GoranS
Aktiv medlem
[RR] En tur i Apenninerna
Startade i Lido di Camaiore, nere vid kusten till Liguriska havet (även om jag landmässigt var i Toscana). En mils hyggligt platt cykling blev det som uppvärmning innan klättrandet böjade. Kom några regnstänk så vägbanan blev lite fuktig.
Då jag kommit upp ca 800 höjdmeter passerade jag en drygt kilometer lång tunnel som tog mig till en dalgång som jag sen följde nerför till Castelnuovo del Grafagnana. Var en fin by/stad, men av någon anledning kom jag mig inte för att knäppa någon bild där. Var här lite förvirrad över navigeringen då kartan jag hade inte riktigt var tillräckligt detaljerad för att ge mig exakt vägledning. Lyckades dock komma ut rätt, och när jag såg denna skylt visste jag att jag var på väg mot dagens huvudstigning.
Höjdprofilen ser ut något i stil med
Var en fantstiskt lummig grönska och det fanns även en del blommor som blommade. En hel del var blommor som finns på svenska sommarängar, men även en del annat fanns.
Passerade några små byar och några hus som låg mellan dem.
Som syns av profilen ovan var den tuffa delen av stigningen de sista km upp till byn San Pellegrino in Alpe, vars namn också fått ge namn åt stigningen. Åtminstone är det vad jag hört den kallas. Fanns skyltar som varnade för 18% på några ställen och det verkade faktiskt rimligt, för det var rejält brant bitvis, i alla fall tillräckligt brant för att jag skulle ha svårt att få fram kameran utan att behöva stanna (vilket jag inte ville).
Uppe ovanför byn började jag mer och mer närma mig molnen och uppe vid toppen var vädret inte helt mysigt, ca 11 grader samt lite blåsigt och fuktigt.
Efter ett stopp för att knapra i mig en halv energikaka bar det av nerför till Pievepélago. Var lite jobbigt då jag frös så jag skakade under en stor del av utförsbacken. Dessutom var molnen bitvis så täta att det inte gick att se mer än något tiotal meter framåt. Det dåliga vädret stoppade dock inte italienarna att ge sig ut och leta efter svamp denna lördag. Såg massor av bilar parkerade vid mindre vägar och ett antal människor med korgar som måste ha varit för svamp.
Lyckligtvis följer ju på utförsbacke en uppförsbacke som kan värma upp en frusen cyklist. Denna gång ledde backen upp till Passo Abetone. Efter någon kilometer av klättringen fick jag en fin vy ner över Fiumalbo.
Fortsatte uppför och vid själva byn Abetone, som verkade vara lite av en skidort (fanns skidliftar uppåt), kom jag åter i närkontakt med molnen.
Även om det var småkyligt även uppe vid denna topp så var utförskörningen faktiskt inte alls så otrevlig som den föregående. Dels var det inte så mycket vind och dels kom jag snabbt ner från molnen, vilket både minskade fuktigheten och förbättrade sikten.
Från La Lima blev det också lite mer varierat med en del platt och t.o.m. något litet motlut på väg ner till Bagni di Lucca.
Fortsatte neråt mot Lucca. Strax efter att ha passerat denna bro
vilken inte riktigt verkade lämplig för cykling tog jag mig över på västra sidan floden och började den sista klättringen för dagen i Diécimo. Hade tänkt åka över Passo Lucese, men en skylt vid avtaget nedanför den lilla byn Convalle sa att det var en privat väg. Funderade på att köra ändå, men efter lite kartkonsultation beslutade jag mig för att istället ta vägen förbi byn Loppeglia
ner till vägen mellan Lucca och Camaiore. Visade sig dock vara knappt drygt 150 höjdmeter uppför innan det bar utför så jag fick halvt ångra att jag dragit på mig vindjackan. Till slut bar det dock av utför. Följde sen stora vägen (SP1) tillbaka till kusten via Camaiore.
Även om det inte varit fel med lite mera sol så var det en väldigt fin tur. Och, molnigheten förstärkte nog intrycket av hur grönt det var.
Rundan i sin helhet blev något i stil med denna. Bry dig inte alltför mycket om höjdskattningen. Den är garanterat en kraftig överskattning.
Då jag kommit upp ca 800 höjdmeter passerade jag en drygt kilometer lång tunnel som tog mig till en dalgång som jag sen följde nerför till Castelnuovo del Grafagnana. Var en fin by/stad, men av någon anledning kom jag mig inte för att knäppa någon bild där. Var här lite förvirrad över navigeringen då kartan jag hade inte riktigt var tillräckligt detaljerad för att ge mig exakt vägledning. Lyckades dock komma ut rätt, och när jag såg denna skylt visste jag att jag var på väg mot dagens huvudstigning.
Höjdprofilen ser ut något i stil med
Var en fantstiskt lummig grönska och det fanns även en del blommor som blommade. En hel del var blommor som finns på svenska sommarängar, men även en del annat fanns.
Passerade några små byar och några hus som låg mellan dem.
Som syns av profilen ovan var den tuffa delen av stigningen de sista km upp till byn San Pellegrino in Alpe, vars namn också fått ge namn åt stigningen. Åtminstone är det vad jag hört den kallas. Fanns skyltar som varnade för 18% på några ställen och det verkade faktiskt rimligt, för det var rejält brant bitvis, i alla fall tillräckligt brant för att jag skulle ha svårt att få fram kameran utan att behöva stanna (vilket jag inte ville).
Uppe ovanför byn började jag mer och mer närma mig molnen och uppe vid toppen var vädret inte helt mysigt, ca 11 grader samt lite blåsigt och fuktigt.
Efter ett stopp för att knapra i mig en halv energikaka bar det av nerför till Pievepélago. Var lite jobbigt då jag frös så jag skakade under en stor del av utförsbacken. Dessutom var molnen bitvis så täta att det inte gick att se mer än något tiotal meter framåt. Det dåliga vädret stoppade dock inte italienarna att ge sig ut och leta efter svamp denna lördag. Såg massor av bilar parkerade vid mindre vägar och ett antal människor med korgar som måste ha varit för svamp.
Lyckligtvis följer ju på utförsbacke en uppförsbacke som kan värma upp en frusen cyklist. Denna gång ledde backen upp till Passo Abetone. Efter någon kilometer av klättringen fick jag en fin vy ner över Fiumalbo.
Fortsatte uppför och vid själva byn Abetone, som verkade vara lite av en skidort (fanns skidliftar uppåt), kom jag åter i närkontakt med molnen.
Även om det var småkyligt även uppe vid denna topp så var utförskörningen faktiskt inte alls så otrevlig som den föregående. Dels var det inte så mycket vind och dels kom jag snabbt ner från molnen, vilket både minskade fuktigheten och förbättrade sikten.
Från La Lima blev det också lite mer varierat med en del platt och t.o.m. något litet motlut på väg ner till Bagni di Lucca.
Fortsatte neråt mot Lucca. Strax efter att ha passerat denna bro
vilken inte riktigt verkade lämplig för cykling tog jag mig över på västra sidan floden och började den sista klättringen för dagen i Diécimo. Hade tänkt åka över Passo Lucese, men en skylt vid avtaget nedanför den lilla byn Convalle sa att det var en privat väg. Funderade på att köra ändå, men efter lite kartkonsultation beslutade jag mig för att istället ta vägen förbi byn Loppeglia
ner till vägen mellan Lucca och Camaiore. Visade sig dock vara knappt drygt 150 höjdmeter uppför innan det bar utför så jag fick halvt ångra att jag dragit på mig vindjackan. Till slut bar det dock av utför. Följde sen stora vägen (SP1) tillbaka till kusten via Camaiore.
Även om det inte varit fel med lite mera sol så var det en väldigt fin tur. Och, molnigheten förstärkte nog intrycket av hur grönt det var.
Rundan i sin helhet blev något i stil med denna. Bry dig inte alltför mycket om höjdskattningen. Den är garanterat en kraftig överskattning.
Senast ändrad:
