Race Around Poland 2022 - RR (DNF)

[T0TTE]

🇸🇪 (🇬🇧 below)​

Uttrycken liten tuva stjälper ofta stort lass samt det gick som det gick och inte som det skulle har surrat och snurrat på hjärnkontoret ända sedan mitt livs första DNF var ett faktum.

Jobbade på färjan från Trelleborg som angjorde hamnen i Świnoujście cirkus en trekvart försenad 17.15. Elbilsladdningsinfrastrukturen i Polen lämnar mycket att önska (antal stationer, apparna, etc.) så uppskattade midnattsankomst blev till 3.14-stämpling enligt hotellets P-garagebong. En natt i sann ultracyklingsanda bakom ratten mao. Hade givetvis i förväg fått bekräftat laddstolpe i garaget men den enda (!) var naturligtvis av fel typ. Nåväl, skulle ändå jobba från hotellrummet, så lyckligtvis dög den långsamma fulladdningen från vanligt vägguttag.

Rejsgenomgång fredag kväll med fjolårsvinnaren i supported-kategorin Arvis via som i år blev förste lett att genomföra RAAM och nu skulle ge sig ikast med världsrekordet för hur långt man kan komma medelst velociped på sju dygn som bonus via videolänk. Intrycket från otaliga frågor till Remek över Messenger bekräftades; detta är en superproffsig och genomtrevlig organisation. Bilburen som jag var hade jag till skillnad från flygresenärerna tagit reglerna om CP-lådornas maxmått H × B × L ≤ 100 cm bokstavligt och det skojades om ett extra släp enbart till mig ;-)

Polen och stora delar av Europa hade kokat ända sedan nedfärden och jag dök upp till cykelinspektion, sponsortält, presentation av oss tävlade (som närmast påminde om TdF-upplevelsen i Roskilde två veckor tidigare) lördag morgon. På scen rullade svetten längs ryggen och det var skönt med lite fläkt när vi tillsammans rullade den cirka halvannan milens “honorary ride” till start vid floden och Warsawacyklisternas favoritvägar i Obórki. Fick hjälp att lära mig säga tack på polska (skitsvårt!) innan start och rullade iväg 11.06.

Som svensk kan det vara ovant med fuktig luft, temperaturer på eller över 40℃ och en asfalt som i hemlandet skulle spärras av och dömas ut som trafikfara, men efter att ha genomfört först utgåvan av L'italia Del Gran Tour och dess tre 160-milare under värre förhållanden kändes det hemtamt. Valde p.g.a. värmeböljan att ta ned effekten ytterligare nåt hack och drack betydligt mer vätska än planerat. Snälla vindar så ändå rullsnitt på 28,5 km/t.

Efter ~31 mil kommer så grussektionen det varnats för. Tar ned hastigheten kraftigt då jag visserligen kör med 30 mm fram och bak, men har snabba rejsdäck och vill inte få punka nu, särskilt inte i mörkret och med åskväder i annalkan och en blixtfylld himmel som menade business. När synchro shift ska byta framklinga i snigelfarten fastnar kedjan bredvid nedre trissan i buren och drar därmed densamma med sig in i bakhjulet. Tvärnit men hinner klicka ur och välter ej. Särar på de ihopkilade delarna men kan inte längre cykla. Tänker att växelörat böjts och byter det. Tycker mig kunna växla nu, men en liten fin provcykling skickar igen buren in i bakhjulet. Inbillar mig att själva buren skadats och försöker böja den utan framgång. Har kasserat än äldre utgåva av en Di2-bakväxel då hela växeln blev skev och tänker att det måste vara det.

Har nu stått närmare två timmar i gruset och ösregnet har ännu ej kommit men har insett att det är över för min del. Då dyker Philippe och hans crew upp (kör supported m.a.o.) och de erbjuder skjuts till CP 1, vilket efter en sekunds betänketid accepteras. Ringer världens bästa hustru från vanen, får varma dumplings under ett segel i ösregnet vid en parkport, pratar med ankomna och ankommande tävlande och blir efter efter dryga timmen skjutsad av Berta och hennes man till deras hem som denna natt tjänar som ultracyklisthärbärge, duschar, kryper ned i en binge, messar Remek som ansvarar för kvastbilen och säger hej till John Blund.

Pratar efter att ha satt uret på väckning 7.00 med Remek som nu är nära. Berta, som kan vara världens mest hjälpsamma kvinna, månne slagen av min svärmor, har under natten plåtat min bakväxel, kontaktad närmaste cykelmekaniker två mil bort, fått honom att tala med Remek som förklarat predikamentet och därmed valt att en söndag öppna verkstaden i den mest religösa delan av landet. Får ett erbjudande om att bli skjutsad dit och om operationen lyckas, bli skjutsad till platsen för incidenten och återuppta mitt deltagande. Svarar ja innan ögonlocken blinkar. (Osedvanligt snälla unsupported-regler för er som kan sånt; bl.a. tillåts utomstående hjälp en gång under loppets gång.)

Tyvärr lyckas icke operationen och både meken och jag fokuserar på växelörats beskaffenhet och bommar att boven i dramat är den lilla alumojen som på Shimanos Shodow-bestyckade grupper förbinder växeln med växelörat (reservdels# Y3HR98010) och i Cervélos fall uppenbarligen är mer eftergivlig än sistnämnda. Köpa ny hade ändå inte gått då denna typ av grupps reservdelar inte är lagervara på vischan vare sig i Polen, Sverige, eller andra länder. Får aldrig veta det, men sannolikt hade delen inte kunnat böjas tillbaka till sitt funktionsdugliga jag med tanke på brottets storlek och utseende.

Epilog: Har reserverat mitt startnummer (22) till nästa år och är mycket revanschlysten!

Loppet: 360 mil och 33.000 höjdmeter. Pågår ännu och de tävlande kan följas här: https://rap2022.bbtracker.pl/

---------------------------------------------

🇬🇧

The proverb little “strokes fell great oaks” and the Swedish expression “it went the way it went, not the way it was supposed to” have buzzed and spinned at the brain office ever since my life’s first DNF was a fact.

Worked from the ferry from Trelleborg that made port in Świnoujście neighbouring 45 minutes delayed at 5:15 PM. The Polish EV charging infrastructure leaves much to be desired (the number of stations, the apps, etc.) so the midnight ETA became 3:14 PM stamped on the hotel's parking garage ticket. A night behind the wheel in true ultra-cycling spirit in other words. Had of course confirmed EV charging in the garage but the single (!) outlet was of the wrong type. Lucky for me, since I was going to work from the hotel room, super slow charging from an ordinary outlet would suffice.

Race briefing Friday night with last year’s supported winner Arvis that this year became the first Lathvian to finish RAAM and now would try to beat the world record for longest cycled distance in a week as a bonus over video link. The impression from numerous questions to Remek over Messenger was confirmed; this is a super professional and equally warm and welcoming organisation. Carborne, I had taken the rules of the CP boxes’ max size H × W × L ≤ 100 cm literally and jokes were made about needing an additional trailer for my boxes alone ;-)

Poland and large parts of Europe had been boiling ever since the trip south and I showed up for bike inspection, sponsor tents, presentation of us racers (that struck a familiar cord from the TdF experience in Roskilde two weeks prior) Saturday morning. The sweat rolled down my spine in the heat on the stage, and the fresh air of the honorary ride together to the river by Obórki and the start and the Warsaw cyclists’ Mecca was more than welcome. Got help learning to say thank you in Polish (crazy hard!) before the start and headed into the race at 11:06 AM.

As a Swede it can be uncommon with moist air, temperatures around 40℃ and tarmac that would be deemed a traffic hazard at home, but after having finished the first edition of L'italia Del Gran Tour and its three 1.600 km randonées during worse conditions, it felt familiar. Chose due the heatwave to take down the power output a notch or two and drink a lot more than planned. Kind winds still gifted me with a rolling average of 28.5 kph.

After ~310 km the gravel section we’d been warned about comes, and take down the speed considerably. Although on 30 mm rubber, it’s still race rubber and don’t want a puncture now in the dark with an incoming thunderstorm (anda sky lit up by lighting that means business). When the synchro shift shall shift the front rings at the snail pace, the chain gets stuck between the lower pulley wheel and the cage, hence pulling the whole thing into the rear wheel. Full stop, but manage to unclip and avoid falling over. Separate the firmly wedged parts but can no longer ride the bike. Thinking the hanger is the culprit and replace the part. Seems fine now, but a slow test ride once again throws the rear derailleur into the rear wheel. Thinking that the cage itself is bent and tries to bend it without success. Scrapped an older Di2 rear mech due to the mech itself being bent and am thinking that must be it.

Been standing on the gravel for almost two hours now, and the downpours are yet to come, but have come to the realisation that the journey ends here for me. Then Philippe and his crew (supported in other words) show up and offer me a ride to the CP 1, which I accept after one second’s thought. Call the most wonderful wife in the world from the van, get warm dumplings under a sail in the downpour at the CP at a port of a park, talk to the arrivees and arrived and after an hour so is offered lift by Berta and her husband whos home this night serves as an ultra-cyclist hostel, get a shower, and crawl down into the kip, message Remek who’s in charge of the broom car, and say hi to Sandmann.

Talks to Remek, after having set the watch’s alarm for 7 AM, who now is close. Berta, who might be the world’s most helpful woman, possibly beaten by my mother-in-law, has during the night taken pictures of my rear mech, been in contact with the nearest bike mechanic 20 km away, had him talk to Remek who explained the predicament and thereafter chose to open the shop for us on a Sunday when everything is closed in the most religious part of the country. Get an offer from Remek to get a ride there, and in the event that the operation should succeed, be transported back to the place of the abortion. Answer yes without blinking. (Unusually relaxed unsupported rules for those of you who know these things, you’re allowed outside help once during the race for example.)

Unfortunately, the operation failed and both me and the mechanic focussed on the state of the hanger and failed to notice that the real culprit is the “axle unit” that on Shimano’s Shadow equipped gruppos conjoins the derailleur with the hanger (spare part # Y3HR98010) and in the case of Cervélo obviously is more lenient than the latter. Buying a new one wasn't an option anyway since spare parts for these kinds of gruppos aren’t stock items in the sticks of neither Poland, Sweden, nor other countries. Will never know, but it’s highly unlikely that the unit could've been bent back to its operational self given the size and looks of the fracture.

Epilogue: Have reserved my starting number (22) for next year’s race and am revengeful!

The race: 3.600 kilometres and 33.000 height metres. It’s still ongoing and the racers can be followed here: https://rap2022.bbtracker.pl/


📸 @damian_lugowski


#raceap22

 

[Artix]

Min vän tog 5 plats 2020. Lycka till nästa år 💪

 

[Mange.]

Synd att det blev så med växeln. Att starta under dom förhållanden och uppladdning och bli snuvad på resan på det sättet är inte rättvist.
Bättre lycka nästa gång!
Tack för att du skriver så detaljerat.