PBP 2015
- Trådstartare bsandborgh
- Start datum
PBP 2015
Jag måste bara undra en sak till. Om man nu har två extrem erfarna cyklister som båda säkert cyklar uppemot 1500-2000 mil om året och båda vurpar tidigt när de skall göra det viktigaste de har att göra var fjärde år, vad var det då som fick dem att vurpa? Tänker förstås på Marie Inkinen och Mika/nieves.
Azog
Aktiv medlem
PBP 2015
Hasse#7 skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag måste bara undra en sak till. Om man nu har
> två extrem erfarna cyklister som båda säkert
> cyklar uppemot 1500-2000 mil om året och båda
> vurpar tidigt när de skall göra det viktigaste
> de har att göra var fjärde år, vad var det då
> som fick dem att vurpa? Tänker förstås på
> Marie Inkinen och Mika/nieves.
+1 Det verkar ha varit ett väldigt vurpande på PBP.
-------------------------------------------------------
> Jag måste bara undra en sak till. Om man nu har
> två extrem erfarna cyklister som båda säkert
> cyklar uppemot 1500-2000 mil om året och båda
> vurpar tidigt när de skall göra det viktigaste
> de har att göra var fjärde år, vad var det då
> som fick dem att vurpa? Tänker förstås på
> Marie Inkinen och Mika/nieves.
+1 Det verkar ha varit ett väldigt vurpande på PBP.
PBP 2015
Ingen som helst aning i de konkreta fallen så klart, men de flesta vurpor jag såg (mest hörde) 2011 var i "början" när det var fortfarande var ganska stora klungor. Mycket folk som mest cyklar ensamma som plötsligt tvingas ihop i täta klungor. Vissa vinglar runt betänkligt och att gå på hjul då är inte ovanligt då. Senare trötthet.
MarcusS
Aktiv medlem
PBP 2015
I mål – Känslorna är ”all over the place”. Jag skrattar och gråter om vartannat. Vilken resa detta har varit.
1 mil kvar – Tomhet, nu tar det roliga slut snart, allt gör ont.
3 mil kvar – Lyckorus, jag är frisk, jag har en familj som låter mig göra knäppa saker. Tacksamhet för allt.
5 mil kvar – En sista ryck. Kom igen, nu drar vi sönder denna klunga. Orkar du Anton?
9 mil kvar – Partempo med italienare. Grym fartkänsla i gryningen +35kmh på platten. Flyger förbi trötta cyklister. Det gör ont i knäna, men Anton verkar ha jobbigare.
15 mil kvar – Två på natten. Segar mot nästa kontroll i Mortagne au Perche. Vill sova. Snart väntar 10 min powernap. Blir uppmuntrade av några som sitter under en filt i en port och hejar på alla som kör förbi.
27 mil kvar – Jag är stark. Tar långa förningar i bra fart och har en svans bakom oss. En tysk som hängt med ser sliten ut och är inte helt säker på om han uppskattar farthållningen när han pratar om Das schwedish zug. Börjar till och med uppskatta uppförsbackarna som innebär mindre vibrationer och återhämtning för fingrarna som börjar domna. Gör High Five till alla småkillar som står längs vägen.
47 mil kvar – Fantastisk vacker morgon med lite dimma i dalgångarna och solljuset som börjar bryta igenom. Stannar och dricker kaffe hos en äldre dam. Svårt med språkförståelsen, men mycket uppskattat.
50 mil kvar – 5 timmars sömn. Vi kom in till kontrollen och det var fullt i sovsalen. Hittade en gympasalsmadrass och drog över alufilten. Vaknade efter en timma av att jag frös och skakade. Nu fanns det en tom madrass och en filt. Sov till kl 6 sedan träffade vi Bengt, Jenny, Mårten och Tony på frukosten.
52 mil kvar – Midnatt, svårt att hålla mig vaken på cykeln. Varför cyklar vi runt, runt? Ser samma röda blinkande lampor först på högersidan sedan på vänstersidan. Glömmer bort att trampa när nerförsbacken tar slut. Anton ser till att vi kommer fram till StNicolas.
59 mil kvar – Bra tryck i slakmotan i den långa backen upp till TV-masten (370möh). Går ikapp en grupp som vi senare släpper när backen blir brantare. Möter många svenskar på väg mot Brest.
62 mil kvar – Brest! Härlig känsla att köra ut på bron. Från denna punkt är det bara positiva tankar. Varje tramptag innebär några meter närmare Paris.
67 mil kvar – Tar inte denna backe slut någon gång. Möter för första gången de som är på väg tillbaka – inspirerande. Möte senare KBCK-gänget som såg starka och glada ut.
73 mil kvar – Eftermiddag. Sömnig, vi tar en 10 min powernap i kontrollen StNicolis. Mycket piggare efteråt.
80 mil kvar – Backar, backar, backar. Visst hade jag hört att PBP var backigt men detta är ju löjligt. Långsamt upp, full fart ner och bra tryck in i uppförsbacken så att man kommer upp så långt som möjligt innan lilla klingan läggs i. Sedan ner med dragkedjan. Proceduren upprepas om och om och om och om och om igen.
92 mil kvar – Blir det aldrig ljust? Natten är lång, det körs hårt i klunga. Killen med längsta benen vinglar över hela vägen. Det smäller i cykeln av den ojämna asfalten och gatsten i byarna. Håller cykeln för detta? Är detta verkligen kul? Varför håller jag på med detta?
100 mil kvar – Första stämplingen. Vi äter pasta i en nästan tom matsal. Ganska sliten redan, kommer motivationen hålla hela vägen. Kommer benen orka med?
110mil kvar – Hög fart, pulsen ligger lite för högt i uppförsbackarna men vill inte släppa klungan.
120 mil kvar – Släpper tätgruppen i första branta uppförsbacken. Har ingen aning om hur många backar som väntar.
122 mil kvar – Start, äntligen kör vi. Har jag med mig allt som behövs? Peppning med alla svenskar i startgruppen.
Det är svårt att sammanfatta PBP. Det är en personlig tillfredställese att få bevisa för sig själv att jag kan klara av 123 mil med massor av backar. Det är fantastiskt roligt att få dela upplevelsen– Tack Anton för att du orkat med mig. Att även få umgås med alla andra som man mött under breveter och på kontroller gör det hela bättre. Stämningen runt hela loppet är mycket positiv, det står folk i varenda by som applåderar, alla på kontrollerna vill göra sitt bästa för att hjälpa till. Bilister visar stor hänsyn till cyklister. PBP är en upplevelse, vilka hjältar som ställer upp i detta. Otroligt bra arrangerat, bra kontroller, vackra och utmanade vägar.
Det är svårt att sätta fingret på varför jag gör detta. För att jag kan och är frisk är ett svar. För att jag har en underbar fru som stöttar mig är nog det viktigaste. Själva cyklandet är min meditation, på vägen blir huvudet ofta tomt. Allt fokus ligger på att orka nästa backe, att komma till nästa kontroll. Det skulle inte förvåna mig om jag står på startlinjen igen om fyra år.
Niklas styrväska, PBP är hårt
Det blev även två bonussträckor a 6mil. Först från CDG till starten på lördagen och sedan den omvända på tillbakavägen på torsdagen. Paris är ganska lättcyklat. De flesta bussfiler är skyltade även för cykel och det finns en hel del vettiga cykelbanor utan svängfest. Kul att få cykla förbi Paris olika landmärken. Att komma från/till CDG per cykel var dock inte helt enkelt, som tur att jag rekat innan var det gick att cykla.
Här vet man hur man ska uttforma lekparker, cykeldelar och getter på samma gång. Inte undra på att de lyckas få till en cykelkultur.
1 mil kvar – Tomhet, nu tar det roliga slut snart, allt gör ont.
3 mil kvar – Lyckorus, jag är frisk, jag har en familj som låter mig göra knäppa saker. Tacksamhet för allt.
5 mil kvar – En sista ryck. Kom igen, nu drar vi sönder denna klunga. Orkar du Anton?
9 mil kvar – Partempo med italienare. Grym fartkänsla i gryningen +35kmh på platten. Flyger förbi trötta cyklister. Det gör ont i knäna, men Anton verkar ha jobbigare.
15 mil kvar – Två på natten. Segar mot nästa kontroll i Mortagne au Perche. Vill sova. Snart väntar 10 min powernap. Blir uppmuntrade av några som sitter under en filt i en port och hejar på alla som kör förbi.
27 mil kvar – Jag är stark. Tar långa förningar i bra fart och har en svans bakom oss. En tysk som hängt med ser sliten ut och är inte helt säker på om han uppskattar farthållningen när han pratar om Das schwedish zug. Börjar till och med uppskatta uppförsbackarna som innebär mindre vibrationer och återhämtning för fingrarna som börjar domna. Gör High Five till alla småkillar som står längs vägen.
47 mil kvar – Fantastisk vacker morgon med lite dimma i dalgångarna och solljuset som börjar bryta igenom. Stannar och dricker kaffe hos en äldre dam. Svårt med språkförståelsen, men mycket uppskattat.
50 mil kvar – 5 timmars sömn. Vi kom in till kontrollen och det var fullt i sovsalen. Hittade en gympasalsmadrass och drog över alufilten. Vaknade efter en timma av att jag frös och skakade. Nu fanns det en tom madrass och en filt. Sov till kl 6 sedan träffade vi Bengt, Jenny, Mårten och Tony på frukosten.
52 mil kvar – Midnatt, svårt att hålla mig vaken på cykeln. Varför cyklar vi runt, runt? Ser samma röda blinkande lampor först på högersidan sedan på vänstersidan. Glömmer bort att trampa när nerförsbacken tar slut. Anton ser till att vi kommer fram till StNicolas.
59 mil kvar – Bra tryck i slakmotan i den långa backen upp till TV-masten (370möh). Går ikapp en grupp som vi senare släpper när backen blir brantare. Möter många svenskar på väg mot Brest.
62 mil kvar – Brest! Härlig känsla att köra ut på bron. Från denna punkt är det bara positiva tankar. Varje tramptag innebär några meter närmare Paris.
67 mil kvar – Tar inte denna backe slut någon gång. Möter för första gången de som är på väg tillbaka – inspirerande. Möte senare KBCK-gänget som såg starka och glada ut.
73 mil kvar – Eftermiddag. Sömnig, vi tar en 10 min powernap i kontrollen StNicolis. Mycket piggare efteråt.
80 mil kvar – Backar, backar, backar. Visst hade jag hört att PBP var backigt men detta är ju löjligt. Långsamt upp, full fart ner och bra tryck in i uppförsbacken så att man kommer upp så långt som möjligt innan lilla klingan läggs i. Sedan ner med dragkedjan. Proceduren upprepas om och om och om och om och om igen.
92 mil kvar – Blir det aldrig ljust? Natten är lång, det körs hårt i klunga. Killen med längsta benen vinglar över hela vägen. Det smäller i cykeln av den ojämna asfalten och gatsten i byarna. Håller cykeln för detta? Är detta verkligen kul? Varför håller jag på med detta?
100 mil kvar – Första stämplingen. Vi äter pasta i en nästan tom matsal. Ganska sliten redan, kommer motivationen hålla hela vägen. Kommer benen orka med?
110mil kvar – Hög fart, pulsen ligger lite för högt i uppförsbackarna men vill inte släppa klungan.
120 mil kvar – Släpper tätgruppen i första branta uppförsbacken. Har ingen aning om hur många backar som väntar.
122 mil kvar – Start, äntligen kör vi. Har jag med mig allt som behövs? Peppning med alla svenskar i startgruppen.
Det är svårt att sammanfatta PBP. Det är en personlig tillfredställese att få bevisa för sig själv att jag kan klara av 123 mil med massor av backar. Det är fantastiskt roligt att få dela upplevelsen– Tack Anton för att du orkat med mig. Att även få umgås med alla andra som man mött under breveter och på kontroller gör det hela bättre. Stämningen runt hela loppet är mycket positiv, det står folk i varenda by som applåderar, alla på kontrollerna vill göra sitt bästa för att hjälpa till. Bilister visar stor hänsyn till cyklister. PBP är en upplevelse, vilka hjältar som ställer upp i detta. Otroligt bra arrangerat, bra kontroller, vackra och utmanade vägar.
Det är svårt att sätta fingret på varför jag gör detta. För att jag kan och är frisk är ett svar. För att jag har en underbar fru som stöttar mig är nog det viktigaste. Själva cyklandet är min meditation, på vägen blir huvudet ofta tomt. Allt fokus ligger på att orka nästa backe, att komma till nästa kontroll. Det skulle inte förvåna mig om jag står på startlinjen igen om fyra år.
Niklas styrväska, PBP är hårt
Det blev även två bonussträckor a 6mil. Först från CDG till starten på lördagen och sedan den omvända på tillbakavägen på torsdagen. Paris är ganska lättcyklat. De flesta bussfiler är skyltade även för cykel och det finns en hel del vettiga cykelbanor utan svängfest. Kul att få cykla förbi Paris olika landmärken. Att komma från/till CDG per cykel var dock inte helt enkelt, som tur att jag rekat innan var det gick att cykla.
Här vet man hur man ska uttforma lekparker, cykeldelar och getter på samma gång. Inte undra på att de lyckas få till en cykelkultur.
PBP 2015
Jäklar alltså vilken support. Jag lovar att den uppskattades och kändes bra när jag var där ute.
Ett par inlägg jag skrivit kommer jag knappt ihåg att jag gjort. PBP var tufft. Tufft som satan när man inte kan sova. Jag var vaken i fyra dygn bortsett från ett par powernaps på några minuter. Jag har lyckats hålla ett bra intag av energi och kroppen har hållt förutom problem med mjukdelarna. Backar fuckar upp sittställningen något och gav mig trycksår där jag inte brukar ha. Men det går över.
Jag stack solo från sista stämplingen efter ännu ett misslyckat försöka att sova. Det var på flera sätt en av de finaste etapperna under hela PBP.
Vilka galna dagar och galna nätter. Alla intryck... Alla människor som servat, hejat längs med vägen och alla jag har cyklat med. Särskilt tack till Tropfrog för de fina monsterförningarna.
Ett och annat psykbryt hann jag med oxå längs med vägen oxå ;)
Jag stötte på Marie i målområdet. Nu var jag lite dimmig när jag kom i mål men vad jag förstår det som så vurpade hon när hon körde in i folk som hade stannat i korsning titigt i loppet. Hon hade inte tillgång till ombyte mm (mannen hade nyckel till bilen där allt var inlåst?) Efter omplåstring cyklade hon vidare och vände så att hon var tillbaka i Paris i bra tid. Jag kan ha missuppfattat något, som sagt så var jag inte den skarpaste av knivarna där jag försökte få tag i en taxi till hotellet.
@Atlas: Vad är det för överaskning? :D
Det blev lite rörigt det här. Lider fortfarande av sömnbrist och detta med ödmjukheten, lättnaden och glädjen som infinner sig efter att ha fullföljt ett så här tufft lopp gör lite kaos med mig.
Tack alla som stöttat hemifrån. Blir lite rörd faktiskt :') <3
Ett par inlägg jag skrivit kommer jag knappt ihåg att jag gjort. PBP var tufft. Tufft som satan när man inte kan sova. Jag var vaken i fyra dygn bortsett från ett par powernaps på några minuter. Jag har lyckats hålla ett bra intag av energi och kroppen har hållt förutom problem med mjukdelarna. Backar fuckar upp sittställningen något och gav mig trycksår där jag inte brukar ha. Men det går över.
Jag stack solo från sista stämplingen efter ännu ett misslyckat försöka att sova. Det var på flera sätt en av de finaste etapperna under hela PBP.
Vilka galna dagar och galna nätter. Alla intryck... Alla människor som servat, hejat längs med vägen och alla jag har cyklat med. Särskilt tack till Tropfrog för de fina monsterförningarna.
Ett och annat psykbryt hann jag med oxå längs med vägen oxå ;)
Jag stötte på Marie i målområdet. Nu var jag lite dimmig när jag kom i mål men vad jag förstår det som så vurpade hon när hon körde in i folk som hade stannat i korsning titigt i loppet. Hon hade inte tillgång till ombyte mm (mannen hade nyckel till bilen där allt var inlåst?) Efter omplåstring cyklade hon vidare och vände så att hon var tillbaka i Paris i bra tid. Jag kan ha missuppfattat något, som sagt så var jag inte den skarpaste av knivarna där jag försökte få tag i en taxi till hotellet.
@Atlas: Vad är det för överaskning? :D
Det blev lite rörigt det här. Lider fortfarande av sömnbrist och detta med ödmjukheten, lättnaden och glädjen som infinner sig efter att ha fullföljt ett så här tufft lopp gör lite kaos med mig.
Tack alla som stöttat hemifrån. Blir lite rörd faktiskt :') <3
nieves
Aktiv medlem
PBP 2015
Sitter på flygplatsen och kan se tillbaka på ett lyckat äventyr. Tack för alla hejarop, jag satt och läste dom i mina mörkaste stunder. Dom hjälper överraskande mycket då det på ngt fånigt sätt känns som om man hade sällskap där man sitter i diket eller på kontrollen.
21 minuter tillgodo kändes helt ok, stannade lite för länge och studerade åkkompisens ounkalagningsteknik samtidigt som jag mumsade i mig baguette nr. 100 med 40k kvar. Liten kort kraftansträngning senare så var man framme. Superkul!
21 minuter tillgodo kändes helt ok, stannade lite för länge och studerade åkkompisens ounkalagningsteknik samtidigt som jag mumsade i mig baguette nr. 100 med 40k kvar. Liten kort kraftansträngning senare så var man framme. Superkul!
PBP 2015
1888 skrev:
-------------------------------------------------------
> Inga känningar av det onda knät?
> Förmodar att hela kroppen gör ont, så det
> kanske maskerades ;-)
Hade lite känningar första dagen och nojjade lite men det klarade sig faktiskt. Alla andra kroppsdelar värker ju oxå och jag har bedövat mig med panodil och Voltaren så det kan hända att det kommer. Verkar inte troligt.
-------------------------------------------------------
> Inga känningar av det onda knät?
> Förmodar att hela kroppen gör ont, så det
> kanske maskerades ;-)
Hade lite känningar första dagen och nojjade lite men det klarade sig faktiskt. Alla andra kroppsdelar värker ju oxå och jag har bedövat mig med panodil och Voltaren så det kan hända att det kommer. Verkar inte troligt.
nieves
Aktiv medlem
PBP 2015
Hasse#7 skrev:
-------------------------------------------------------
> Azog skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Det låter ju rimligt.
>
> +1 Vi kanske kan få en målande beskrivning från
> nieves när han orkar titta in på happy.
