
Norrmannen och jag, vi grät, skålade mot honungsburken och skålade till livet, döden och våra farvälresor. När snöstormen var borta och vi tog avsked och kramades som goda vänner, sa han att han skulle försöka vara mindre hårt mot sig själv och jag lovade att försöka tänka mer med hjärnan och mindre med hjärtat :)

Några dagar senare kunde jag släppa askan, mitt i fjällen. Askan flög bort, fritt över Sverige, in i Norge och i bäckar som skulle föra den till havet, havet min kille älskade.

Resan var den svåraste resan jag har gjort men också den bästa. Det går inte att jämföra med en officiell kremering som tar 80min från kropp till aska. Min kille älskade att cykla, paddla och resa så han skulle aldrig ville vara instängt flera hundra år i en urna eller spridas ut på en tråkigt kyrkogård. Jo, det är bara aska, dött stoff, men askan var också en person som man älskade, så bäst att följa sitt hjärta, men glöm inte att tänka lite med hjärnan med :)

 

[Manurhin2]

Att sprida aska över vatten från ett flygplan vet jag kan bli en... oväntat turbulent historia om man inte tänker sig för. Och kan kräva en hel del dammsugande av cockpit efteråt.

Far out, man. Jag såg John Fogerty på Liseberg i förrgår. Nu har jag supit sen sista tre milen på touren. Skall käka kebab och sen kika in på Youporn. Skål!

Perfekt att touren fortsätter ett bra tag till då ......

M

 

[1888]

Yonna, fint skrivet.
?

 

[Miss Lycka 2.0]

+ 42, Yonna!

 

[H.]

Tack Yonna.

 

[Paco]

Inte för att jag planerar att dö den närmsta tiden, men frågan kom upp och jag har inget bra svar på det.

Var kan man få sin sista vila om man inte är troende? Dop och bröllop går ju utmärkt att göra på andra sätt än genom kyrkan och själva begravningen är väl heller inget problem. Men finns det gravplatser/minneslundar för icke-religiösa? Kan man inte få slippa gud som död?

Om man vill sprida askan i naturen, hur funkar det? Nån med egen erfarenhet? Känner man sig lite splittrad sen?

Jag strödde ut min killes aska i fjällen som han älskade. Det var en lång resa, ca sex veckor med fatbike, packraft och med askan i en liten honungsburk. Cyklade nästan hela svenska fjällkedja och när jag nådde stället och skulle släppa och befria honom ur den lilla burken, kunde jag inte. Jag satt länge mot en sten med honungsburken i min hand, kände mig oändligt ledsen och ensam, rädd att kasta bort det sista som fanns av honom. Så burken gick i fatties ramväska tillbaka och jag hoppade på cykeln igen, bort från stället.

Nästa dag mötte jag en norrman som vandrade ensam några veckor i Sarek, vi satt instängt i ett litet vindskydd i en snöstorm och vi pratade, två dagar och två nätter. Han hade cancer, skulle dö och klarade inte av tanken på att de som älskade honom skulle vara med i hans kamp mot sjukdomen och döden. Han ville beskydda dem och valde därför att kämpa och dö ensam. Fjällresan var hans sista resa, ett farväl till livet. Bara han själv och fjällen.
Min kille var helt frisk och stark när han dog. En olycka i skogen, i januari, 20minusgrader, han var helt ensam och hittades begravt under en halvmeter snö. Vi har aldrig kunnat ta farväl av varandra och det gjorde fruktansvärt ont. Jag skulle ha gjort allt för att vara med honom när han dog, hade så gärna vilja hålla honom i mina armar, hans händer i mina, våra fingrar flätade som våra liv hade varit. Fjällresan var mitt farväl av honom, vår sista resa tillsammans.
Norrmannen och jag, vi grät, skålade mot honungsburken och skålade till livet, döden och våra farvälresor. När snöstormen var borta och vi tog avsked och kramades som goda vänner, sa han att han skulle försöka vara mindre hårt mot sig själv och jag lovade att försöka tänka mer med hjärnan och mindre med hjärtat :)

Några dagar senare kunde jag släppa askan, mitt i fjällen. Askan flög bort, fritt över Sverige, in i Norge och i bäckar som skulle föra den till havet, havet min kille älskade.

