[OT] Ta bort ett kärt husdjur

Drosa

Aktiv medlem
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Som rubriken lyder så är det med stor sorg jag i morgon tvingas låta min kära kissekatt somna in efter hon har blivit gammal och obotligt sjuk. Efter 17 år så har hon ju blivit mer än en kär vän och vill bara skriva av mig lite som kanske en del av mitt sorgearbete. Vill veta om andra som har tvingats igenom samma sak och hur ni har tacklat det. Hur gör man det på bästa vis?
Jag vet faktum men ändå känns det fel hur jag än gör. Låta henne tyna bort är ju inget alternativ och ta beslutet att ta bort henne gör ju att man känner sig som hennes bödel. Det är med stor sorg i hjärtat jag gör detta men man får väl försöka att minnas allt det bra antar jag.

Hur har ni bearbetat sorgen efter ert husdjur?

Skrållan
IMGP0895.JPG
 
Senast redigerad av en moderator:
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Brutit ihop, fulbölat massor, skrattat åt tokiga minnen osv osv.

Sorg är oerhört individuellt och måste "genomlidas" för att man ska kunna gå vidare.
Nu är det drygt 2 månader sedan vi tog bort vår drygt 7-åriga boxer och jag saknar honom något oerhört varje dag.

För mig var det en förlust av en familjemedlem.

Lider med er :-(
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Fyfasen, såna beslut är inte lätta! Det är "bara" att lipa tills du får vätskebrist, sorg får ta den tiden den tar. Men om nu katten blev 17 år gammal så får du ju se det positiva i att hon blev gammal för att vara katt, & som det låter på dig så har hon haft ett bra liv! Katter är fantastiska små djur. Blir saknaden för stor så får du göra en social insats & ordna en katt från ett katthem, eftersom folk är så sinnessjuka att de skaffar "sommarkatter".
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Drosa sa:
Som rubriken lyder så är det med stor sorg jag i morgon tvingas låta min kära kissekatt somna in efter hon har blivit gammal och obotligt sjuk. Efter 17 år så har hon ju blivit mer än en kär vän och vill bara skriva av mig lite som kanske en del av mitt sorgearbete. Vill veta om andra som har tvingats igenom samma sak och hur ni har tacklat det. Hur gör man det på bästa vis?
Jag vet faktum men ändå känns det fel hur jag än gör. Låta henne tyna bort är ju inget alternativ och ta beslutet att ta bort henne gör ju att man känner sig som hennes bödel. Det är med stor sorg i hjärtat jag gör detta men man får väl försöka att minnas allt det bra antar jag.

Hur har ni bearbetat sorgen efter ert husdjur?

Skrållan

Någonstans är det bara att trösta sig med att man vet att det bästa beslutet. Samtidigt måste man också låta sig själv sörja. Jag gjorde det misstaget när vi fick ta bort vår ena katt. Jag skulle vara så stark och tuff och det blev inte alls bra i längden.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Tack för era ord. Betyder mkt att ni delar med er. Nu är hon ju fortfarande kvar och det kanske är ännu värre? Själv har jag nog aldrig storgrinat så mycket de senaste dagarna sen jag var barn. Ja, det är en familjemedlem som kommer att försvinna helt klart. Att inse att det är naturens gång är så svårt att ta in. Funderar på en ny katt kanske men långt ifrån än. Det känns också fel mot henne om du förstår vad jag menar.
 
Senast ändrad:
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Laederlappen sa:
Fyfasen, såna beslut är inte lätta! Det är "bara" att lipa tills du får vätskebrist, sorg får ta den tiden den tar. Men om nu katten blev 17 år gammal så får du ju se det positiva i att hon blev gammal för att vara katt, & som det låter på dig så har hon haft ett bra liv! Katter är fantastiska små djur. Blir saknaden för stor så får du göra en social insats & ordna en katt från ett katthem, eftersom folk är så sinnessjuka att de skaffar "sommarkatter".

