[OT] Jävla gubbstrutt (farsan alltså)

[bruse]

Idag kom farsan hem från sjukhuset, han ringde å sa det. Han hade i tisdags åkt på en propp i hjärtat. De hade igår gjort en ballongsprängning av blodkärlet.

På onsdagscyklingen förra veckan ringde hans fru, å då förstod jag att nåt hemskt har hänt, hon ringer aldrig annars. Senast hon ringde var för fjorton år sen, då det smällde till första gången med blodpropp. Då sprätte dom upp han å gjorde bypassoperation. Har för mig att de gjorde det två gånger tom.

Där fick han en andra chans att leva, leva många år till, att inte dö där på sjukhuset när han var 64 år?Tror ni att gubbfan lärde sig nåt av det? Näe inte då! Fortsätter å äter fet mat, korvar odylikt, dricker öl varje dag. Så numera har han över 100 i midjemått. Jag har påpekat det för honom ett par gånger.

Så idag i telefon undrade jag sarkastiskt om han tänkte låta oss fira hans 80 års dag om 2 år. Eller om han ska fortsätta med den kosten han äter nu. Vad fan säget gubben då?! Jo, man behöver ju inte va extrem som jag! Va, så att rata pizza, hamburgare å sötsaker är extremt? Dessutom har inte kosten nån påverkan sa han, det är ödet! Ödet!!! Så han har inget eget ansvar alls då?!

Jag är så förbannad på honom! Visst, det är hans liv, men jag vill nog ha min farsa kvar i livet ett tag till! Vill inte gå på begravning de närmaste årn iallafall.

Så förbannad när jag cykla hem från jobbet via Ekerö, så det blev ny rekordtid.
Tack för mig, nu har jag fått ventilera mig. Att argumentera mot honom är lönlöst, som ni kanske märker. Eller?...

 

[ungerback]

Det är trist för man vill ju ha sina föräldrar kvar jag har själv mycket bekymmer med detta.E n 82- åring som har "gått i väggen" sönderstressad.vid den åldern.Så nu är det jag som är bekymrad för honom men man får försöka tänka att varje människa måste i bland välja och den insikten kommer inifrån vad som är bäst för en själv.
Så nu försöker jag hjälpa och stötta samt vara glad för mitt egna liv samt få det att funka.I morrn kan jag vara borta.Så fick jag med skriva av mej Hoppas du kan hitta en punkt där du kan möta din "gubbstrutt" för den punkten finns där nånstans tror jag.

 

[YeahRight]

Ja du... det är inte lätt att försöka påverka en annan människas liv. förstår han inte sin livssituation nu så kommer han inte att göra det senare heller. Jag har en mormor som är 78 år och rökt hela sitt liv och har lungkapacitet som en myra. Där har familjen gett upp för länge sen att få henne sluta röka.
Gläds åt det du har ihop med honom, strunta i problemen. Livet är så jäkla förgängligt! Min mor åkte på en stroke nu i veckan 52 år gammal. Det gick bra och förhoppningsvis utan men.
Livet är så jäkla förgängligt! Gläds åt det ni har ihop med era kära!

 

[bruse]

Jag är inte ovän med farsan, jag insåg snabbt imorse i telefon, att det var lönlöst att diskutera mer. Han vill inte inse allvaret.

Självklart ska jag ta tillvara våra stunder, för lever han som han gör, känns det som det iaf inte är många år kvar. Hoppas jag har fel.

Eftersom sånt där är ärftligt, farfar dog också av propp, så blir jag själv mer varse hur viktigt det är att jag sköter mig. Jag förstår att för eller senare får jag det också, men sköter jag mig med kost å motion, så förhoppningsvis dröjer det längre.

 

[Calle F]

Vid 78 är man så pass gammal att man ändå kan dö när som helst av vad som helst. Se till att träffa farsgubben så mycket som möjligt medans det är tid. Du kommer knappast få honom att ändra livsstil särskilt mycket vid 78 så tjata inte för mycket på honom heller :)

Morsan blev knappt 76, efter ett slitigt liv och lång tids sjukdom (mycket svår reumatism), och det får man liksom vara nöjd med. Farsan dog redan vid knappt 55 års ålder 1972 i en svår variant på influensa som det då inte fanns nån bot för. Alla blir ju inte riktigt, riktigt gamla tyvärr.

