Då är man hemma igen. Aaaahhh så skönt det är att se solen igen. Vi hade riktig otur med vädret. Frankrike var som mest gråt och mörkt, blåsigt och regnig en stor del av veckan. I går eftermiddag när Cerberos, LTS och jag kom till Arlanda upplyste piloten att temperaturen var 24. Solen skinnade. Jag tyckas PBP borde flyttas till Sverige.
Vilken lyft att veta om al aktivitet i tråden även om man inte kunna kolla medan vi cyklade. STORT tack för all uppmuntran.
Det enda tidspunkt Bigmollo och jag så solen var när vi rundade Brest, men tyvärr höll det bara några få timmer. Själv tyckas jag vinden var största problemet. Nordvinden gjorde att ju fortare man körde ju mera modvind blev det. Är även övertygad om att backarna hade vuxit. BigM, John och jag blev väldig dyktiga på att köra i vifta, klistrat intill varandra (vi var också inklistrade i överkörde sniglar - det kommer att behövs en stålborsta för att få bort snigel/sand mixturen från cykeln)
Jag är inte alls förvånad att Cerberos blev plockat bort i Villanes. Det regnade rejält och var kallt som fan då. Utan rätt utrustning hade han inte en chans att undvika nedkylning. Att köra 100 mil med revbens skade och frusen kropp är en super prestation!.
Är säker på att Bigmollo kommer att skriva en underbar berättning på Blogmollo när han kommer hem. Till dess kan jag ge en lång resumé av egen intryck.
Det hela börjar som vanligt med panik packning kvällen innan avresan. Man lär sig aldrig :0
Cerberos plockar upp mig 04:45 och vi kör till Arlanda därr vi möter LTS och många andra. Cerberos och jag är redan framma på hotellet vid lunch och tillsammans med John (Engelsk kompis) skruvar vi ihop cyklerna och åker iväg i väntan på JLarsson, Bigmollo och 4 av mina engelska kompiser. Vi har ingen karta och åker runt i en spiral (tror jag). Hela området förekommer dött - ingen människor, restauranger eller cafeer.
Efter några timmer kommer vi cyklande in på en motorvägsmacka därr vi mumser på bagett och Leffe! Roligt att se bilarnas stirrande: Vad fan gör cyklister här på motorvägen? Vi cykler 65km i dag.
Dom nästa två dygn blir det rejäl firande, enbart avbrytad av sign-on och bike-check på söndagen. Det blir dock ingen bike check då man vänligt välger att skona cyklisterna för att kö utomhus i regnet.
I dag reccer vi också den bästa banan mellan hotell och start och hittar en 12km bana som vi förhoppningsvis kommer ihåg efter målgång. Vi cyklar 35 km i dag.
Tisdag natt kl. 02:30 vaknar Cerberos, John, Jonas, Johan och jag. Kl. 03:45 åker vi till starten och anlitar på samma tid som alla andra 500 i vår start. Vilket show! Alla cyklister blir effektivt bearbetat som var vi på ett transportband. Starten går 5 minuter sent kl. 05:05. En följebil guider os genom förorterna i mörkret.
Jag blir bekymret när bilen ökar farten till 35-40. Jag vet att snart kommer det smala väger och alla olika sorts väghinder. Ingen bra kombination tillsammans med 500 cyklister på blöta väger som vill positionera sig längst fram. Jag, JLarsson, John och Bigmollo lyckas hålla ihop i detta kaos och långsamt men säckert ta os fram.
På ett tidspunkt splittras klungen i flera mindra och vi får jobba hårt för att få kontakt igen. Efter en timme eller två? är vi nästan längst framtill: säkraste stället att vara med alla krascher.
På ett tidspunkt är det en cyklist bredvid os som kör in i en betong stolpe. Farten är nästan 40 och det gir en fruktansvart äcklig lyd när gaffel och ram kapas i bitar. Vi glömmer inte detta i timmarna efter och jag är chockad när jag lär att det var Sören Permatz. Han blev skickad hem med ambulansflyg. Är lättad nästa dag när jag får höra att han mår bra. Efter omständigheterna.
Nu börjar en dag med hård körning för Bigmollo, John och jag. Vinden är elak. Regnet gör os inget. Redan efter 14 mil börjar vi passera cyklister från sista starten 21:30 till 23:00) Jag fatter inte hur det kan gå till?. Dom är helt sluta efter en regnig natt och vi får vara försiktiga när vi tåger förbi.
Vi kör i underställ, kortärmad cykeltröja och armvarmer. Cyklisterna vi passerar kör i vinterkläder. Många har på goretex från topp till tå. Vi har en dropbag i en lastbil i Loudac på km 450 och vi måste ta os ditt för mörkret. Anners blir det för svårt att byta snabbt. Vi stannar inte för mat en enda gång. Alla fickor är fyllda med diverse energi mat. Runt midjan har jag en väska med 4 ost mackor. På hela loppet käker jag 22 energi kakor, 1,8kg pulver och 7 gel.
Jag är lättad när vi ankommer till Loudac 21:00 precis innan mörkret, men jag är besviken på min kompis John som är svin stark men jobbar för lite i dag. Det är inte förrän typ 300-400 km för målet att han vaknar till livs, men då har jag också hotat honom med alvärldens elände :-)
Bigmollo kör hårt och jag känner nästen som att det bara är os två som offrar os själva. Från tid till annan får vi sällskåp men ingen verkar ville jobba med os trots att dom flesta kan. När det händer öker vi farten i någon backa och 2/3 av vägen är vi mer eller mindra en "threesome". På vägen till Loudac får vi höra att vi har kört om alla i 05:00 starten. Ett härligt lyft.
Efter Loudac blir vägarna dårliga och backarna större. Jag är förvånad hur mörkt det är med all regn/dimma i luften och vi får verkligen anstränga os för att hålla farten. Dom slingrande Cyklisterna vi stormar förbi är ute på natt nummer två och är en lika stor bekymmer som att hitta kurvor och andra förhinder i rätt tid. Vi bestämmer os för att vila på nästa kontroll. Ett misstag då vi förlorar mycket tid på att köa. Vi lägger os på gulvet i restaurangen istället och vaknar efter en kort obekväm tid frusna och blöta. Nu tar vi på regnjackorna för första gången. Efter kontrollen går vägen till Brest svagt uppför i kanske 30-40 km och snart är vi tillräckligt varma och tar bort dom igen. Vi mötes av hundratals cyklister i mörkret som redan har rundad Brest. Dom startade 9 timmer innan os.
När vi lämnar Brest tittar solen fram och temperaturen ökar till kanske 18 grader. Vi blir rus lyckliga! äntligen kom vädret prognosen hade lovad. Efter några få timmer kom vår kompanjon mr. rain dock tyvärr tillbaka. Efter Brest finns längsta backen och högsta punkten på hela banan. Den jävel tar aldrig slut. Vinden är också ett problem och Bigmollo kommer att hata den här backen mer än någon annan. Jag skriver detta med ett smil....han hatade verkligen den här backen på riktigt.
I 2003 mötes jag av en fransk cyklist vid foten som guidade mig hela vägen upp detta monster. Otroligt nog hände precis samma sak i år. När vi efter en evighet nåde toppen gav vi avskedd och hjälten vände om för att åka ner och hämta ett nytt gäng.
Dagen går och vid 22:00 tiden kommer vi till Fougeres med 31 mil? till målet. Här fortsätter John och jag medan Bigmollo käker och sover. John och jag ville i egentligen bara göra en 10 min snabb stopp men för vi vet har det gått 45 minuter. Jag försöker att övertycka Bigmollo om att ta en powernap medan vi fixar käk och vatten och sen åka med. Nästa sträcka är ju platt och det är bättra att vänta till nästa kontroll med sömn och sen åka i dagslys på morgonen.
Bigmollo gör rätt i att stanna kvar. Platt my ass! Fy fasan vilka backar på detta sträcka. Efter 10 min börjar det också regna, men för första gången i mitt cykel liv njuter jag att cykla i regnet. Hela världen har försvunnit, det verkar bara vara John och jag som är ute. Vi åker i lugnt tempo bredvid varandra och prater. Det är mycket dimma men med varje sin Dinotte och cyklande bredvid varandra ser vi vägen bra. Det börjar glimta och jag misstänker att snart kommer jag att sova på cykeln Jag blir lite bekymret när jag upptäcker att det faktisk blixter.
15 km för Villanes kontrollen (225 km kvar) bryter helvete löss. Vi kör som galne i duschen. Nu är det en fråga om att åka videra direkt eller frysa. Alla funktionärer på kontrollen behandlar os som om vi borde vara helt slutkörde. I realiteten är vi märkvärdigt nog svin pigga. Nu börjar en diskussion om "the goal". Målet var ju sub 60, men sub 55 är möjligt. Jag är faktisk glad när John säger: "Vi vet att vi kan göra det, så varför göra det?. Vi håller os till sub 60 målet". Deal done.
Vi går ner i en svin kall restaurang där vi sitter och käker/pratar i en timme medan ytterkläderna torkar på ett värmeelement. Medan John duschar köper jag två handdukar som jag virar runt om kroppen i ett försök på att torka cykel byxorna. Jag vågar inte ta av mina strumpor för nu har fötterna varit blöta i nästan två dygn. Trotts att det bara är John och jag tar det 10-15 min förrän trötta funktionärer visar os sov plattsen.
Vi vill sova i 2 timmer. Efter 20 min vaknar jag p.g.a. av en helt sjuk smärta i ena knäät. Jag käker 400mg ibuprofen och somnar in direkt igen. Plötsligt blir jag vaknat av en ung kille som vill veta mitt startnummer. Jag är mitt i en sovcykel och är helt kuku. Vi har bara sovit några minuter till förrän båda John och jag blir vaknade av en annan kille med en lampa som vill veta våra start nummer. Nu är jag riktig arg men orkar inte att strypa honom.
Tredje gången vi blir vaknade är klockan 06:30 och det är dags. Det tar mig nästan 5 min att få liv i John - han är mitt i en sovcykel och stackaren kan inte vakna till. Jag är lycklig när jag upptäcker att mina brallor har torkat. Jag är mindre lycklig när jag stoppar fötterna ner i mina blöta skor. Jag vaknar till ordentligt när jag ser ös regnet.
Nu åker vi direkt till målet med ständig ökande fart. Jag vill bibehålla en marginal på 30-40 min om något skulla gå fel. Vi har fortfarande tillräckligt mycket energi mat kvar. Det har slutat regna och när vi kommer till förorterna börjar vi köra lugnt och njuter av att vinka/prata med alla åskådare och bilister.
Vi har inte varit i mål länga förrän himmelen öppnar upp. Det regnar sjukt mycket nu. Vattnet bara rinner över gulvet i jätte måltältet där vi sitter. Jag tänker på alla åskådarna som trotsar detta och cyklisterna på väg i mål. Bigmollo kommer och efter ett tag engelska kompisen Danny. Ett obeskrivligt syn möter os när Bigmollo tar av strumporna - han får berätta själv.
Efter mycket firande åker Mollo, Danny och jag hem i taxi medan John, Richard och Simon cykler hem (dom är ju för fan galna!). Jag vill inte veta av resterna av min förstörde cykel och lämnar den vid målet. I taxan sitter jag mitt i mellan mollo och Danny och är helt blött när vi kommer till hotellet.
