[RR] Desperately seeking Der Spargel
Nu är det äntligen vårväder. Så jag tänkte prova en tur som jag fick avbryta i januari då de var någon slags skyddsjakt på vildsvin. Jag tänkte även passa på att leta efter vit sparris, ett säkert vårtecken och något som Tyskarna frossar i så här års. Det blir en tur genom före detta DDR.
Första svårigheten är att ta sig ut genom stan. Mycket rödljus och familjecyklister som gör att jag fick hålla igen. Det ska ju vara bra att börja lugnt har jag hört.
En snubbe på en Focuscross med diskbromsar, håriga ben och Camelback brände om mig vid ett rödljus när jag kommit ut en bit norr om Pankow. Det var bra för då fick jag jaga. Han brände flera rödljus så jag kom aldrig så nära att det blev farligt. Han hade ju trots allt dödsbromsar. Innan jag kom ut på landet passerade jag även en sportig herre på en sparkstötting (Roller) den hade typ ett 26" framhjul och ett 20" bakhjul. Jag har tidigare sett sådana i Schweiz. Men då har de åkts utför på serpentinvägar.
Så småningom kom jag ut på finvägar.
Vid varje sväng, mer motvind. Kanske bara inbillning men iallafall. Lite backar å sedan dyker vattenvägen upp.
Sedan blir det köra av utmed vattnet.
jag kom fram till ett litet värdshus vid vattnet men stålsatte mig mot min inre röst som viskade: "En liten pilsner eller kanske två skulle väl sitta finfint här vid vattnet" Bara att lägga i en högre växel och lägga sig i bocken.
Jag mötte en jättestor häst med ryttare på i en kurva. Allt gick bra då jag ju är cyklisten som kan prata med hästar.
Ett par krökar senare dyker detta upp:
Såg spännande ut men jag avstod den här gången.
Småputtrande på fina, relativt breda asfalterade cykelvägar genom skogen. Plötsligt dyker ett litet samhälle upp. Tjusig (f.d) Konsumbutik, vi är ju i fd. DDR trots allt. Loggan är genial.
Efter 60 Km är vattnet slut och jag behöver energi. Petar i mig en bit marsipan men det vore trevligt med något rejälare.
Jag kommer fram till en kanal som jag följer en bit och cyklar förbi en hel grupp tyskar med typiska tyska "Touringstyren". Då ligger det plötsligt där. Räddningen, ett glasskafé. Jag känner att jag behöver något rejälare än glass och beställer Jordgubbs - Choklad -Kvargkaka och en dubbel espresso.
Kakan väger in på styvt 2 kg. Espresson var god. jag får flaskorna påfyllda med vatten (tackar bestämt nej till kolsyrat vatten) men då de har en alldeles ny maskin som filtrera vattnet och kyler det (+ ev adderar mineraler? Det smakade så) blir det kallt mineralsmakande supervatten.
2 kg kvargkaka å mineralvatten var ingen superhhit. Funderar på att ställa mig och kräkas vid vägkanten efter ett tag. Men biter ihop och krypier ner i bocken. Nu börjar det bli backigt (relativt då landskapet är platt, platt) jag når turens högsta höjd på 108 meter ÖH. Trycker på lite till och tänker att nu vore det kul om nått hände. Då dyker det upp i fjärran. Som en fyr att navigera efter. TV tornet.
Härligt tänker jag.
Men som vanligt när man närmar sig städer så blir det svårnavigerat. Trafiken blir aggressiv och jag gör misstaget att välja en cykelbana. Den svänger naturligtvis av mot fel håll innan den tar slut helt. Bara att vända och ge sig ut i trafiken.
Nu börjar jag närma mig målet. Cyklar återigen cykelbana. Blir tvungen att tokbromsa och får nästan en ung cyklist i ryggen.
Brottsplats Weissensee (jepp samma ställe som i TV serien). Tar en annan väg och hamnar strax i kändare kvarter.
Skön tur.
