[RR] Abisko - Nikkaluokta
För fem år sedan köpte jag min första fatbike och ungefär samtidigt började jag fundera på hur det skulle vara att cykla Kungsleden vintertid. Men från idé till handling är det långt, i alla fall för mig. Men i somras började jag och min brittiska vän Kevin att prata om att cykla Kungsleden. Jag ansåg att april var bästa tiden och för att undvika påskveckorna och för att det inte skulle bli för sent på säsongen bokades v.14 in i våra kalendrar.
Många frågetecken fanns. Fanns det skoterspår att cykla på? Långa sträckor är skoterförbudsområde men STF, fjällräddningen och Länsstyrelsen har rätt att köra hela sträckan.
Logistiken är inte helt enkel då inga cyklar får medtagas på tåg i Norrbotten. På länstrafikens bussar får man “i mån av plats” ta med sig cykel men ingen kunde garantera att det fanns plats på någon buss. Men med hjälp av egen bil, en hyrbil och hjälpsamma vänner lyckades vi ta oss med cyklar till Abisko och under veckan få min egen bil transporterad till Nikkaluokta där vi vi skulle avsluta.
3 April 15km
Abisko 350möh - Abiskojaure 500möh (15km)
Efter en hotellfrukost i Abisko lastade vi cyklarna med vår utrustning och gav oss iväg. Då det är allmän skoterled till Abiskojaure var det hårt och lättcyklat. Hårt tryck i däcken gav bra rull fram tills man nådde sjön Abiskojaure. Där möttes man av varma vindar och märkbart mjukare snö. Trycket sänktes i däcken och kunde utan större problem cykla de sista kilometrarna till stugan. Det var en mycket lätt etapp och vi diskuterade om vi skulle fortsätta till Alesjaure på en gång men vädret höll på att slå om och vi valde istället en lång och lugn eftermiddag och kväll i Abiskojaure.
4 April 20km
Abiskojaure 500möh - Alesjaure 780möh (20km)
På tisdagsmorgonen var det flera plusgrader och hård vind. Snön hade blivit mjuk men det var fortfarande cykelbart om man sänkte trycket ytterligare i däcken. Vi bestämde oss för att fortsätta mot Alesjaure enligt plan. Det var 20km, hur svårt kunde det vara? Det var dock denna etapp som hade funderat mest över. Här vek den allmänna skoterleden av, det skulle bli mycket uppför och dessutom dåligt väder.
Vi började i alla fall trampa och snart började Kieronbacken. Backen var lång och tung men cykelbar och den hade ett slut. Det hade dock inte motvinden som bromsade oss allt vad den kunde resten av dagen. Det blev varmare och det började dessutom regna. Fortfarande var det mesta i alla fall cykelbart. Men med cykelbart menar jag att vi satt och vevade på lägsta växeln och tog oss framåt i motvinden med en hastighet runt 3-5km/h. Först vid 17-tiden nådde vi Alesjaure där en varm bastu väntade oss. Mer än 8 timmar hade de 20km tagit.
5 april 25km
Alesjaure 780möh - Tjäktja 1000möh (13km)
Tjäktja 1000möh - 1100möh - Sälka 830möh (12km)
Natten mot onsdagen hade det frusit på ordentligt och det var i princip vindstilla. Prognosen lovade bra väder och måttlig nordlig vind, dvs medvind. Det var hårt och mycket lättcyklat de första 5km. När vi närmade oss backen upp mot Tjäktja förändrades underlaget. Det blev mer och mer nysnö för att övergå till ocykelbart. Nederbörden som på tisdagen kom som regn i Alesjaure hade kommit som decimeterdjup lössnö i Tjäktja. Men en lunch i Tjäktjastugan gav ny energi och att stanna i Tjäktja var inget alternativ då vi fick höra att stugan redan när vi kom dit var överbokad. De skulle ha minst 26 gäster till 20 bäddar så stugvärden rekommenderade oss att fortsätta till Sälka. Det var bara 3km upp till Tjäktjapasset och sen skulle det bara vara nedför till Sälka. Men nedför innebar inte cykelbart. Endast i den första branten ner från passet kunde man sitta på cykeln. En underlig och lite skrämmande känsla att i brant nedförsbacke med djupt puder cykla med breda och mycket mjuka däck. Kändes som man svävade, lite som att åka snowboard i lössnö. I princip var vi tvungna att släpa cyklarna i 10-15km innan vi kom till hårdare underlag och kunde rulla de sista kilometrarna ner mot Sälka med sina 52 bäddar.
