(RR) En SNORIG åker i backen. Fyra gånger. Och en ko.
Internmeddelande. Ber om ursäkt för instamaticbilderna men i SNäckan ORIGinals sysslar vi inte så mycket med hajtäck. Vi sysslar mer med cykling. Men finns det tåg sysslar vi med det.
En karta har vi skaffat för att hitta vägen. Följ bara den blå linjen.
När tågbanan tar slut står järnhästen och gömmer sig i skuggan, redo för en rajd.
Nu har vi redan hittat upp på första backen. Det gick bra.
Sen efter en 12 mil till blev man ju till slut lite hungrig så i Laruns såg det här stället så lockande ut. Tills man såg dom leriga mtb:arna och bara kall mat där inne. Fy För Falska Franska Förhoppningar.
Nä då var det här bättre. Ett kilo lasagne, fråga efter doggybag såå hungrig var man ju inte heller men 7 minuter och 8000 kalorier senare var tegelstenen väck. Fortfarande lite småhungrig. Där satt förresten Fredrik från CK Vinet och åt med engelska cyklister det var trevligt att språkas men vilka R*phasnobbar ojojoj.;-)
Jag åkte lite före dom uppför nästa backe.
Öppet, vilken tur!
Bara kolla att ingen ligger bakom
Jaha, uppe då, typ. Isch det var lite jobbigt på slutet :-P
Notera fornlämningarna i bakgrunden. Bergscyklisterna var verkligen Jättestora på den tiden!
En av R*phasnobbarna. (Fredrik står borta vid följebilen.)
Ganska stora höjdskillnader i området. Toppen därborta är en bit över tvåtusen. Meter.
Nu var man nere på botten igen. Undra på att man vart trött, det lutade ju fan 45 grader!
Men va nu, en backe till, precis bredvid? Ser ju mindre lutande ut och bara 3 mil precis som en vuÄlta juh, hur svårt kan det vara?
Snäll ko, snäll ko nu...
Nästa backe uppe. Ingen skrytskylt. Supermercadon får duga som skylt.
Sen skulle man rulla tebaks då. Passa på att ta en liten "genväg" över en kulle. Då minsann började det bli Jobbigt. Med stort J.
Den här backen hade stege varit bättre än cykel att ta sig upp för. Syns såklart inte på fotot. Och inga turistskyltar som visar lutning, km kvar eller nåt. Hardcore.
Mevaf... res på dig ponken! Jag ska ju fota! Fick säga till på skarpen innan han ville fortsätta en meter till.
Efter det var det inte lika brant. Fin asfalt också, den blev aldrig sämre än detta
Sen blev det vindstyrka. Titta på får och få en sista luftfärd eller vrida på styret i rättan tid?
Btw, fransoserna är verkligen envetna när det gäller vägmålning, här var vägbredden som en normal cykelbana så nog kändes det lite overkill :-)
Nerför tebaks till tåget. Passa bra, jag var lite hungrig och behövde steka ägg... Stackars mina fälgar :-(
Visstja, mötte såklart också ett par äkta Snäckancyklister, kolla fram på deras styrväskor :-) Dom var precis som jag på pilgrimsfärd, vem är inte det när man åker på så där? Men dom var ju förståss hardcore, inget lättviktsbjäfs så långt ögat nådde. Och 60 mil hade dom redan åkt. Det gillar vi, jag valde in dom som hedersmedlemmar direkt!
En karta har vi skaffat för att hitta vägen. Följ bara den blå linjen.
När tågbanan tar slut står järnhästen och gömmer sig i skuggan, redo för en rajd.
Nu har vi redan hittat upp på första backen. Det gick bra.
Sen efter en 12 mil till blev man ju till slut lite hungrig så i Laruns såg det här stället så lockande ut. Tills man såg dom leriga mtb:arna och bara kall mat där inne. Fy För Falska Franska Förhoppningar.
Nä då var det här bättre. Ett kilo lasagne, fråga efter doggybag såå hungrig var man ju inte heller men 7 minuter och 8000 kalorier senare var tegelstenen väck. Fortfarande lite småhungrig. Där satt förresten Fredrik från CK Vinet och åt med engelska cyklister det var trevligt att språkas men vilka R*phasnobbar ojojoj.;-)
Jag åkte lite före dom uppför nästa backe.
Öppet, vilken tur!
Bara kolla att ingen ligger bakom
Jaha, uppe då, typ. Isch det var lite jobbigt på slutet :-P
Notera fornlämningarna i bakgrunden. Bergscyklisterna var verkligen Jättestora på den tiden!
En av R*phasnobbarna. (Fredrik står borta vid följebilen.)
Ganska stora höjdskillnader i området. Toppen därborta är en bit över tvåtusen. Meter.
Nu var man nere på botten igen. Undra på att man vart trött, det lutade ju fan 45 grader!
Men va nu, en backe till, precis bredvid? Ser ju mindre lutande ut och bara 3 mil precis som en vuÄlta juh, hur svårt kan det vara?
Snäll ko, snäll ko nu...
Nästa backe uppe. Ingen skrytskylt. Supermercadon får duga som skylt.
Sen skulle man rulla tebaks då. Passa på att ta en liten "genväg" över en kulle. Då minsann började det bli Jobbigt. Med stort J.
Den här backen hade stege varit bättre än cykel att ta sig upp för. Syns såklart inte på fotot. Och inga turistskyltar som visar lutning, km kvar eller nåt. Hardcore.
Mevaf... res på dig ponken! Jag ska ju fota! Fick säga till på skarpen innan han ville fortsätta en meter till.
Efter det var det inte lika brant. Fin asfalt också, den blev aldrig sämre än detta
Sen blev det vindstyrka. Titta på får och få en sista luftfärd eller vrida på styret i rättan tid?
Btw, fransoserna är verkligen envetna när det gäller vägmålning, här var vägbredden som en normal cykelbana så nog kändes det lite overkill :-)
Nerför tebaks till tåget. Passa bra, jag var lite hungrig och behövde steka ägg... Stackars mina fälgar :-(
Visstja, mötte såklart också ett par äkta Snäckancyklister, kolla fram på deras styrväskor :-) Dom var precis som jag på pilgrimsfärd, vem är inte det när man åker på så där? Men dom var ju förståss hardcore, inget lättviktsbjäfs så långt ögat nådde. Och 60 mil hade dom redan åkt. Det gillar vi, jag valde in dom som hedersmedlemmar direkt!
