[RR] Birkaland
Äntligen fann vi tid för en cykelutflykt tillsammans. Vi bestod av jag, Toni Lund och Hendrik Morkel. Hendrik ville visa vad Birkaland hade att ebjuda, så vi beslöt oss för att ta tåget till Parkano, Toni och jag från Åbo och Hendrik från Vasa.
Tåg är att bra transportmedel, men VR (järnvägsbolaget) har för närvarande stora problem med förseningar och ett biljettsystem som inte ens den egna personalen kan använda. Vi var en halv timme försenade redan vid starten, men det fanns åtminstone mat på tåget.
Vi hann inte till tågbytet i Tammerfors, utan måste vänta tre timmar innan nästa tåg mot Parkano avgick. InterCity-tågen har ett begränsat antal cykelplatser.
Vi träffades äntligen i Parkano och började genast cykla mot Seitseminen nationalpark. Den planerade rutten var antagligen helt fantastisk, men vi befann oss snart i ett militärområde och stannade för att kolla kartorna. Ett ögonblick senare kom en militärpolis och tog våra uppgifter innan vi blev eskorterade ut ur området och fortsatte på en större väg.
Vi anlände så småningom till besökscentret i Seitseminen, lite innan stängningsdags och åt varsin hamburgare samt köpte kartor. Sen började stigarna...
Stigarna i Seitseminen bestod mestadels av rena drömstigarna för en som är van vid de tekniska stigarna runt Åbo: Snabba och svängiga stigar med ett gott flyt, lätta nog för en god fart men ändå inte tråkiga.
Ställvis var det spångat.
Lite fotografering.
Ängsull.
Hjortronblom.
Getpors.
Hendriks cykel såg bra ut med de nya väskorna från Porcelain Rocket
Och så bär det av igen.
Toni ger allt.
Lite omkullfallna träd fanns ännu på stigarna.
En lite paus vid Kovero.
Vi fortsätter mot Kuru, först på stigar...
... och sedan på små vägar.
Med solnedgången kl 23:15 fanns det ännu gott om ljus.
Kring 22:30, efter 55 km, kom vi fram till vindskyddet vid Suolijärvi. Myggsäkra kläder var av nöden för att inte förlora vettet. Myggorna var blodtörstiga och många.
Hendrik tänder brasan, givetvis utan tändstickor.
Vi tillbringade en tid runt brasan...
... innan det blev dags att sova.
Jag steg upp runt halv åtta följande morgon. Mitt Tarptent Double Rainbow är ett mycket trevligt tält när det är mycket mygg igång.
Hendrik körde med en bivacksäck..
... och Toni med ett myggnät.
Skogsstjärna
Morgonkaffe.
Vi fortsatte mot Kuru längs leden Pirkkan Taival, som åtminstone här var alldeles utmärkt.
Toni hade problem med stänkskärmarna, som han inte haft tid att ta bort.
Efter Kuru fortsatte vi på mindre vägar mot Tammerfors.
En tidig lunch vid Toikko.
Sällskap.
Vem är där?
Dessa vägar vore ett paradis att träna på. Mycket upp och ner, och krokiga nog för att vara intressant. Jag kände att konditionen äntligen var på väg att återgå till det normala.
Cykelbyte. Hendrik var snabbare på fatbiken.
Vi kom till Tammerfors på eftermiddagen. Hendrik köpte en tågbiljett och jag lämnade in min cykel till R-Tech Suspension för att få nya lager till vevpartiet. De gamla lät som om de skulle mala sand och det var osäkert om de skulle klara en dag till. Vi åt middag och glass och efteråt tog Hendrik tåget hem kl 18 och Toni och jag fortsatte för att utforska stigarna söder om Tammerfors.
Det började bra...
... men visade sig snart att stigarna söder om Tammerfors var helt annorlunda än runt Seitseminen. Det första försöket gjordes längs en stig som tydligen inte var i bruk längre, kartan till trots. När gyttjan blev för djup vände vi om för att prova på östra sidan av Hervantajärvi.
En tid gick allt bra och trots att stigen var märkt som en vinterled på kartan verkade den vara i bruk, även om den var mycket teknisk.
Det blev värre, men stigen var ännu någorlunda flitigt använd.
En trevlig liten myr. Myggorna gillade oss.
Stigen tog plötsligt slut i mitten på en tämligen stor myr. Tydligen finns det en del folk som vandrar till myren nu och då, för att göra vad man nu gör på en myr.