Klockan var omkring kl.18 när vi nådde Sälka och mötte stugvärden som meddelade att alla bäddar var upptagna. De hade över 60 gäster till sina 52 bäddar men vi kunde få sova på madrasser på golvet i bastun. Så när bastun stängde kl.21 fick vi torka av golvet i omklädningsrummet och lägga ut några madrasser att sova på.
6 april 27km
Sälka 830möh - Singi 720möh (13km)
Singi 720möh - Kebnekaise fjällstation 650möh (14km)
Torsdagen var den bästa cykeldagen. Hårt underlag, nedförsbacke och medvind gjorde cyklingen mycket enkel. Det tog bara en dryg timme till Singi där vi åt en tidig lunch innan vi fortsatte mot Kebnekaise fjällstation. En bit före Singi hade den allmänna skoterleden anslutit mot Kungsleden igen och vilket medförde betydligt hårdare spår. Sträckan mot Kebnekaise var också mycket lättcyklad och vacker med sina höga berg. När vi kom ut i Ladtjovagge var det som en annan årstid. På många ställen var det barmark och skidåkarna fick leta sig fram på snöfläckarna mot fjällstationen. Vi cyklister kunde åka var vi ville. Väl framme på fjällstationen väntade bastu, wifi, och restaurangmat. Under flera dagar hade man varit lyckligt ovetande om kemgasattacker i Syrien och annat elände. Antagligen skulle man må mycket bättre av att inte veta om allt som händer i världen.
7 april 19km
Kebnekaise fjällstation 650möh - Nikkaluokta 470möh (19km)
Efter en restaurangfrukost lastade vi cyklarna för färden ner till Nikkaluokta. Det var fint väder och mest nerför och lagom till lunch nådde vi Nikkaluokta där vi kunde äta lunch och lasta cyklarna på min bil för färd tillbaka till Abisko.Skönt att nå civilisationen igen men redan efter några dagar hemma har jag börjat längta tillbaka till fjällen.
Många frågetecken fanns. Fanns det skoterspår att cykla på? Långa sträckor är skoterförbudsområde men STF, fjällräddningen och Länsstyrelsen har rätt att köra hela sträckan.
Logistiken är inte helt enkel då inga cyklar får medtagas på tåg i Norrbotten. På länstrafikens bussar får man “i mån av plats” ta med sig cykel men ingen kunde garantera att det fanns plats på någon buss. Men med hjälp av egen bil, en hyrbil och hjälpsamma vänner lyckades vi ta oss med cyklar till Abisko och under veckan få min egen bil transporterad till Nikkaluokta där vi vi skulle avsluta.
3 April 15km
Abisko 350möh - Abiskojaure 500möh (15km)
Efter en hotellfrukost i Abisko lastade vi cyklarna med vår utrustning och gav oss iväg. Då det är allmän skoterled till Abiskojaure var det hårt och lättcyklat. Hårt tryck i däcken gav bra rull fram tills man nådde sjön Abiskojaure. Där möttes man av varma vindar och märkbart mjukare snö. Trycket sänktes i däcken och kunde utan större problem cykla de sista kilometrarna till stugan. Det var en mycket lätt etapp och vi diskuterade om vi skulle fortsätta till Alesjaure på en gång men vädret höll på att slå om och vi valde istället en lång och lugn eftermiddag och kväll i Abiskojaure.
4 April 20km
Abiskojaure 500möh - Alesjaure 780möh (20km)
På tisdagsmorgonen var det flera plusgrader och hård vind. Snön hade blivit mjuk men det var fortfarande cykelbart om man sänkte trycket ytterligare i däcken. Vi bestämde oss för att fortsätta mot Alesjaure enligt plan. Det var 20km, hur svårt kunde det vara? Det var dock denna etapp som hade funderat mest över. Här vek den allmänna skoterleden av, det skulle bli mycket uppför och dessutom dåligt väder.