Tanken har slagit mig att kontakta djurskyddet och kanske börja som volontär...
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Känner med dig. Har genomgått detta med två katter och två hundar. Finns nog inget rätt eller fel sätt utan man måste utgå från sig själv och vad som är minst smärtsamt. Det enda man kan göra är att försöka trösta sig med att man tar detta hämska beslut med med en älskad vänns bästa för ögonen och att försöka minnas alla trevlga stunder man haft. Personligen tycker jag att det viktigt att vara med vid insomnandet då det för mig har vart ett sätt att påbörja sorgeprocessen men det är självklart högst personligt vad man orkar och känner är det minst jobbiga sättet.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Drosa sa:
Tack för era ord. Betyder mkt att ni delar med er. Nu är hon ju fortfarande kvar och det kanske är ännu värre? Själv har jag nog aldrig storgrinat så mycket de senaste dagarna sen jag var barn. Ja, det är en familjemedlem som kommer att försvinna helt klart. Att inse att det är naturens gång är så svårt att ta in. Funderar på en ny katt kanske men långt ifrån än. Det känns också fel mot henne om du förstår vad jag menar.

Vi har valt att inte skaffa katt på närmare två år sen vi blev av med vår andra katt. En del har varit praktiskt men väldigt mycket har varit känslomässigt. Jag har inte tyckt att det har känts rätt vist att bra plocka in en katt som "ersättare". Nu har vi bestämt att vi ska vara fosterhem en åt djurskyddet i höst, för att det känns rätt igen. Samtidigt är det här något som man måste känna efter själv. Jag vet att min faster bara gick några veckor mellan att hennes katt dock tills hon skaffade en ny. Precis som när det gäller andra sorgerprocesser finns det inget rätt eller fel, bara egna sätt att hantera sorgen.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Vitus sa:
Känner med dig. Har genomgått detta med två katter och två hundar. Finns nog inget rätt eller fel sätt utan man måste utgå från sig själv och vad som är minst smärtsamt. Det enda man kan göra är att försöka trösta sig med att man tar detta hämska beslut med med en älskad vänns bästa för ögonen och att försöka minnas alla trevlga stunder man haft. Personligen tycker jag att det viktigt att vara med vid insomnandet då det för mig har vart ett sätt att påbörja sorgeprocessen men det är självklart högst personligt vad man orkar och känner är det minst jobbiga sättet.

Vet inte vad som är bäst så sett men jag kommer vara med när hon somnar in.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Drosa sa:
Vitus sa:
Känner med dig. Har genomgått detta med två katter och två hundar. Finns nog inget rätt eller fel sätt utan man måste utgå från sig själv och vad som är minst smärtsamt. Det enda man kan göra är att försöka trösta sig med att man tar detta hämska beslut med med en älskad vänns bästa för ögonen och att försöka minnas alla trevlga stunder man haft. Personligen tycker jag att det viktigt att vara med vid insomnandet då det för mig har vart ett sätt att påbörja sorgeprocessen men det är självklart högst personligt vad man orkar och känner är det minst jobbiga sättet.

Vet inte vad som är bäst så sett men jag kommer vara med när hon somnar in.
Som sagt finns inget som är rätt eller fel men för min del har det vart viktigt att vara med och del för egen del då jag känner att det är viktigt att det sker på ett värdigt sätt plus att jag känner att man ändå kan vara med och ge ett viss trygghet. Hur konstigt det än kan låta är det en viss tröst att vara med och se att det hela är smärtfritt och mycket lungt och värdigt.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Vitus sa:
Drosa sa:
Vitus sa:
Känner med dig. Har genomgått detta med två katter och två hundar. Finns nog inget rätt eller fel sätt utan man måste utgå från sig själv och vad som är minst smärtsamt. Det enda man kan göra är att försöka trösta sig med att man tar detta hämska beslut med med en älskad vänns bästa för ögonen och att försöka minnas alla trevlga stunder man haft. Personligen tycker jag att det viktigt att vara med vid insomnandet då det för mig har vart ett sätt att påbörja sorgeprocessen men det är självklart högst personligt vad man orkar och känner är det minst jobbiga sättet.

Vet inte vad som är bäst så sett men jag kommer vara med när hon somnar in.
Som sagt finns inget som är rätt eller fel men för min del har det vart viktigt att vara med och del för egen del då jag känner att det är viktigt att det sker på ett värdigt sätt plus att jag känner att man ändå kan vara med och ge ett viss trygghet. Hur konstigt det än kan låta är det en viss tröst att vara med och se att det hela är smärtfritt och mycket lungt och värdigt.

