[RR] Breck Epic, eller en sufferfest utan motstycke

[ab]

Emellanåt har jag ju ett lite bristande omdöme och speciellt i detta fallet. Fick ett meddelande på FB från en kompis i Denver som glatt meddelade att han anmält sig till Breck Epic ett 6-dagars etapplopp i Breckenridge, Colorado.

Dom av er som har grundläggande koll på geografi noterar ju att detta borde vara Klippiga Bergen, vilket är helt rätt. Tror jag missade den detaljen...

Istället föll jag för grupptrycket och anmälde mig raskt ihop med Ron som bor i Denver och Nick som bor i Northhampton. Detta var i november -14 tror jag.

Raskt vidare till nutid, Nick och hans sambo bestämde sig för att köpa ett nytt hus och blev sittande med dubbla lån ett tag så han kastade in handduken och fick flytta sin anmälan till nästa år.
Så det blev Ron och jag som glatt åkte till Breckenridge som ligger på en sisådär 2926möh. Den sista delen ignorerade jag trots att Ron och hans fru Anita påpekade detta ett par gånger.

Packade och klara för avfärd mor Breckenridge

Dag 1 9:e augusti
Sträckan heter Pensylvania Creek och börjar med en klättring uppför en asfalterad väg några kilometer för att sen gå in i skogen och droppa nästan alla de höjdmeter som vi tagit oss uppför. Underbar flowig stig som satte ett stort leende på mina läppar. Och eftersom att jag var långsam uppför så var det inte många ivägen på nedför heller :)
Sen var det slut på det roliga. Den fina stigen följdes av seg grusväg uppför som ersattes av seg jeepväg uppför som övergick i bred jeepväg nedför.

Upp där gick banan

Mycket välmärkt bana

Någon form av lämning efter en gammal gruva passerade vi

I Colorado finns även begreppet hike'a'bike vilket innebär putta cykel för att det helt enkelt är för brant, för stenigt eller en kombo av bägge.

Naturligtvis fick vi prova på lite av detta under dag ett, och när man sedan kommit upp till toppen så bjöds det på grusväg nedför. Snacka om antiklimax!
Dessutom gick det satans fort hela vägen ner, klockade maxhastighet på 57kmh vilket är fullt tillräckligt på en väg med massor av sten på. Dagen avslutades med en liten snutt stig med lite berms och hopp på, men knappast något som uppvägde resten av banan.
Sammanfattningen av dagen var väl att dagens bana sög... Dessutom hade höjden satt sina spår så jag var dessutom rätt sliten efter ungefär 57km och 1572 höjdmeter. Dagens högsta höjd var på 3371möh och luften där är tamigfan tunn.

 

[ab]

Dag 2 är Colorado Trail och vi börjar på samma vis som dag ett med att klättra på först asfaltsvägen för att sedan ta fortsätta på en grusväg.
Uppenbarligen hanterar inte jag höjden så bra utan kippar mest efter andan, dessutom måste jag stanna och pissa stup i ett. Det är tydligen ett resultat av att kroppen anpassar sig till höjden.

Hejdundrande utsikt

Idag roar vi oss med att cykla uppför en av de snabba grusvägarna vi körde nerför igår, ivrigt flåsande med pipande lungor är det bara att trampa på.

Uppför var det ja.

Grusvägen går sedan över i stig och det är riktigt fin sådan också och det är långa fina partier med underbart stigflow.
Sen kommer vi in på Colorado Trail som är en vandringsled modell lång, 782km från Denver till Durango.

Och naturligtvis skall vi cykla uppför på denna leden, och nu börjar det hända konstiga saker. Under dagen har jag fått svårare och svårare att andas har det känts som och när jag kommer mot krönet på det berg vi skall över så kommer det.
Först en blixtrande huvudvärk och sedan yrsel och lite slirig balans tätt följt av att synen påverkas den men. Helt klart så är det så att jag kan skrinlägga alla tankar på att lulla upp till baslägret på Everest i framtiden.

Som för att bättra på min misär ytterligare lite så börjar det regna nu med, och temperaturen sjunker väl en sådär 10 grader på ett par minuter. Så jag parkerar mig under en gran, tar på regnjacka, kräks lite i munnen, dricker och tar en gel och tar kurs neråt.
I början är det helt klart lite wobbligt, balansen känns inte helt på topp och så efter att ha gått ner en sådär 100 höjdmeter så återstår bara huvudvärken.

