Hå och hej!
Nu sover familjen och alla bestyr är avklarade, dags för lite eftersnack.
Vilken go runda, fasen vilket schysst väder HCK hade grejat. Antagligen kom dom ihåg missen från förra året när någon uppenbarligen hade glömt att fylla i beställningen till SMHI ; )
Starkt kört av er Leo, drub och ni andra i turboklungan där framme! Samt även av er sub9:or jag hade sälskap med under turen. Det ska nog gå vägen detta.
Wobblade själv in på 2:59 enligt min klocka. OK tid, detta var ju trots allt bara den tredje turen över 10 mil denna vår... Har inte hunnit med annat än till o från jobbet (25 + 25 km) under veckorna plus två Happy-racerturer. Bättring, en eller två 12-14 milare plus Nationaldagsloppet innan VR ska man väl kunna klämma in. I värsta fall får jag ta ledigt från jobbet en dag : )
Att en stund ligga först av alla på den slingriga Låssbyvägen, med kända och okända fartfantomer bakom sig var en kul upplevelse. Sen låg man gött med i fartklungan ett tag, med Ljungskog, Lundqvist, Leo : ) och dom andra raketerna. Livet var toppen och man var Stålmannen. Dock visste man innerst inne att snart skulle kryptoniten ta ut sin rätt och man skulle vara nerepå jorden igen : )Efter Sävekors-kaoset med fulla flaggvakter så låg man återigen först några sekunder och mosade på. Lilla jag, ballt. Sen att man blev omkörd så det visslade om det i uppförsbacken upp mot Skogome är en annan sak. Man får njuta så länge ens fantasivärld varar. Jag vågade inte riskera att spränga mig och bli alltför yster, för att sen få bonken i Kode någonstans, så det var bara att släppa iväg turboklungan och slå av en aning. Det blev ett litet vakuum ett tag, men sen hade vi fått ihop ett hyfsat gäng jämnstarka åkare, en del Happy sub9 bl.a. Vi puttrade på mer eller mindre oförändrad konstellation hela varvet. Vi var väl en 12-15 stycken, plus minus några som vi hann upp och som hakade på, samt några som släppte. nte helt lätt med överblicken på såna här lopp.
Men efter depån efter Kode så skrämde Floda-Janne skiten ur oss alla genom att dra till med en av de mest spektakulära vurporna jag sett som inte varit på TV. Jag ligger väl en 20 meter bakom eller så och ser hur han helt plötsligt kränger till, och sen på en bråkdels sekund svänger typ 90 grader rakt ut över vägkanten i samma fart som klungan har framåt. Där var det ett djupt krondike så det blev airtime grande med framåtvolt rakt ut i spenaten. Det var sån snärt att hjälmen flög av och allt. Usch, vad det såg ut. Jag såg hela scenariot framför mig, gipsvagga, rullstol och annat otäckt.
Vi stannade av farten i klungan, men Janne ropade att det hade gått bra (relativt) så några av oss trampade upp farten igen, medan några andra stannade av lite till och väntade in.
Efter det var vi en klunga på sex stycken (vill jag minnas) utöver mig, och vi körde sen samlad grupp hela vägen till mål.
I "min" grupp så hade vi med oss en ruskigt åkstark kvinna, ända från Albatross Golfbana och till mål, som jag tyvärr inte har en aning om vem det var. En röd GP-TV tröja hade hon i alla fall. Hon var en motor och tog många långa förningar och gick upp och drog på när det blev lite visset där framme ibland. Stort bidrag från henne, det tackar vi för!
Jag ångrar mig ändå lite att jag inte bet ihop där vid Skogome och hängde på turboklungan en liten stund till... Antagligen hade det lett till katastrof några mil senare, med en utslagen Stisse i diket med intrasslad tunga i framhjulet, men det hade varit kul att se hur länge till man hade orkat hänga med i en (för mig) alltför snabb klunga. Men det gäller å andra sidan att inse sina begränsningar, man vill ju kunna komma upp ur sängen dagen efter : )
Vi ses på nästa Happy-lvg-tur!