 

[bigmollo]

Min mormor rökte minst 2 pack cigg om dan och drack whisky som en karl hela livet trots varningar. Hon blev nästan 90 år. Min farsa motionerade lite lagom, åt vettigt och drack i måttliga mängder. Han fick en hjärntumör och dog vid 57 års ålder. Med det menar jag inte att man ska pressa lyckan till det yttersta. Vad som helst kan hända. Man ska se till att leva medans man lever. Se till att göra det man vill, och ha så roligt man kan och inte bränna massa tid på internet... Skit också.
/Johan

 

[YeahRight]

Låter sunt bruse.
vissa har lättare att inse saker och göra förändringar i sitt liv, vissa gör det inte alls. tråkigt men sant.

 

[Lonewolf]

Det där är inte lätt men du har nog kommit till rätt beslut att inte gnälla på "gubben" mera utan ta det som det är och hoppas på det bästa!

Det verkar inte finnas någon logik i sånt här som exemplen ovan visar, så jag fyller inte på med mina exempel då det blir i stort sett upprepningar.

Jag försöker leva som om varje dag är den sista och gör det jag känner för när jag känner för att göra det, all logik säger att en person med mina problem inte ska cykla i skogen men jag känner för att göra just det och då gör jag det, vad som händer imorgon eller längre fram kan ingen göra något åt ändå så varför oroa sig??

Med andra ord jag skulle inte bli ett dugg förvånad om jag vaknar imorgon och är död, grymt jag vet men jag är ganska cynisk då livet har härdat mig ganska rejält så ta mina ord med en nypa salt och lite glimten i ögat ;-)


Bosse

 

[bruse]

Jag har inte tjatat på honom, bara ställde den sarkastiska frågan. Jag inser att det går inte att få nån att ändra sig, som inte ens inser problemet.

Visst han är 78, det märks. Vatten i knäna, så att gå de 3 trapporna upp till mig tar för honom 10 minuter ungefär. Å starr opererades han emot bara för nån månad sen. Det är sånt som kommer, det inser jag, å det kan man inte göra så mycket åt. Det jag bara blir arg på, det är det som han själv har orsakat genom dålig kosthållning.

Men skitsamma nu, nu ere som det är. Han är hemma å lever och lät pigg i telefon.

 

[olle_edlund]

Man vill ju absolut ha sina föräldrar i livet så länge som möjligt. Som tur är, är mina föräldrar relativt medvetna om vad de äter, men min far börjar få en sådan där hemsk ölmage ;)
/Olle

 

[Lillskeden]

.

 

[Jerry]

Det låter tungt, Bruse. Jag känner med dig.
Du gör det enda rätta när du bestämmer dig för att ta
tillvara tiden tillsammans med din far så mycket som
möjligt.

 

[ART]

Jajo. Farsgubben kör spinning och siktar på svenskt rekord i bänkpress (för veteraner, men iallafall...). Visserligen är han 'bara' 67, men dock...

Jag däremot. Suck. Visserligen stark som en häst och fullt frisk, men med *alldeles* fel midjemått så är det ju bara en tidsfråga...
Men, jag har ju en cykel nu. Cyklar så mycket jag orkar. Accepterar ... motvilligt ... att cykling och minskad vikt inte alls är bra för styrkan. Menmen. Nu har även jag skrivit av mig. Känns ju bra, faktiskt... :)

 

[Thomas]

Har funderat på det där sen farsan hamnade på Sahlgrenska med hjärtproblem. Ojojoj, då skulle det minsann ändras på kostvanor osv. Blev väl sådär, han lever ju och så men godis och fet mat drar han ju fortfarande i sej.