Vårt vatten hade tagit slut två timmar tidigare och vi hade nu inget annat alternativ än att ta oss tillbaka till ett ställe vi passerat en knapp timme tidigare. Vi ville bara slå läger nära vatten och hamnade vid sydöstra änden av Hervantajärvi lite efter klockan elva på kvällen, efter 105 km av cykling och cykelskuffande. Myggorna var många. Vi renade fyra liter vatten innan vi tvättade oss i sjön.
Efter vattnet var det dags för skydd mot myggorna.
Jag drog mig snart tillbaka till mina myggfria zon, drack 1,5 liter vatten och åt lite torkat kött och müslistänger. Toni led lite längre och tillredde en påse friluftsmat.
En varm och fin natt.
God natt!
Nästa morgon var bättre. Myggorna var inte längre lika intresserade när vi inte var helt överhettade.
Toni klarade sig till min överraskning bra under myggnätet. Jag hade väntat mig att myggorna skulle ta sig in närmast market, men så gick det inte.
Mera vatten.
Mer luft.
Dags att dra iväg igen.
Stigarna var mestadels tekniska och ställvis omöjliga att cykla på.
Tillbaka mot Tammerfors.
Makkarajärvi.
Lite fotografering igen.
Uppförsbacke.
Nu blev det lite cyklande på de stadsnära stigarna och vägarna. Vi åt lunch vid Kaukajärvi.
Gott om möjligheter att prova hur benen orkar.
Vi kom snart till en annan skogssektion av Kaarina-leden. Det började bra.
Snart blev stigen åter tekniskt och svårcyklad. Det var nu ganska varmt, runt 22 grader, och för mycket för myggorna förutom vid skuggiga platser. Något positivt i alla fall.
Kaarina-leden kan inte rekommenderas för cykling med packning, och knappast annars heller. Efter denna sektion hade vi runt 15 km kvar till Tammerfors centrum och tågstationen. Vid första bästa tillfälle stannade vi och köpte varsin Coke, vilket smakade himmelskt. Den sista biten gick på motionsvägar, som denna.
Vårt mål i Tammerfors var att äta pizza och dricka varsin öl, men det gick inte att kombinera båda inom en rimligt tid, så ölen fick vänta till tåget.
Äntligen hemma efter 65 km av cykling och en hel del skuffande av cykeln. Toni hade ännu 35 km kvar i ettlätt regn, men han behövde träningen p.g.a Tahko MTB.
En alldeles utmärkt utflykt igen.
Tonis RR, del 1 och del 2.
Hendriks RR.
Edit: Länkar
Tåg är att bra transportmedel, men VR (järnvägsbolaget) har för närvarande stora problem med förseningar och ett biljettsystem som inte ens den egna personalen kan använda. Vi var en halv timme försenade redan vid starten, men det fanns åtminstone mat på tåget.
Vi hann inte till tågbytet i Tammerfors, utan måste vänta tre timmar innan nästa tåg mot Parkano avgick. InterCity-tågen har ett begränsat antal cykelplatser.
Vi träffades äntligen i Parkano och började genast cykla mot Seitseminen nationalpark. Den planerade rutten var antagligen helt fantastisk, men vi befann oss snart i ett militärområde och stannade för att kolla kartorna. Ett ögonblick senare kom en militärpolis och tog våra uppgifter innan vi blev eskorterade ut ur området och fortsatte på en större väg.
Vi anlände så småningom till besökscentret i Seitseminen, lite innan stängningsdags och åt varsin hamburgare samt köpte kartor. Sen började stigarna...
Stigarna i Seitseminen bestod mestadels av rena drömstigarna för en som är van vid de tekniska stigarna runt Åbo: Snabba och svängiga stigar med ett gott flyt, lätta nog för en god fart men ändå inte tråkiga.
Ställvis var det spångat.
Lite fotografering.
Ängsull.
Hjortronblom.
Getpors.
Hendriks cykel såg bra ut med de nya väskorna från Porcelain Rocket
Och så bär det av igen.
Toni ger allt.
Lite omkullfallna träd fanns ännu på stigarna.
En lite paus vid Kovero.
Vi fortsätter mot Kuru, först på stigar...
... och sedan på små vägar.
Med solnedgången kl 23:15 fanns det ännu gott om ljus.
Kring 22:30, efter 55 km, kom vi fram till vindskyddet vid Suolijärvi. Myggsäkra kläder var av nöden för att inte förlora vettet. Myggorna var blodtörstiga och många.
Hendrik tänder brasan, givetvis utan tändstickor.
Vi tillbringade en tid runt brasan...
... innan det blev dags att sova.
