Rapport: Lågbudget vintertid
Är precis hemkommen från provturen med vinterns lågbudgetutrustning för pendlaröket:
Cykel
Canyon från 1992 med odämpad stålram, stel gaffel, Shimano sis drivlina och urgamla v-bromsar. Allt är givetvis originalutrustning. Bortsett från styret, som kommer från Biltema. Är dock likadant som originalet, dock med mindre rost.
Vinterdäck
Nokian MTN Ground 160-dubbars, 26x1,9".
Stänkskärmar
Biltema stänkskärmar för standardcyklar, i plast. Kostade 98 bagis på Biltema i Alby.
Cykelbyxor
Uniformsbrallor M/89 från Överskottsbolaget. M/89 är för den som inte vet en lågbudgetvariant av försvarets M/90 (och som enligt en bekant ratades av försvaret), i stort sett likadant sydda. Dock med tunnare tyg, och billigare knappar. Kostade 198:- på ÖoB i Södertälje hamn.
Så här gick det
Jag inledde provturen vid Bolidenplan i Årsta/Johanneshov med att glida ner mot Årsta torg. Klarade mig hela vägen till Årsta torg utan några allvarliga missöden. Bromsarna skrek dock så högt att det troligtvis hördes ända bort till Västberga. Årstavägen ner från Årsta torg gick också relativt bra. Här bestod underlaget av kokor av hårdpackad slushpuppie, asfalt, grus/sand och en och annan hundskit som kommit fram i tövädret. Vid Svärdlångsvägen blev det lite knöligare, då underlaget helt plötsligt förvandlades till hårdpackad slushpuppie med uppkörda spår i. Någonting som dubbdäcken inte funkar på för fem öre. För hårt för att mönstret ska få grepp, men för mjukt för att dubbarna ska bita tag. Så cyklingen liknade mest någon slags kombination av speedway och gubbcyklande. Sakta mak med ett en fot i backen då och då, varpå man får bredställ.
Kom fram till bygget av Årstabergs stn och bussterminal. Här var underlaget lite bättre, däcken greppade faktiskt här och var. Så pass bra att jag vågade mig på att leka lite. Slutsats - Försök inte med en manual eller wheelie med en bakskärm som täcker nästan halva bakhjulet, om du inte är väldigt säker på det du gör. (Vilket jag inte är.) Skärmen höll dock.
Sedan bar det av uppför cykelbanan mot Årsta skolgränd och vidare befordran till Årstabron. Mestadels asfalt och slushpuppie. Stänkorna fungerade över förväntan, då de varken släppte igenom snöslask, lossnade eller gick sönder pga vibrationerna.
Och här fick jag även chansen att prova hur det fungerar att tvärnita med lågbudgetdubbat i snöslask. Detta tack vare att en vägbom som man tidigare kunde cykla förbi nu har ersatts av en längre sådan, som effektivt blockerar all trafik. Plus en sådan här trevlig liten ko-sluss som man får leda cykeln genom för att komma förbi. Jag förbannade den logik som tydligen styr de ansvariga på gatukontoret, eftersom bommen inte inneburit några förbättringar, bara onödigt krångel för cykeltrafiken, som ju redan är tillåten där. Hur som helst, eftersom jag varken drog omkull eller in i bommen så klarade däcken även detta test.
På Årstabron fungerade däcken riktigt bra. Detta för att det längs med ena räcket gick ett stråk av ganska slät blankis, som dubbarna nöp tag i. Här var det dessutom lite småkyligt och blåsigt, och vinden blåste rätt igenom vindtygsjackan och tjocktröjan jag hade under den. Däremot höll M/89-brallorna värmen tillfredsställande, och släppte inte heller igenom något av vinddraget. Rörligheten var det inget fel på heller, ingenstans stramade det, och inte heller fladdrade de någon annanstans.
Återstående sträcka ner till Skanstull och över till Årsta och stugvärmen innehöll ingenting värt att notera. Väl hemma igen kunde jag efter en snabb inspektion av fulhojen konstatera att den var lika torr och fin som när jag gav mig iväg, så även stänkskärmarna gjorde sitt jobb under den här turen.
Slutsats
Med andra ord så känns det i nuläget som om Biltema-stänkorna för 98:- och ÖoB-brallorna för 198:- är värda pengarna. Nokian MTN Ground känns också som vettiga däck för just pendlarhojandet. De problem jag upplevde här och var upplevde jag inte som någonting man kan lasta däcken för, utan snarare den något b-aktiga snöröjningen här i stan. Låter man den första snön ligga kvar länge nog att smälta och sedan frysa till is igen så blir det svårt att få bort den sedan, och väldigt få dubbdäck rår på just hårdpackad slushpuppie, som varken mönster eller dubbar får något vidare grepp om.
Det viktigaste var dock att det faktiskt var ganska kul, trots att hela paketet gick loss på strax under tusenlappen. Ganska OK pris för att vinterkitta både sig själv och cykeln, IMHO. (Cykeln räknas inte, eftersom den är sno... Eh, jag menar LÅNAD, av pappsen.)
Cykel
Canyon från 1992 med odämpad stålram, stel gaffel, Shimano sis drivlina och urgamla v-bromsar. Allt är givetvis originalutrustning. Bortsett från styret, som kommer från Biltema. Är dock likadant som originalet, dock med mindre rost.
Vinterdäck
Nokian MTN Ground 160-dubbars, 26x1,9".
Stänkskärmar
Biltema stänkskärmar för standardcyklar, i plast. Kostade 98 bagis på Biltema i Alby.
Cykelbyxor
Uniformsbrallor M/89 från Överskottsbolaget. M/89 är för den som inte vet en lågbudgetvariant av försvarets M/90 (och som enligt en bekant ratades av försvaret), i stort sett likadant sydda. Dock med tunnare tyg, och billigare knappar. Kostade 198:- på ÖoB i Södertälje hamn.
Så här gick det
Jag inledde provturen vid Bolidenplan i Årsta/Johanneshov med att glida ner mot Årsta torg. Klarade mig hela vägen till Årsta torg utan några allvarliga missöden. Bromsarna skrek dock så högt att det troligtvis hördes ända bort till Västberga. Årstavägen ner från Årsta torg gick också relativt bra. Här bestod underlaget av kokor av hårdpackad slushpuppie, asfalt, grus/sand och en och annan hundskit som kommit fram i tövädret. Vid Svärdlångsvägen blev det lite knöligare, då underlaget helt plötsligt förvandlades till hårdpackad slushpuppie med uppkörda spår i. Någonting som dubbdäcken inte funkar på för fem öre. För hårt för att mönstret ska få grepp, men för mjukt för att dubbarna ska bita tag. Så cyklingen liknade mest någon slags kombination av speedway och gubbcyklande. Sakta mak med ett en fot i backen då och då, varpå man får bredställ.
Kom fram till bygget av Årstabergs stn och bussterminal. Här var underlaget lite bättre, däcken greppade faktiskt här och var. Så pass bra att jag vågade mig på att leka lite. Slutsats - Försök inte med en manual eller wheelie med en bakskärm som täcker nästan halva bakhjulet, om du inte är väldigt säker på det du gör. (Vilket jag inte är.) Skärmen höll dock.
Sedan bar det av uppför cykelbanan mot Årsta skolgränd och vidare befordran till Årstabron. Mestadels asfalt och slushpuppie. Stänkorna fungerade över förväntan, då de varken släppte igenom snöslask, lossnade eller gick sönder pga vibrationerna.
Och här fick jag även chansen att prova hur det fungerar att tvärnita med lågbudgetdubbat i snöslask. Detta tack vare att en vägbom som man tidigare kunde cykla förbi nu har ersatts av en längre sådan, som effektivt blockerar all trafik. Plus en sådan här trevlig liten ko-sluss som man får leda cykeln genom för att komma förbi. Jag förbannade den logik som tydligen styr de ansvariga på gatukontoret, eftersom bommen inte inneburit några förbättringar, bara onödigt krångel för cykeltrafiken, som ju redan är tillåten där. Hur som helst, eftersom jag varken drog omkull eller in i bommen så klarade däcken även detta test.
På Årstabron fungerade däcken riktigt bra. Detta för att det längs med ena räcket gick ett stråk av ganska slät blankis, som dubbarna nöp tag i. Här var det dessutom lite småkyligt och blåsigt, och vinden blåste rätt igenom vindtygsjackan och tjocktröjan jag hade under den. Däremot höll M/89-brallorna värmen tillfredsställande, och släppte inte heller igenom något av vinddraget. Rörligheten var det inget fel på heller, ingenstans stramade det, och inte heller fladdrade de någon annanstans.
Återstående sträcka ner till Skanstull och över till Årsta och stugvärmen innehöll ingenting värt att notera. Väl hemma igen kunde jag efter en snabb inspektion av fulhojen konstatera att den var lika torr och fin som när jag gav mig iväg, så även stänkskärmarna gjorde sitt jobb under den här turen.
Slutsats
Med andra ord så känns det i nuläget som om Biltema-stänkorna för 98:- och ÖoB-brallorna för 198:- är värda pengarna. Nokian MTN Ground känns också som vettiga däck för just pendlarhojandet. De problem jag upplevde här och var upplevde jag inte som någonting man kan lasta däcken för, utan snarare den något b-aktiga snöröjningen här i stan. Låter man den första snön ligga kvar länge nog att smälta och sedan frysa till is igen så blir det svårt att få bort den sedan, och väldigt få dubbdäck rår på just hårdpackad slushpuppie, som varken mönster eller dubbar får något vidare grepp om.
Det viktigaste var dock att det faktiskt var ganska kul, trots att hela paketet gick loss på strax under tusenlappen. Ganska OK pris för att vinterkitta både sig själv och cykeln, IMHO. (Cykeln räknas inte, eftersom den är sno... Eh, jag menar LÅNAD, av pappsen.)