Så känner jag nog också innerst inne.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Även om det är sjukt jobbigt så har du ju ändå tagit rätt beslut för hennes skull. Som alla redan sagt är det svårt att få råd om hur man ska hantera sorg, man får göra det som känns bäst helt enkelt. Vi hade alltid hundar i mitt barndomshem och det var alltid svårt när de blev gamla, sjuka och behövde gå vidare. Mina föräldrar är veterinärer båda två så de har alltid skött det där hemma vilket har känts bra, då vet man att de har haft det lugnt hela vägen fram. För mig blev hundarna alltid som mina småsyskon, vi växte ju upp tillsammans och lekte ihop. Den sista fick ta bort var nästan värst för då hade jag själv blivit gammal nog att förstå lite mer vad döden innebär och hade väl mognat lite rent känslomässigt. Så låt det ta tid och gör det du känner är bäst.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Kan också vara klokt att ha tänkt igenom hur man vill ha det med kremerig, grav och liknande inget man vill stå och fundera över i en stund som är nog så smärtsamm. Samma sak med detta. Inget är rätt eller fel utan man får utgå från vad man själv känner är rätt.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Förstår vad du går igenom.

Min gubbkatt på 16 år var nere för räkning i augusti. Hann tänka de där otäcka tankarna om hur de skulle kännas om han försvann. Speciellt under de där samtalen med veterinären när man inte visste hur hans tillstånd hade utvecklats.

Det blir jobbigt, så mycket insåg jag. Jävligt jobbigt.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Jobbigt är bara förnamnet och jag har knappt sovit någonting på flera dagar för så fort man lägger sig ner och sluter ögonen så kommer tankarna....
Och när jag sätter mig hos henne så kommer gråten.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Usch, det är så fruktansvärt jobbigt. Denna sommaren har inte varit annat än sörjande. Min fru och jag har inga barn så katterna blir ju en ersättning på något sätt och dom är fantastiskt sällskap för frugan då jag reser mycket i jobbet. I början av augusti hade vi två bröder på 5 år och en 12-åring. Först blev en brodern hastigt dålig och på 4 dagar var han borta. Oj vad tufft det var, vi var så ledsna men vi bestämde ändå att skaffa två bröder till och en vecka senare var de hemma hos oss. Sorgen blandades ut med stunder av glädje då dessa två små stollar satte igång sina lekar. Tyvärr bara en vecka efter det blev även vår 12-åring väldigt sjuk och 3 dagar senare fick vi även ta bort honom. Jag bröt nästan ihop när han fick insomningsmedlet och trodde inte det kunde vara sant. Vi gjorde allt vi kunde för båda katterna men vi hade också bestämt att aldrig låta dom lida för vår egen skull, men så tufft att ta dom besluten. Man skulle kunna tro att kattbekymren skulle vara slut där men så i förra veckan bröt en av kattungarna svansen då en tung ljusstake råka ramla när de busade vilt och i söndags fick jag åka in till Blå Stjärnan då den andra katten flög över räcket ner i andra våningen där jag hittade honom blödande. Som tur var så såg set värre ut än det var men när jag såg honom trodde jag att det var kört.
Den här sommaren går till historien som den tuffaste någonsin när det gäller husdjur och hoppas vi slipper mer.
Men saknaden över båda som vi förlorade på 2,5 vecka kommer över oss hela tiden och alldeles nyss vaknade min fru till och tårögd berättar hon att hon hade drömt att båda 5-åriga bröderna lekte för fullt när hon snabbt insåg att den ena aldrig mer skulle komma tillbaka.
Man måste själv ha djur tror för att förstå hur jobbigt det kan vara och att man sörjer sina husdjur precis som man sörjer nära och kära som går bort.
Det blir lättare med tiden och sakta men säkert kan man tänka på sina förlorade familjemedlemmar med färre tårar för varje gång. Så får du fatta ett sådant beslut är det tufft som fasen men håll ut och tillåt dig vara ledsen så kommer det bli bättre sen.
Kram!
 
Senast ändrad:
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Goddamn72 sa:
Usch, det är så fruktansvärt jobbigt. Denna sommaren har inte varit annat än sörjande. Min fru och jag har inga barn så katterna blir ju en ersättning på något sätt och dom är fantastiskt sällskap för frugan då jag reser mycket i jobbet. I början av augusti hade vi två bröder på 5 år och en 12-åring. Först blev en brodern hastigt dålig och på 4 dagar var han borta. Oj vad tufft det var, vi var så ledsna men vi bestämde ändå att skaffa två bröder till och en vecka senare var de hemma hos oss. Sorgen blandades ut med stunder av glädje då dessa två små stollar satte igång sina lekar. Tyvärr bara en vecka efter det blev även vår 12-åring väldigt sjuk och 3 dagar senare fick vi även ta bort honom. Jag bröt nästan ihop när han fick insomningsmedlet och trodde inte det kunde vara sant. Vi gjorde allt vi kunde för båda katterna men vi hade också bestämt att aldrig låta dom lida för vår egen skull, men så tufft att ta dom besluten. Man skulle kunna tro att kattbekymren skulle vara slut där men så i förra veckan bröt en av kattungarna svansen då en tung ljusstake råka ramla när de busade vilt och i söndags fick jag åka in till Blå Stjärnan då den andra katten flög över räcket ner i andra våningen där jag hittade honom blödande. Som tur var så såg set värre ut än det var men när jag såg honom trodde jag att det var kört.
Den här sommaren går till historien som den tuffaste någonsin när det gäller husdjur och hoppas vi slipper mer.
Men saknaden över båda som vi förlorade på 2,5 vecka kommer över oss hela tiden och alldeles nyss vaknade min fru till och tårögd berättar hon att hon hade drömt att båda 5-åriga bröderna lekte för fullt när hon snabbt insåg att den ena aldrig mer skulle komma tillbaka.
Man måste själv ha djur tror för att förstå hur jobbigt det kan vara och att man sörjer sina husdjur precis som man sörjer nära och kära som går bort.
Det blir lättare med tiden och sakta men säkert kan man tänka på sina förlorade familjemedlemmar med färre tårar för varje gång. Så får du fatta ett sådant beslut är det tufft som fasen men håll ut och tillåt dig vara ledsen så kommer det bli bättre sen.
Kram!

Ja, det är sjukt jobbigt och ledsamt det är det. Och det är något som icke djurägare ofta inte förstår. "Det är ju bara en katt" har man ju hört. Men visst är det ju som du skriver att det går lättare ju längre tiden går. Ha det bra med de katter ni har nu och ta väl hand om dem.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Jag fick uppdraget att gå iväg med mammsens katt som var full med cancer (pga p-piller) och hade blivit tokig. Den fick sin spruta och hoppade därefter raskt upp i mitt knä igen för att rulla ihop sig, tog bara sekunder innan den sov. Det var förfärligt, en av anledningarna till att jag inte skaffat mig något eget nytt djur.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Jag sörjer med dig Drosa.
Vet precis vad du går igenom och det är förfärligt. Man kan tycka olika men jag tycker att det är en fördel djur har att de kan få slippa lida sig genom livets kämpigaste slutskede. Det jävliga är att det är vi som djurägare som måste ta ansvaret för när det är dags att somna in. Det finns inget bra alternativ här och om katten är gammal och sjuk är det säkert det minst dåliga att låta henne somna.
Jag och min fru har i nuläget tre katter och en hund och resonerar att alla lyckliga stunder med djuren uppväger den söndertrasande smärtan när man mister ett djur. Det är fan inte lätt att känna så när man mister en vän men jag frågar mig om jag hade velat vara utan åren med honom/henne för att slippa smärtan? Hittills har svaret varit nej.

Om man vill ha en ny katt eller ej är så klart en personlig fråga. Vissa behöver vänta länge, andra inte. Jag känner inte att en ny katt ersätter den tidigare, i mitt hjärta finns det plats för många så en ny katt är en ny individ som inte konkurrerar känslomässigt med den jag mist.

Om och när det känns rätt för er kan jag varmt rekommendera att köpa katt från Djurens vänner. För det första öppnar man sitt hem för någon som behöver kärlek och ett hem. Utöver detta stöttar man en bra organisation och svälter marknaden för oseriösa kattuppfödare.

Gråt nu allt vad du orkar, det behövs, men tänk också på allt fantastiskt ni haft tillsammans. Gråt och skratta om vartannat, krama varandra hemma och prata om alla knäppa saker kisse har hittat på, stick ut och cykla skiten ur dig, gråt lite till.

Fan nu lipar jag lite.

Sköt om dig.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
staine sa:
fhloston sa:
Jag bävar inför den dagen vi måste ta beslutet för vår nu 12-åriga hund.

Jag lider med dig Drosa.

+1
Fast katt för vår del. Man tycker kanske det är löjligt men det är ju en person, liksom!

Det är en familjemedlem. Vår katt är 10 år - förhoppningsvis dröjer det länge innan man måste ta ett sådant beslut.

All stöttning till Drosa.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
För vår del skötte det sig av sig själv. I samma veva som vi var tvungna att avliva vår 16 år gamla hund, var vi mitt uppe i allt småbarnsbestyr och dessutom var det en till på g. Hade inte tid att deppa även om jag bröt ihop lite precis när avlivningen skedde.