Resan var den svåraste resan jag har gjort men också den bästa. Det går inte att jämföra med en officiell kremering som tar 80min från kropp till aska. Min kille älskade att cykla, paddla och resa så han skulle aldrig ville vara instängt flera hundra år i en urna eller spridas ut på en tråkigt kyrkogård. Jo, det är bara aska, dött stoff, men askan var också en person som man älskade, så bäst att följa sitt hjärta, men glöm inte att tänka lite med hjärnan med :)

Detta kan vara det finaste jag har läst på väldigt länge.

 

[Tant_Trek]

Inte för att jag planerar att dö den närmsta tiden, men frågan kom upp och jag har inget bra svar på det.

Var kan man få sin sista vila om man inte är troende? Dop och bröllop går ju utmärkt att göra på andra sätt än genom kyrkan och själva begravningen är väl heller inget problem. Men finns det gravplatser/minneslundar för icke-religiösa? Kan man inte få slippa gud som död?

Om man vill sprida askan i naturen, hur funkar det? Nån med egen erfarenhet? Känner man sig lite splittrad sen?

Jag strödde ut min killes aska i fjällen som han älskade. Det var en lång resa, ca sex veckor med fatbike, packraft och med askan i en liten honungsburk. Cyklade nästan hela svenska fjällkedja och när jag nådde stället och skulle släppa och befria honom ur den lilla burken, kunde jag inte. Jag satt länge mot en sten med honungsburken i min hand, kände mig oändligt ledsen och ensam, rädd att kasta bort det sista som fanns av honom. Så burken gick i fatties ramväska tillbaka och jag hoppade på cykeln igen, bort från stället.

Nästa dag mötte jag en norrman som vandrade ensam några veckor i Sarek, vi satt instängt i ett litet vindskydd i en snöstorm och vi pratade, två dagar och två nätter. Han hade cancer, skulle dö och klarade inte av tanken på att de som älskade honom skulle vara med i hans kamp mot sjukdomen och döden. Han ville beskydda dem och valde därför att kämpa och dö ensam. Fjällresan var hans sista resa, ett farväl till livet. Bara han själv och fjällen.
Min kille var helt frisk och stark när han dog. En olycka i skogen, i januari, 20minusgrader, han var helt ensam och hittades begravt under en halvmeter snö. Vi har aldrig kunnat ta farväl av varandra och det gjorde fruktansvärt ont. Jag skulle ha gjort allt för att vara med honom när han dog, hade så gärna vilja hålla honom i mina armar, hans händer i mina, våra fingrar flätade som våra liv hade varit. Fjällresan var mitt farväl av honom, vår sista resa tillsammans.
Norrmannen och jag, vi grät, skålade mot honungsburken och skålade till livet, döden och våra farvälresor. När snöstormen var borta och vi tog avsked och kramades som goda vänner, sa han att han skulle försöka vara mindre hårt mot sig själv och jag lovade att försöka tänka mer med hjärnan och mindre med hjärtat :)

Några dagar senare kunde jag släppa askan, mitt i fjällen. Askan flög bort, fritt över Sverige, in i Norge och i bäckar som skulle föra den till havet, havet min kille älskade.

Resan var den svåraste resan jag har gjort men också den bästa. Det går inte att jämföra med en officiell kremering som tar 80min från kropp till aska. Min kille älskade att cykla, paddla och resa så han skulle aldrig ville vara instängt flera hundra år i en urna eller spridas ut på en tråkigt kyrkogård. Jo, det är bara aska, dött stoff, men askan var också en person som man älskade, så bäst att följa sitt hjärta, men glöm inte att tänka lite med hjärnan med :)

Detta kan vara det finaste jag har läst på väldigt länge.

Det ÄR det finaste jag läst på länge. Tack Yonna.

 

[Bikzz]

HappyEveRafter I Hope ! Take care !!

 

[WSMC]

Det behövs en Yonna för att styra upp en tråd på Happy! Tack.

 

[json88]

Jag ska konvertera på det yttersta och kolla om det stämmer med de 72 jungfruarna.
Resterna kan hamna i ett fjärrvärmeverk så man kan hemsöka folk i deras element.

 

[Crocko]

Inte för att jag planerar att dö den närmsta tiden, men frågan kom upp och jag har inget bra svar på det.

Var kan man få sin sista vila om man inte är troende? Dop och bröllop går ju utmärkt att göra på andra sätt än genom kyrkan och själva begravningen är väl heller inget problem. Men finns det gravplatser/minneslundar för icke-religiösa? Kan man inte få slippa gud som död?