Målande blir svårt men lite reflektioner, köpt calvados på CDG och snackat med JLarsson som hade lounge (SAS +). Nu ska det supas till efter 15km cykling (hämtade bagdropväskan).
Måste ändå lite kort tacka en del som betytt mycket under resan, Bosse-Diesel Sjöbergs pajade frihjulsnav, Hasse Härdins pajade bakvxl, Bengt Sandborgs informativa ord om dessa och andra malörer. Att bryta PBP är inte lätt, jag känner hårt med dom som tvingas till det av olika orsaker. För mig hade det varit tråkigt med tanke på hur mycket stöttning jag fått hemifrån och av vänner.
Även alla dessa människor längs vägen, samma personer på eftermiddagen står där halv 4 på morgonen på hemvägen. Outtröttliga Bon Courage osv. tanken på deras engagemang får mig tårögd och ger en mental styrka som jag aldrig upplevt tidigare. Nu var PBP inget jobbigt lopp i sig för jag cyklade långt ifrån mitt max precis som bestämt, åtminstone på andra halvan. Även detta ett tips från Bengt, små kloka saker som är så nyttiga att ha i bagaget.
Räkna tid är absolut ngt man inte bör göra under loppet, alla mina beräkningar var galna, i Brest trodde jag att jag bara hade 30h kvar till målet och tänkte "Nu jävlar blir det tufft", efter att ha stämplat och ätit skrattade jag högt i matsalen, jag hade 54h tillgodo och svullnaden hade gått ner i knät.
Lova er själva ni som kan att göra åtminstone 1 PBP i livet. Helt oöverträffat på alla plan.
Edit. angående vurpan så var den självförvållad till 100%
Hög hastighet jättegrupp högerkurva sen inbromsning försökte få plats på insidan och träffade trottoarkanten. Tänkte att -Jaha nu är det slut, många stannade och hjälpte mig upp. 100km senare lite bandage, 80km till och helt plötsligt 18vxl av 20 istf 2.
-------------------------------------------------------
> Azog skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Det låter ju rimligt.
>
> +1 Vi kanske kan få en målande beskrivning från
> nieves när han orkar titta in på happy.
Målande blir svårt men lite reflektioner, köpt calvados på CDG och snackat med JLarsson som hade lounge (SAS +). Nu ska det supas till efter 15km cykling (hämtade bagdropväskan).
Måste ändå lite kort tacka en del som betytt mycket under resan, Bosse-Diesel Sjöbergs pajade frihjulsnav, Hasse Härdins pajade bakvxl, Bengt Sandborgs informativa ord om dessa och andra malörer. Att bryta PBP är inte lätt, jag känner hårt med dom som tvingas till det av olika orsaker. För mig hade det varit tråkigt med tanke på hur mycket stöttning jag fått hemifrån och av vänner.
Även alla dessa människor längs vägen, samma personer på eftermiddagen står där halv 4 på morgonen på hemvägen. Outtröttliga Bon Courage osv. tanken på deras engagemang får mig tårögd och ger en mental styrka som jag aldrig upplevt tidigare. Nu var PBP inget jobbigt lopp i sig för jag cyklade långt ifrån mitt max precis som bestämt, åtminstone på andra halvan. Även detta ett tips från Bengt, små kloka saker som är så nyttiga att ha i bagaget.
Räkna tid är absolut ngt man inte bör göra under loppet, alla mina beräkningar var galna, i Brest trodde jag att jag bara hade 30h kvar till målet och tänkte "Nu jävlar blir det tufft", efter att ha stämplat och ätit skrattade jag högt i matsalen, jag hade 54h tillgodo och svullnaden hade gått ner i knät.
Lova er själva ni som kan att göra åtminstone 1 PBP i livet. Helt oöverträffat på alla plan.
Edit. angående vurpan så var den självförvållad till 100%
Hög hastighet jättegrupp högerkurva sen inbromsning försökte få plats på insidan och träffade trottoarkanten. Tänkte att -Jaha nu är det slut, många stannade och hjälpte mig upp. 100km senare lite bandage, 80km till och helt plötsligt 18vxl av 20 istf 2.
Senast ändrad:
PBP 2015
nieves skrev:
-------------------------------------------------------
> Hasse#7 skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Azog skrev:
> >
> --------------------------------------------------
>
> > -----
> > > Det låter ju rimligt.
> >
> > +1 Vi kanske kan få en målande beskrivning
> från
> > nieves när han orkar titta in på happy.
>
>
> Målande blir svårt men lite reflektioner, köpt
> calvados på CDG och snackat med JLarsson som hade
> lounge (SAS +). Nu ska det supas till efter 15km
> cykling (hämtade bagdropväskan).
> Måste ändå lite kort tacka en del som betytt
> mycket under resan, Bosse-Diesel Sjöbergs pajade
> frihjulsnav, Hasse Härdins pajade bakvxl, Bengt
> Sandborgs informativa ord om dessa och andra
> malörer. Att bryta PBP är inte lätt, jag
> känner hårt med dom som tvingas till det av
> olika orsaker. För mig hade det varit tråkigt
> med tanke på hur mycket stöttning jag fått
> hemifrån och av vänner.
>
> Även alla dessa människor längs vägen, samma
> personer på eftermiddagen står där halv 4 på
> morgonen på hemvägen. Outtröttliga Bon Courage
> osv. tanken på deras engagemang får mig tårögd
> och ger en mental styrka som jag aldrig upplevt
> tidigare. Nu var PBP inget jobbigt lopp i sig för
> jag cyklade långt ifrån mitt max precis som
> bestämt, åtminstone på andra halvan. Även
> detta ett tips från Bengt, små kloka saker som
> är så nyttiga att ha i bagaget.
> Räkna tid är absolut ngt man inte bör göra
> under loppet, alla mina beräkningar var galna, i
> Brest trodde jag att jag bara hade 30h kvar till
> målet och tänkte "Nu jävlar blir det tufft",
> efter att ha stämplat och ätit skrattade jag
> högt i matsalen, jag hade 54h tillgodo och
> svullnaden hade gått ner i knät.
>
> Lova er själva ni som kan att göra åtminstone 1
> PBP i livet. Helt oöverträffat på alla plan.
Det var inte så jättelångt och få bilder, men ändå väldigt målande och känslofyllt. Tack!
-------------------------------------------------------
> Hasse#7 skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Azog skrev:
> >
> --------------------------------------------------
>
> > -----
> > > Det låter ju rimligt.
> >
> > +1 Vi kanske kan få en målande beskrivning
> från
> > nieves när han orkar titta in på happy.
>
>
> Målande blir svårt men lite reflektioner, köpt
> calvados på CDG och snackat med JLarsson som hade
> lounge (SAS +). Nu ska det supas till efter 15km
> cykling (hämtade bagdropväskan).
> Måste ändå lite kort tacka en del som betytt
> mycket under resan, Bosse-Diesel Sjöbergs pajade
> frihjulsnav, Hasse Härdins pajade bakvxl, Bengt
> Sandborgs informativa ord om dessa och andra
> malörer. Att bryta PBP är inte lätt, jag
> känner hårt med dom som tvingas till det av
> olika orsaker. För mig hade det varit tråkigt
> med tanke på hur mycket stöttning jag fått
> hemifrån och av vänner.
>
> Även alla dessa människor längs vägen, samma
> personer på eftermiddagen står där halv 4 på
> morgonen på hemvägen. Outtröttliga Bon Courage
> osv. tanken på deras engagemang får mig tårögd
> och ger en mental styrka som jag aldrig upplevt
> tidigare. Nu var PBP inget jobbigt lopp i sig för
> jag cyklade långt ifrån mitt max precis som
> bestämt, åtminstone på andra halvan. Även
> detta ett tips från Bengt, små kloka saker som
> är så nyttiga att ha i bagaget.
> Räkna tid är absolut ngt man inte bör göra
> under loppet, alla mina beräkningar var galna, i
> Brest trodde jag att jag bara hade 30h kvar till
> målet och tänkte "Nu jävlar blir det tufft",
> efter att ha stämplat och ätit skrattade jag
> högt i matsalen, jag hade 54h tillgodo och
> svullnaden hade gått ner i knät.
>
> Lova er själva ni som kan att göra åtminstone 1
> PBP i livet. Helt oöverträffat på alla plan.
Det var inte så jättelångt och få bilder, men ändå väldigt målande och känslofyllt. Tack!
nieves
Aktiv medlem
PBP 2015
Hasse#7 skrev:
-------------------------------------------------------
> nieves skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Hasse#7 skrev:
> >
> --------------------------------------------------
>
> > -----
> > > Azog skrev:
> > >
> >
> --------------------------------------------------
>
> >
> > > -----
> > > > Det låter ju rimligt.
> > >
> > > +1 Vi kanske kan få en målande beskrivning
> > från
> > > nieves när han orkar titta in på happy.
> >
> >
> > Målande blir svårt men lite reflektioner,
> köpt
> > calvados på CDG och snackat med JLarsson som
> hade
> > lounge (SAS +). Nu ska det supas till efter
> 15km
> > cykling (hämtade bagdropväskan).
> > Måste ändå lite kort tacka en del som betytt
> > mycket under resan, Bosse-Diesel Sjöbergs
> pajade
> > frihjulsnav, Hasse Härdins pajade bakvxl,
> Bengt
> > Sandborgs informativa ord om dessa och andra
> > malörer. Att bryta PBP är inte lätt, jag
> > känner hårt med dom som tvingas till det av
> > olika orsaker. För mig hade det varit tråkigt
> > med tanke på hur mycket stöttning jag fått
> > hemifrån och av vänner.
> >
> > Även alla dessa människor längs vägen,
> samma
> > personer på eftermiddagen står där halv 4
> på
> > morgonen på hemvägen. Outtröttliga Bon
> Courage
> > osv. tanken på deras engagemang får mig
> tårögd
> > och ger en mental styrka som jag aldrig upplevt
> > tidigare. Nu var PBP inget jobbigt lopp i sig
> för
> > jag cyklade långt ifrån mitt max precis som
> > bestämt, åtminstone på andra halvan. Även
> > detta ett tips från Bengt, små kloka saker
> som
> > är så nyttiga att ha i bagaget.
> > Räkna tid är absolut ngt man inte bör göra
> > under loppet, alla mina beräkningar var galna,
> i
> > Brest trodde jag att jag bara hade 30h kvar
> till
> > målet och tänkte "Nu jävlar blir det tufft",
> > efter att ha stämplat och ätit skrattade jag
> > högt i matsalen, jag hade 54h tillgodo och
> > svullnaden hade gått ner i knät.
> >
> > Lova er själva ni som kan att göra åtminstone
> 1
> > PBP i livet. Helt oöverträffat på alla plan.
>
> Det var inte så jättelångt och få bilder, men
> ändå väldigt målande och känslofyllt. Tack!
Nu vet inte vad din standard på långt är men 1230km är ganska långt :)....bilder kommer när jag når bättre it-standard. Jag har läst och läser andras inlägg och bilder, underbart!
-------------------------------------------------------
> nieves skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Hasse#7 skrev:
> >
> --------------------------------------------------
>
> > -----
> > > Azog skrev:
> > >
> >
> --------------------------------------------------
>
> >
> > > -----
> > > > Det låter ju rimligt.
> > >
> > > +1 Vi kanske kan få en målande beskrivning
> > från
> > > nieves när han orkar titta in på happy.
> >
> >
> > Målande blir svårt men lite reflektioner,
> köpt
> > calvados på CDG och snackat med JLarsson som
> hade
> > lounge (SAS +). Nu ska det supas till efter
> 15km
> > cykling (hämtade bagdropväskan).
> > Måste ändå lite kort tacka en del som betytt
> > mycket under resan, Bosse-Diesel Sjöbergs
> pajade
> > frihjulsnav, Hasse Härdins pajade bakvxl,
> Bengt
> > Sandborgs informativa ord om dessa och andra
> > malörer. Att bryta PBP är inte lätt, jag
> > känner hårt med dom som tvingas till det av
> > olika orsaker. För mig hade det varit tråkigt
> > med tanke på hur mycket stöttning jag fått
> > hemifrån och av vänner.