Nerfarter är makalöst fin stig, snabbt och flowigt övergår i snabbt, brant och tekniskt. För att sedan övergå till brant, tekniskt och stenigt innan man kom ut på en annan stig mot vätskekontrollen. Det kan tilläggas att det var många som puttade och bar cyklar den sista biten. Stenkistorna gick inte av för hackor, långa sektioner med stora stenar. För dom som cyklat i Änggården tänk blodiga med ytterligare lite sten och brant som omöjliga.

I vätskekontrollen fick jag raggat tag i ett par huvudvärkstabletter innan jag fortsatte, föga förvånande uppåt...

Hike'a'bike Colorado style

Fin stig med en del Hike'a'bike och när man kom upp på krönet så började Blair Witch Trail som var ett par kilometer fint flow igenom ett område där det brunnit en del. Väldigt annorlunda miljö och nu när huvudvärken släppt lite så var det dessutom behagligare att cykla. Här skall väl tilläggas att jag inte var speciellt pigg i benen och att det mest pep i bröstet när jag andades.

Den sista biten in till mål innehöll en hel del fina stigar, och det verkar som att när det väl är stigflow här så är det ett fantastiskt flow. Passade även på att donera en slang till Stefan från nya Kaledonien som pajat sin när han skulle fixa punka. Dessutom hade han bara co2 och ingen pump, förutseende kille...

Trött fotograf försöker fånga switch backs

Dagen innehöll ca 60km och 1570 meters klättring. Dagens högsta punkt var på 3367möh.

Väl hemma mådde jag mycket mindre bra än vad som var att förvänta och dessutom hade jag begåvats med en rejäl torrhosta.

Edit: Bilder, och jag fattar inte varför samma bild kommer två gånger på slutet. Ger upp för stunden och fortsätter senare istället med resterande dagar

 

[Kristoffer]

Jag vill ha riktiga berg i Sverige NU!

Trist med höjdsjuka och grusvägarna.

 

[ab]

Dag 3 Guyot

Så vi skall alltså ta oss runt ett berg som heter Guyot, och det är rätt oklart hur det uttalas. Lokaltalangerna som arrangerar tävlingen verkar inte helt överens och jag var nog lite för trött igår när de presenterade banan för att riktigt fatta vad dom sade...

Vi börjar på samma sätt som tidigare, uppför en asfaltsväg ut ur stan för att sedan slinka in i skogen på en riktigt trevlig stig att klättra på.
Mitt enda problem är att jag har svårt att få luft, det här med hög höjd är verkligen inte riktigt min grej verkar det som.

Svårt snygg utsikt är det i alla fall


Hela dagen går i ett enda långt syrefattiga töcken. Vid slutet på dagen är det så illa att när jag skall dricka lite ur kamelpuckeln så tappar jag helt och hållet andan och får kippa efter luft.
Så dagen bjuder på en del hike'a'bike dels för att jag inte pallar cykla uppför och dels för att det är brutalt brant och stenigt.
Nedförscyklandet funkar dock, och välpreparerat med panodil så är inte huvudvärken alltför påträngande.

Någon form av högsta punkt passeras, eller om det är en gravhög över nåt annat pucko från havsnivå som försökt passera. Jag firar med hostande, lite kräks och panodil.


Det går nedför på snabba flowigt stigar som emellanåt är branta, tekniska och steniga. Dagen avslutas i regn med fantastisk singletrack där underlaget går från brant, sandigt och stenigt till sköna skogsstigar mellan granar med rötter och sten.

Väl parkerad i lägenheten är det mer av samma vara, jag kan inte ens gå uppför trappan utan att andas som jag precis gjort ett maxpulstest. Detta kryddat med den absolut brutalaste torrhostan jag tror jag upplevt (jag är ju inte pur-ung) gör att jag inte är så väldigt sprudlande.

Det blir ett ivrigt googlande på höjdsjuka och symptom en stund innan jag faller ihop i sängen vid en sådär 8-tiden.