Om man vill sprida askan i naturen, hur funkar det? Nån med egen erfarenhet? Känner man sig lite splittrad sen?

Sverige har ju som obestridd världmästare i dubbelmoral naturligtvis en massa ologiska anledningar till hur man får göra sig av med en kropp även om döden varit fullt naturlig.

I USA och kanske på flera andra platser så har man likfarmar, så om man känner för att göra vetenskapen en tjänst och inte bryr sig märkbart så kan man donera kroppen till forskning och vara maskmat tills bara benen är kvar.
Här hemma är man tydligen farligt avfall som bara får deponeras på angiven plats oavsett om man eldats eller skall komposteras, ganska underligt att man skall behöva ett tillstånd från länsstyrelsen för att sprida askan på annat ställe om man vill vara en ordentlig medborgare,

Har en polare som undrade om han kunde få deponera sin aska på den lokala soptippen, men se det gick inte heller utan intyg, tack gode gud för dessa byråkrater.

 

[kais01]

starkt och varmt yonna.

det är bra att kyrkans begravningsmonopol luckrats upp. fortfarande ät det dock s k vigd jord som gäller på många ställen. ett stick i sidan på alla med avvikande eller frånvarande religiös tro.

 

[Crocko]

Jag ska konvertera på det yttersta och kolla om det stämmer med de 72 jungfruarna.
Resterna kan hamna i ett fjärrvärmeverk så man kan hemsöka folk i deras element.

Tycker det låter som ett straff, 72 kvinnfolk helt utan erfarenhet måste ju vara värre än att vara ledare på ett konfirmationsläger, kan inte se hur det skall kunna sluta lyckligt.

Kremering är ju ytterligt intressant ur ett miljöperspektiv, inte direkt så fiffigt.

 

[Yonna]

Tackar för berömmet, fint att läsa :)

 

[BJS]

Tackar för berömmet, fint att läsa :)

Tack själv för att du delade med dig av din värld - både nu och i följetongen. Det är bra.

 

[Bikzz]

Tackar för berömmet, fint att läsa :)

Ja, hoppas allt är ok, med mer inspiration, och många nya turer. En sån upplevelse kan inte vara kul, svårt att fatta för en vanlig, hoppas du kör på, och finner frid och peace och lugn !!

 

[ForesterGuy]

Kremering är ju ytterligt intressant ur ett miljöperspektiv, inte direkt så fiffigt.

Numera återvinner man iallafall metallerna. Inte för att det rostfria stål jag har i kroppen är värt så mycket...
Titan är för den delen inte heller så dyrt.

 

[Frankenstein's Bike]

Inte för att jag planerar att dö den närmsta tiden, men frågan kom upp och jag har inget bra svar på det.

Var kan man få sin sista vila om man inte är troende? Dop och bröllop går ju utmärkt att göra på andra sätt än genom kyrkan och själva begravningen är väl heller inget problem. Men finns det gravplatser/minneslundar för icke-religiösa? Kan man inte få slippa gud som död?

Om man vill sprida askan i naturen, hur funkar det? Nån med egen erfarenhet? Känner man sig lite splittrad sen?

Jag harr ännu inte varit med om någon som inte blivit begravd efter sin död.

Men det går säkert att få sitt lik komposterat på miljöcertifierat sätt om man nu har den läggningen.

Du är inte religiös, men tror alltså på Gud, med tanke på att du vill undvika honom i efterlivet?

Min tro behöver inte diskuteras för att diskutera ämnet. Man kan för övrigt tro på många saker utan att för den delen vara tex kristen. Och blir man begravd på en kristen kyrkogård så är det väl en massa halleluja och eventuella anhöriga som

 

[Frankenstein's Bike]

Kyrkogård är ju praktiskt och dessutom har jag ofrivilligt betalat begravningsavgift.

Fast just begravningsavgiften är ju det enda man inte kan bli av med, om man går ur Svenska Kyrkan och inte längre betalar kyrkoskatt. Begravningsavgiften slipper ingen levande undan! ;)

Det var just det jag menade. Kyrkan har jag naturligtvis gått ur för länge sen eftersom jag inte vill stödja lurendrejeri, skrock och andra dumheter.

Däremot har jag inget emot en skvätt andlighet, det tror jag man kan må bra av. Så nån slags ceremoni och några väl valda ord är väl på sin plats för de efterlevande. Men man behöver inte blanda in gud.