Vi började i alla fall trampa och snart började Kieronbacken. Backen var lång och tung men cykelbar och den hade ett slut. Det hade dock inte motvinden som bromsade oss allt vad den kunde resten av dagen. Det blev varmare och det började dessutom regna. Fortfarande var det mesta i alla fall cykelbart. Men med cykelbart menar jag att vi satt och vevade på lägsta växeln och tog oss framåt i motvinden med en hastighet runt 3-5km/h. Först vid 17-tiden nådde vi Alesjaure där en varm bastu väntade oss. Mer än 8 timmar hade de 20km tagit.
5 april 25km
Alesjaure 780möh - Tjäktja 1000möh (13km)
Tjäktja 1000möh - 1100möh - Sälka 830möh (12km)
Natten mot onsdagen hade det frusit på ordentligt och det var i princip vindstilla. Prognosen lovade bra väder och måttlig nordlig vind, dvs medvind. Det var hårt och mycket lättcyklat de första 5km. När vi närmade oss backen upp mot Tjäktja förändrades underlaget. Det blev mer och mer nysnö för att övergå till ocykelbart. Nederbörden som på tisdagen kom som regn i Alesjaure hade kommit som decimeterdjup lössnö i Tjäktja. Men en lunch i Tjäktjastugan gav ny energi och att stanna i Tjäktja var inget alternativ då vi fick höra att stugan redan när vi kom dit var överbokad. De skulle ha minst 26 gäster till 20 bäddar så stugvärden rekommenderade oss att fortsätta till Sälka. Det var bara 3km upp till Tjäktjapasset och sen skulle det bara vara nedför till Sälka. Men nedför innebar inte cykelbart. Endast i den första branten ner från passet kunde man sitta på cykeln. En underlig och lite skrämmande känsla att i brant nedförsbacke med djupt puder cykla med breda och mycket mjuka däck. Kändes som man svävade, lite som att åka snowboard i lössnö. I princip var vi tvungna att släpa cyklarna i 10-15km innan vi kom till hårdare underlag och kunde rulla de sista kilometrarna ner mot Sälka med sina 52 bäddar.
Klockan var omkring kl.18 när vi nådde Sälka och mötte stugvärden som meddelade att alla bäddar var upptagna. De hade över 60 gäster till sina 52 bäddar men vi kunde få sova på madrasser på golvet i bastun. Så när bastun stängde kl.21 fick vi torka av golvet i omklädningsrummet och lägga ut några madrasser att sova på.
6 april 27km
Sälka 830möh - Singi 720möh (13km)
Singi 720möh - Kebnekaise fjällstation 650möh (14km)
Torsdagen var den bästa cykeldagen. Hårt underlag, nedförsbacke och medvind gjorde cyklingen mycket enkel. Det tog bara en dryg timme till Singi där vi åt en tidig lunch innan vi fortsatte mot Kebnekaise fjällstation. En bit före Singi hade den allmänna skoterleden anslutit mot Kungsleden igen och vilket medförde betydligt hårdare spår. Sträckan mot Kebnekaise var också mycket lättcyklad och vacker med sina höga berg. När vi kom ut i Ladtjovagge var det som en annan årstid. På många ställen var det barmark och skidåkarna fick leta sig fram på snöfläckarna mot fjällstationen. Vi cyklister kunde åka var vi ville. Väl framme på fjällstationen väntade bastu, wifi, och restaurangmat. Under flera dagar hade man varit lyckligt ovetande om kemgasattacker i Syrien och annat elände. Antagligen skulle man må mycket bättre av att inte veta om allt som händer i världen.
7 april 19km
Kebnekaise fjällstation 650möh - Nikkaluokta 470möh (19km)
Efter en restaurangfrukost lastade vi cyklarna för färden ner till Nikkaluokta. Det var fint väder och mest nerför och lagom till lunch nådde vi Nikkaluokta där vi kunde äta lunch och lasta cyklarna på min bil för färd tillbaka till Abisko.Skönt att nå civilisationen igen men redan efter några dagar hemma har jag börjat längta tillbaka till fjällen.