Efter en natts kippande efter andan, hostande och pinkande var 40:e minut (kroppens acklimatisering vid hög höjd är att driva vätska tydligen) så är jag inte speciellt yster. När jag dessutom inte kan ta på mig strumporna utan att tappa andan bestämmer jag mig för att strunta i dag fyra och försöka vila mig i form istället

Höjdprofilen från Strava

 

[EST]

Blä va jobbigt det där måste vara. Trist med så mycket grus med. Å trist när man läst en annan tråd.. Men utför verkar ju vara grymt kul.
Blir nästa tävling i en grop? ;-)

 

[Hasse#7]

Tack för ovanlig RR. Häftigt att ge sig iväg till klippiga bergen för ett lopp. Verkade jobbigt och höjdsjuka skall man vara försiktig med. Fina bilder!

 

[ab]

Dag 5 Wheeler Pass

På genomgången av banan dagen innan yrades det något om "there might be a fair bit of hike'a'bike" så det skall ju bli spännande....

Min hosta har lagt sig nästan helt, jag kan både dricka, ta på mig strumpor och gå uppför trappan utan att drabbas av andnöd, cykeln är tvättad och kedjan är smörjad så då är det väl bara att ge sig av :)

Denna dagen börjar som de flesta andra, uppför!


En stund på asfalt, lite grusväg som sedan övergår i jeep/traktorväg för att sedan bli stig. Bitvis är det riktigt brant redan innan stigen börjar, och jag är så glad över min dubbelklinga fram med 22x38 utväxling. Det är ju många som kör SRAM 1x11 och 28 verkar vara ett poppis framdrev bland Colorado-bor.

Trädgränsen börjar närma sig

Nu är vi inne på stig uppför, och här är det brant och stenigt. Som en mix mellan svenska fjällen och alperna ungefär.
Vissa delar av stigen är cykelbara, rätt fin stig och fantastiska vyer när man börjar krångla sig över trädgränsen. Andra delar av stigen är cykelbar den med, för den som är stark nog...

Så efter vad som känns som ett ändlöst jävla puttande av cykel kommer vi upp på Wheeler Pass och där bjuds vi på bacon av två killar, världsklass!

Efter lite panodil så bär det av nedför på klassisk fjällstig, snabbt flow och rejäla partier med stenskravel som övergår i en seg klättring till siste krönet innan den riktiga nedförskörningen börjar.

När det väl börjar luta neråt på allvar så börjar det med brant och sandig stig med riktigt tvära switchbacks. När man sedan kommer ner till trädgränsen blir det lite mindre brant. Samtidigt blir stigen rakare och galet snabb. Underlaget är jord med lite sten och rotmattor, och det går riktigt fort. Detta är verkligen en utförskörning som heter duga och är en sådär 5km lång.

Efter detta väntar mer single track hela vägen in i mål, lite klättringar som dom tacksamt nog till viss del dragit på jeep/traktorväg och en hel del kul nedförslöpor.

Dessutom så kan jag fortfarande andas när jag kommer fram, har inte kräkts, och bara lite yrsel på dagens högsta punkt. Uppenbarligen acklimatiserar jag lite till höjden.

 

[ab]

Dag 6 Gold Dust, sista dagen

Vaknar rätt pigg och fräsch (givet omständigheterna) och redo att ta mig an sista tävlingsdagen.

Dagens bana går nån kilometer på asfalt för att sedan dyka in på en single track-klättring, fantastiskt fin flowig stig. Enda kruxet är väl att det lutar rätt mycket uppåt och att min kropp inte riktigt vill vara med på det...

Min sadel har ju knakat en del de sista månaderna, och idag tycker jag den knakar extra mycket. Speciellt under klättringen knakar den rätt rejält och jag kontemplerar över om det är nåt jag behöver bry mig om eller inte.

Den här snubben stod och spelade banjo i skogen, lite Deliverence vibbar kom när man hörde musiken...

Den branta klättringen övergår i mindre brant och ibland till och med lite plant flow som kan ge vem som helst ett leende.

Stigen passerar en bäck och jag rullar försiktigt över för att slippa få våta fötter och precis när jag passerat hör jag det där ljudet när aluminium går av och helt plötsligt känns det som att bakändan på cykeln är lös.
Så jag stannar och kikar, och kedjestaget har gått av precis i svetsen.

Det är ett sånt J$%#A antiklimax att det är löjligt! Så med en sådär 30km kvar att köra står jag där vid en vägkant med en trasig cykel.