Kan inte det vara anledning till att det fortfarande är drygt 6 000 000 svenskar som fortfarande är medlemmar i svenska kyrkan(oaktat de som fortsatt är medlemmar för att de inte "orkar" gå ur? Undertecknad inkluderad.

Jo precis. Det är mitt skäl att vara kvar, även om jag är hardcore ateist. Tycker det behövs lite tradition och andlighet och tröst i samhället. Man är ju trots allt bara en atomhög.

Du tycker det är rimligt att som ateist jobba tre dagar per år ideelt för att stötta en sekt som med sagor förleder människor, för att det är tradition att göra så?

Sekt är lite hårda ord för en etablerad livsfilosofi. "Förleda" är ju även det en styvmoderlig beskrivning av följarna till en man som predikade medmänsklighet och förlåtelse.

 

[ForesterGuy]

Inte för att jag planerar att dö den närmsta tiden, men frågan kom upp och jag har inget bra svar på det.

Var kan man få sin sista vila om man inte är troende? Dop och bröllop går ju utmärkt att göra på andra sätt än genom kyrkan och själva begravningen är väl heller inget problem. Men finns det gravplatser/minneslundar för icke-religiösa? Kan man inte få slippa gud som död?

Om man vill sprida askan i naturen, hur funkar det? Nån med egen erfarenhet? Känner man sig lite splittrad sen?

Jag harr ännu inte varit med om någon som inte blivit begravd efter sin död.

Men det går säkert att få sitt lik komposterat på miljöcertifierat sätt om man nu har den läggningen.

Du är inte religiös, men tror alltså på Gud, med tanke på att du vill undvika honom i efterlivet?

Min tro behöver inte diskuteras för att diskutera ämnet. Man kan för övrigt tro på många saker utan att för den delen vara tex kristen. Och blir man begravd på en kristen kyrkogård så är det väl en massa halleluja och eventuella anhöriga som intresserar sig för platsdyrkan för att högtidlighålla minnet av avlidna personer tvingas också in i ett kristet religiöst sammanhang.

Jag själv lär inte möta gud, vare sig hon finns eller ej, och det oavsett var jag blir begravd.

Det blir inte en massa halleluja och andra kristna grejjer för att du begravs på en kristen kyrkogård. Du kan exempelvis välja en borgerlig begravning. Även med en kristen begravning är ingen tvingad att delta.

Ner i jorden kommer du oavsett om du helt väljer bort begravning (kristen eller borgerlig) då jordfästning är något annat.

Varför så skraj för det kristna? Jag hade gladeligen kunnat bevista kristna, judiska, muslimska, buddistiska, shintoistiska och hinduistiska begravningar utan att bli rädd för eventuell religiös smitta.

Därtill: vilken Gud är det du omtalar som "hon"? Jag tänker eftersom du inte anser dig vara kristen, men eventuellt troende inom annan inriktning? Shiva? Allah? Oden?

Ateism är också en livsåskådning som bör respekteras, men det brukar det i allmänhet tas lätt på.

Säjer man "hon" så antar jag att man avser gudinnan Eris.

 

[Kold]

Själv är jag intresserad av frystorkning efterföljt av nermalning. Detta ger ett mycket finare pulver än aska och behåller mer av kroppen istället för att hälften försvinner ut i atmosfären som rökgaser.

Sen hade jag helst velat att resterna blev uppskjutna i rymden, gärna på en interstellär bana men in i solen funkar också. Geostationär bana i reservfall. Med omloppsbana som faller tillbaka till jorden kan det kvitta. Då hamnar man ju ändå i atmosfären eller tillbaka på planeten.

Men detta är ju bara önskemål, vad som egentligen händer är ju upp till mina efterlevande, vilket är ok med mig.

 

[H.]

Inte för att jag planerar att dö den närmsta tiden, men frågan kom upp och jag har inget bra svar på det.

Var kan man få sin sista vila om man inte är troende? Dop och bröllop går ju utmärkt att göra på andra sätt än genom kyrkan och själva begravningen är väl heller inget problem. Men finns det gravplatser/minneslundar för icke-religiösa? Kan man inte få slippa gud som död?

Om man vill sprida askan i naturen, hur funkar det? Nån med egen erfarenhet? Känner man sig lite splittrad sen?

Jag harr ännu inte varit med om någon som inte blivit begravd efter sin död.

