Som vanligt är det enkelt att raljera över sånt man inte vet hur det fungerar, särskilt om man kan göra sig rolig över "dom andra" bonnläpparna, nollåttorna, eller vilken grupp man nu för tillfället ogillar.
Dessutom är det enkelt att ha en masså åsikter, mycket bestämda åsikter, om sånt som man själv inte påverkas av.
Särskilt när ingen säger emot, då har man ju automatiskt "rätt", "alla som bor söder om sundsvall är stockholmare som alldrig sett ett villt djur och tror att kött växer på ICA" eller "alla som bor utanför slussarna är bönder som dricker hämmbränt och tjuvjagar, gjärna i kombination med fyllekörning"
Eller så kanske man skall försöka ta det lite mer nyanserat, varför? det är ju inte lika kul.
I dag finns det några, relativt små, problem, med svensk vargförvaltning.
Det som pressas på mest i medierna är innavel.
Det största problemet, som jag ser det, är den höga koncentrationen på en liten del av Sverige.
Ett problem som inte är så stort i dag, men som visat gryende tendenser, är vargens minskade skygghet för människa.
Vargstammen har i dag passerat den gräns som riksdagen beslutat, 210 individer, därför har viss jakt tillåtits. Helt ok tycker jag, har vi demokratiskt beslutat om en nivå är det ju ok att uppretthålla den.
210 individer i ett så stort land som sverige kan tyckas lite, det tycker jag iallafall, men det beror på att en övervägande del av sverige "står utanför".
I Norrbotten, Lappland, Västerbotten, delar av Ångermannland och Jämtland-Härjedalen får det inte finnas varg, de få stackare som tar sig hit (V-botten) över kvarken vintertid, brukar inte bli långlivade om de inte drar vidare söderut. De som kommer över älven i tornedalen brukar inte komma långt.
Sen har vi storstadsregionerna som anses "olämpliga" av andra skäl, kvar blir ganska liten del av sverige.
Eftersom nästan hela vargbeståndet är begränsat till en såpass liten del blir vargarna lite mer "revirskarpa" och har mindre tollerans för vandrande individer, som kommer "utifrån" vilket försvårar innavelsproblemet.
Vill man raljera, så kan man ju säga att Stockholmarna (som när man raljerar är de enda som vill ha vargar i sverige) gjärna kan ta hand om de vargar vi skall ha i sverige, det lär ju relativt omgående höjjas röster om total utplåning när det strukit med ett par knähundar på Lidingö ;)
Själv är jag mer av åsikten att vi borde sprida vargstammen över hela sverige, och inte bara ha de flästa där i Värmland och Dalarna. En mer spridd stam skulle dessutom kunna bestå av fler individer.
Men tyvärr finns inte acceptans för vargarna, framförallt inte i de områden där majoritetn av de som vill ha dem bor, det är lite som med kärnkraften, javisst, men ingen slutförvaring på min bakgård. ;)
Vargen som häromåret vandrade iväg utåt Roslagen ansågs behöva dödas jättefort. (utan att riva tamboskap eller hota människor)
De vargar som drar söderut ner mot Gbg brukar även de omgående bedömmas "osunda" och avrättas.
För att inte tala om de som förirrar sig ut i renbetesland.
Jag själv vill ha en livskraftig vargstam, fördelad över nästan hela sverige, och en reglerad vargjakt.
Jag anser att utan reglerad jakt har vargstammen ingen framtid.
Däremot tycker jag att vargjakten borde vara lite annorlunda organiserad än årets jakt, vargar som kommer nära bebyggelse, eller tamboskap, skall jagas hårt, vargar som håller sig i de djupa skogarna skall inte jagas, åsså måste djurägare ges möjlighet att freda sina djur (på den senare punkten har det blivit bättre, tidigare var det ju helkört.)