En flaggvakt ordnade så att jag fick skjuts med ett trevligt par som var ute och nöjesåkte i bergen, ner till Breckenridge.

Väl hemma duschade jag snabbt och satte mig och tjurade i soffan och drack öl...

Dagens Höjdkurva från Strava.

 

[GoranS]

Trevlig RR (även om misärpoängens ihoptjänande kanske inte var så kul).

Note to self: Måste åka till Klippiga bergen någon gång i livet.

 

[Henrik_F]

Kul RR och imponerande pannben! Sjukt trist slut på äventyret, du hade förtjänat både nedförslöporna och firande i mål.

Seriösa höjdprofiler, idag gick cykelvasan - bleknar lite i jämförelse :-)

 

[ab]

Så en sammanfattning av Breck Epic då

Jag gillar ju tävlingsformatet med flera dagar på raken och då denna tävlingen inte körde "point to point" utan stora loopar kunde man ju bo på samma ställe hela veckan, och det är ju lyx.
Det medförde ju dock att man inte heller lärde känna så mycket människor eftersom man mest cyklade ihop, eller puttade...

Räknat i höjdmeter kan Denna tävlingen inte alls mäta sig med tex Craft Transalp, och distansen är kortare än Cape Epic.
Det dom däremot har är hög höjd och brutal natur. Förutom dag ett som var "a pisspoor excuse for a mountainbike race" med massor av grusvägar både upp och ner så innehöll resten av tävlingen fantastiska stigar.

Så vad krävs? Först och främst bör man vara stark uppför, eller tycka om att lida, eller ändå bättre, bägge.
För att ta sig ner så bör man vara någorlunda tekniskt begåvad på cykeln. Om man ställer detta mot nedförskörningen på svenska långlopp så är detta rena DH banor.

När det vankas SvartVit Enduro i Gbg brukar jag tillhöra den sista fjärdedelen, här var jag väldigt mycket snabbare nerför än vad genomsnittet var. Uppför var det tvärt om...

Hela tävlingen känns väldigt svettoinriktad, vätskekontrollerna var rätt kass, de innehöll vatten,bananer, GU gel i smaker som var vedervärdiga och det fanns inte ens muggar att dricka ur, och jag fick inte ens en huvudvärkstablett av en sjukvårdssnubbe för dom var till "people who are getting heart attaks and stuff like that" och en massa sådana saker. Dessutom ingen tekniskt support i vätskekontrollerna. SRAM hade ett tält där dom skruvade cyklar i tävlingsområdet, dom misslyckades med att justera bakväxeln på Rons cykel tre gånger...

så kommer jag att åka hit och köra igen för att få fullföljt det här loppet, svaret är knappast!

Och en sista bild då, vissa av dom som startade var hårdare än alla andra och körde single speed. Denna var utrustad med rem och väldigt tyst enligt ägaren.

Nu struntar jag i detta för nu drar vi till Moab, Grand Junction och Fruita och cyklar lite mer.

Edit: Hela den här elskåpstexten är skriven på en iPad, bitvis ivrigt hostande med många avbrott för att gå på toa (det där med hög höjd och vätska) så stavning, meningsbyggnad och ord (auto correct) kan vara lite avvikande från normen för jag orkar inte korrekturläsa.

 

[Vernersson]

Episkt!

Vackra vyer, misärklättringar och så bjud-bacon mitt i allt *S*
Trist avslutning på ett hejdundrande äventyr.

 

[miche_p]

Grymt kul att läsa Anders. Ta med dig hojen när du är i stan nästa gång så kör vi mtb. /mikael

 

[ab]

miche_p skrev:
-------------------------------------------------------
> Grymt kul att läsa Anders. Ta med dig hojen när
> du är i stan nästa gång så kör vi mtb.
> /mikael

Lätt Micke, nästa gång jag är förvisad till den sidan av landet så tar jag med cykeln.


För alla andra då, här är ett lite mer polerat sammandrag på utrikiska. http://www.thegearcaster.com/2015/08/breck-epic-more-than-a-mountain-bike-race.html

 

[dnleriksson]

Var det någon som kom i mål på en ss :-P

 

[Svedberg]

Vilka vyer! Trist avslut när du krigat så hårt.