Men det går säkert att få sitt lik komposterat på miljöcertifierat sätt om man nu har den läggningen.

Du är inte religiös, men tror alltså på Gud, med tanke på att du vill undvika honom i efterlivet?

Min tro behöver inte diskuteras för att diskutera ämnet. Man kan för övrigt tro på många saker utan att för den delen vara tex kristen. Och blir man begravd på en kristen kyrkogård så är det väl en massa halleluja och eventuella anhöriga som intresserar sig för platsdyrkan för att högtidlighålla minnet av avlidna personer tvingas också in i ett kristet religiöst sammanhang.

Jag själv lär inte möta gud, vare sig hon finns eller ej, och det oavsett var jag blir begravd.

Det blir inte en massa halleluja och andra kristna grejjer för att du begravs på en kristen kyrkogård. Du kan exempelvis välja en borgerlig begravning. Även med en kristen begravning är ingen tvingad att delta.

Ner i jorden kommer du oavsett om du helt väljer bort begravning (kristen eller borgerlig) då jordfästning är något annat.

Varför så skraj för det kristna? Jag hade gladeligen kunnat bevista kristna, judiska, muslimska, buddistiska, shintoistiska och hinduistiska begravningar utan att bli rädd för eventuell religiös smitta.

Därtill: vilken Gud är det du omtalar som "hon"? Jag tänker eftersom du inte anser dig vara kristen, men eventuellt troende inom annan inriktning? Shiva? Allah? Oden?

Är den kristna guden en man? Har du bevis för det?

Jag vill inte ligga på en kristen kyrkogård. Jag vill inte ha något med kyrkor att göra.
Varför kan det inte respekteras?

 

[VO2max]

Jurtjyrkogården är ett härligt alternativ då:)
Såg även att det ska finnas en metalkyrkogård om man gillar metal

Det heter ju fadern inte modern(gud), sonen(jesus) och helig ande(Gudsgasen som verkar i det fördolda och ser allt)

 

[GoranS]

"Moderniserade" versionen borde väl vara "föräldern, avkomman och den", hm, ja, vad då för något?

 

[ooms]

"Moderniserade" versionen borde väl vara "föräldern, avkomman och den", hm, ja, vad då för något?

Facebook?

 

[H.]

Jurtjyrkogården är ett härligt alternativ då:)
Såg även att det ska finnas en metalkyrkogård om man gillar metal

Det heter ju fadern inte modern(gud), sonen(jesus) och helig ande(Gudsgasen som verkar i det fördolda och ser allt)

Bibeln är väl författad av män i en tid och kultur då kvinnor inte hade så mycket att säga till om. Alltså är det ganska irrelevant vad som står där i.

Om det finns en gud och denne har ett kön så lär det vara en kvinna. Det är ju typ per definition honor som föder ungar. Klart det måste gälla hela jordens födelse också.

 

[GoranS]

Jurtjyrkogården är ett härligt alternativ då:)
Såg även att det ska finnas en metalkyrkogård om man gillar metal

Det heter ju fadern inte modern(gud), sonen(jesus) och helig ande(Gudsgasen som verkar i det fördolda och ser allt)

Bibeln är väl författad av män i en tid och kultur då kvinnor inte hade så mycket att säga till om. Alltså är det ganska irrelevant vad som står där i.

Om det finns en gud och denne har ett kön så lär det vara en kvinna. Det är ju typ per definition honor som föder ungar. Klart det måste gälla hela jordens födelse också.

Om gud är en kvinna, borde det inte vara denna i så fall? http://www.sprakochfolkminnen.se/sp...hen&svar=77439&sv.url=12.c17e514db30bb2a810ea

 

[Fältprästen]

Jag är tveksam till att det blir ett positivt energibidrag.

Vaddå?
Skulle inte kommunalanstälda kunna ge lite energi menar du?

Jag tror att de (folk i allmänhet) förbrukar mer energi (under kremeringen) än vad de ger.

Sen hade jag helst velat att resterna blev uppskjutna i rymden, gärna på en interstellär bana men in i solen funkar också.

Nu snackar vi energiförbrukning. Vore dessutom lite trist om skiten exploderar på startrampen.

 

[Berk]

Indrukwekkend en ontroerend.
Sterkte (of sterke) Yonna!

 

[Luthman Photography]

Rent konkret: när du är död skiter du i vilket.