> >
> > Även alla dessa människor längs vägen,
> samma
> > personer på eftermiddagen står där halv 4
> på
> > morgonen på hemvägen. Outtröttliga Bon
> Courage
> > osv. tanken på deras engagemang får mig
> tårögd
> > och ger en mental styrka som jag aldrig upplevt
> > tidigare. Nu var PBP inget jobbigt lopp i sig
> för
> > jag cyklade långt ifrån mitt max precis som
> > bestämt, åtminstone på andra halvan. Även
> > detta ett tips från Bengt, små kloka saker
> som
> > är så nyttiga att ha i bagaget.
> > Räkna tid är absolut ngt man inte bör göra
> > under loppet, alla mina beräkningar var galna,
> i
> > Brest trodde jag att jag bara hade 30h kvar
> till
> > målet och tänkte "Nu jävlar blir det tufft",
> > efter att ha stämplat och ätit skrattade jag
> > högt i matsalen, jag hade 54h tillgodo och
> > svullnaden hade gått ner i knät.
> >
> > Lova er själva ni som kan att göra åtminstone
> 1
> > PBP i livet. Helt oöverträffat på alla plan.
>
> Det var inte så jättelångt och få bilder, men
> ändå väldigt målande och känslofyllt. Tack!
Nu vet inte vad din standard på långt är men 1230km är ganska långt :)....bilder kommer när jag når bättre it-standard. Jag har läst och läser andras inlägg och bilder, underbart!
PBP 2015
nieves skrev:
-------------------------------------------------------
>
> Nu vet inte vad din standard på långt är men
> 1230km är ganska långt :)....bilder kommer när
> jag når bättre it-standard. Jag har läst och
> läser andras inlägg och bilder, underbart!
Som sagt din text är mer målande än bilder......och ja, jag håller med om att det är jättelångt, både live och i komprimerad form. Starkt att komma igen och inte paja knäna med ont och så få växlar. Du kör väl DI2 också och då är det väl inte helt självklart hur man fulmekar ute på landsvägen?
-------------------------------------------------------
>
> Nu vet inte vad din standard på långt är men
> 1230km är ganska långt :)....bilder kommer när
> jag når bättre it-standard. Jag har läst och
> läser andras inlägg och bilder, underbart!
Som sagt din text är mer målande än bilder......och ja, jag håller med om att det är jättelångt, både live och i komprimerad form. Starkt att komma igen och inte paja knäna med ont och så få växlar. Du kör väl DI2 också och då är det väl inte helt självklart hur man fulmekar ute på landsvägen?
nieves
Aktiv medlem
PBP 2015
Hasse#7 skrev:
-------------------------------------------------------
> nieves skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
>
> >
> > Nu vet inte vad din standard på långt är men
> > 1230km är ganska långt :)....bilder kommer
> när
> > jag når bättre it-standard. Jag har läst och
> > läser andras inlägg och bilder, underbart!
>
> Som sagt din text är mer målande än
> bilder......och ja, jag håller med om att det är
> jättelångt, både live och i komprimerad form.
> Starkt att komma igen och inte paja knäna med ont
> och så få växlar. Du kör väl DI2 också och
> då är det väl inte helt självklart hur man
> fulmekar ute på landsvägen?
Nej gud bevare oss för di2 om det blir fel på det så är det nog SS som gäller, handtagen var en såb grej jag tänkte på när jag böjde tillbaka dom. Styret och eventuella gaffelproblem dök upp i hjärnan redan i första nerförslöpan efter incidenten, fast jag gjorde en deal med mig själv att släppa den tanken direkt, att sitta och bromsa sig ner i backar av den längden skapar bara ett annat orosmoment nämligen att bli rammad bakifrån av ngn med akut sömnbrist.
Jag har nog sällan cyklat med så mycket noobs nör det gäller gruppcykling ffa i mörker. Man borde införa en obligatorisk 200km med nattstart i audaxfart i varje land för att lära ut dom mest väsentliga punkterna. Många cyklar mitt på vägen och då tvingas man välja sida att köra om på i full fart i beckmörker.... en del baklampor syns inte ens natt 2. Folk som stannar stannar på vägen ibland med släckta lampor.
Jag såg en rejält ruggig olycka före Tinteniac, såg ut som krock med kommande fordon, rejäl blodpöl och täcke över cyklisten. Ambulans mötte vi långt senare, håller tummarna. En som fick hjärtmassage klarade sig enligt en tysk jag åkte SBS med. Hans landsman hade bara segnat ihop i en uppförsbacke och medcyklisterna räddade hans liv.
-------------------------------------------------------
> nieves skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
>
> >
> > Nu vet inte vad din standard på långt är men
> > 1230km är ganska långt :)....bilder kommer
> när
> > jag når bättre it-standard. Jag har läst och
> > läser andras inlägg och bilder, underbart!
>
> Som sagt din text är mer målande än
> bilder......och ja, jag håller med om att det är
> jättelångt, både live och i komprimerad form.
> Starkt att komma igen och inte paja knäna med ont
> och så få växlar. Du kör väl DI2 också och
> då är det väl inte helt självklart hur man
> fulmekar ute på landsvägen?
Nej gud bevare oss för di2 om det blir fel på det så är det nog SS som gäller, handtagen var en såb grej jag tänkte på när jag böjde tillbaka dom. Styret och eventuella gaffelproblem dök upp i hjärnan redan i första nerförslöpan efter incidenten, fast jag gjorde en deal med mig själv att släppa den tanken direkt, att sitta och bromsa sig ner i backar av den längden skapar bara ett annat orosmoment nämligen att bli rammad bakifrån av ngn med akut sömnbrist.
Jag har nog sällan cyklat med så mycket noobs nör det gäller gruppcykling ffa i mörker. Man borde införa en obligatorisk 200km med nattstart i audaxfart i varje land för att lära ut dom mest väsentliga punkterna. Många cyklar mitt på vägen och då tvingas man välja sida att köra om på i full fart i beckmörker.... en del baklampor syns inte ens natt 2. Folk som stannar stannar på vägen ibland med släckta lampor.
Jag såg en rejält ruggig olycka före Tinteniac, såg ut som krock med kommande fordon, rejäl blodpöl och täcke över cyklisten. Ambulans mötte vi långt senare, håller tummarna. En som fick hjärtmassage klarade sig enligt en tysk jag åkte SBS med. Hans landsman hade bara segnat ihop i en uppförsbacke och medcyklisterna räddade hans liv.
PBP 2015
Eftersom vår klungchef Niklas W inte tillät mycket utöver cykla, cykla, cykla (tack för en strålande insats Niklas!), har jag bara bilder från starten och målet. Imellan cyklade jag en sväng utan sömn.
Tack också till mollo, Calle och John för sällskapet. Det kändes ganska unikt att ha en grupp som kan på ett sånt bra sätt samarbeta med ett tufft mål (under 50) och lyckas. Tack grabbar!
Mitt bidrag:
"In Sweden we pee in circles"
Tack också till mollo, Calle och John för sällskapet. Det kändes ganska unikt att ha en grupp som kan på ett sånt bra sätt samarbeta med ett tufft mål (under 50) och lyckas. Tack grabbar!
Mitt bidrag:
"In Sweden we pee in circles"
Bilagor
PBP 2015
kitzblitz skrev:
-------------------------------------------------------
> Eftersom vår klungchef Niklas W inte tillät
> mycket utöver cykla, cykla, cykla (tack för en
> strålande insats Niklas!)
Haha, det känner man igen. Preussisk disciplin på den mannen, inget drällande där inte. :-)
-------------------------------------------------------
> Eftersom vår klungchef Niklas W inte tillät
> mycket utöver cykla, cykla, cykla (tack för en
> strålande insats Niklas!)
Haha, det känner man igen. Preussisk disciplin på den mannen, inget drällande där inte. :-)
PBP 2015
Jag kan skriva lite om min och Lisas PBP. Innan loppet var vi ganska nervösa, vi har ju liksom laddad för det här hela året, och kände väl kanske att vi kanske hade tagit oss vatten över huvudet. Det kunde ju bli JÄTTEJOBBIGT?! Vi hade även valt morgonstart och undrade om det kanske var att vara lite för mycket optimist.
Nåväel - vi startade 05.15 och rullade iväg i hyfsat tempo och var starka och glada nästan hela tiden. Åkte med lite andra ibland, och bara vi två ibland (vilket inte är det sämsta vill jag lova). Träffade även på Christian Behre och åkte en del med honom - trevligt! I andra kontrollen kom vi ifatt Jens, Bengt, Jenny etc som var glada och när vi träffade på dom igen i Loudeac så bytte Jens grupp och hängde på oss. Vi vinkade av ett fruset gäng och bytte kläder åt och gick och sov 5 timmar. Allt som allt kan man säga att första dagen var bra, vi var glada och pigga.
Morgonen efter puffade vi iväg i 7 grader och dimma, man blev nästan glad när backarna kom så att det blev lite varmare. Kom efter en hel EVIGHET till Carhair där vi snickesnackade med en trött Wei en stund - vilket piggade upp. Mot Brest sen mötte vi en hel hop med svenskar på väg åt andra hållet - stämplade och vände tillbaka. Fan vad backigt det var?! Några gånger blev jag så jävla trött, men man vet ju att det bara är att äta mycket och bita ihop och när det är som jobbigast kan man försöka dra ett roligt skämt. Det funkar ibland. Iallafall, så efter typ femtusen år så kom vi till Loudeac igen och ville gå och lägga sig. När vi kom fram till stämplingen hittade vi en mycket trött Bengt i en campingstol utanför bilen som satt och muttrade om likbilar och sin egen begravning. Dom skulle fortsätta och köra så vi försökte muntra upp honom med glada tillrop innan vi gick och la oss igen. Sov återigen ungefär fem timmar. Andra dagen var väl lite kärvare med lägre tempo och mycket backar och fast ändå helt okej.
Tredje dagen började vi med att bita ihop och puffade på, alla var ganska trötta men milen bara avverkades. I Tinteniac kom vi ifatt Ulf Sandberg som berättade att han hade sovit max några minuter, somnat i en nerförsbacke och att "ibland räcker det inte med red bull - man måste sova", vi höll förstås med och blev på bättre humör. Rullade vidare, i Villines träffade vi Tage och Barbro som var trötta men vid gott mod och hälsade även på Mika och Olle. Vi hittade även Mårten som ville åka med oss - vilket vi såklart blev glada över. Först var landskapet makalöst i skymningen men sen när mörkret kom så tyckte jag att allt blev trist. Det var backigt och jävligt och jag var på dåligt humör. Fast, när man kommer upp för en jättelång backe och någon kör igång ett trumpetsolo så kan man ju inte sura längre. Tillslut kom vi iallafall till Mortagne, där träffade vi en trött Daniel som skulle köra på och sen fick vi krypa ner i en mysig sovsal och sov kanske 4,5 timmar.
Morgonen efter var riktigt jävlig, jag kände mig bakfull och trött men visste ju att det bara var 14 mil kvar. Och det ska man väl klara vilken dag som helst? Iallafall, vi rullade iväg runt 5 på morgonen - tysta och trötta. Många trötta 90 timmarsåkare som var lite ostadiga och hade bråttom i mål så man fick hålla uppsikt. Försökte muntra upp mig själv med att tänka att många av dom säkert hade det värre än mig, fungerade sådär... Efter en stund kändes det dock bättre och vi kunde börja skoja lite igen. I Dreux åt vi mat, pratade med Christian, Mika och Olle. Precis när vi skulle gå kom Mårten ikapp och ville åka med - toppen. Vi fyra rullade iväg i regnet och åkte dom sista 6 milen i regn - det var jobbigt men kändes också lite sorgligt att allt var över. I målet drack vi öl och sen cyklade vi tillbaka till hotellet och däckade.
Allt som allt så hade jag och Lisa ett bra första PBP får man ändå säga. Vi hade en plan som vi höll oss till nästan - alltså att ta oss igenom det, äta mycket och sova. Människorna var fantastiska, jag har aldrig blivit hejad på så mycket, några gånger var det ju nästan som att man började gråta för att man blev så glad. Tack till Lisa och Jens också för utmärkt sällskap genom hela loppet och för att ni gör så att man skrattar nästan hela tiden. Och tack till alla andra åkare på loppet som vi träffat, pratat och åkt med - fan vad bra ni är.
Nu är vi i Paris några dagar och dricker öl och haltar runt och ojar oss över diverse åkommor – mycket härligt.
/Hannah
Nåväel - vi startade 05.15 och rullade iväg i hyfsat tempo och var starka och glada nästan hela tiden. Åkte med lite andra ibland, och bara vi två ibland (vilket inte är det sämsta vill jag lova). Träffade även på Christian Behre och åkte en del med honom - trevligt! I andra kontrollen kom vi ifatt Jens, Bengt, Jenny etc som var glada och när vi träffade på dom igen i Loudeac så bytte Jens grupp och hängde på oss. Vi vinkade av ett fruset gäng och bytte kläder åt och gick och sov 5 timmar. Allt som allt kan man säga att första dagen var bra, vi var glada och pigga.