Perspektiven rättar till sig själva och allt har sin tid. Numera kan man kolla på gamla bilder ibland och bli lite sentimental.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Nu är jag hemma igen efter det oundvikliga. Panikångest när jag klev innanför dörren. Känner mig helt tom och ledsen. Ska försöka sova ordentligt nu för det behöver jag efter senaste veckan.

Men nu har hon fått somna in lugnt och stilla i min famn och det var väl bra så.

Vill bara säga VARMT TACK till alla er som skrivit här och stöttat. Det värmer. TACK!
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
marr sa:
Lyktstoplemedhjul sa:
Vänd det till något positivt

Du är allergisk va?

Hade en papegoja som blev skadad han dog så småningom men sedan fick jag ge bort änkegojan. Sådana där små dvärgisar.
Men husdjur är bra gör att man kan relatera till djur i stort.

Men det är tyvärr så livet är, det slutar. Och det suger för de efterlevande
 
Senast ändrad:
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Det är minsann inte lätt just nu men tanken på att hon har haft ett långt och bra kattliv och att hon slapp lida och tyna bort
är väl en viss tröst i alla fall. Men med åldern var det ju bara en tidsfråga fast det är klart att jag önskat några år till med henne. Trots allt så har jag ju tagit omhand henne sedan hon var en liten kattunge. Och om jag inte gjort det så kanske hon inte fått något liv alls.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Du gjorde helt rätt med kattens bästa för ögonen. Misstänker att många drar för länge på det, av sentimentala skäl. Man kan döda av kärlek, som George dödar Lennie i Steinbecks Möss och människor, och det här är väl nåt åt det hållet. Människans lott är sjukdom och ålderdom men det är inte djurens lott.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Vetrinären sade ungefär samma sak. Att jag gjorde rätt med kattens bästa för ögonen. Och visst är det väl så fast man känner sig ändå som en bödel på något vis. Men innerst inne vet jag att det jag gjorde var det rätta. Hon ska ju inte behöva lida i onödan bara för att jag vill ha henne kvar. MEN JAG VILL HA HENNE KVAR!
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Min hund har statistiskt sett 9-10 år kvar att leva, men redan nu blir jag alldeles lamslagen och ledsen när jag tänker på den dag jag åker till veterinären med honom för sista sprutan. Men tills dess ska vi göra allt tillsammans.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
JLarsson sa:
Min hund har statistiskt sett 9-10 år kvar att leva, men redan nu blir jag alldeles lamslagen och ledsen när jag tänker på den dag jag åker till veterinären med honom för sista sprutan. Men tills dess ska vi göra allt tillsammans.

Ta väl vara på tiden ni har tillsammans för den kommer aldrig igen.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Spacekitty sa:
Jag fick uppdraget att gå iväg med mammsens katt som var full med cancer (pga p-piller) och hade blivit tokig. Den fick sin spruta och hoppade därefter raskt upp i mitt knä igen för att rulla ihop sig, tog bara sekunder innan den sov. Det var förfärligt, en av anledningarna till att jag inte skaffat mig något eget nytt djur.

Jag förstår verkligen ditt resonemang men låt inte det bli ett inre argument för att aldrig skaffa ett eget husdjur. Trots den hemska smärtan jag går igenom så måste man alltid se till alla år och allt bra man trots allt haft tillsammans. Om du gillar djur vill säga.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Mr Orange sa:
Firade med ett glas rödvin efter grannen berättade att han kört över fruns favoritkatt. Elakaste djur har jag nånsin haft. Hade långtgående planer på att gasa kräket med CO2 (Sodastream och IKEA-back) men nu slapp jag det. Win-win liksom.

Skulle det där vara roligt att skriva här tycker du? Radera och var vuxen och be om ursäkt.
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Tråkigt, vet hur det känns att mista ett kärt husdjur, blev av med min lilla vovve sedan 11 år i somras i en olyckshändelse hemma. Du får trösta dig med dom fina minnena av er tid tillsammans tills den värsta sorgen är över, även om saknaden alltid kommer att finns där så känns det bättre efter ett tag...
 
[OT] Ta bort ett kärt husdjur
Du har helt rätt i det men jag undra bara hur länge ett tag är?:-/ Ja fy f-n, undrar hur länge jag kommer att ropa på henne när jag går in i köket, kommer hem osv. Förut var jag på väg att fylla på den tomma vattenskålen...
 
Tillbaka
Topp