Jag kan till viss del förstå och sympatisera med vegantänket. Man kan slå fast med en gång att det inte finns hälsoskäl att helt överge animaliska produkter. Etiska, däremot, finns det gott om, så som dagens djurhållning oftast ser ut. Samtidigt får man inte glömma att vi själva är djur, och allätare rent biologiskt.
Att fånga vilt levande djur och äta för husbehov anser jag är rimligt. Naturligare djurhållning finns inte, så klart, och det enda lidande djuret utsätts för är att bli dödat i förtid. Nåt som nästan alla djur riskerar att råka ut för där det finns rovdjur som har dem som bytesdjur.
Jag är själv inte vegan eller vegetarian. Jag dricker dagligen mycket mjölk och andra mejeriprodukter och jag äter fiskbaserade maträtter nån gång i veckan kanske. Kött (nöt, fläsk, fågel) äter jag sällan. Inte ens en gång i veckan i genomsnitt. Ett par gånger i månaden kanske. Det tror jag är en nivå som är rimlig om man hade tänkt sig ett jordbruk där boskap betar på markområden som inte är ekonomiska eller praktiska att odla grödor på.
Jag skulle egentligen utan svårighet kunna bli vegetarian (enligt mig att inte äta kött från djur, men väl mjölk, ägg och eventuella andra produkter som inte kräver att djuret avlivas först). Vegan, däremot, är jag inte beredd att bli, av rent praktiska skäl. Jag skulle egentligen vilja dela upp begreppet veganism i två delar. En del som innebär att man helt avstår från animalisk föda, men använder animaliska produkter i övrigt, och en del där man helt avstår från alla animaliska produkter, dvs även klädesplagg av läder, animaliskt gelatin, osv. I dag tillhör de flesta veganer, vad jag vet, främst den senare gruppen.
Ska man bli vegan gör man klokt i att gå in för att lära sig mycket om näringslära och var man hittar bra proteinkällor. Fast en stor del av befolkningen skulle nog också behöva djupare kunskaper och insikter på den fronten...