Har ibland funderat om man fick en eller två chanser med operationer osv men om man sen inte skärper sej så får man ingen hjälp igen om det händer igen. Grymt tankesätt och omöjligt att kontrollera och efterleva på ett vettigt sätt. Men utan hotet (kanske inte ens med hotet) om att man inte får nån mer hjälp av sjukvården som man bara sinkar genom "utnyttja" den genom att inte sköta sej, så kanske det inte går att ändra sej för vissa personer. Nu vill jag inte påstå att jag verkligen vill att det ska bli så, men jag har funderat på det (mindgame). Har inte världens bästa kosthållning och leverne själv så jag kanske hamnar på britsen själv med en ballong i stora hjärtpulsådern så småningom.

Hoppas far din mår bättre och att ni kommer överens framöver. :)

 

[.Z.]

Livet är inte alltid rättvist...

Farsgubben hade toppfysik & fick sin första hjärtinfarkt när han var 58, samma år var han anmäld till New York maraton. Efter den infarkten så sprang han inga fler maraton eller åkte vasalopp men han joggade & promenerade uppemot 5 mil i veckan.

När han var 66 så fick han en hjärnblödning & gick bort...

Motion & god kost är bra men ingen garanti. Vad man dock kan anta är att farsan inte klarat sin första infarkt om han inte haft så bra fysik, i alla fall så sa läkarna det. Troligt är också att infarkten kommit mycket tidigare om han varit mer försoffad.

Hans fysik var så bra så att han gick i flera dagar med infarkten, var t.o.m. ute & joggade för att få trycket över bröstet att släppa!

//Larsa

 

[bruse]

.Z. skrev:
-------------------------------------------------------
> Livet är inte alltid rättvist...

Fruktansvärt, ska vi starta en namninsamling?

> Farsgubben hade toppfysik & fick sin första
> hjärtinfarkt när han var 58, samma år var han
> anmäld till New York maraton. Efter den infarkten
> så sprang han inga fler maraton eller åkte
> vasalopp men han joggade & promenerade uppemot
> 5 mil i veckan.
>
> När han var 66 så fick han en hjärnblödning &
> gick bort...
>
> Motion & god kost är bra men ingen garanti.
> Vad man dock kan anta är att farsan inte klarat
> sin första infarkt om han inte haft så bra fysik,
> i alla fall så sa läkarna det. Troligt är också
> att infarkten kommit mycket tidigare om han varit
> mer försoffad.

Var ungefär den argumentationen farsan hade första gången när han fick sin propp vid 64 års ålder. Att det finns de som motionerar å är hälsosamma å dör unga, och de som röker å äter fett och lever länge.

Han sökte anledning att få rättfärdiga sitt liv. Och som gårdagens samtal, han kan inte erkänna att han kanske gjort fel. Det gör vi alla, det är mänsligt. Det är det jag retar mig på, att han inte kan inse det.

Men som du säger, om din pappa inte motionerat å ätit hälsosam, hade han säkert fått första infarkten tidigare och dött av det. Vad man har för gener kan man inte göra nåt åt, har man ärvt infarkt så kan man bara göra så den kommer senare i livet. Och jag blir mer å mer fokuserad på det nu.

 

[Fjärdebrunn]

Bruse,
för det första: känner starkt med dig.
för det andra: ofta kan det finnas en lycklig själ i en skruttig kropp. Ställd inför det motsatta (ledsen själ i frisk kropp) väljer nog de flesta en lycklig själ.
för det tredje: vet inte vad det är för argumentation som vädras kring skruttig livsföring och långt liv här. Statistiskt sett lever man bättre och längre om man i rimlig utsträckning tar vara på sin hälsa. Allt annat är snack. I ditt och farsans läge betyder det dock mindre just nu, lik förbannat har du rätt.
Oscar

 

[.Z.]

En läkare berättade för nåt år sen för mig att vi svenskar är oerhört mycket friskare än danskarna & lever längre. Deras statistik på hjärt & kärlsjukdommar samt alkoholskador är skrämmande!

Detta om den fysiska biten.

Däremot så har vi i sverige klart mer psykiska problem, vi mår psykiskt klart sämre än danskarna statistiskt sett.

Så sa han...