Hur gick det med sparrisen då, kanske ni undrar. Jo jag såg faktiskt ett stånd där det såldes tjock vit sparris från Beelitz. Men då hade jag fått upp farten så det blev varken sparris eller något foto.
Första svårigheten är att ta sig ut genom stan. Mycket rödljus och familjecyklister som gör att jag fick hålla igen. Det ska ju vara bra att börja lugnt har jag hört.
En snubbe på en Focuscross med diskbromsar, håriga ben och Camelback brände om mig vid ett rödljus när jag kommit ut en bit norr om Pankow. Det var bra för då fick jag jaga. Han brände flera rödljus så jag kom aldrig så nära att det blev farligt. Han hade ju trots allt dödsbromsar. Innan jag kom ut på landet passerade jag även en sportig herre på en sparkstötting (Roller) den hade typ ett 26" framhjul och ett 20" bakhjul. Jag har tidigare sett sådana i Schweiz. Men då har de åkts utför på serpentinvägar.
Så småningom kom jag ut på finvägar.
Vid varje sväng, mer motvind. Kanske bara inbillning men iallafall. Lite backar å sedan dyker vattenvägen upp.
Sedan blir det köra av utmed vattnet.
jag kom fram till ett litet värdshus vid vattnet men stålsatte mig mot min inre röst som viskade: "En liten pilsner eller kanske två skulle väl sitta finfint här vid vattnet" Bara att lägga i en högre växel och lägga sig i bocken.
Jag mötte en jättestor häst med ryttare på i en kurva. Allt gick bra då jag ju är cyklisten som kan prata med hästar.
Ett par krökar senare dyker detta upp:
Såg spännande ut men jag avstod den här gången.
Småputtrande på fina, relativt breda asfalterade cykelvägar genom skogen. Plötsligt dyker ett litet samhälle upp. Tjusig (f.d) Konsumbutik, vi är ju i fd. DDR trots allt. Loggan är genial.
Efter 60 Km är vattnet slut och jag behöver energi. Petar i mig en bit marsipan men det vore trevligt med något rejälare.
Jag kommer fram till en kanal som jag följer en bit och cyklar förbi en hel grupp tyskar med typiska tyska "Touringstyren". Då ligger det plötsligt där. Räddningen, ett glasskafé. Jag känner att jag behöver något rejälare än glass och beställer Jordgubbs - Choklad -Kvargkaka och en dubbel espresso.
Kakan väger in på styvt 2 kg. Espresson var god. jag får flaskorna påfyllda med vatten (tackar bestämt nej till kolsyrat vatten) men då de har en alldeles ny maskin som filtrera vattnet och kyler det (+ ev adderar mineraler? Det smakade så) blir det kallt mineralsmakande supervatten.
2 kg kvargkaka å mineralvatten var ingen superhhit. Funderar på att ställa mig och kräkas vid vägkanten efter ett tag. Men biter ihop och krypier ner i bocken. Nu börjar det bli backigt (relativt då landskapet är platt, platt) jag når turens högsta höjd på 108 meter ÖH. Trycker på lite till och tänker att nu vore det kul om nått hände. Då dyker det upp i fjärran. Som en fyr att navigera efter. TV tornet.
Härligt tänker jag.
Men som vanligt när man närmar sig städer så blir det svårnavigerat. Trafiken blir aggressiv och jag gör misstaget att välja en cykelbana. Den svänger naturligtvis av mot fel håll innan den tar slut helt. Bara att vända och ge sig ut i trafiken.
Nu börjar jag närma mig målet. Cyklar återigen cykelbana. Blir tvungen att tokbromsa och får nästan en ung cyklist i ryggen.
Brottsplats Weissensee (jepp samma ställe som i TV serien). Tar en annan väg och hamnar strax i kändare kvarter.
Skön tur.
Hur gick det med sparrisen då, kanske ni undrar. Jo jag såg faktiskt ett stånd där det såldes tjock vit sparris från Beelitz. Men då hade jag fått upp farten så det blev varken sparris eller något foto.