Morgonen efter puffade vi iväg i 7 grader och dimma, man blev nästan glad när backarna kom så att det blev lite varmare. Kom efter en hel EVIGHET till Carhair där vi snickesnackade med en trött Wei en stund - vilket piggade upp. Mot Brest sen mötte vi en hel hop med svenskar på väg åt andra hållet - stämplade och vände tillbaka. Fan vad backigt det var?! Några gånger blev jag så jävla trött, men man vet ju att det bara är att äta mycket och bita ihop och när det är som jobbigast kan man försöka dra ett roligt skämt. Det funkar ibland. Iallafall, så efter typ femtusen år så kom vi till Loudeac igen och ville gå och lägga sig. När vi kom fram till stämplingen hittade vi en mycket trött Bengt i en campingstol utanför bilen som satt och muttrade om likbilar och sin egen begravning. Dom skulle fortsätta och köra så vi försökte muntra upp honom med glada tillrop innan vi gick och la oss igen. Sov återigen ungefär fem timmar. Andra dagen var väl lite kärvare med lägre tempo och mycket backar och fast ändå helt okej.
Tredje dagen började vi med att bita ihop och puffade på, alla var ganska trötta men milen bara avverkades. I Tinteniac kom vi ifatt Ulf Sandberg som berättade att han hade sovit max några minuter, somnat i en nerförsbacke och att "ibland räcker det inte med red bull - man måste sova", vi höll förstås med och blev på bättre humör. Rullade vidare, i Villines träffade vi Tage och Barbro som var trötta men vid gott mod och hälsade även på Mika och Olle. Vi hittade även Mårten som ville åka med oss - vilket vi såklart blev glada över. Först var landskapet makalöst i skymningen men sen när mörkret kom så tyckte jag att allt blev trist. Det var backigt och jävligt och jag var på dåligt humör. Fast, när man kommer upp för en jättelång backe och någon kör igång ett trumpetsolo så kan man ju inte sura längre. Tillslut kom vi iallafall till Mortagne, där träffade vi en trött Daniel som skulle köra på och sen fick vi krypa ner i en mysig sovsal och sov kanske 4,5 timmar.
Morgonen efter var riktigt jävlig, jag kände mig bakfull och trött men visste ju att det bara var 14 mil kvar. Och det ska man väl klara vilken dag som helst? Iallafall, vi rullade iväg runt 5 på morgonen - tysta och trötta. Många trötta 90 timmarsåkare som var lite ostadiga och hade bråttom i mål så man fick hålla uppsikt. Försökte muntra upp mig själv med att tänka att många av dom säkert hade det värre än mig, fungerade sådär... Efter en stund kändes det dock bättre och vi kunde börja skoja lite igen. I Dreux åt vi mat, pratade med Christian, Mika och Olle. Precis när vi skulle gå kom Mårten ikapp och ville åka med - toppen. Vi fyra rullade iväg i regnet och åkte dom sista 6 milen i regn - det var jobbigt men kändes också lite sorgligt att allt var över. I målet drack vi öl och sen cyklade vi tillbaka till hotellet och däckade.
Allt som allt så hade jag och Lisa ett bra första PBP får man ändå säga. Vi hade en plan som vi höll oss till nästan - alltså att ta oss igenom det, äta mycket och sova. Människorna var fantastiska, jag har aldrig blivit hejad på så mycket, några gånger var det ju nästan som att man började gråta för att man blev så glad. Tack till Lisa och Jens också för utmärkt sällskap genom hela loppet och för att ni gör så att man skrattar nästan hela tiden. Och tack till alla andra åkare på loppet som vi träffat, pratat och åkt med - fan vad bra ni är.
Nu är vi i Paris några dagar och dricker öl och haltar runt och ojar oss över diverse åkommor – mycket härligt.
/Hannah
Senast ändrad:
PBP 2015
MarcusS skrev:
-------------------------------------------------------
> I mål – Känslorna är ”all over the
> place”. Jag skrattar och gråter om vartannat.
> Vilken resa detta har varit.
Imponerade av att du kunnat samla intrycken så snabbt efter genomfört lopp.
-------------------------------------------------------
> I mål – Känslorna är ”all over the
> place”. Jag skrattar och gråter om vartannat.
> Vilken resa detta har varit.
Imponerade av att du kunnat samla intrycken så snabbt efter genomfört lopp.
bsandborgh
Aktiv medlem
PBP 2015
overdue skrev:
-------------------------------------------------------
Mycket och bra!
Jag blev alltid lika glad att träffa er. Ni tjattrade, var glade och verkade ha kul. Så skönt att höra,
Hittade denna på Instagram https://instagram.com/p/6e_V9EgHZh/
-------------------------------------------------------
Mycket och bra!
Jag blev alltid lika glad att träffa er. Ni tjattrade, var glade och verkade ha kul. Så skönt att höra,
Hittade denna på Instagram https://instagram.com/p/6e_V9EgHZh/
nieves
Aktiv medlem
PBP 2015
toshiba skrev:
-------------------------------------------------------
> En personlig fråga till de som kört, byter ni
> till fräscha shorts nån gång under loppet?
Bagdrop 430km ggr 2 = 3 par byxor. Säljer dom under bordet nu inatt för extra bra prix. Imorgon ebay and no special prize for you.
Skämt åsido så ska Magnus med personal ha ett stort tack för servicen vid Loudeac, bussen betydde inte bara byxbyte utan även ett mentalt andningshål på vägen.
-------------------------------------------------------
> En personlig fråga till de som kört, byter ni
> till fräscha shorts nån gång under loppet?
Bagdrop 430km ggr 2 = 3 par byxor. Säljer dom under bordet nu inatt för extra bra prix. Imorgon ebay and no special prize for you.
Skämt åsido så ska Magnus med personal ha ett stort tack för servicen vid Loudeac, bussen betydde inte bara byxbyte utan även ett mentalt andningshål på vägen.
Senast ändrad:
Köp & Sälj
-
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Östergötland -
Säljes i Jämtland -
Säljes i Göteborg