//Larsa

 

[*micke*]

Av det kan man alltså dra slutsatsen att lite avkoppling i goda vänners lag (nu extrapolerar jag lite) med god mat (inget lightskräp!) och för tillfället lämplig alkohol är bra för den psykiska hälsan?
Who knew?!? ;-)

 

[bruse]

*micke* skrev:
-------------------------------------------------------
> Av det kan man alltså dra slutsatsen att lite
> avkoppling i goda vänners lag (nu extrapolerar jag
> lite) med god mat (inget lightskräp!) och för
> tillfället lämplig alkohol är bra för den psykiska
> hälsan?
> Who knew?!? ;-)

Exakt! Det är inte vad man äter som är farligt, utan mängden och regelbundenheten. Att äta fet korv å dricka öl enbart på lördan är ok tycker jag. Vilket farsan kallade extremt... suck.

Felet många gör, är att unna sig varje dag! Vardagen blir helg, vad blir då helgen?

 

[Kneecap]

Tjena!

Bruse, jag tycker du ska låta din farsa unna sig dom sakerna, vid den åldern så kommer en förändring av hans matvanor inte förlänga livet speciellt mycket..
Var glad att du har en pappa som levt såpass länge..

Jag jordfäste min pappa igår, han skulle fyllt 58 för en månad sen..
Han la om sin kost och sitt levnadsätt för sju-åtta år sen, det hjälpte inte, hade han gjort det mycket tidigare så hade det nog hjälpt, men vid 78 års ålder kommer det nog tyvärr inte förlänga livet i en märkbar grad.. Tag vara på den tiden som finns kvar istället för att bråka med honom.. Jag träffade min pappa vid fyra tillfällen han sista levandsår.. Det är nånting jag ångrar, att jag inte besökte honom oftare (försvårades dock att han bodde på andra sidan landet)
MEn samtidigt kunde inte jag veta att han skulle gå bort så plötsligt som han gjorde, av en propp..
Ett halvår innan operarade han bort hela höger lunga, då gick jag och väntade på beskedt i tre dagar, men efter det så mådde han jättebra.. HAn var ute och reste i italien två veckor innan sin död, han pippade antagligen bara några dagar innan.. Men en propp går fort och kan hända vem som helst, titta på alla barn som spelar fotboll som kollapsar..

Njut av din tid med farsan istället för att gnälla på honom..

 

[bigmollo]

Proppar är vidriga. De är skyldiga mig en farsa också.
/Johan

 

[Rickard.v]

Propppar är vidriga!
Min far gjorde ballong sprängning sommaren 2003 vid 66års ålder.
En vecka före jul 2004 hittade jag honom på köksgolvet! läkaren sa att det tar 3-5sekunder innan det svartnar! Man kan hinna känna att man börjar må illa. Jag träffade min far varje vecka så även om man är på plats så har man kanske 5min på sig innan det är för sent sa ambulanskillarna! Usch för propp men farsan fick som han ville! Det skulle gå fort så han slipper bli sängliggande på något sjukhem!
Ta vara på tiden som är Bruse och alla andra! Hälsa på era föräldrar!
Jag har lärt mig att planerna på en trevlig jul snabbt kan ändras! (skriver jag med en tår i ögat!)
Bra skrivet Bruse om vardagen som blir helg! Jag måste ta itu med mina 106cm! Högt kolestrol redan vid 32 känns inte bra med tanke på vad som hände farsan!

 

[bruse]

Jag bråkar inte med honom. Det var bara igår som jag kom med EN kommentar. Inge mer sen dess.
Meningen var faktiskt att han skulle komma till stan denna helg som kommer. Men nu blir det inget. Syrran fick också lite dåligt samvete, det var över ett år sen sist sa hon... Jag träffade honom senast i påskas. Han bor i Katrineholm, lite för långt att cykla ;~) Men jag känner också att bäst att passa på, så det inte blir som mormor, känner att jag gav för lite.

"Skönt" att höra att fler har liknande problem med sina farsor eller andra närstående. En viss tröst.

 

[Scott 44]

Var glad att du har din pappa i livet, det är inte alla som har det....

 

[bruse]

Scott 44 skrev:
-------------------------------------------------------
> Var glad att du har din pappa i livet, det är inte
> alla som har det....

Klart jag är! Annars skulle jag väl inte bli arg pån!