GoranS
Aktiv medlem
[RR] Canarian "Ötzi light"
Efter att ha läst om alla som varit på Gran Canaria och cyklat var jag förra veckan tvungen att ta en sväng dit själv och se hur den ön är för cykling. Bland annat blev det förstås en sväng upp till toppen.
Startade nerifrån Maspalomas och inledningsvis är det verkligen inte någon lummig grönska.
Kommit upp en bit och fick en vy ner mot det (gräsliga) turistgettot i Playa del Inglés/Maspalomas
Var en kortare utförskörning innan klättringen fortsatte. Redan nu kunde man se att det var molnigt uppåt
Passerade Fataga
Kom strax före Alto de Fataga (drygt 900 möh) upp till de första tallarna
Därefter någon km utför ner till San Bartolomé. Väldigt tydligt nu att toppen låg helt insvept i ett molntäcke
Var väldigt osäker på om jag skulle fortsätta uppåt eller om jag skulle svänga av ner mot kusten. Såg dock soligt ut västerut, så jag beslutade mig för att fortsätta till Ayacata och besluta mig för hur jag skulle göra där. Från San Bartolomé gick det återigen uppför.
Fanns en del blommande växter längs vägen. Denna var rätt vanlig
Efter att ha passerat Paso de la Herradura (strax över 1200 möh) blev det en ny dal
Var sen relativt lättåkt upp till Ayacata
Mandelträden stod där uppe i full blom (tyvärr förstör den ljusa bakgrunden effekten)
I Ayacata blev det en liten inre monolog om jag skulle satsa på toppen eller fortsätta västerut mot Tejeda. I en optimistisk tolkning av det faktum att det gick att se lite blå himmel uppåt valde jag att fortsätta. Efter Ayacata blev det lite brantare en bit
Var en del rätt intressanta spetsiga formationer uppåt
Efter att ha passerat parkeringen med vandringsled ut mot Roque Nublo blev det mer lättåkt med lite upp och lite ner fram till avtaget från GC600 in på GC130. Den senare var i precis så risigt skick som jag läst innan resan. Dessutom hade jag nu börjat göra mig närmare bekant med molnen. Fuktigheten kombinerat med den måttliga temperaturen och blåsten gjorde det måttligt behagligt.
Efter en liten bit började jag höra kraschande ljud. Tog en liten stund innan jag insåg att det var isbitar som föll ner på asfalten. Första tanken var "tusan, är det hagel?", men jag insåg rätt snabbt att det var träden som hade is på grenarna och det var denna som blåste ner på vägen.
Vid avtaget upp till toppen med någon km kvar mötte jag några engelsmän(?) som upplyste mig om att temperaturen däruppe var fyra härliga plusgrader. Låg lite snö på sidan om vägen på något ställe, men det mest fascinerande var ishinnan som täckte det mesta, lyckligtvis undantaget vägbanan.
Till slut var jag uppe på toppen och kunde beundra den fantastiska utsikten
Ner tills jag kom ur molnen en liten bit ovanför Cazadores var det sen rätt kyligt. Dessutom blåste det en kraftig och byig vind från Cazadores till Ingenio och vidare ner till kusten. Detta gjorde den bitvis branta utförskörningen halvt otrevlig.
Startade nerifrån Maspalomas och inledningsvis är det verkligen inte någon lummig grönska.
Kommit upp en bit och fick en vy ner mot det (gräsliga) turistgettot i Playa del Inglés/Maspalomas
Var en kortare utförskörning innan klättringen fortsatte. Redan nu kunde man se att det var molnigt uppåt
Passerade Fataga
Kom strax före Alto de Fataga (drygt 900 möh) upp till de första tallarna
Därefter någon km utför ner till San Bartolomé. Väldigt tydligt nu att toppen låg helt insvept i ett molntäcke
Var väldigt osäker på om jag skulle fortsätta uppåt eller om jag skulle svänga av ner mot kusten. Såg dock soligt ut västerut, så jag beslutade mig för att fortsätta till Ayacata och besluta mig för hur jag skulle göra där. Från San Bartolomé gick det återigen uppför.
Fanns en del blommande växter längs vägen. Denna var rätt vanlig
Efter att ha passerat Paso de la Herradura (strax över 1200 möh) blev det en ny dal
Var sen relativt lättåkt upp till Ayacata
Mandelträden stod där uppe i full blom (tyvärr förstör den ljusa bakgrunden effekten)
I Ayacata blev det en liten inre monolog om jag skulle satsa på toppen eller fortsätta västerut mot Tejeda. I en optimistisk tolkning av det faktum att det gick att se lite blå himmel uppåt valde jag att fortsätta. Efter Ayacata blev det lite brantare en bit
Var en del rätt intressanta spetsiga formationer uppåt
Efter att ha passerat parkeringen med vandringsled ut mot Roque Nublo blev det mer lättåkt med lite upp och lite ner fram till avtaget från GC600 in på GC130. Den senare var i precis så risigt skick som jag läst innan resan. Dessutom hade jag nu börjat göra mig närmare bekant med molnen. Fuktigheten kombinerat med den måttliga temperaturen och blåsten gjorde det måttligt behagligt.
Efter en liten bit började jag höra kraschande ljud. Tog en liten stund innan jag insåg att det var isbitar som föll ner på asfalten. Första tanken var "tusan, är det hagel?", men jag insåg rätt snabbt att det var träden som hade is på grenarna och det var denna som blåste ner på vägen.
Vid avtaget upp till toppen med någon km kvar mötte jag några engelsmän(?) som upplyste mig om att temperaturen däruppe var fyra härliga plusgrader. Låg lite snö på sidan om vägen på något ställe, men det mest fascinerande var ishinnan som täckte det mesta, lyckligtvis undantaget vägbanan.
Till slut var jag uppe på toppen och kunde beundra den fantastiska utsikten
Ner tills jag kom ur molnen en liten bit ovanför Cazadores var det sen rätt kyligt. Dessutom blåste det en kraftig och byig vind från Cazadores till Ingenio och vidare ner till kusten. Detta gjorde den bitvis branta utförskörningen halvt otrevlig.