Jag steg upp runt halv åtta följande morgon. Mitt Tarptent Double Rainbow är ett mycket trevligt tält när det är mycket mygg igång.
Hendrik körde med en bivacksäck..
... och Toni med ett myggnät.
Skogsstjärna
Morgonkaffe.
Vi fortsatte mot Kuru längs leden Pirkkan Taival, som åtminstone här var alldeles utmärkt.
Toni hade problem med stänkskärmarna, som han inte haft tid att ta bort.
Efter Kuru fortsatte vi på mindre vägar mot Tammerfors.
En tidig lunch vid Toikko.
Sällskap.
Vem är där?
Dessa vägar vore ett paradis att träna på. Mycket upp och ner, och krokiga nog för att vara intressant. Jag kände att konditionen äntligen var på väg att återgå till det normala.
Cykelbyte. Hendrik var snabbare på fatbiken.
Vi kom till Tammerfors på eftermiddagen. Hendrik köpte en tågbiljett och jag lämnade in min cykel till R-Tech Suspension för att få nya lager till vevpartiet. De gamla lät som om de skulle mala sand och det var osäkert om de skulle klara en dag till. Vi åt middag och glass och efteråt tog Hendrik tåget hem kl 18 och Toni och jag fortsatte för att utforska stigarna söder om Tammerfors.
Det började bra...
... men visade sig snart att stigarna söder om Tammerfors var helt annorlunda än runt Seitseminen. Det första försöket gjordes längs en stig som tydligen inte var i bruk längre, kartan till trots. När gyttjan blev för djup vände vi om för att prova på östra sidan av Hervantajärvi.
En tid gick allt bra och trots att stigen var märkt som en vinterled på kartan verkade den vara i bruk, även om den var mycket teknisk.
Det blev värre, men stigen var ännu någorlunda flitigt använd.
En trevlig liten myr. Myggorna gillade oss.
Stigen tog plötsligt slut i mitten på en tämligen stor myr. Tydligen finns det en del folk som vandrar till myren nu och då, för att göra vad man nu gör på en myr.
Vårt vatten hade tagit slut två timmar tidigare och vi hade nu inget annat alternativ än att ta oss tillbaka till ett ställe vi passerat en knapp timme tidigare. Vi ville bara slå läger nära vatten och hamnade vid sydöstra änden av Hervantajärvi lite efter klockan elva på kvällen, efter 105 km av cykling och cykelskuffande. Myggorna var många. Vi renade fyra liter vatten innan vi tvättade oss i sjön.
Efter vattnet var det dags för skydd mot myggorna.
Jag drog mig snart tillbaka till mina myggfria zon, drack 1,5 liter vatten och åt lite torkat kött och müslistänger. Toni led lite längre och tillredde en påse friluftsmat.
En varm och fin natt.
God natt!
Nästa morgon var bättre. Myggorna var inte längre lika intresserade när vi inte var helt överhettade.
Toni klarade sig till min överraskning bra under myggnätet. Jag hade väntat mig att myggorna skulle ta sig in närmast market, men så gick det inte.
Mera vatten.
Mer luft.
Dags att dra iväg igen.
Stigarna var mestadels tekniska och ställvis omöjliga att cykla på.
Tillbaka mot Tammerfors.
Makkarajärvi.
Lite fotografering igen.
Uppförsbacke.
Nu blev det lite cyklande på de stadsnära stigarna och vägarna. Vi åt lunch vid Kaukajärvi.
Gott om möjligheter att prova hur benen orkar.
Vi kom snart till en annan skogssektion av Kaarina-leden. Det började bra.
Snart blev stigen åter tekniskt och svårcyklad. Det var nu ganska varmt, runt 22 grader, och för mycket för myggorna förutom vid skuggiga platser. Något positivt i alla fall.
Kaarina-leden kan inte rekommenderas för cykling med packning, och knappast annars heller. Efter denna sektion hade vi runt 15 km kvar till Tammerfors centrum och tågstationen. Vid första bästa tillfälle stannade vi och köpte varsin Coke, vilket smakade himmelskt. Den sista biten gick på motionsvägar, som denna.
Vårt mål i Tammerfors var att äta pizza och dricka varsin öl, men det gick inte att kombinera båda inom en rimligt tid, så ölen fick vänta till tåget.
Äntligen hemma efter 65 km av cykling och en hel del skuffande av cykeln. Toni hade ännu 35 km kvar i ettlätt regn, men han behövde träningen p.g.a Tahko MTB.
En alldeles utmärkt utflykt igen.
Tonis RR, del 1 och del 2.
Hendriks RR.
Edit: Länkar
Senast ändrad:
