Nu har jag kommit hem igen och har återgått till vardagen. Blev direkt tillbaks till jobbet torsdag & fredag. Cykelpendlade till och med på torsdagen. Kändes helt OK!
Tänkte att jag skulle försöka mig på en liten "ride report" medans allt är hyfsat fräscht i minnet.
Här är hela rutten som referens:
https://ridewithgps.com/routes/30462039
Dag 1:
Start 06.22 i Port Douglas.
Ca. 37 cyklister vid startlinjen och ungefär hälften har anmält sig för att göra hela rutten till Uluru (i skrivande stund så har ingen ännu nått fram, Jesse som är i ledningen, har ca. 1200km kvar). Turen började med en skön uppvärmning på stranden "four mile beach". Efter ca. 13km kom vi fram till "Bump Track" - en gammal transport-rutt som numera används av vandrare och bergscyklister (fast mestadels åt andra hållet) - en trevlig promenad uppför med fullastad cykel med andra ord.
Efter Bump Track så var det kilometer efter kilometer med fin grusväg. Temperaturen hade vid det här laget börjat stiga och vid 110km, precis då det var som varmast, nådde jag dagens längsta stigning - drygt 700hm över en sträcka på 10km in i Danbulla National Park. Blev en del "hike-a-bike" för min del. Hade svårt att få i mig tillräckligt med mat i värmen, så det gick långsamt.
Detta följdes av en härlig sträcka, mestadels nedförs, till Tinaroo (147km) där jag stannade och fyllde på vatten samt käkade lite. Vid det här laget hade det svalnat en hel del så när jag återupptog cyklingen så hade en del av min energi återvänt och det kändes riktigt bra.
Mitt mål för dagen var att ta mig förbi Atherton (187km) för att få uppleva stigarna i MTB-parken där, då det morgonen efter skulle införas en alternativ rutt p.g.a. ett planerat MTB-race på söndagen. Underbart singletrack-nätverk med hundratals (kändes det som) switchbacks. Väl i närheten av mitt planerade natt-stopp i Herberton (207km) fick jag ta mig igenom en serie branta backar med lösa, knytnävsstora, stenar. Mer hike-a-bike alltså.
Runt 01.30 hittade jag en lämplig plats att rulla ut min bivy för att få lite sömn.
Dag 2:
Vaknade vid soluppgången runt 06.30, packade ihop mina prylar och letade mig in till samhället för att hitta någonstans att gå på toaletten och ta hand om lite personlig hygien, samt vänta på att den lokala matbutiken skulle öppna.
När jag handlat, ätit och fixat matsäck till nästa stopp så hade det redan börjat bli varmt, så jag visste att jag hade en hyfsat jobbig och långsam dag framför mig med temperaturer upp till 35 grader igen. Kändes som att det tog alltför många timmar att nå Ravenshoe (255km) och det var riktigt skönt att sätta mig ner i skuggan och äta glass och få i mig en rejäl dos vätska innan jag gav mig iväg.
Nästa etapp är den som jag var mest orolig för vid planeringen - ca. 160km i total ödemark genom Koomboloomba Forest innan nästa samhälle. Kändes som att den här sträckan tog en evighet, och ett annat orosmoment var att området nyligen härjats av skogsbränder - så jag cyklade genom bränd (en del fortfarande glödande) skog och det fanns ett otal fallna träd att klättra över vilket drog ner snitthastigheten. Väl igenom denna sträcka så kom jag tillbaks på vanliga grusvägar. Någonstans stötte jag även på den största tjuren jag nånsin sett. Trodde först att det var en kossa som bara skulle springa iväg, men den här besten bara stod still och stirrade på mig. Hade ingen lust att bli attackerad, så jag retirerade långsamt och skjöt cykeln under stängslet till nästa hage och fortsatte min tur.
Den sista biten innan Cardwell var riktigt härlig, tydligen ännu bättre i dagsljus, med en 18km lång, slingrande nedförsbacke. Kände att jag kanske pressade på lite väl mycket, för det gick bra fort ibland på en väg som var allt annat än välskött. Utmanande att i full fart, i mörker, med en fulllastad hoj, hitta rätt linje genom kurvor med underlag blandat med grus och asfalt, samt potthål av varierande storlek. Adrenalinet pumpade ordentligt!
Efter den långa utförssträckan så kändes det som att man var nära nästa stopp - men icke! Här kom den första av Jesse Carlsson’s små “överraskningar” - lite uppvärmning på bakvägar innan ett 50-tal små korta, branta “power climbs” på ojämnt och löst underlag. Nådde vid 01.00 Cardwell (414km) och tog mig till en dygnetruntöppen bensinmack för lite dricka, mat och avslappning innan urban camping bakom några träd och buskar.
Dag 3:
Vaknade tidigt och drog tillbaks till bensinmacken för frukost och mer matsäck. Var även tvungen att köpa solglasögon för jag märkte att jag tappat mina nånstans på vägen till Cardwell.
Den stora utmaningen den här dagen var Dalrymple Gap Track - en brant vandringsled som bara är delvis cyklingsbar. Beräkningen var att det kunde ta ca. 3 timmar att färdas en sträcka på 10km. Efter mycket hike-a-bike och säkert 20 gånger fram och tillbaks över olika (eller samma, är lite osäker) vattendrag så nådde jag slutet av vandringsleden.
Började igen bli varmt som fasen och det var välkommet att se en öppen pub där jag kunde svalka mig med läsk, samt klämma i mig en hamburgare.
Nästa etapp började med ca. 50km på platt asfaltsväg genom sockerrörsplantager innan det var dags för ännu en jobbig stigning upp till toppen av Mount Fox för att nå Paluma State Forest. Ännu en gång gick det långsamt i värmen, men när jag nått toppen så blev det svalare och jag kunde återigen äta och min energi kom tillbaks. Och det var tur det, för nu kom Jesse’s nästa överraskning - istället för att låta oss cykla längs en relativt skön grusväg (utför) mot orten Paluma, så visade linjen på GPS’en att vi skulle in i skogen (vid 563km) och cykla den långa vägen runt Lake Paluma. Den här biten var oerhört tuff. Mestadels riktigt ojämna stigar och en stor del vandringsled med rötter, stenar och terräng man oftast ser downhill-MTB’s köra nedför.
Efter den tunga omvägen så kom jag äntligen ut på en skön grusväg igen och det var bara ca. 15km kvar till Paluma där jag hoppades hitta nåt ställe att fylla på vatten. Hittade ingen allmän kran, men smög mig in på någons tomt och fyllde lite vatten från deras trädgårdsslang. Ett hundratal meter längre bort såg jag en upplyst pergola med en helt oväntad varuautomat! Kunde knappt bärga mig, fan vad schysst att få i mig lite godis och läsk innan den sista biten fram till övernattning i Rollingstone tänkte jag! Men… den jäkla maskinen tog ju bara fem- och tiodollarssedlar och de enda jag hade var $20 och $50 - inga snacks för mig!
30km kvar till Rollingstone, varav hälften var en underbar slingrande nedförsbacke som tog mig från 900 till 30möh. Sen en rätt tråkig sträcka bredvid motorvägen fram till nästa campingplats (621km).
Dag 4:
Bara 86km kvar!
Fixade frukost och matsäck i den lokala butiken innan jag gav mig an 60km längs motorvägen innan “slutspurten” som tog mig genom sandiga stigar i utkanten av Townsville samt in i, och upp till toppen av, den lokala MTB-parken innan det bar vidare till den sista utmaningen - en repa till andra sidan stan och uppför utsiktsberget Castle Hill.
MTB-parken hade under andra omständigheter varit en höjdpunkt, men värmen gjorde sitt och mina värkande händer var inte helt förtjusta i den (igen) extremt ojämna terrängen. Så snart jag kommit ut från MTB-stigarna så letade jag upp lite kall dryck (Red Bull) och började cykla mot Castle Hill. Det rådde inga tvivel om att det skulle bli tungt, “kullen” syntes tydligt från andra sidan stan. När jag nådde foten laddade jag upp med en kall cola och milkshake från McDonald’s innan jag drog till med en sista krafturladdning.
Hade intalat mig själv att jag var tvungen att trampa uppför hela backen, för jag insåg att om jag klev av så var risken stor att jag inte skulle kunna kliva på och få runt tramporna igen.
Väl vid toppen välkomnades jag av Clare, en s.k. “dot watcher”, likväl kund hos företaget där jag jobbar (Curve Cycling) och hon filmade mig cykla de sista 50 metrarna - jag klämde till och med in en liten spurt.
Clare var också vänlig nog att ha tagit med sig kall dryck som var oerhört välkommen.
Jag blev den 7:e personen som nådde Castle Hill och min officiella tid blev: 3 dagar, 8 timmar och 11 minuter.
För de som är intresserade finns lite mer bilder här:
https://www.flickr.com/photos/ejectbmx/albums/72157710833938922/with/48730148157/
Strava-aktivitet här:
https://www.strava.com/activities/2699346247
Sammanfattning:
Det här var det absolut jobbigaste jag någonsin utsatt mig för. Många höjdpunkter, men också massor med tillfällen då psyket var på väg att packa ihop. Hade dock lärt mig läxan från tidigare i år (Se:
https://happyride.se/forum/read.php/1/3497083/3500498 ) och vägrade att låta mig själv tappa humöret helt och ge upp. Skötte även näringen bättre den här gången och av någon fantastisk anledning så var jag aldrig ens i närheten av att få kramp.
Läxor jag lärt mig inför nästa lång-ävenyr är att ytterligare förbättra näringsintaget, samt att skaffa bättre handtag & barends. Mina händer är just nu rätt slut och fingrarna funkar inte riktigt som de ska. Kommer även göra lite små justeringar av mina väskor och packnings-strategi.
Relive-video:
